Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag märker det
Tänker inte fortsätta för TS är inte mottaglig för hjälp.
Jag berättade helt enkelt att jag hellre tar en sak i taget, och fick mothugg på det även fast det är bäst för mig. Jag menar, det kan ju inte någon säga något om, det vet ju jag bäst!
vad får dig att säga/tro det?
För att alla dina trådar är likadana. För att folk är snälla och lägger ner energi och försöker hjälpa dig fastän det i slutändan inte gör någon skillnad. För att vi kommer att se ännu en till tråd från dig där du fortfarande står på samma ställe.
Ska du ta dig ur det här måste du göra något drastiskt, saker som kanske är jobbiga just då men som kommer ge dig mycket i framtiden.
Jag vill inte svara på den frågan.
Hela din historia är så otroligt sorglig och bekymmersam.
Jag har följt dig under flera år och aldrig upphört att förvånas och uppriktigt sagt oroat mig.
Du säger ibland till ditt försvar att allt inte kommer fram i din blogg men det som faktiskt kommer fram är tillräckligt och mer därtill för att kunna bilda sig en uppfattning om var problemen ligger.
Det som känns så sorgligt är att du inte kan komma till pudelns kärna och komma åt de riktiga problemen. Jag önskar så innerligt att jag kunde hjälpa dig att se!
Detta är min bild av det hela:
Du blir mobbad och illa behandlad i högstadiet vilket (fullt förståeligt!) leder till att du utvecklar ett beteende där du drar dig undan med ett dåligt självförtroende och psykisk ohälsa.
Du mår självklart dåligt så ingen anhörig "sparkar" på dig och kräver något av dig utan försöker stötta dig genom att låta dig vara.
Du blir mer och mer inaktiv och eftersom du aldrig pluggat fullt ut eller haft ett jobb där du fått kämpa för att orka ta dig dit - och klarat det, så har du inte den erfarenheten och styrkan i ditt bagage.
Du har heller aldrig behövt kämpa för din överlevnad, dvs haft ekonomiskt krav på dig att se till att det står mat på bordet och du har tak över huvudet, vilket gör att du saknar den där glöden och drivet.
Du har pga din bakgrund som lett till din nuvarande problematik svårt med den sociala biten, att interagera i samhället, det sociala spelet vuxna emellan och språkligt och ligger därför några år efter i utvecklingen. Detta leder till ännu fler missförstånd och hinder.
Eftersom du lever ett isolerat liv där du i stort sett kan sova, äta och agera som du vill skapas inga rutiner och kraven saknas fortfarande vilket leder till följande:
Oförmåga att genomföra saker som t ex ordentliga motionspass varje dag och att vistas ute i dagsljus.
Rutiner kring mat, dvs näringsriktig kost där du inte drabbas av vitaminbrister, orkeslöshet och viktuppgång. Riktiga måltider vid fastställda tidpunkter.
Tid till att känna efter! Du har under flera år varit så pass inaktiv att du förmodligen saknar muskelstyrka och rörlighet och eftersom du är lite tung så smärtar kroppen självklart ännu värre när inaktiva muskler, leder och ligament ska röra på sig nån gång då och då.
Du har som jag nämnt tidigare aldrig fått kämpa hårt vecka ut och vecka in och sett att det går trots smärta och obehag vilket gör att du viker dig för minsta motståndets lag. Halsont, magont, tandvärk, ledvärk, trötthet, deppighet, ångest och flera tillstånd som de flesta människor dras med dagligen får ta hur mycket plats i din vardag som helst och du har all tid i världen att känna efter. Inget konstigt! Jag och många med mig hade blivit likadana!
Dina eventuella funktionshinder och åkommor får ta en enorm plats i ditt liv och du tror att det måste vara så. Du har helt enkelt inte verktygen att se förbi sköldkörtelproblem, ev funktionsnedsättningar och ångest och istället göra det bästa av det. Dessa verktyg skapar man nämligen i skolan, på arbetsplatser och i det sociala livet. Såklart kan du inte har de verktygen då!
Avsaknad av självinsikt. Dina anhöriga har skyddat dig länge och det är fint av dem men det har också lett till att du inte behöver kännas vid dina mindre bra sidor.
Istället för att gråta, känna dig kränkt och försvara dig när jag nämner någon form av övervikt här borde du istället ta till dig och ta in för att känna drivet mot en förbättring men du har svårt att se helheten eftersom du sitter mitt i alltihop. Fullt förståeligt!
Jag tror jag har erbjudit mig förut men jag gör det igen.
Om du en morgon vaknar upp och VERKLIGEN känner att NU vill jag förändra mitt liv är du välkommen att höra av dig.
Jag erbjuder mig som bollplank, inte gnällplank, och jag kan peppa, pusha och komma med en vuxens synsätt och goda råd och framförallt erfarenheter från livet härute. Jag är fysiskt skadad och lever med kronisk smärta och funktionshinder men kan lära ut knepen att älska sitt liv ändå.
Du kan dessutom få möjligheten att hyra ett rum här i närheten (6 mil från Uppsala) och arbetsträna på mitt företag.
Kom igen nu, det är aldrig försent!
Nej, alla trådar är inte lika. Jag har ju tagit till mig av de tips och råd jag fått i många av mina tidigare trådar, det kan du ju inte säga något om. Och om jag gör en till råd, så lär det handla om ett annat ämne. För enligt mig handlar mina trådar faktiskt om olika saker. Inte liksom skulle jag göra flera trådar om samma sak, det känns ju rätt meningslöst.
Jag håller ändå inte med dig.