Vad ska jag göra med mitt liv?

[Saeta]

Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

Vad är det för hjälp du behöver då?

Har du glömt bort svaret du fick på den här frågan, som du ställde i början av tråden? Gå gärna tillbaka och kolla om du inte minns att du redan har frågat detta tidigare.

 

[Saeta]

Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

Och vad är det som inte fungerat? Och vad är det som gjort att det inte fungerat?

Det som jag provat hittils. Jag har antingen inte passat in i grupperna, det har inte känts bra, det har varit okunnig personal, osv osv osv. Det var iallafall inte rätt för mig just då. Där med inte sagt att det säkert är jätte bra för andra.

 

[Gimlan]

Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

Fast alltså, det kan ju inte vara en tillfällighet att många tycker likadant om dina trådar (jag är en av dom, men i det tysta) så det ligger nog lite sanning i det.

Jag skriver under på det.

 

[Dentaku]

Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

Det som jag provat hittils. Jag har antingen inte passat in i grupperna, det har inte känts bra, det har varit okunnig personal, osv osv osv. Det var iallafall inte rätt för mig just då. Där med inte sagt att det säkert är jätte bra för andra.

Har du funderat över om du själv har någon del i att det inte fungerat?

 

[Saeta]

Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

Ja, det tänker jag på hela tiden.

 

[Niyama]

Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

Det som jag provat hittils. Jag har antingen inte passat in i grupperna, det har inte känts bra, det har varit okunnig personal, osv osv osv. Det var iallafall inte rätt för mig just då. Där med inte sagt att det säkert är jätte bra för andra.

Ibland måste man göra saker som inte känns bra, så är det för ALLA. Jag hade ett sommarjobb där jag verkligen kände att jag inte passade in i gruppen, lät bli att ta fikapaus eftersom det innebar att sitta och prata med de andra. Det var inte kul och det var jäkligt kämpigt, men jag behövde pengarna för att betala hyra.

Dina anhöriga stjälper dig mer än hjälper när du inte behöver ta ansvar. De flesta tvingas ut till det som känns obehagligt, för det är värre att bli utan mat och bostad.

 

[Saeta]

Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

Dina anhöriga stjälper dig mer än hjälper när du inte behöver ta ansvar. De flesta tvingas ut till det som känns obehagligt, för det är värre att bli utan mat och bostad.

Du menar alltså att mina anhöriga i princip ska låta mig bo på gatan?

 

[GotAsecret]

Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

Njae, inte hjälp som passar (eller har fungerat av det jag provat). Sen är ju ändå inte ett neuropsykiatriskt funktionshinder en sjukdom, det är ett funktionshinder.

På dig låter det som att det är en allvarlig sjukdom, jag vet mycket väl att det är en funktionsnedsättning. Jag har som sagt min beskärda del av neurologiska funktionsnedsättningar.
Men jag tänker, hur mycket provar du?
Jag får känslan av att du ger upp för snabbt - eller redan har bestämt dig för att det inte kommer funka?
Eller är det så att du faktiskt inte litar på din egen förmåga alls? Och därför behöver all tänkbar hjälp?

Som en liten parallell, kanske;
Jag har ju (som du kanske vet?) förutom ovan nämnda NPF, även kronisk värk p.g.a skador och annat "jox", och trots det så går jag på danspass, flera gånger i veckan.
Jag hänger (oftast) inte med, jag vet att jag kommer få ont - men det är värt det!
Jag får energi, ökad självkänsla, ökat självförtroende o.s.v.

Mitt senaste "projekt" är BodyJam . jag har gått två gånger hittills, fattar INGENTING och hänger inte med för fem öre, har grymt ont i rygg och nacke dagarna efter (mycket hopp och studs) men det går över!
Och med tiden kommer även "tekniken" som gör att värken avtar.
Jag kommer ge det några chanser till - funkar det inte alls då så får jag väl pröva något nytt...
För det var exakt likadant med zumban, ett (av tre) program kan jag hyfsat och hänger med, får inte ont.
De andra två har jag fortfarande ingen kläm på.
Jag får förvisso mindre ont nu, men jag hänger inte med, och stilpoängen är väl någonstans på - 8943834...
Ändå fortsätter jag, och försöker, det GÖR skillnad! Både för mig som person, min vikt, min energi, min värk (ondare direkt efter - mindre värk i längden) min självkänsla och mitt allmäntillstånd.
(jag hoppade av skolidrotten redan på mellanstadiet p.g.a all mobbing och att jag kände mig totalt jäkla värdelös, vilket också bekräftades av såväl idrottslärare och mobbare + övriga elever. Kul? Nä.
Så, jag KAN alltså inte dansa - men jag gör det ändå, och FÖRSÖKER! Till slut har det faktiskt blivit roligt och givande!

Men jag undrar fortfarande: exakt VAD är det som hindrar DIG från att fortsätta försöka?
VAD är det som gör att du ger upp så fort?

Du gick väl också på dans förut? Kan du inte ta upp det igen? För du lär ju ha mått bättre av det? Visst?

 

[Niyama]

Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

Har du glömt bort svaret du fick på den här frågan, som du ställde i början av tråden? Gå gärna tillbaka och kolla om du inte minns att du redan har frågat detta tidigare.

Nej, för du svarade inte. Du skrev nåt om lönebidrag, men först måste ju problemet att du inte ens tar dig i väg lösas och du skrev att det problemet inte var löst. Vilken hjälp kan lösa det tror du?

 

[GotAsecret]

Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

Ja, det tänker jag på hela tiden.

Vad kommer du fram till då?

 

[Niyama]

Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

Du menar alltså att mina anhöriga i princip ska låta mig bo på gatan?

Kom igen.

Jag är fullständigt övertygad om att du har förmågan att göra något åt din situation om du var tvungen. Sen är det väl lite drastiskt att slänga ut dig direkt, men lite krav för att få tak över huvudet och mat på bordet verkar rimligt. Att det ska hända något, att du ska ta dig framåt.

Vad tänker du själv? Att du ska bo inneboende hos din pojkväns föräldrar tio år till?

 

[Saeta]

Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

På dig låter det som att det är en allvarlig sjukdom, jag vet mycket väl att det är en funktionsnedsättning. Jag har som sagt min beskärda del av neurologiska funktionsnedsättningar.

Njae, jag har aldrig påstått att det är en allvarlig sjukdom :P Det var därför jag tyckte det var så skumt att du skrev sjukdom.


Men jag tänker, hur mycket provar du?
Jag får känslan av att du ger upp för snabbt - eller redan har bestämt dig för att det inte kommer funka?
Eller är det så att du faktiskt inte litar på din egen förmåga alls? Och därför behöver all tänkbar hjälp?

Mitt senaste "projekt" är BodyJam . jag har gått två gånger hittills, fattar INGENTING och hänger inte med för fem öre, har grymt ont i rygg och nacke dagarna efter (mycket hopp och studs) men det går över!
Och med tiden kommer även "tekniken" som gör att värken avtar.
Jag kommer ge det några chanser till - funkar det inte alls då så får jag väl pröva något nytt...
För det var exakt likadant med zumban, ett (av tre) program kan jag hyfsat och hänger med, får inte ont.
De andra två har jag fortfarande ingen kläm på.
Jag får förvisso mindre ont nu, men jag hänger inte med, och stilpoängen är väl någonstans på - 8943834...
Ändå fortsätter jag, och försöker, det GÖR skillnad! Både för mig som person, min vikt, min energi, min värk (ondare direkt efter - mindre värk i längden) min självkänsla och mitt allmäntillstånd.
(jag hoppade av skolidrotten redan på mellanstadiet p.g.a all mobbing och att jag kände mig totalt jäkla värdelös, vilket också bekräftades av såväl idrottslärare och mobbare + övriga elever. Kul? Nä.

Jag gjorde precis som du, hoppade av idrotten i mellanstadiet, också pga mobbing och att jag inte riktigt hängde med. Bortsett från det är det ju roligt med dans och såna där gruppträningar, tycker jag. Och jag älskar träningsvärk. Det är stor skillnad mot annan värk jag har.

Det märkliga är att oavsett hur mycket jag försöker så får jag till slut så ont i huvudet att inte ens alvedon hjälper. Det funkar ju inte att skutta runt till hög musik med sprängande huvudvärk. 8 av 10 gånger blir det så. Crosstrainern funkar ju bra. Den enda träningsformen (förutom ridning och dans) som har fungerat bra för mig. Och med det sagt ska jag gå och träna nu.

Du gick väl också på dans förut? Kan du inte ta upp det igen? För du lär ju ha mått bättre av det? Visst?

Jo det gjorde jag, det var väldigt längesen. Dansade som yngre och även för ett par år sen. Jag har tyvärr inte råd att fortsätta, annars hade jag gjort det. För det var enormt roligt.

 

[Saeta]

Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

Kom igen.

Jag är fullständigt övertygad om att du har förmågan att göra något åt din situation om du var tvungen. Sen är det väl lite drastiskt att slänga ut dig direkt, men lite krav för att få tak över huvudet och mat på bordet verkar rimligt. Att det ska hända något, att du ska ta dig framåt.

Vad tänker du själv? Att du ska bo inneboende hos din pojkväns föräldrar tio år till?

Haha nej vi ska inte bo hemma hela tiden. Vi har planer på att flytta snart faktiskt.

 

[GotAsecret]

Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

Friskis & Svettis kostar ju typ 200:-/månad, mindre än ett par byxor/hämtmat två gånger i månaden eller liknande.
Om det nu är andra som betalar för dig (vilket jag inte lägger någon som helst värdering i) så kanske de tycker att det är värt 200:- extra i månaden för att du ska må bättre och göra saker?

Ang. värk så är det inte träningsvärk jag får (det får jag sällan) utan det är skadorna som ställer till det, för mycket hopp och skutt GÖR ont i skadad nacke och rygg.
Jag får inte ta något starkare än alvedon ( ) utan det som gäller då är massage med liniment/voltaren gel, lättare promenader, stretching och avslappning...och lite envishet, förstås
Så det GÅR faktiskt att hitta knep för att KLARA AV det, men det känns som att du mest vill hitta knep för att slippa undan?

 

[Dentaku]

Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

Ja, det tänker jag på hela tiden.

Vad kommer du fram till? Är det något du själv kan förbättra till nästa gång?

Alla de saker du tar som exempel; att inte passa in, att det inte känns bra eller att personalen är okunnig är sådant som man som vuxen kommer att stöta på lite då och då. Ibland får man bita ihop ett tag och stå ut tills man kan gå vidare till något bättre, en erfarenhet rikare. Ofta märker man att det plötsligt känns rätt bra det där som var så dåligt. Och att de där människorna som man inte trivdes med var riktigt trevliga. Att ge upp genom att ta ett steg tillbaka till noll är ytterst sällan en bra lösning.

 

[GotAsecret]

Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

...och just ja, imorgon är det torsdag. Ses vi?

 

[bettysmatte]

Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

Alla de saker du tar som exempel; att inte passa in, att det inte känns bra eller att personalen är okunnig är sådant som man som vuxen kommer att stöta på lite då och då. Ibland får man bita ihop ett tag och stå ut tills man kan gå vidare till något bättre, en erfarenhet rikare. Ofta märker man att det plötsligt känns rätt bra det där som var så dåligt. Och att de där människorna som man inte trivdes med var riktigt trevliga. Att ge upp genom att ta ett steg tillbaka till noll är ytterst sällan en bra lösning.

Precis !!

 

[GotAsecret]

Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

Vad kommer du fram till? Är det något du själv kan förbättra till nästa gång?

Alla de saker du tar som exempel; att inte passa in, att det inte känns bra eller att personalen är okunnig är sådant som man som vuxen kommer att stöta på lite då och då. Ibland får man bita ihop ett tag och stå ut tills man kan gå vidare till något bättre, en erfarenhet rikare. Ofta märker man att det plötsligt känns rätt bra det där som var så dåligt. Och att de där människorna som man inte trivdes med var riktigt trevliga. Att ge upp genom att ta ett steg tillbaka till noll är ytterst sällan en bra lösning.

Jamen exakt! Jag trodde aldrig jag skulle klara ett år (2 ggr/v) i DBT (en behandling för personer med Borderline/emetionell instabilitet)men det gjorde jag (trots att det var motigt många gånger - inte minst sedan vi flyttade in i skräckhuset och personalen började med vita rockar...) och nu är jag t.om. inne på andra vändan!
I en helt ny grupp (trivdes grymt bra i förra gruppen och ledarna var ) där jag och ena ledaren fick värsta tänkbara start (jag var livrädd för henne efter en incident för typ 2 år sedan) men det hela visade sig vara ett missförstånd så nu börjar det trots allt ordna upp sig, även där.

Jag gick dit, till huset som får mig att må dåligt både psykiskt och fysiskt, för att träffa en kurator som jag verkligen INTE ville ha att göra med, och en helt ny grupp, med helt nya människor där alla har sina olika problem...det är fortfarande motigt - men det GÅR.
För i slutändan är det ändå värt det, och jag mår bra av att komma ut i från eländet

Och jag kommer fortsätta gå dit...1-2 ggr/v i närmare ett år till.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

KL

TS; var ser du dig själv om fem år? Om tio år? Vad ska du göra för att komma dit?

 

[bettysmatte]

Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

KL

Lånar min egen knapp här för ett tillägg. Och man BEHÖVER inte alltid känna sig som om man hör till i en grupp och att allting är jätteroligt och jättebäst. Ibland är det något man bara behöver göra för att bli bättre, som t.ex. att läsa en kurs, och då är det ju kunskapen och kompetensutvecklingen man får ha i fokus - inte det sociala. Jag har många gånger anmält mig till kurser med jobbet där jag har åkt helt själv. Oftast åker de andra i grupper om minst två från varje arbetsplats. Och då känner man sig ju lite utanför, såklart. Fast jag ÄR ju inte där för att vara social, utan för att lära mig något. Så får man tänka ibland också!