Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med den här tråden egentligen. Jag tror jag vill ha hjälp att tänka antar jag.. För just nu går jag och tänker på detta så mycket att jag mår dåligt av det.
Såhär är det. Jag har hållit på med hästar så länge jag kan minnas och jag har en helt underbar gammal ponny som är och har varit min bästa vän i 12 år. Han är nu 22 år och är förvisso fullt igång men jag tycker ändå att han ska få ha det lite lugnt nu. Han rids ut och jag rider dressyr på honom, men kräver inte längre det lilla extra. Han är mitt allt och jag litar på honom 100% och kan honom utan och innan. Han är en sån där som man kan hoppa upp med grimma och grimskaft barbacka och rida ut och galoppa i skogen.
Känner dock att jag vill ha en häst till som jag kan kräva lite mer av och börja träna igen. Provade för ett par år sedan och hade då ett halvblodssto på foder, men då hon stod mer på två ben än fyra så lämnade jag tillbaka henne. Det kom senare fram att det var just därför hon var ute på foder, för att ägaren själv inte vågade rida henne.
Nöjde mig sedan med ponnyn igen och tänkte att det var rätt skönt att bara ha honom faktiskt.
Fick sedan vid årsskiftet ett erbjudande om att låna en häst på foder igen och suget att komma igång ordentligt igen tillbaka och likaså längtan att börja träna för tränare kontinuerligt. Sagt och gjort så var jag och provred och bestämde mig för att låna.
Hästen är en helt underbar individ. Inriden som 3-åring och fick sedan gå i en hage flera år pga att ägaren av personliga skäl inte hade tid med henne. Eftersom hon inte gjort något på flera år så var det lite som att börja om.
Hon har gått från klarhet till klarhet och är väldigt fin, har mycket bra gång och fin stam osv. Helt enkelt en sån häst jag aldrig skulle ha råd att köpa och som heller inte ofta lånas ut på det viset.
Nu till problemet, hästen har väldigt mycket nerv och hon är väldigt vaken. Det har inte varit ett problem utan jag har tänkt att det går över. Men...
För en månad sedan blev jag avskickad så det heter duga när jag skulle sitta upp. Hon har aldrig tidigare gjort något liknande, utan tvärtom varit väldigt lätt att ha att göra med trots hennes nerver. Jag slog mig ordentligt och fick åka till akuten, inget brutet men en trasig axel.
Och nu medans jag varit sjukskriven har jag tänkt och tänkt och tänkt..
Hon kanske inte är hästen för mig? Eller har jag helt enkelt bara blivit rädd?? Jag har aldrig varit rädd för att rida en häst?! Det kanske går över när jag kommer upp i sadeln igen? Men tanken på att sitta upp på henne igen ger mig ångest.. Trots att jag tror att detta bara var en engångsföreteelse..
Har redan innan jag ramlade av ifrågasatt detta, men det har snurrat runt mer i mitt huvud efter detta. Känner att hon kanske borde hamna hos någon som har högre ambitioner än jag? Jag tycker jättemycket om att rida ut och rida för tränare, men tävlandet saknar jag inte. Känner pressen från alla andra att jag senare förväntas tävla, eftersom "det är ju en så fin häst du fått låna!". Ägaren dock, är bara glad att hon får göra nåt annat än att gå i hagen.
Med mina egna ambitioner skulle jag lika gärna kunna köpa mig en egen kul häst. En welsh cob, kallblodstravare, ungponny eller något annat kul projekt.
Vet inte hur jag ska göra!!
Såhär är det. Jag har hållit på med hästar så länge jag kan minnas och jag har en helt underbar gammal ponny som är och har varit min bästa vän i 12 år. Han är nu 22 år och är förvisso fullt igång men jag tycker ändå att han ska få ha det lite lugnt nu. Han rids ut och jag rider dressyr på honom, men kräver inte längre det lilla extra. Han är mitt allt och jag litar på honom 100% och kan honom utan och innan. Han är en sån där som man kan hoppa upp med grimma och grimskaft barbacka och rida ut och galoppa i skogen.
Känner dock att jag vill ha en häst till som jag kan kräva lite mer av och börja träna igen. Provade för ett par år sedan och hade då ett halvblodssto på foder, men då hon stod mer på två ben än fyra så lämnade jag tillbaka henne. Det kom senare fram att det var just därför hon var ute på foder, för att ägaren själv inte vågade rida henne.
Nöjde mig sedan med ponnyn igen och tänkte att det var rätt skönt att bara ha honom faktiskt.
Fick sedan vid årsskiftet ett erbjudande om att låna en häst på foder igen och suget att komma igång ordentligt igen tillbaka och likaså längtan att börja träna för tränare kontinuerligt. Sagt och gjort så var jag och provred och bestämde mig för att låna.
Hästen är en helt underbar individ. Inriden som 3-åring och fick sedan gå i en hage flera år pga att ägaren av personliga skäl inte hade tid med henne. Eftersom hon inte gjort något på flera år så var det lite som att börja om.
Hon har gått från klarhet till klarhet och är väldigt fin, har mycket bra gång och fin stam osv. Helt enkelt en sån häst jag aldrig skulle ha råd att köpa och som heller inte ofta lånas ut på det viset.
Nu till problemet, hästen har väldigt mycket nerv och hon är väldigt vaken. Det har inte varit ett problem utan jag har tänkt att det går över. Men...
För en månad sedan blev jag avskickad så det heter duga när jag skulle sitta upp. Hon har aldrig tidigare gjort något liknande, utan tvärtom varit väldigt lätt att ha att göra med trots hennes nerver. Jag slog mig ordentligt och fick åka till akuten, inget brutet men en trasig axel.
Och nu medans jag varit sjukskriven har jag tänkt och tänkt och tänkt..
Hon kanske inte är hästen för mig? Eller har jag helt enkelt bara blivit rädd?? Jag har aldrig varit rädd för att rida en häst?! Det kanske går över när jag kommer upp i sadeln igen? Men tanken på att sitta upp på henne igen ger mig ångest.. Trots att jag tror att detta bara var en engångsföreteelse..
Har redan innan jag ramlade av ifrågasatt detta, men det har snurrat runt mer i mitt huvud efter detta. Känner att hon kanske borde hamna hos någon som har högre ambitioner än jag? Jag tycker jättemycket om att rida ut och rida för tränare, men tävlandet saknar jag inte. Känner pressen från alla andra att jag senare förväntas tävla, eftersom "det är ju en så fin häst du fått låna!". Ägaren dock, är bara glad att hon får göra nåt annat än att gå i hagen.
Med mina egna ambitioner skulle jag lika gärna kunna köpa mig en egen kul häst. En welsh cob, kallblodstravare, ungponny eller något annat kul projekt.
Vet inte hur jag ska göra!!