Sv: Vågar inte rida ut själv!
Nu är väl inte jag direkt rädd, men jag har en fyraåring som jag tyvärr är tvungen att rida ut på själv, eftersom det helt enkelt inte finns någon annan att rida med, ingen annan i stallet rider. Och nej, flytt är inte ett alternativ, jag flyttade till det här stallet just för att folk red här, men en slutade, en sålde alla sina ridbara hästar och en är gravid, så nu blev jag själv igen.
Jag går mycket med min, just för att hon ska få vänja sig vid miljöerna när jag går vid sidan om och hon känner sig trygg. Jag försöker också få någon med mig till fots, det behöver inte ens vara någon hästintresserad person, jag brukar ha med mig min pappa som aldrig någonsin själv skulle klättra upp på en häst. Men det är en stor trygghet inte minst för hästen att han går bredvid, är det något som känns läskigt kan han alltid gå först, och då äter monstret förhoppningsvis upp honom istället.
Nu innan vintervilan hade vi kommit så pass långt att vi hade börjat rida ut ensamma, och då börjar jag alltid med att gå en bit till fots, mest kanske för att man måste över vägen och det är en 80-väg med skymd sikt, så det känns tryggast att gå där. Vi går de absolut allra kortaste rundorna först, och bygger sen sakta på med längre. Jag går gärna samma runda dagen innan med henne, det lär inte förändras jättemycket på en dag. Kommer det bilar hoppar jag av ifall jag känner att hon spänner sig.
Känner du dig tryggare om du rider på ridbana/ridhus? I så fall kanske du skulle rida ett "normalt" pass på banan först, och sen skritta ut en riktig minirunda efteråt, när hästen redan är trött? Jag hade en riktig turboponny innan, och när min lillasyster skulle rida ut på henne longerade jag alltid en stund först så hon fick rasa av sig det värsta. Det är inget jag vill göra med min unghäst, men för dig kanske det är ett alternativ?
