Vad kan ha hänt...?

[Sickan]

Sv: Vad kan ha hänt...?

Tack, du har läst mitt inlägg rätt. (Tack även till andra som har delat med sig och filosoferat kring frågeställningen.)
Anledningen till att fantasin skenar är den känslan jag fick av uppfödaren. Han uttryckte sig "om ni inte tar hunder skjuter jag den". D v s hunden var inget värt för honom när den inte tjänade hans syften. Den inställningen får han ha, men jag fungerar inte så med mina djur.

Men när jag tänker efter på det du skriver om att vissa helt enkelt inte fixar vissa saker trots att de "borde" det, så ligger det kanske något i det.

Han var otroligt rädd för allt när han kom till oss. Stora stena, grästuvor kunde han skälla ut (rädsleskall), bilar som körde förbi oss attackerade han trots att han på samma gång var livrädd o s v. När jag skulle lägga täcke på honom försökte han undkomma och sedan stod han och skakade, många liknande saker. Detta tolkade vi som en reaktion på det nya eftersom han bott i en hundgård hela tiden och aldrig varit innomhus förrän han kom till oss. Men det är kanske just att han är en osäker individ och det har uppfödaren sett. Han behöver alltså inte gjort något särskilt. (Men kommer du med en räfsa, spade eller något liknande i handen kryper han direkt eller springer undan, så något med ett gevärsliknande föremål förknippar han med något obehagligt.)

Ja, ja, vi tänkte att han skulle få följa med på jakt någon gång för att se hur han reagerar när det finns andra hundar som är positivt inställda. Visar han ovilja kör jag hem direkt med honom och låter honom slippa detta. Men som du skrev - jag bryr mig inte om han jagar eller inte utan det är för hans skull.

 

[Duvan]

Sv: Vad kan ha hänt...?

Ja, ja, vi tänkte att han skulle få följa med på jakt någon gång för att se hur han reagerar när det finns andra hundar som är positivt inställda. Visar han ovilja kör jag hem direkt med honom och låter honom slippa detta. Men som du skrev - jag bryr mig inte om han jagar eller inte utan det är för hans skull.

Med det du nu har berättat lutar jag än mer åt att hunden har blivit mer eller mindre knäckt av träningen. Med det i bakhuvudet skulle jag inte rekommendera dig att ta med honom på jakt som ett första test. Jag skulle tackla det hela genom att bit för bit skapa nya, och enbart positiva, associationer till alla element som hör jakten till. Se till att han aldrig ens behöver komma i närheten av situationer som han inte kan klara av. När alla delar var för sig fungerar kan man sätta ihop dem till en enhet och ta med hunden. Det är viktigt att hunden verkligen kan antas fungera när det kommer till skarpt läge. Både för hundens egen del och för det vilt som kommer i vägen. Både rädslobiten och lydnadsbiten måste fungera innan man släpper in hunden i jakten. Värre retningar går inte att få, så det gäller att vara noggrann i träningen. Att hunden har ett naturligt ståndanlag är bara en grund att bygga på, inte en färdig jakthund.

 

[landsbygdsbo]

Sv: Vad kan ha hänt...?

Den förra tiken jag hade var rädd för höga ljud.
Skott, fyrverkerier etc.
Samtidigt var hon jakttokig.
Var hon hemma och det det levde rövare ute (jaktflygplan etc)l ute dök hon under sängen.
Men var hon i skogen så bar det av direkt mot skytten (det var en stötande hund) I skogen gillade hon vapen assosierade dem med jakt o byte.
Hemma ville hon klättra upp i knät om bössan låg synlig.

Försökte aldrig "skola" bort problemet.
Utsatte henne för så lite ljud streess hemma som möjligt.
Vi jagade ihop i närmare 12 år.
Hon var med och pürschade, låg bredvid mig i åkerkanter o väntade på skotttillfälle, inga problem. Men tog en unge fram en knallpulverpistol hemma led hon alla helvetes kval.

 

[Kask]

Sv: Vad kan ha hänt...?

det jag tycker är mest suspekt är att han försökte jaga med en 6 månaders valp

 

[Duvan]

Sv: Vad kan ha hänt...?

det jag tycker är mest suspekt är att han försökte jaga med en 6 månaders valp

De tog över hunden när den var 6 mån, men det står ingenstans att den varit ute på jakt. Träningen hade säkert kommit igång, och med de beteenden som beskrevs tyckte kanske ägaren att hunden inte var värd att lägga energin på för att få till en jakthund av den.

 

[lady_vip]

Sv: Vad kan ha hänt...?

Vilket ju är intressant med tanke på att de kontinentala fågelhundarna mognar sent och ofta är rädda monster den första tiden... Dvs väldigt enkla att förstöra.

 

[Flixon]

Sv: Vad kan ha hänt...?

Rädda hundar är tyvärr duktiga att förknippa saker med rädsla.

Tell me 'bout it... Min hund (skotträdd pointer) förknippade länge toapapper-snytningar-nässpray med smällare eftersom jag var rejält förkyld ett nyår. Det tog ca ett halvår innan hon slutade lämna rummet bara för att jag snöt mig!

Till TS:
Min hund har varit extremt låg av allt som kan förknippas med skott/buller. Gick inte in i köket när vi först kom hem till Sverige (då var hon knappt 1½ år) pga att någon stängde en skåplucka lite oförsiktigt etc. Hade jag försökt tvinga in henne i köket hade hon nog fortfarande inte släppt det, så att ta med hunden på jakt tror jag bara skapar större problem.
Låt hunden gradvid vänja sig, på långt håll och utan att göra en "grej" av det. I bästa fall går det att bli av med rädslan, annars kan hunden förhoppningsvis lära sig hantera det bättre åtminstone.

 

[Sickan]

Sv: Vad kan ha hänt...?

Tack för tipsen. Jag ska noga överväga om jag ska ta med honom till en jakt efter era farhågor. Det jag tänkte mest var att köra dit för att se hur han beter sig i siutationen, alltså innan de ger sig av, kanske på samlingen. Märker jag att han mår dåligt kör vi hem direkt igen. Men det är kanske inte någon bra idé.
Jag inte vet om något har hänt eller hur man jakttränar en hund så, han kanske inte har varit på någon jakt utan, som någon skrev att uppfödaren redan i början av träningen märkt att han inte är ett ämne värt att lägga ner så mycket tid på.

 

[PIRU]

Sv: Vad kan ha hänt...?

Det måhända jag är.

Men göra nåt som förmodligen kräver så stor hundkunskap att man knappast sitter på buke och ber om råd.
Kan gå jäkligt illa om man ger sig på detta problem själv utan rätt kunskap.

Jag har sett detta en gång på en FM hund som hade blivit skotträdd och hur den officeren rätta till det var helt sanslöst och på snudd djurplågeri. Men vips 3dagar senare låg hunden still oberörd när vi sköt med KSP.

Sen tycker jag själv att mitt hundliv är alldeles för kort för o släpa runt på skräp men det är ju min egna åsikt som ingen annan behöver ta efter.

Tycker också många ska göra saker hunden inte är ämnad för oavsett om nån annan förstört den eller om den är född som dåligt ämne.

 

[Gnist]

Sv: Vad kan ha hänt...?

mitt hundliv är alldeles för kort för o släpa runt på skräp.

Tycker också många ska göra saker hunden inte är ämnad för oavsett om nån annan förstört den eller om den är född som dåligt ämne.

Hållamedinlägg.

 

[lady_vip]

Sv: Vad kan ha hänt...?

.
Sen tycker jag själv att mitt hundliv är alldeles för kort för o släpa runt på skräp

Tycker också många ska göra saker hunden inte är ämnad för oavsett om nån annan förstört den eller om den är född som dåligt ämne.

Håller också med, men vissa saker går att fixa ganska lätt. Nu har det ju fortfarande inte framkommit om hunden är rädd för skott eller bara själva vapnet (eftersom den var rädd för räfsor och sånt så känns det som den är rädd för div. tillhyggen).
Har du en hund som är rädd för cyklar kan du träna bort det, varför inte testa att träna en hund som är rädd för vapen?

 

[landsbygdsbo]

Sv: Vad kan ha hänt...?

Var med på en jakt där en äldre hundägare dök upp med en strävhårig Vorsther. Ett till två år gammal.
Hanhade köpt den "färdigutbildad" so sed är hos vissa på kontinenten.

Vi jagade Fasan/hare i en sk cirkeljakt.

Han skjöt en "hög" fasan. Hunden apporterade perfekt men stannade ca 2 meter från husse. Vilket renderade i en utskällning.
När jakten avlutades hade Husse och hansn passgrannar skjutit flera vilt som hunden apporter bra. Men för varje apport stannade hunden allt längre bort. Sista apporten jag så stannade hunden ca 10 m från den gormande "hussen"
En vacker, väl arbetande ung hund som gubben sakta malde sönder, tråkigt.

 

[Flixon]

Sv: Vad kan ha hänt...?

Jag kan ju bara tala utifrån min egen hund och hur hon fungerar vid rädsla, men hon hade nog inte mått bra och möjligen förknippat bilen med obehag efter det.

Jag vet inte heller, jag hittade min tjej i bergen på Lanzarote där hon rymt från en jägare som skulle träna henne till jakthund (efter mycket om och men hittade vi ägaren). Hon var väldigt trasig rent allmänt, er hund kanske är lite tryggare i sig själv i vardagen?

 

[Sickan]

Sv: Vad kan ha hänt...?

Hunden är idag en mycket väl fungerande och socialt välanpassad hund i hemmet. Han verkar lycklig och nöjd. Men eftersom väldigt många i min omgivning anser att en vorsteh ska jaga för att må bra så ville jag även försöka ge honom det.

Jag håller också med om att använda hunden till något den inte är lämplig för, ras eller ej, gagnar ingen. Det är ungefär som de som köper en travhäst och ska begära av den att bli dressyrhäst.

Jag kan också säga att jag inte uppfattat att hunden är särskilt skotträdd och det är därför jag är lite förundrad varför geväret (eller liknande föremål) påverkar honom så.

Tack för synpunkter!