Vad kräver en hund i rasgrupp 9 (sällskapshundar) enligt dig?

[TinyWiny]

Enligt skk är de "framavlade för sällskap sedan lång tid tillbaka" men vad innebär det egentligen? Raserna skiljer sig vitt åt och ibland undrar jag om det skrivs att det är en mer eller mindre "besvärlig" ras just för att de ska slippa bli "gossedjur i soffan" för det mår ju ingen levande varelse väl av. Det såklart är skillnad på vad en brukshund och en hund ur rasgrupp 9 behöver som minsta nivå men vad behöver en hund ur rasgrupp 9 enligt dig?

 

[Fetaost]

Jag tänker promenader av varierande typ och längd, lättare träning tex lite tricks och nosaktiviteter och sen få hänga med på lite vardagsaktiviteter. Inget krävande mao.

 

[TinyWiny]

Jag tänker promenader av varierande typ och längd, lättare träning tex lite tricks och nosaktiviteter och sen få hänga med på lite vardagsaktiviteter. Inget krävande mao.

Och med varierande längd tänker du? 1 km? 1 mil?

 

[Fetaost]

Och med varierande längd tänker du? 1 km? 1 mil?

Ja alltså att vissa dagar blir det bara korta rundor på kanske totalt 3 km medans någon gång i veckan eller två en långis på 7 km eller mer. Springa lite lös i skogen, leka lite fritt osv.

 

[Tuggben]

Skillnaden mellan en sällskapshund och ex en brukshund eller hund med högre aktivitetsbehov är att sällskapshunden generellt inte kräver strukturerad träning för att må bra, vilket brukshunden generellt gör.

Sen mår alla hundar bra av aktivering men det är en annan fråga.

 

[Sezziyanen]

Jag skulle iofs säga att många brukshundar inte kräver en specifik träning, snarare en viss grad av aktivitet (högre sådan). Bortser då från saker som vardagslydnad och uppfostran förstås.

En sällskapshundsras tänker jag "kräver" inte mer än några promenader om dagen - that's it. Men jag tycker de också förtjänar mer aktivitet än så, och de mår säkert bra av det. Man ser ju trots allt många många sällskapshundar som beter sig relativt illa, men är så små att det inte blir några särskilt reella problem av det hela. Men det är ju inte bra.

 

[Sryoqwe]

Jag skulle också säga att de nöjer sig med vanliga promenader och eventuellt lite trickträning och godissök på gräsmattan. Många av raserna trivs säkert med mer också, men inte alla. Mina små golvmoppar ser inte något nöje i ordentlig träning.

 

[Sel]

Jag tänker att det är en hund som går att pussla in i ett vardagsliv utan att det ska behöva vara ett specialintresse. Rimliga promenader, vistelse med familjen och lättare träning för skojs skull!
Sedan tycker jag att det är lite tråkigt att det verkar som om många läser "behöver inte" som "klarar inte av" - alltså som tror att en hund som klassas som sällskapsras inte går att använda som sporthund. För många av raserna är det ju inte alls sant, särskilt om man inte satsar på elitnivå.

 

[linnsan]

Jag tänker som flera andra. Att en sällskapshund är nöjd med normal motion och att få springa av sig. Att få hänga med antingen till olika platser/miljöer eller lättare hjärngympa.

Jag skulle iofs säga att många brukshundar inte kräver en specifik träning, snarare en viss grad av aktivitet (högre sådan). Bortser då från saker som vardagslydnad och uppfostran förstås.

En sällskapshundsras tänker jag "kräver" inte mer än några promenader om dagen - that's it. Men jag tycker de också förtjänar mer aktivitet än så, och de mår säkert bra av det. Man ser ju trots allt många många sällskapshundar som beter sig relativt illa, men är så små att det inte blir några särskilt reella problem av det hela. Men det är ju inte bra.

Jag upplever att många sällskapshundar tyvärr ofta har osäkerheter/rädslor. Det tillsammans med att många är larmande vakthundar gör ju att de gärna vill just låta när något upplevs hotfullt.

Sen är det klart att det kan bero på brist på motion/stimulans. Det kan ju även vara en kombo. Men jag tycker sällan det är riktigt så "enkelt".

 

[nullo-modo]

Promenader och få vara med

 

[TinyWiny]

Skillnaden mellan en sällskapshund och ex en brukshund eller hund med högre aktivitetsbehov är att sällskapshunden generellt inte kräver strukturerad träning för att må bra, vilket brukshunden generellt gör.

Sen mår alla hundar bra av aktivering men det är en annan fråga.

Och med strukturerad träning tänker du?

 

[TinyWiny]

Jag skulle iofs säga att många brukshundar inte kräver en specifik träning, snarare en viss grad av aktivitet (högre sådan). Bortser då från saker som vardagslydnad och uppfostran förstås.

En sällskapshundsras tänker jag "kräver" inte mer än några promenader om dagen - that's it. Men jag tycker de också förtjänar mer aktivitet än så, och de mår säkert bra av det. Man ser ju trots allt många många sällskapshundar som beter sig relativt illa, men är så små att det inte blir några särskilt reella problem av det hela. Men det är ju inte bra.

Och vad är då promenader? En kissrunda runt kvarteret några gånger/dag eller en två timmars promenad i skogen med allt vad det innebär och kissrundor utöver det?

Ja det är ju det, vad är hönan och vad är ägget? Behöver även en sällskapshund faktiskt mer än vad de generellt får (och att det är därför endel hundar ur sällskapsras beskrivs som lite "besvärliga") och att det faktum att det de behöver uteblir gör att många hundar av sällskapsras beter sig illa?

 

[TinyWiny]

Jag skulle också säga att de nöjer sig med vanliga promenader och eventuellt lite trickträning och godissök på gräsmattan. Många av raserna trivs säkert med mer också, men inte alla. Mina små golvmoppar ser inte något nöje i ordentlig träning.

Vad är då vanliga promenader?

 

[TinyWiny]

Jag tänker att det är en hund som går att pussla in i ett vardagsliv utan att det ska behöva vara ett specialintresse. Rimliga promenader, vistelse med familjen och lättare träning för skojs skull!
Sedan tycker jag att det är lite tråkigt att det verkar som om många läser "behöver inte" som "klarar inte av" - alltså som tror att en hund som klassas som sällskapsras inte går att använda som sporthund. För många av raserna är det ju inte alls sant, särskilt om man inte satsar på elitnivå.

Ja det var ju en definition samtidigt som jag hade önskat att alla hundar fick vara just ett intresse och inte bara någon som får anpassa sig och hänga med. Det kan såklart gå bra ändå men jag ser att fler och fler skriver i sina inlägg om rasen på skk att hunden behöver det och detta. Det tycker jag är jättebra! En hund är ju inget gossedjur som kan ligga i soffan dygnet runt och få kisspromenader runt kvarteret på sin höjd.

Verkligen!

 

[TinyWiny]

Jag tänker som flera andra. Att en sällskapshund är nöjd med normal motion och att få springa av sig. Att få hänga med antingen till olika platser/miljöer eller lättare hjärngympa.



Jag upplever att många sällskapshundar tyvärr ofta har osäkerheter/rädslor. Det tillsammans med att många är larmande vakthundar gör ju att de gärna vill just låta när något upplevs hotfullt.

Sen är det klart att det kan bero på brist på motion/stimulans. Det kan ju även vara en kombo. Men jag tycker sällan det är riktigt så "enkelt".

Vad är då normal motion för dig? För en är ju kissrundor runt kvarteret normal motion medans det för en annan är timmar i skogen varje dag.

Det har jag ofta tänkt på med. Ingen av de här hundarna har ju varit utan uppgift i begynnelsen utan de har haft som uppgift att faktiskt göra något. Vad händer när man tar ifrån dem den uppgiften? När den inte prioriteras i aveln kan mycket annat komma fram och även om den ursprungliga uppgiften (som ofta är larmande) finns kvar så är den inte önskad och den försöker ofta tas bort/tonas ner av ägarna. Det måste ju bli helt knas i hjärnan?!
Ingen av de större raserna skulle ju må väl heller om de utsattes för att inte få utföra den uppgift som finns i dem att de ska utföra. Så, jag håller med. Jag tror inte heller att det är så enkelt som att det bara beror på brist på stimulans och motion även om det såklart gör det hela än värre.

 

[TinyWiny]

Promenader och få vara med

Du får då också frågan, vad innebär promenader för dig?

 

[Red_Chili]

Jag tänker mig att minsta möjliga för en frisk och sund hund oavsett typ bör vara daglig långpromenad på ca 1 timme och sedan lite mental träning ibland utifrån vad hund och ägare tycker är kul att göra ihop. Självklart kan det hända att det blir vilodagar, eller att långpromenaderna inte blir av pga hundkurs, tävling eller liknande.

Med sällskapshundarna tänker jag också att de bör vara lätta att få in i vardagen. Inga superstarka drifter som gör dem krångliga att lära saker, tex ingen superstark jaktlust som gör det onödigt svårt att lära dem komma på inkallning. För mig bör en bra sällskapshund självklart också vara mentalt stabil. Orädd, trygg med människor och djur, tycka att det är helt acceptabelt med nödvändig hantering vid såväl vardaglig kloklippning samt veterinärbesök. Jag tänker mig att de bör vara lite mer lättsamma än många andra hundtyper med andra ord. Och kanske inte för lättlärda heller, så att de inte likt tex de skarpaste brukshundarna lär sig dåliga saker snabbare än en ny ägare hinner lära den bra saker.

Vad jag sedan saknar i rasgrupp 9 är lite större hundar och hundar som inte kräver någon direkt pälsvård.

 

[Sel]

Ja det var ju en definition samtidigt som jag hade önskat att alla hundar fick vara just ett intresse och inte bara någon som får anpassa sig och hänga med. Det kan såklart gå bra ändå men jag ser att fler och fler skriver i sina inlägg om rasen på skk att hunden behöver det och detta. Det tycker jag är jättebra! En hund är ju inget gossedjur som kan ligga i soffan dygnet runt och få kisspromenader runt kvarteret på sin höjd.

Verkligen!

Intresse självklart! Hur kan man ha en hund och behandla den som en familjemedlem utan att vara intresserad? Med specialintresse menar jag någonting betydligt mer uppslukande än så.
Livet med hund innebär naturligtvis alltid anpassning, men det finns grader tänker jag. En sällskapshund för mig passar in i en helt normal och aktiv vardag. Med variation förstås. Det gäller ju att hitta rätt ras för sitt liv inom sällskapsdjungeln också.

 

[Sryoqwe]

Vad är då vanliga promenader?

Några halvtimmesvändor kanske?

 

[TinyWiny]

Jag tänker mig att minsta möjliga för en frisk och sund hund oavsett typ bör vara daglig långpromenad på ca 1 timme och sedan lite mental träning ibland utifrån vad hund och ägare tycker är kul att göra ihop. Självklart kan det hända att det blir vilodagar, eller att långpromenaderna inte blir av pga hundkurs, tävling eller liknande.

Med sällskapshundarna tänker jag också att de bör vara lätta att få in i vardagen. Inga superstarka drifter som gör dem krångliga att lära saker, tex ingen superstark jaktlust som gör det onödigt svårt att lära dem komma på inkallning. För mig bör en bra sällskapshund självklart också vara mentalt stabil. Orädd, trygg med människor och djur, tycka att det är helt acceptabelt med nödvändig hantering vid såväl vardaglig kloklippning samt veterinärbesök. Jag tänker mig att de bör vara lite mer lättsamma än många andra hundtyper med andra ord. Och kanske inte för lättlärda heller, så att de inte likt tex de skarpaste brukshundarna lär sig dåliga saker snabbare än en ny ägare hinner lära den bra saker.

Vad jag sedan saknar i rasgrupp 9 är lite större hundar och hundar som inte kräver någon direkt pälsvård.

Jag håller helt med dig i ditt första stycke!

I ditt andra stycke kommer vi in på något annat, inte vad hunden behöver som minimum utan hur vi kan tycka att hen bör vara. Det är trots det väldigt intressant, att vara lättlärd t ex behöver inte alltid vara bra om man inte är van vid att fundera över varför hunden gör som hen gör och vilken del man kan ha i det själv. Det är också lite intressant hur raser beskrivs. Om vi jämför en hundras ur rasgrupp 2 med en ur rasgrupp 9 så kan man undra varför de inte är i samma grupp, beskrivningen av hunden är väldigt lika.
En hundras från rasgrupp 2 beskrivs såhär;

Egenskaper / Mentalitet​

Rasen tycker om att arbeta både fysiskt och mentalt, och kräver en del aktivering. Trots att hunden är liten i formatet och ser söt ut är det alltså en ganska krävande ras och behöver någon form av regelbunden stimulans för att må bra. Mellan arbetspassen är den en riktig kelgris som gärna kryper upp i knät, ligger nära intill och kopplar av. X tycker mycket om värme och ligger ofta och kopplar av i solen. Det är en utpräglad väktare som omedelbart slår larm om främlingar kommer in på dess hemområde. I övrigt är det inte en skällig ras.

Medans en hundras från rasgrupp 9 beskrivs såhär;

Egenskaper / Mentalitet​

Rasen är ingen soffliggare, utan vill gärna göra något varje dag. Den är glad, positiv och hänger med på allt. Matte och husse är viktiga och den älskar mänskligt sällskap. Bara den får vara med, så kan den mysa i soffan en hel dag, för att nästa dag ta en lång promenad på flera mil. Lika fort som den får fart, lika fort lugnar den ned sig. Den tycker om att tänka och talar du inte om vad som gäller så tar hunden egna initiativ.

Då är ju frågan, är hunden ur rasgrupp 2 svårare än den ur rasgrupp 9 och hur ska man veta vad skillnaden faktiskt är om man är van vid en annan typ av hund eller kanske inte har någon hundvana alls sedan tidigare?