Vad kan jag göra?

[Heulwen]

Sv: Vad kan jag göra?

Som sagt, det är alltid lättast att döma folk.

Vad är det som inte går att döma ut med denna persons handlande?
Det du tar upp i dina inlägg är en helt annan historia. För jag antar att du pratar om människor som försökt med det mesta (eller t.o.m. bara det grundläggande!) för att få katten att sluta kissa utanför men till sist tröttnar för att dem mår väldigt dåligt?

Den här människan förtjänar att dömas om det som kommit fram i tråden är korrekt. Jag hyser ingen välvilja mot sådana människor och dem ska inte ha respekt när dem inte kan ge ens lite mot andra levande varelser som är beroende av dem.

 

[Sol]

Sv: Vad kan jag göra?

Fast om det är så att hon har en jobbig graviditet (vilket vi inte vet något om) orkar man faktiskt inte med att prova olika saker heller. Hur mycket är det sannolikt att man orkar med om man tex. ligger och mår illa och kräks hela dagarna?

 

[Gold]

Sv: Vad kan jag göra?

Fast om det är så att hon har en jobbig graviditet (vilket vi inte vet något om) orkar man faktiskt inte med att prova olika saker heller. Hur mycket är det sannolikt att man orkar med om man tex. ligger och mår illa och kräks hela dagarna?

Mår man så dåligt så orkar man väl inte tänka på en ny kattunge?
Om den nya kattungen blir sjuk (hoppas inte) ska det bli raka vägen till avlivning då också?
Jag hoppas verkligen att den här människan inte skaffar sig något djur!

 

[Gold]

Sv: Vad kan jag göra?

Det som jag har svårast att förstå i denna historia är nog ändå följande:
Ägaren till katten avlivar eftersom den gör sina behov på fel ställen, helt utan att prova andra alternativ först. Hon anser att hon inte orkar med detta pga graviditet.
Men nu ska hon skaffa kattunge, eftersom hon trots allt vill ha en katt.

Alla som haft kattungar vet att det är ingen säkerhet att den gör ifrån sig på rätt ställe ända från dag ett. Det innebär ju en del stress att komma ifrån mamma och syskon och bo hos en helt främmande familj. Eftersom hon bara ska ha en katt och den ska vara inne så måste den ju dessutom aktiveras bl.a. genom lek med ägaren. Hur ska hon klara detta om hon inte klarade att torka upp efter den förra katten? Och hur ska hon ha råd ifall den nya katten blir sjuk, när hon inte ens hade råd med en kastrering på den förra? En kastrering är ju ändå ett fast pris som ligger väldigt lågt jämfört med akutvård.
(ska tillägga att jag är bra vän till TS, och därför följt detta på närmare håll)

Det är synd att folk som vill ha katt inte tänker efter mer före.
Katten är ju ett relativt billigt och enkelt husdjur som oftast klarar sig bra ensam (i ett hem med fri tillgång på mat och vatten), och det verkar som att folk tror att vem som helst kan ha katt pga det. Många (i flesta fall ägare till "billiga katter") tänker inte på att det måste finnas en buffert för när katten blir sjuk och att dom har ett ansvar för djurets välbefinnande. Det är synd att katten inte har högre status än så.

Du skriver precis vad jag tänker!
Jag hoppas att ingen katt hamnar hos henne,

 

[Mabuse]

Sv: Vad kan jag göra?

Framförallt om man inte kostar på en kastrering, jag skulle säga att de flesta okastrerade katter kissar på fel ställe ibland. Så ingen katt lär ju bli långlivad i det hemmet.

 

[Tassetass]

Sv: Vad kan jag göra?

Du vet förstås hur det är att ha en katt som gör ifrån sig överallt och till råga på allt vara gravid? Du vet inte hur hennes graviditet är. Jag förstår henne helt och fullt. Under mina första graviditetsveckor mådde jag fruktansvärt illa och jag hade inte kunnat ligga på golvet och plocka kattbajs om jag hade haft kvar min katt som bajsade fel (som f ö sköter sig exemplariskt i sitt nya hem). De sista månaderna hade jag foglossningar som hade hindrat mig.

Och seriöst, även om jag hade pallat med det under graviditeten så finns det inte en chans att en sådan katt hade fått bo kvar när bebisen börjat krypa och smaka på saker. Jag tycker inte att det är lämpligt att spädbarn äter bajs, men det kanske bara är jag.

Jag håller med om att ägaren inte var tillräckligt engagerad, att kosta på sig en kastrering är mycket lite krävt och det borde alla kattägare kunna gå med på (men vi vet ju att så inte är fallet). Däremot ska man inte vara så himla snabb med att döma folk.

Det är lätt att döma folk och bara se det värsta i dem, men försök gärna vända på det och försöka se ge dem a benefit of a doubt. Försök sätta er in i situationen själv.

Hon gör inget för att hjälpa katten och lösa problemet utan avlivar och skaffar en ny för att hon är snål och lat. Att hon är gravid är inte ens särskilt relevant i sammanhanget, jag hade tyckt att hon är ett totalt ägghuvud med eller utan knodd på väg. Jag har sett många jobbiga graviditeter på nära håll (har hållt på att förlora människor jag älskar pga livshotande komplikationer i samband med graviditeter), men ingen jobbig graviditet i världen ger frikort för att behandla djur på det här sättet.

Jag kan verkligen inte låta bli att undra hur hon blir som mamma om hon behandlar djur på det här sättet, för det är anmärkningsvärt ofta som dåliga djurägare blir allt annat än lysande föräldrar.

Gah, sånt här beteende får mig verkligen att se RÖTT!

 

[Tassetass]

Sv: Vad kan jag göra?

Fast om det är så att hon har en jobbig graviditet (vilket vi inte vet något om) orkar man faktiskt inte med att prova olika saker heller. Hur mycket är det sannolikt att man orkar med om man tex. ligger och mår illa och kräks hela dagarna?

Hon har väl en sambo? "Du, jag har bokat tid hos veterinären för att kastrera katten efter att du slutat jobba". Seriöst, SÅ jobbigt är det baskemig inte.

(Sambon är för övrigt ett lika stort pucko som inte tar sitt ansvar för de djur som han bor med, för jag tycker att man per automatik faktiskt får ett moraliskt ansvar för djuren i hemmet när man flyttar ihop med någon som har djur. Vill bara säga det innan någon anmärker på att jag bara hackar på den stackars gravida kvinnan.)

 

[Sol]

Sv: Vad kan jag göra?

Hon har väl en sambo? "Du, jag har bokat tid hos veterinären för att kastrera katten efter att du slutat jobba". Seriöst, SÅ jobbigt är det baskemig inte.

(Sambon är för övrigt ett lika stort pucko som inte tar sitt ansvar för de djur som han bor med, för jag tycker att man per automatik faktiskt får ett moraliskt ansvar för djuren i hemmet när man flyttar ihop med någon som har djur. Vill bara säga det innan någon anmärker på att jag bara hackar på den stackars gravida kvinnan.)

Det framgår inte vad för civilstånd hon har och även om det finns en partner så är långt ifrån alla partners villiga att hjälpa till med husdjur. Min man hjälper gärna till med katterna, men han jobbar ju så under graviditeten hade han ju ingen möjlighet att vara hemma och plocka upp efter dem (om det hade behövts).

Jag hoppas som sagt att omgivningen att övertala henne med att låta bli att skaffa katt just nu när hon är gravid och även när hon har ett litet barn, men jag låter bli att döma henne för det hon gjort.

 

[Tassetass]

Sv: Vad kan jag göra?

I sådana fall är du en bättre människa än jag, för jag dömer ut den där människan som en usel djurägare. Punkt.

 

[Sinfonie]

Sv: Vad kan jag göra?

Sambon i fråga var inte minsta intresserad av att hjälpa till.
Och min kompis lider inte av illamående (hon har själv berättat hur skönt det är att hon inte 'drabbats').

Jag kan inte annat än att hålla med Tassetass mfl. Tycker att hennes beteende är korkat.

 

[Heulwen]

Sv: Vad kan jag göra?

Fast om det är så att hon har en jobbig graviditet (vilket vi inte vet något om) orkar man faktiskt inte med att prova olika saker heller. Hur mycket är det sannolikt att man orkar med om man tex. ligger och mår illa och kräks hela dagarna?

Man orkar med mycket för att man måste. Jag har haft maginfluensa såpass allvarligt och länge att jag behövde dropp pga. uttorkning. Inte sket jag i katterna då och jag skulle aldrig göra det nu heller, vid detta tillfälle bodde jag med en katt som alltid sket utanför lådan. Det är ingen ursäkt.
Hur kan du säga att man inte orkar prova massa olika saker då? Bekväma människor orkar inte däremot, det är sant. Ansvarslösa och korkade människor avlivar dessutom sin katt utan att pröva det mest grundläggande och köper dessutom en till katt efter det på köpet, smart där ...

 

[Heulwen]

Sv: Vad kan jag göra?

Hon gör inget för att hjälpa katten och lösa problemet utan avlivar och skaffar en ny för att hon är snål och lat. Att hon är gravid är inte ens särskilt relevant i sammanhanget, jag hade tyckt att hon är ett totalt ägghuvud med eller utan knodd på väg. Jag har sett många jobbiga graviditeter på nära håll (har hållt på att förlora människor jag älskar pga livshotande komplikationer i samband med graviditeter), men ingen jobbig graviditet i världen ger frikort för att behandla djur på det här sättet.

Jag kan verkligen inte låta bli att undra hur hon blir som mamma om hon behandlar djur på det här sättet, för det är anmärkningsvärt ofta som dåliga djurägare blir allt annat än lysande föräldrar.

Gah, sånt här beteende får mig verkligen att se RÖTT!

Word!

 

[aiquen]

Sv: Vad kan jag göra?

Det framgår inte vad för civilstånd hon har

Det står i TS första inlägg att personen ifråga blev sambo för två månader sedan.

Jag håller med Tassetass m.fl. för övrigt.

 

[Sol]

Sv: Vad kan jag göra?

Man orkar med mycket för att man måste. Jag har haft maginfluensa såpass allvarligt och länge att jag behövde dropp pga. uttorkning. Inte sket jag i katterna då och jag skulle aldrig göra det nu heller, vid detta tillfälle bodde jag med en katt som alltid sket utanför lådan. Det är ingen ursäkt.
Hur kan du säga att man inte orkar prova massa olika saker då? Bekväma människor orkar inte däremot, det är sant. Ansvarslösa och korkade människor avlivar dessutom sin katt utan att pröva det mest grundläggande och köper dessutom en till katt efter det på köpet, smart där ...

En magsjuka går inte att jämföra med en graviditet, sorry. Det är väldigt mycket som händer i kroppen förutom tex. rent fysiskt illamående. Jag har varit väldigt sjuk i körtelfeber och i princip det enda jag orkade med var katterna, med nöd och näppe men för att jag var tvungen. Det kan fortfarande inte jämföras med en graviditet. Förutom att kroppen förändras så har man ett annat liv i magen och man kan inte utsätta sig för hur mycket som helst eftersom man har ansvar för ett annat liv (och ja, jag anser att livet i magen har större värde än en katt, så slipper ni ta upp den frågan).

 

[Heulwen]

Sv: Vad kan jag göra?

En magsjuka går inte att jämföra med en graviditet, sorry. Det är väldigt mycket som händer i kroppen förutom tex. rent fysiskt illamående. Jag har varit väldigt sjuk i körtelfeber och i princip det enda jag orkade med var katterna, med nöd och näppe men för att jag var tvungen. Det kan fortfarande inte jämföras med en graviditet. Förutom att kroppen förändras så har man ett annat liv i magen och man kan inte utsätta sig för hur mycket som helst eftersom man har ansvar för ett annat liv (och ja, jag anser att livet i magen har större värde än en katt, så slipper ni ta upp den frågan).

Utsätta sig för hur mycket som helst? Inkluderar det att ta upp luren och ringa veterinären för en kastrering? Det skadar varken foster eller mamma. Denna person som påstår sig inte ha råd för en kastrering hade uppenbarligen råd att lägga ut flera hundralappar på avlivning och måste ha råd att köpa kläder och mat till barnet när det kommer + lägga ut pengar på en ny katt. Av vad som framkommit i denna tråd saknar denna människa all vett och sans.

 

[Gold]

Sv: Vad kan jag göra?

Utsätta sig för hur mycket som helst? Inkluderar det att ta upp luren och ringa veterinären för en kastrering? Det skadar varken foster eller mamma. Denna person som påstår sig inte ha råd för en kastrering hade uppenbarligen råd att lägga ut flera hundralappar på avlivning och måste ha råd att köpa kläder och mat till barnet när det kommer + lägga ut pengar på en ny katt. Av vad som framkommit i denna tråd saknar denna människa all vett och sans.

Håller med!
Helt sjukt av en människa som mår så illa av sin katt att hon avlivar den och samtidigt funderar på att skaffa sig en ny.
Det kan inte ha funnits mycket känslor för den stackars katten.

 

[MissFideli]

Sv: Vad kan jag göra?

Konstigt då att det finns hur många blivande mammor som helst som kan ta hand om sina djur under sin graviditet? Och ja, säkerligen finns det tillfällen som inte går att lösa, men då skaffar man inte en ny katt!

 

[Tassetass]

Sv: Vad kan jag göra?

En magsjuka går inte att jämföra med en graviditet, sorry. Det är väldigt mycket som händer i kroppen förutom tex. rent fysiskt illamående. Jag har varit väldigt sjuk i körtelfeber och i princip det enda jag orkade med var katterna, med nöd och näppe men för att jag var tvungen. Det kan fortfarande inte jämföras med en graviditet. Förutom att kroppen förändras så har man ett annat liv i magen och man kan inte utsätta sig för hur mycket som helst eftersom man har ansvar för ett annat liv (och ja, jag anser att livet i magen har större värde än en katt, så slipper ni ta upp den frågan).

Fast hon mådde ju enligt egen utsago (enligt TS) alldeles utmärkt. :smirk:

 

[Sol]

Sv: Vad kan jag göra?

Fast hon mådde ju enligt egen utsago (enligt TS) alldeles utmärkt. :smirk:

Jo jag vet, men det generaliserades och en graviditet jämfördes med magsjuka. Gör man den jämförelsen kan man inte ha någon erfarenhet av en graviditet. När man är sjuk kan man pressa sig själv så mycket man vill. Man klarar mer än man tror. När man är gravid kan man inte göra på samma sätt, inte om man har någon slags omtanke om fostret iaf.

 

[Sol]

Sv: Vad kan jag göra?

Utsätta sig för hur mycket som helst? Inkluderar det att ta upp luren och ringa veterinären för en kastrering? Det skadar varken foster eller mamma. Denna person som påstår sig inte ha råd för en kastrering hade uppenbarligen råd att lägga ut flera hundralappar på avlivning och måste ha råd att köpa kläder och mat till barnet när det kommer + lägga ut pengar på en ny katt. Av vad som framkommit i denna tråd saknar denna människa all vett och sans.

Nej, men det verkar som att folk i tråden generellt anser att man som gravid ska orka med en katt som skiter och pissar överallt. Att man ska prova alla tänkbara metoder innan man gör sig av med katten och jag är helt enkelt inte överens med er på den punkten.

Jag tycker absolut att hon hade kunna kastrera katten, men det är ingen garanti för att problemen ska upphöra "inom en rimlig tid". Eller att de ska upphöra alls. För mig låter det mer som att katten gjort ifrån sig på fel ställen i protest och då hjälper inte kastrering.

Varför tog inte uppfödaren ansvaret för att kastrera katten? I detta ärende ser jag faktiskt att uppfödaren kanske hade kunnat göra mer också. Skulle någon av mina uppfödningar riskera avlivning för att ägaren inte vill kosta på sig en kastrering skulle jag lätt betala kastreringen. Jag skulle ta katten till veterinären också. Jag hade betalat för utannonsering av katten, oavsett vad ägarens skäl till att vilja bli av med katten var.

Så om vi nu ändå ska döma folk hit och dit kan vi väl börja ifrågasätta uppfödaren också? Eller är det inte lika kul?