Vad tycker ni jag ska göra? Inga släktingar som ställer upp!

[Flisanne]

Inte mina eller mannens föräldrar finns där för vare sig oss eller de tre fina barnbarnen, jag har ältat, gråtit och svurit över detta i 16 år nu men trodde jag accepterat att det är som det är, trots lugna uppriktiga samtal med dom så blir det bara sämre, nu har jag tyvärr fått ngn slags utmattning och behöver all hjälp jag kan få medan maken jobbar utomlands men inte ens ett telefon samtal om hur jag har det, blir så ledsen att jag får på riktigt ont i hjärtat/över bröstet. Blev värre nu i em nör jag åkte in i stan och skulle hämta äldste sonen och såg mina föräldrar gå på restaurang med min syster och hennes barn. Jaha ensam är väl stark får jag nog inbilla mig!

 

[supersara]

Sv: Vad tycker ni jag ska göra? Inga släktingar som ställer upp!

Låter jobbigt, speciellt nu när din man är utomlands!

Hur har du det med vänner? Har du nära vänner som kan ställa upp?

 

[Flisanne]

Sv: Vad tycker ni jag ska göra? Inga släktingar som ställer upp!

Jo tack lite småtufft är det har två fantastiska vänner men dom bor tokigt långt bort, ganska nyinflyttade i min gamla hemstad. Men jag får tänka positivt, när min man är hemma är han guld värd och barnen är himla goa ( oftast...)

 

[ameo]

Sv: Vad tycker ni jag ska göra? Inga släktingar som ställer upp!

jag förstår om du behöver hjälp, men mitt bästa råd är att du släpper taget om de släktingar som inte ställer upp frivilligt. För det är bättre att låta bli än att hela tiden bli besviken på dem.

 

[Petruska]

Sv: Vad tycker ni jag ska göra? Inga släktingar som ställer upp!

Det låter trist med dina släktingar, men vill de inte så är det ju ingen idé att du hoppas på dem. Men jag undrar varför din man jobbar utomlands när du har det så jobbigt och inte kan få någon avlastning?

 

[Flisanne]

Sv: Vad tycker ni jag ska göra? Inga släktingar som ställer upp!

Jo det är nog en bra ide, ska försöka, svårt att släppa detta varför, varför, men du har rätt.

 

[Flisanne]

Sv: Vad tycker ni jag ska göra? Inga släktingar som ställer upp!

Jo det är lite olägligt just nu men han åker bara vissa perioder som tur är, hans jobb kräver det och just nu är det mycket men i sommar blir det nästan inget utomlands, känns bra, får se fram mot det.

 

[supersara]

Sv: Vad tycker ni jag ska göra? Inga släktingar som ställer upp!

Hade det varit jag som var i din sits så hade jag nog satsat på att träffa lite nya vänner. Jag känner en kvinna som hade en ganska liten umgängeskrets och efter att hon skilde sig kände hon sig än mer ensam.
Hon satte ut en annons i tidningen (kontaktannons) där hon sökte nya vänner. Hon fick massor av svar och speciellt med en kvinna klickde det till ordentligt (alltså vänskapligt). Detta var ungefär 10-12 år sedan och idag äger de båda kvinnorna en sommarstuga ihop och är bästa vänner.

Kanske det vore bäst att (i alla fall för stunden) sluta hoppas på din familj och istället söka nya vägar.

Jobbar du?

 

[AgentCarter]

Sv: Vad tycker ni jag ska göra? Inga släktingar som ställer upp!

Du kanske kan få avlastningsfamilj från kommunen?

 

[Flisanne]

Sv: Vad tycker ni jag ska göra? Inga släktingar som ställer upp!

Å vad häftigt! Jag är så himla blyg dock, men jag lovar att jag ska tänka på det! Jo jag jobbar, bytte jobb i höstas och på nya får vi inga fika pauser, ensam lunch 30 minuter så jag längtar tillbaka till mitt förra, där var det gapskratt på fikarast och lunch, saknar det men eftersom min man reser kunde jag inte vara kvar då det innebär kvällspass och helgpass och ingen som kan hjälpa till med barnen. Träffar Goa tjejer i stallet men de har antingen inga barn eller så har dom barnbarn, svårt att tränga mig på liksom. Gör ont i hjärtat att barnen går miste om den extra uppmärksamhet som de skulle kunna få från far/morföräldrar, det är nog det som är värst. Tack alla ni, er omtanke värmer!

 

[Flisanne]

Sv: Vad tycker ni jag ska göra? Inga släktingar som ställer upp!

Tack, inte tänkt på det faktiskt, däremot tänkt tvärtom att jag skulle vilja ställa upp som avlastningsfamilj eller stöd för ungdomar för att hjälpa någon annan i nöd, nu hjälper vi till i mån av tid i en ungdomsamling, det känns bra!

 

[cirkus]

Sv: Vad tycker ni jag ska göra? Inga släktingar som ställer upp!

Du får nog tyvärr acceptera läget. Försök att släppa taget.

Jag tror dessutom att du och din man borde försöka lösa er gemensamma situation bättre. Det känns rätt fel att du får ta så stort lass och dessutom fått byta jobb för att han ska kunna resa i jobbet.

 

[Flisanne]

Sv: Vad tycker ni jag ska göra? Inga släktingar som ställer upp!

Jo så är det nog, men mannens tur att få jobba drömjobbet nu, han har tidigare ställt upp när jag gjorde karriär så det måste jag ge honom.

 

[Petruska]

Sv: Vad tycker ni jag ska göra? Inga släktingar som ställer upp!

Jag blir inte klok på hur du tänker.

Dels är du utmattad, skriver du, dels funderar du på att bli avlastningsfamilj trots att du själv uppenbarligen vore i behov av någon form av avlastning. Samtidigt tycker du att du ska "ge" din man all upptänklig rörelsefrihet (jag antar att barnen är gemensamma, inte dina sedan tidigare?) - och det problem du sedan pekar ut är att din familj inte hjälper dig?

Alltså, jag förstår att det är tråkigt att din familj inte stöttar dig alls och samtidigt bjuder din syster med barn på restaurang. Det låter inte alls roligt.

Men helt ärligt, jag älskar min syster och hennes son, men jag hade inte varit särskilt pigg på att hjälpa henne om hon hade lagt fram sin situation som du lägger fram din. Det innebär ju i praktiken att det hade blivit jag som skulle bidra till hennes mans karriär och tjusiga utlandsjobb, och det hade jag inte prioriterat.

Och om jag skulle hjälpa min syster för att hon led av utmattning, så skulle jag ju vilja se något tecken på att hon försökte åtgärda sin situation (utöver att be mig om avlastning, för det jag kan göra blir ju ändå begränsat), inte på att hon samlade på sig mer jobb (genom att fundera på att bli avlastningsfamilj).

 

[Petruska]

Sv: Vad tycker ni jag ska göra? Inga släktingar som ställer upp!

Tillägg, glömde: Det skulle även kännas konstigt om tex min syster ställde högre krav på mig än på sin man när hon hade det jobbigt. Jag skulle inte vara särskilt hjälpsam i det läget. Gärna umgås, men inte direkt avlasta henne.

 

[Flisanne]

Sv: Vad tycker ni jag ska göra? Inga släktingar som ställer upp!

Nu blev jag så ledsen,min man är fantastisk, han tar hand om precis allt, matlagning, städ, lek med barn, skjuts, mocka till hästen, går ut med hundarna mm när han är hemma och det är han ibland i långa perioder, det är mitt jobb jag bränt ut mig på, och vi behöver hans lön! usch vad ledsen jag blir ja det var fel att tro att man kan hitta tröst på nätet, jag har lärt mig läxan nu, ber om ursäkt att jag inte kan skriva så konkret. ps det där med avlastningsfamilj var ju förr i tiden jag tänkte, inte nu! Menade bara att jag visste att det fanns. Klart jag inte är någon till hjälp just nu, sådana höga hästar har jag inte

 

[Skogstrollet]

Sv: Vad tycker ni jag ska göra? Inga släktingar som ställer upp!

Menjösses... Kasta av dig offerkoftan. Petruska kommer med ett gott råd till dig att tänka över din egen situation. Jag är böjd att hålla med henne, om din man har ett jobb där ni båda vet att han kommer att resa mycket och det inte är något ni vill ändra på eftersom ni inte "vill" så känns det mycket begärt att omgivningen ska ställa upp och sen bli bitter för att de inte gör det.
Först får ni som familj försöka lösa ER situation så gott ni kan och SEN be om hjälp. Kanske det inte är läge för maken att gör drömkarriär just nu om det innebär att hans familj får lida för det?

 

[Modest]

Sv: Vad tycker ni jag ska göra? Inga släktingar som ställer upp!

Det är väl ni som har skaffat barnen?

Jag förstår att det är välkommet med hjälp från släkt som mor- och farföräldrar exempelvis, men det är ju faktiskt inget man kan räkna med när man skaffar familj. Bättre att se det som en eventuell bonus, eftersom släkten faktiskt inte har någon skyldighet att hjälpa till. Det har däremot din man..

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Vad tycker ni jag ska göra? Inga släktingar som ställer upp!

Det är väl ni som har skaffat barnen?

Jag förstår att det är välkommet med hjälp från släkt som mor- och farföräldrar exempelvis, men det är ju faktiskt inget man kan räkna med när man skaffar familj. Bättre att se det som en eventuell bonus, eftersom släkten faktiskt inte har någon skyldighet att hjälpa till. Det har däremot din man..

Det där var konstigt skrivet tycker jag. Skyldighet? Menar du laglig skyldighet då eller?

Jag hade blivit jätteledsen om mina föräldrar inte velat stötta mig ifall jag mådde dåligt, eller ens umgås med mig och min familj och skapa en relation till sina barnbarn genom att på olika sätt finnas där. Även om man är vuxen och har ett eget ansvar så kan man hjälpas åt. Inom rimliga gränser såklart, men TS föräldrar verkar ju helt ointresserade. Hon skriver ju att de inte finns där för sina barnbarn.

Själv har jag aldrig barnvakt eftersom både mina föräldrar och svärföräldrar bor långt bort, men jag känner absolut att de finns där för oss och för sina barnbarn ändå.

 

[Sol]

Sv: Vad tycker ni jag ska göra? Inga släktingar som ställer upp!

Jag tycker du tar Petruskas svar lite på fel sätt. Du och din man vet ju hur situationen ser ut, nämligen att ni inte kan räkna med något stöd från släkten. Det är oerhört tråkigt när det blir så, men det är ju det man får planera sitt liv efter. Om det så innebär att man måste lägga om arbetet. Visst förstår jag att man kan behöva en inkomst, men det är ju inte en hållbar situation ni bygger upp. Det funkar ju inte att din man är borta när du mår dåligt och behöver stöd hemma. Din utbrändhet kommer ju inte gå över av sig självt.

Min man har också haft (han har bytt jobb) en massa resor utomlands i sitt jobb. Jag orkade inte med att han var borta i två veckor eller mer så då fick han begränsa resorna. När jag nu har två jobb att bolla med, vi har ett barn och ett till på gång så är resor inte att tänka på öht för vi har inte tillräckligt många som kan ställa upp och vara barnvakt flera kvällar i veckan (och inget nattis) när jag jobbar. Så har vi fått omorganisera, bort med makens resor trots att den extra inkomsten var väl så välkommen.

Tillfälligt kanske du kan få hjälp med en avlastningsfamilj från kommunen, jag vet inte vad som krävs men på sikt så är det ju din familjs situation som behöver ändras. Det är du och maken som måste lägga upp den långsiktiga planen för hur ni ska få vardagen att fungera under de omständigheter som råder. Sedan ska du självklart se till att få den hjälp du behöver för att ta dig ur din utbrändhet.