Harmoniska promenader med TVÅ hundar

[alicegard]

Jag har en 7 månaders och en vuxen just nu, bor i stan och har 125253634688992 hundmöten varje gång man går ut. Undviker att behöva ta dom tillsammans, men lunchpromenaden på vardagar måste dom gå tillsammans. Det hanteras med att jag trollar fram en tub med Bacon-ost som dom får slicka på när vi går förbi andra hundar. Den vuxna är livrädd och har lätt till utfall, den "lilla" (lika stor som den vuxna nu..) är bara glad och flamsig, men så länge dom får ost så går det jättebra. Annars så tränas dom separat på att sköta sig på promenader. Den stora på hundmöten och den lilla på att gå i koppel.

Stor igenkänning! Tack för att du delade med dig.

 

[alicegard]

Vi bor på landet och det bor inte jättemycket hundar precis i närheten MEN vi driver verksamhet (inomhushall, vandrarhem) här på gården som gör att vi ofta har hundar här ändå, både hemma på gården och ute på promenaderna i näromrodet, så våra har fått lära sig att möta en hel massa hundar. Ofta blir våra utskällda av de besökande hundarna.

Vi har en äldre hane som inte bryr sig alls om andra hundar (kör med lugnande signaler om vi möter stökig hund, kan vara lite social om nån hund är liten och snäll, annars ignorerar han mest andra hundar), en som vill hälsa på allt och alla och som kan börja skälla av ren lycka över att möta en hund, en som varit rädd men nu inte bryr sig så mycket alls och en valp/unghund som är väldigt osäker. Vi kör mycket belöningar, behövs det så tar vi med tubost eller något annat supergott godis - tuberna är bra eftersom man slipper det där att hunden sväljer en godis och sen direkt återgår till att glo på den mötande hunden. Jag gör som Tonto, tar fram baconost - det är en lifesaver! Om osttuben är knölig att få med sig så finns det påfyllningsbara tuber som man kan köpa, de är lite smidigare än metalltuberna.

Som med allting annat så är det en träningssak - han som tidigare var rädd och nu inte bryr sig så mycket, där har vi jobbat MASSOR med att han ska känna sig trygg, har försökt undvika dåliga möten tex, så tog jag aldrig ut honom som valp/unghund när jag visste att det var folk och tränade i hallen; många hundar varvar upp när de kommer hit och vet att de ska träna och jag ville inte att min unga osäkra hund skulle få en gapande hund "i ansiktet".

Vi tränade mycket på att titta på hundar på avstånd och äta supergott godis, först här hemma, sen på brukshundklubben. Idag tar jag ut honom ur bilen och går rätt ut på planen och tränar trots massor av hundar och han fixar det fint.

Avstånd är ofta nyckeln till att få bra hundmöten, men det är klart att det kan vara jättesvårt om man bor mitt i smeten i en stad och det är hundar överallt.

Kanske kan ni hitta ställen att gå där det finns möjlighet att ta ut lite avstånd så ni kan träna på att gå med båda i lite lugnare miljöer. Har man bil så kan det vara värt att åka ut i skogen ibland och gå för att få lugnare promenader, men det går ju inte att göra alla gånger under dagen.

Jag hade nog delat på dem ett tag till och verkligen jobbat med att få dem att hantera alla möjliga konstiga möten och först när ni känner att "nu fixar de 99% av alla möten" så hade jag börjat ta dem samtidigt. Med tanke på att hundarna är unga är det väl värt att lägga ner rätt mycket jobb på det nu och få en lugnare tillvaro framöver.

Återigen: stort tack för att du delar med dig av tankar och strategier. En tub med något smarrigt får inhandlas! Ska lägga in en högre växel i träningen var för sig och försöka ta de tillfällen då vi är i en lugn miljö att öva med båda.

 

[Holdyourhorses]

Försöker också få harmoni i att gå med två hundar. Senaste veckans fokus har varit att förklara för valpen (sex månader) att man inte får bita i äldre hundens öron eller koppel. Det har varit oväntat framgångsrikt, nu räcker det att jag harklar mig så spottar han. Jag har även beställt två så kallade väktarkoppel som är 130 cm långa. Jag hatar korta koppel, men det hjälper. Dessa koppel har också ett extra handtag längst fram så att man vid kaos kan ta en hund i varje hand och avlägsna sig. Mina hundar vägen 22,5 kg respektive 28,5 kg så det är inga lättviktare här heller.

 

[alicegard]

Jag lär som tidigare nämnt in ett här kommando, tränat in själva kommandot utan störning och med massor belöning. Samt använder det lite titt som tätt under promenaderna så hundar inte kopplar ihop det med att nu händer något utan mer " oj det passerar någon men nu tränar vi ju och någon råkar gå förbi ungefär som på klubben så behöver hundarna kunna träna även om någon går förb

Här-kommandot ska vi absolut stärka, känns som ett viktigt verktyg. Tack för dina tips!

 

[alicegard]

Försöker också få harmoni i att gå med två hundar. Senaste veckans fokus har varit att förklara för valpen (sex månader) att man inte får bita i äldre hundens öron eller koppel. Det har varit oväntat framgångsrikt, nu räcker det att jag harklar mig så spottar han. Jag har även beställt två så kallade väktarkoppel som är 130 cm långa. Jag hatar korta koppel, men det hjälper. Dessa koppel har också ett extra handtag längst fram så att man vid kaos kan ta en hund i varje hand och avlägsna sig. Mina hundar vägen 22,5 kg respektive 28,5 kg så det är inga lättviktare här heller.

Kul att det går framåt! Nån särskild strategi du har när du tränar med dom?
Vi har också ett väktarkoppel, det extra handtaget är en bra trygghet!

 

[alicegard]

Jag har två hundar som är komplett olika. Den ena är långsam, lite lat och tar tid på sig när hon ska lukta på saker. Den andra har energi upp över öronen och allt ska gå fort fort fort.

Jag har samma erfarenhet som dig av tvillingkoppel, det fungerar inte alls.

Vid hundmöten är det "fotgående" som gäller, för ena hunden betyder det fot bredvid, för andra betyder det snett bakom. Fot, eller "här" som jag säger till mina hundar, betyder alltså olika saker för dem. Och det tror jag är bra, för annars blir det ju lite att de tävlar om samma position och gärna trampar på varandra lite. Den som skäller lättare på andra är den som får vara längst bak. Då är hon tystast, och troligen mest trygg.

Har jag dåligt tålamod en dag så tar jag oftast och har ena hunden lös. Har jag bara ena hunden lös så håller den sig rätt så nära, och den lite lata hunden får lite mer energi av att syrran springer en liten bit före, så jag slipper stå still o vänta så mycket - win-win på alla sätt o vis.

Kan man inte ha hunden lös så är det svårare. Jag tror att man måste lära dem när man pratar med vem, vem man tränar nu osv. Och då inte glömma bort att passivitet (hunden som inte "aktivt" tränas just nu) också måste belönas, rikligt. Min ena hund är så bra på detta att säger man inte hennes namn först så reagerar hon inte. Då antar hon att man pratar med någon annan. Och det är givetvis en vanesak för oss människor med. Sambon har ibland lite svårt att komma ihåg den biten, vilket gör att ena hunden inte lyssnar alls på honom

Lite småknep om hur jag har löst det iaf. Det är absolut inte en dans på rosor varenda gång. Men för det mesta fungerar det rätt så bra.

Smart att träna in att fot/här betyder lite olika för resp. hund! Vi jobbar också med att alltid säga hundens namn innan (samma här att min sambo har svårare att komma ihåg det ), och ska försöka befästa det hårdare.

Finns en promenadsträcka där vi kan ha hundarna lösa, men problemet är att den som är i koppel blir otroligt taggad av att se sin "brorsa" springa fritt. Men det är väl också något att träna på..!

 

[snorp]

Jag har 3 egna hundar, en vuxen, en unghund och en valp. Just nu har jag även en 4:e hund hemma. Jag går med alla hundar samtidigt. Nu är det småhundar så inga större vikter att hålla emot. Men jag tycker det gör stor skillnad om jag kan stå still vid hundmöten. Går om möjligt åt sidan för att öka avståndet och bedömer hundarna samt matar med godis. Min äldsta kan göra utfall ibland vid vissa möten så jag håller honom nära mig och jobbar extra mycket med de andra. Pga allergi hos ena hunden kan jag tyvärr inte köra med mjukost som jag gjort med många tidigare hundar.

För mina hundar verkar det vara svårare med möten i rörelse. Målet är så klart att vi ska kunna gå på avslappnat vid alla möten men vi är inte där än. Valpen är bara 4 månader så flocken har nyss ändrats.

 

[Holdyourhorses]

Kul att det går framåt! Nån särskild strategi du har när du tränar med dom?
Vi har också ett väktarkoppel, det extra handtaget är en bra trygghet!

Just nu är min strategi mest att överleva promenaderna då spaniels är experter på att gå i sicksack runt ens fötter. Skämt åsido, valpen är betydligt mer följsam än den äldre hunden så jag går mycket ensam med honom och försöker att få honom att gå på min vänstra sida. Inte med kommando fot, utan mer att går man på den sidan får man uppmärksamhet och godis. Den äldre hunden har inte fattat detta riktigt men valpen känns mer mottaglig. Jag försöker också att undvika allt för svåra situationer genom att ta ut avståndet vid hundmöten (svårt mitt i stan)så att det blir lättare att göra rätt.

 

[Holdyourhorses]

Jag har 3 egna hundar, en vuxen, en unghund och en valp. Just nu har jag även en 4:e hund hemma. Jag går med alla hundar samtidigt. Nu är det småhundar så inga större vikter att hålla emot. Men jag tycker det gör stor skillnad om jag kan stå still vid hundmöten. Går om möjligt åt sidan för att öka avståndet och bedömer hundarna samt matar med godis. Min äldsta kan göra utfall ibland vid vissa möten så jag håller honom nära mig och jobbar extra mycket med de andra. Pga allergi hos ena hunden kan jag tyvärr inte köra med mjukost som jag gjort med många tidigare hundar.

För mina hundar verkar det vara svårare med möten i rörelse. Målet är så klart att vi ska kunna gå på avslappnat vid alla möten men vi är inte där än. Valpen är bara 4 månader så flocken har nyss ändrats.

Jag upplever tyvärr att om jag stannar med mina hundar så stannar ofta andra hundägare också och låter sin/a hundar stå och titta på oss, vilket gör situationen värre. Håller annars med om att det är lättare att stanna för att få kontroll på situationen.

 

[snorp]

Jag upplever tyvärr att om jag stannar med mina hundar så stannar ofta andra hundägare också och låter sin/a hundar stå och titta på oss, vilket gör situationen värre. Håller annars med om att det är lättare att stanna för att få kontroll på situationen.

Jag brukar högt och tydligt säga till mina hundar "jag ser att den går där, den är jätteduktig och går så fint, de får gå förbi. Titta så duktigt den är" För mina hundar spelar det ju ingen roll vad jag säger men att jag låter glad är ju bra. Men för den mötande människan kan det göra stor skillnad att de får beröm och jag talar ju dessutom om precis vad jag vill att de ska göra. Utan att behöva prata med dem

 

[Lingon]

Jag brukar högt och tydligt säga till mina hundar "jag ser att den går där, den är jätteduktig och går så fint, de får gå förbi. Titta så duktigt den är" För mina hundar spelar det ju ingen roll vad jag säger men att jag låter glad är ju bra. Men för den mötande människan kan det göra stor skillnad att de får beröm och jag talar ju dessutom om precis vad jag vill att de ska göra. Utan att behöva prata med dem

Fast den du möter kanske också tycker att den bästa strategin för hen och hens hundar är att stanna.

 

[snorp]

Fast den du möter kanske också tycker att den bästa strategin för hen och hens hundar är att stanna.

Det märker man ju och då får man ju jobba på annat sätt. Jag upplever att häromkring är det inte ett problem. Stannar en så går den andra på liksom.

 

[Red_Chili]

Jag går alltid med två, men har fördelen att mina två är lika mentalt osv så de beter sig väldigt lika i koppel.

Men, det jag gör för att få det harmoniskt:
Precis som @Migo var inne på så vill jag ha kopplen bara som "livlina". Det är inte genom kopplet jag kommunicerar. De ska veta vad som är rimligt avstånd, att man kommer och går bredvid när vi möter någon osv. Istället för att tänka "Inte dra!" eller "inte flänga runt", fokusera på vad du vill att de ska göra. Vill du att de inte låser fast sig vid att nosa på en fläck i tusen år, träna inkallning och säg åt dem att följa med när du vill gå vidare. Vill du att de håller sig vid din sida när ni möter någon, träna in ett kommando för det osv.

Mina har lärt sig att när det kommer hundar så kan man få godis av mig. De får det inte alltid, men ofta. Så när vi möter andra hundar kallar jag på deras uppmärksamhet och de kommer glatt till min sida där de bjuds på godis. När jag gör det ofta under en period så brukar de börja söka sig till mig när de ser hundar, utan att jag kallar på dem, men jag är (tyvärr) för inkonsekvent med det för att verkligen befästa det. Dessutom går vi alltid åt sidan när vi möter andra hundar, ju mer avstånd, desto mindre troligt att någon hund reagerar (även om mina inte gör det så vet jag inte alltid hur mötande hund är. Jag tar inte risker i onödan).

Jag har också kommandon för att gå framåt, just för att det inte alltid passar att stå och nosa på något, stanna framför mina fötter eller gå och stirra bakåt på hund som passerat.

Samtliga kommandon börjar jag träna när det är lugnt. Jag kan inte förvänta mig att inkallningen fungerar när det dyker upp en hare framför näsan om inkallningen inte fungerar när vi inte har någon störning alls. Det tar tid, men det är då man har hjälp av att ha ett koppel som livlina. Kopplet kan hindra hunden fysiskt från att rusa runt, samtidigt som vi kan lägga krut på vad vi vill ha för beteende istället.

Kan tilläggas att jag gärna går med mina i flexikoppel, båda samtidigt. Men, då betraktar jag hundarna som lösa. Och alla "vara lös-kommandon" tränar jag på även när de går i vanligt 180cm fast koppel. Dvs, oavsett hur vi tar oss fram och oavsett om vi är i stad eller på landet, så har vi våra kommandon som kan användas för hur vi ska hantera en situation.

 

[alicegard]

Jag har 3 egna hundar, en vuxen, en unghund och en valp. Just nu har jag även en 4:e hund hemma. Jag går med alla hundar samtidigt. Nu är det småhundar så inga större vikter att hålla emot. Men jag tycker det gör stor skillnad om jag kan stå still vid hundmöten. Går om möjligt åt sidan för att öka avståndet och bedömer hundarna samt matar med godis. Min äldsta kan göra utfall ibland vid vissa möten så jag håller honom nära mig och jobbar extra mycket med de andra. Pga allergi hos ena hunden kan jag tyvärr inte köra med mjukost som jag gjort med många tidigare hundar.

För mina hundar verkar det vara svårare med möten i rörelse. Målet är så klart att vi ska kunna gå på avslappnat vid alla möten men vi är inte där än. Valpen är bara 4 månader så flocken har nyss ändrats.

Jag upplever tyvärr att om jag stannar med mina hundar så stannar ofta andra hundägare också och låter sin/a hundar stå och titta på oss, vilket gör situationen värre. Håller annars med om att det är lättare att stanna för att få kontroll på situationen.

Har gjort lite olika här och tycker att det varierar om bäst strategi är att fortsätta gå eller att stanna. Men med båda två kanske det är enklare att stanna och låta passera, till att börja med.

Försöker alltid hålla avstånd, byta trottoar osv när det är möjligt. Det som är svårt i stan är att det är förvånansvärt många som inte håller avstånd, för att deras egen hund kanske inte har tendens till utfall. Blir ofta trött på bristen på samspel/respekt, särskilt när man själv tycker att man visar tydligt vad man avser göra

 

[alicegard]

Jag går alltid med två, men har fördelen att mina två är lika mentalt osv så de beter sig väldigt lika i koppel.

Men, det jag gör för att få det harmoniskt:
Precis som @Migo var inne på så vill jag ha kopplen bara som "livlina". Det är inte genom kopplet jag kommunicerar. De ska veta vad som är rimligt avstånd, att man kommer och går bredvid när vi möter någon osv. Istället för att tänka "Inte dra!" eller "inte flänga runt", fokusera på vad du vill att de ska göra. Vill du att de inte låser fast sig vid att nosa på en fläck i tusen år, träna inkallning och säg åt dem att följa med när du vill gå vidare. Vill du att de håller sig vid din sida när ni möter någon, träna in ett kommando för det osv.

Mina har lärt sig att när det kommer hundar så kan man få godis av mig. De får det inte alltid, men ofta. Så när vi möter andra hundar kallar jag på deras uppmärksamhet och de kommer glatt till min sida där de bjuds på godis. När jag gör det ofta under en period så brukar de börja söka sig till mig när de ser hundar, utan att jag kallar på dem, men jag är (tyvärr) för inkonsekvent med det för att verkligen befästa det. Dessutom går vi alltid åt sidan när vi möter andra hundar, ju mer avstånd, desto mindre troligt att någon hund reagerar (även om mina inte gör det så vet jag inte alltid hur mötande hund är. Jag tar inte risker i onödan).

Jag har också kommandon för att gå framåt, just för att det inte alltid passar att stå och nosa på något, stanna framför mina fötter eller gå och stirra bakåt på hund som passerat.

Samtliga kommandon börjar jag träna när det är lugnt. Jag kan inte förvänta mig att inkallningen fungerar när det dyker upp en hare framför näsan om inkallningen inte fungerar när vi inte har någon störning alls. Det tar tid, men det är då man har hjälp av att ha ett koppel som livlina. Kopplet kan hindra hunden fysiskt från att rusa runt, samtidigt som vi kan lägga krut på vad vi vill ha för beteende istället.

Kan tilläggas att jag gärna går med mina i flexikoppel, båda samtidigt. Men, då betraktar jag hundarna som lösa. Och alla "vara lös-kommandon" tränar jag på även när de går i vanligt 180cm fast koppel. Dvs, oavsett hur vi tar oss fram och oavsett om vi är i stad eller på landet, så har vi våra kommandon som kan användas för hur vi ska hantera en situation.

Tack för dina råd! Vi har kommandot "nu går vi" för att gå framåt (har även använt vid hundmöten när de är en och en) och det lyssnar dom på hyfsat i nuläget, men de kan absolut strunta i det tills de har lust att gå vidare om de hittat nåt tillräckligt intressant.

Ska träna mer på de kommandon vi har när de är lösa även när vi har koppel.

 

[Åsa A]

Jag glömde en sak - arrangera situationer! Om hundarna tex reagerar på någon som cyklar förbi kanske man kan få någon som hjälper till och kommer cyklande en bit ifrån - fundera på hur långt avstånd hundarna klarar det utan att gå upp i varv, lägg till lite till för säkerhet skull och belöna hundarna rejält när de sköter sig, sänk sen avståndet men lite i taget.

Är guld värt att kunna arrangera möten med hundar, cyklar etc där man kan få störning på ett avstånd som man vet hunden/hundarna klarar av och där störningen vet hur den ska agera OM det ändå skulle råka bli stökigt.

 

[alicegard]

Jag glömde en sak - arrangera situationer! Om hundarna tex reagerar på någon som cyklar förbi kanske man kan få någon som hjälper till och kommer cyklande en bit ifrån - fundera på hur långt avstånd hundarna klarar det utan att gå upp i varv, lägg till lite till för säkerhet skull och belöna hundarna rejält när de sköter sig, sänk sen avståndet men lite i taget.

Är guld värt att kunna arrangera möten med hundar, cyklar etc där man kan få störning på ett avstånd som man vet hunden/hundarna klarar av och där störningen vet hur den ska agera OM det ändå skulle råka bli stökigt.

Bra input! Det har vi pratat om att vi borde ta tag i (fast i ett annat sammanhang - vår äldsta hund blir ofta uppe i varv när vi träffar på någon vi känner och stannar och pratar).