Mitt tjusiga språk
Bra att du läser om och ser det annorlunda nu!
För min egen del funderade jag nog inte så mycket utan accepterade vad som stod. Och författarinnan målar ju upp i princip alla karaktärer som helt fantastiska, speciellt Grey: en rik, sexig badboy med ett trasigt förflutet som gör att han stundtals behandlar kvinnor som skit (vilket rättfärdigas med otroligt romantiska gester). Och jag tror att det är det som är grejen - han kan bete sig som skit men DET GÖR JU INGET för han är egentligen en supergullig kille, han har bara lite issues. På något sätt kändes det okej då.
Det som får mig att läsa boken med andra ögon tror jag bara är mognad och ökad insikt i hur samhällets normer ser ut och påverkar oss (när jag läste böckerna första gången var jag väl runt 18 och idag är jag 21 - inte fullärd men i alla fall något klokare). Jag SÅG inte hur Grey's beteende var fel - på något sätt kändes det ju helt naturligt att han var svartsjuk och att det var romantiskt, säkert för att författarinnan målade upp det på det viset och för att det i viss mån accepteras i samhället. Sedan ska jag inte säga att jag tyckte böckerna beskrev ett sunt förhållande, även första gången jag läste dem tyckte jag att Grey's ägande och bestraffande av Ana var mycket märkligt och inget jag tyckte var romantiskt. Men det var inte förrän jag läste böckerna en andra gång som jag tycker att båda karaktärerna verkar ganska körda.
Jag vet att jag har förklarat superflummigt men jag kan inte konkretisera det bättre än så
