Sv: Vad ska jag göra med min hund?!
Det är väl kanske så att under en period så är det nödvändigt att faktiskt undvika de allra värsta sakerna. Blir det övermäktigt med hundmöten, så försök att gå på sådana ställen där ni har gott om plats och kan gå undan en liten bit. Träna på "säkra kort", dvs med hundar ni känner väl och i situationer där ni har en möjlighet att lösa problemen. Meningen är att övningarna skall stärka er relation därför är det viktigt att ni lyckas varje gång för att han skall lita på dig. Det är som att åka skidor - man börjar i barnbacken för att få självförtroende och vågar sedan mer och mer. Se hundmötena som ett mål i fjärran. Man börjar inte med målet i sig utan med små steg på vägen dit. När min hund var runt sju-åtta månader kraschade allting. Det gick inte att ha honom lös, han sprang fram till allt, skällde på folk i rullstol, folk som såg konstiga ut, vägkoner, åt upp inredningen hemma - kort sagt en liten terrorist!
Han fick vackert gå i koppel för jämnan överallt tills vi hade kommit på ett bra sätt att jobba med honom. Jag gick nog tråkiga koppelpromenader i ett par veckor och bara funderade innan jag kom på en lösning. Den är ju individuell för alla hundar, men generellt kan man säga att du behöver komma på vad din hund älskar mest i hela världen och utnyttja det för att få hans uppmärksamhet. Först i mycket lätta situationer utan störningar för att sedan kunna lägga in mer och mer störningar och få hans uppmärksamhet i alla fall. Gillar han bus med leksak? Har han mycket jakt i sig? Är mat viktigast i livet? Vår hund kunde inte motstå att jaga oss om vi sprang iväg och detta utnyttjade vi. När vi var ensamma lekte vi tafatt runt träd, vi gömde oss i skogen och hade en mycket lång lekperiod med vår hund utan krav. Precis i den stunden när vi gick i skogen och ville ha hans uppmärksamhet så vände vi helt enkelt på klacken och sprang åt rakt motsatt håll samtidigt som vi kopplade en ljudsignal till det i exakt det ögonblicket. Jag tjoade "här" mycket högt och gällt. Busvissla funkar bra om man kan det
Det skall vara nåt som de hajar till av. Signalen satt som ett smäck på en gång och den blev så inarbetad att oavsett vad han gör, vänder han helt om på en tiondels sekund när jag tjoar och har en intresserad busblick. Om jag ropar "kom hit" som vi ej kopplat till bus och lek får jag en helt annan reaktion. Han står kvar, vänder på huvudet och kollar på mig som för att fråga varför det är nödvändigt. När det verkligen gällde - som en springande hare framför näsan - var det bara en sak som funkade och det var att tjoa och vända sig om och springa därifrån. Han kom klockrent!!! Inget grälande utan bara kul när han kommer som belöning. Hemma är det de små sakerna som räknas i ert umgänge. Se till att han alltid måste arbeta lite för att få det han är ute efter. Kli på ryggen, mat, leksak, tuggben - allt skall jobbas för. När ni är ute och går och möter någon hund, så prata med den andra hundägaren och be dem passera en bit ifrån och inte komma så nära. Det finns så många som har snälla hundar som tror att alla andra också är det. Du MÅSTE försöka att inte slita i din hund vi de tillfällena. Det är bättre att låtsas som att det regnar, INTE korta upp kopplet utan bara helt sonika gå åt ett annat håll, vissla en låt och nonchalera hans beteende. Låt honom inte stå kvar och skälla för vad har hänt då? Jo, i hans ögon har han inte flyttat sig. Han har behållt sin position, skällt på den andra hunden som faktiskt försvann bakom hörnet tills slut. Hurra, jag lyckades jaga iväg odågan!!
Du som ägare är så självsäker att du kan ignorera alla andra hundar för de utgör inget hot. Du behöver inte stå kvar för att hålla koll på dem utan kan lugnt släntra iväg till något mer intressant!
