Insåg precis att tiden går snabbt. Min mamma och hennes partner kommer och hälsar på här i mitten av april i 2 veckor. Samtidigt kommer sambos pappa med partner resa hit också i några dagar och de alla kommer träffas.
Hmmmmmm.....
Min mamma känner ju mig och där är frågor hon aldrig skulle våga fråga (typ nämna tankar på att skaffa barn).
Sist jag träffade sambons förräldrar var de väldigt ivriga på att fråga, nämna, "skämta" om det. Jag och sambon "spelade med" eftersom då var vi nog för barn men det går upp och ner hela tiden.
Nu är jag rädd att hans förräldrar kommer att nämna det framför mina förräldrar och med oss i mitten. Eller inte rädd, men det kan bli himla obekvämt..
Sambon och jag står dock eniga just nu. Vi vet inte om vi öht vill ha barn. Vi älskar våra liv som de är nu (förutom hans ryggproblem då men förhoppningsvis kommer det ordna sig senare i år) och är helt nöjda med det och varandra.
Ärligt talat när jag ser förräldrar med barn så är min första tanke att jag tycker synd om förräldrarna
Jag tycker inte barn är söta eller roliga. Jag är väldigt obekväm med yngre barn och tycker de är jobbiga...
Samtidigt om jag skulle säga detta till sambons förräldrar så skulle dom nog tycka att jag är en ailien och "barn är ju meningen med livet och när de väl är där är de de bästa" osv.... dom skulle nog bli ledsna också eftersom dom är lite old school och min sambo är enda barnet till pappan som kan få barn och göra honom till "pop".
Jag hoppas de inte tar upp ämnet alls
