M
Mirela
Äldre dam som skulle skaffa valp. Damen i fråga kunde inte hämta valpen hos uppfödaren när valp var åtta veckor utan enligt överenskommelse med uppfödare hämtar damen valpen vid tio veckors ålder.
Valpen satt då ensam instängd i ett garage. Valpen var givetvis glad att se någon och var som valpar är mest. Inget konstigt beteende alls enligt damen.
Damen tar hem hunden och allt är frid och fröjd till hunden blir ca 10 månader då han börjar få problem med oehörda rädslor. Rädslorna är inget som eskalerar till aggressivt beteende utan hunden kan bli helt paralyserad av en plastpåse som studsar förbi och lägga sig ner och skaka. Damen får honom varken framåt eller bakåt.
Hunden är noga undersökt av vet och inga fysiska besvär eller åkommor hittas (hunden är givetvis ögonlyst och röntgad) mm.
Hunden är en flatte på ca 1.5 år som damen nu knappt vågar ta ut på promenad då hon är rädd att han ska dra omkull henne.
Jag funderar på om hundens rädslor grundar sig i understimmulering eller om det kanske kan bero på hans uppväxt fram tills tio veckors ålder då han satt ensam i ett garage (och hur länge han satt/hade suttit ensam där vill jag nog inte veta).
Jag skulle behöva lite tankar kring detta då jag själv inte har en aning. Det är som sakt inga fysiska fel på hunden utan dom ligger psykiskt. Inne är han som en ouppfostrad flatte är mest, glad, ivrig, hoppig, ett riktigt yrväder
Valpen satt då ensam instängd i ett garage. Valpen var givetvis glad att se någon och var som valpar är mest. Inget konstigt beteende alls enligt damen.
Damen tar hem hunden och allt är frid och fröjd till hunden blir ca 10 månader då han börjar få problem med oehörda rädslor. Rädslorna är inget som eskalerar till aggressivt beteende utan hunden kan bli helt paralyserad av en plastpåse som studsar förbi och lägga sig ner och skaka. Damen får honom varken framåt eller bakåt.
Hunden är noga undersökt av vet och inga fysiska besvär eller åkommor hittas (hunden är givetvis ögonlyst och röntgad) mm.
Hunden är en flatte på ca 1.5 år som damen nu knappt vågar ta ut på promenad då hon är rädd att han ska dra omkull henne.
Jag funderar på om hundens rädslor grundar sig i understimmulering eller om det kanske kan bero på hans uppväxt fram tills tio veckors ålder då han satt ensam i ett garage (och hur länge han satt/hade suttit ensam där vill jag nog inte veta).
Jag skulle behöva lite tankar kring detta då jag själv inte har en aning. Det är som sakt inga fysiska fel på hunden utan dom ligger psykiskt. Inne är han som en ouppfostrad flatte är mest, glad, ivrig, hoppig, ett riktigt yrväder