Vad ska jag göra?!*långt*

FiVi

Trådstartare
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med den här tråden egentligen. Jag tror jag vill ha hjälp att tänka antar jag.. För just nu går jag och tänker på detta så mycket att jag mår dåligt av det.

Såhär är det. Jag har hållit på med hästar så länge jag kan minnas och jag har en helt underbar gammal ponny som är och har varit min bästa vän i 12 år. Han är nu 22 år och är förvisso fullt igång men jag tycker ändå att han ska få ha det lite lugnt nu. Han rids ut och jag rider dressyr på honom, men kräver inte längre det lilla extra. Han är mitt allt och jag litar på honom 100% och kan honom utan och innan. Han är en sån där som man kan hoppa upp med grimma och grimskaft barbacka och rida ut och galoppa i skogen.

Känner dock att jag vill ha en häst till som jag kan kräva lite mer av och börja träna igen. Provade för ett par år sedan och hade då ett halvblodssto på foder, men då hon stod mer på två ben än fyra så lämnade jag tillbaka henne. Det kom senare fram att det var just därför hon var ute på foder, för att ägaren själv inte vågade rida henne.

Nöjde mig sedan med ponnyn igen och tänkte att det var rätt skönt att bara ha honom faktiskt.

Fick sedan vid årsskiftet ett erbjudande om att låna en häst på foder igen och suget att komma igång ordentligt igen tillbaka och likaså längtan att börja träna för tränare kontinuerligt. Sagt och gjort så var jag och provred och bestämde mig för att låna.

Hästen är en helt underbar individ. Inriden som 3-åring och fick sedan gå i en hage flera år pga att ägaren av personliga skäl inte hade tid med henne. Eftersom hon inte gjort något på flera år så var det lite som att börja om.
Hon har gått från klarhet till klarhet och är väldigt fin, har mycket bra gång och fin stam osv. Helt enkelt en sån häst jag aldrig skulle ha råd att köpa och som heller inte ofta lånas ut på det viset.

Nu till problemet, hästen har väldigt mycket nerv och hon är väldigt vaken. Det har inte varit ett problem utan jag har tänkt att det går över. Men...
För en månad sedan blev jag avskickad så det heter duga när jag skulle sitta upp. Hon har aldrig tidigare gjort något liknande, utan tvärtom varit väldigt lätt att ha att göra med trots hennes nerver. Jag slog mig ordentligt och fick åka till akuten, inget brutet men en trasig axel.

Och nu medans jag varit sjukskriven har jag tänkt och tänkt och tänkt..
Hon kanske inte är hästen för mig? Eller har jag helt enkelt bara blivit rädd?? Jag har aldrig varit rädd för att rida en häst?! Det kanske går över när jag kommer upp i sadeln igen? Men tanken på att sitta upp på henne igen ger mig ångest.. Trots att jag tror att detta bara var en engångsföreteelse..

Har redan innan jag ramlade av ifrågasatt detta, men det har snurrat runt mer i mitt huvud efter detta. Känner att hon kanske borde hamna hos någon som har högre ambitioner än jag? Jag tycker jättemycket om att rida ut och rida för tränare, men tävlandet saknar jag inte. Känner pressen från alla andra att jag senare förväntas tävla, eftersom "det är ju en så fin häst du fått låna!". Ägaren dock, är bara glad att hon får göra nåt annat än att gå i hagen.

Med mina egna ambitioner skulle jag lika gärna kunna köpa mig en egen kul häst. En welsh cob, kallblodstravare, ungponny eller något annat kul projekt.
Vet inte hur jag ska göra!!
 
Sv: Vad ska jag göra?!*långt*

Kände bara att jag ville svara fast jag eg inte riktigt har något bra svar. Jag förstår hur dina tankar går och min spontana reaktion är väl att ge det en chans till. Se hur det känns att sitta upp igen. Låt det ta tid. Lyssna inte på vad andra tycker att du ska göra. Om ägaren vill och är glad över att just du tar dig an hästen strunta då i allt annat som tävling och dyl. Nu. Kanske väcks den lusten igen om det går bra. Kanske fortsätter du att känna dig tveksam och skakis och slutar med en annan typ av häst. Fatta inget beslut nu. Känn dig fram. Ett litet steg i taget. Lycka till!
 
Sv: Vad ska jag göra?!*långt*

Tack för att du svarade! Jag har så himla svårt att se på det lite objektivt. Jag är en riktig känslomänniska och jag gillar verkligen hennes personlighet. Just nu är jag så sjukt kluven, hjärtat säger en sak medan hjärnan säger en annan.
Tänker lite som du att om jag bara kommer upp igen så kanske alla dom här tankarna släpper..
Jag har ett annat alternativ också och det är att lämna tillbaka den här hästen och sen låna en annan av min "tränare". En häst som inte är lika nervig och som dessutom passar mig bättre storleksmässigt(stoet jag har nu är egentligen onödigt stor för mig) också med en ägare som bara är glad att hästen får göra nånting.. Men sen är det ju det här med att hjärtat har en åsikt också...
Men först innan jag bestämmer nånting så måste jag upp i sadeln igen!
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Gammal användare, men vill gärna vara anonym så ingen som läser det känner sig utpekad. Jag har en lång historia i hästvärlden med egen...
Svar
19
· Visningar
2 415
Senast: Mia_R
·
Hästmänniskan Hej! Jag skaffade min älskade häst för snart 2 år sen och är i stallet varje dag och älskar det. Tyvärr är det konstant någonting i...
Svar
14
· Visningar
1 408
Hästmänniskan hejhej, ursäkta för mycket text 🥲Jag har precis tagit studenten och ska flytta ganska långt bort i början på nästa år. Ponnyn som jag...
Svar
8
· Visningar
791
Hästmänniskan Jag har inte ridit på 25 år men min barndom och ungdomstid präglades av hästar. Jag fick min första ponny som femåring, tävlade FEI...
Svar
9
· Visningar
1 169
Senast: Emro
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 11 🐈‍⬛🐈
  • Mål och Planer 2025
  • Retrievertråden

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp