När ett gräs växer så innerhåller gräset mest näring och energi i början av sin tillväxt.
Får gräset växa till sig och bli överväxt börjar näringen gå tillbaks ner i marken och man får ett hö med lägre näringsvärden som är bättre lämpat till lösdriftshästar eller ponnyer/fånghästar.
Nu var det inte gräsets tillväxt som frågan gällde utan HÄSTENS tillväxt.
För övrigt fungerar det inte alls som du säger. Näringen gå inte alls “tillbaks ner i marken” utan gräset tillväxer genom anabolism där mer komplexa kolhydrater (polysackarider) bildas från de enkla sockerarterna (monosackarider). Näringen finns således kvar i gräset men blir mer svårtillgänglig för hästen i senare växtfas.
När det gäller unghästars tillväxt så anger SLU:s foderrekommendationer två olika utfodringsalternativ. En “normal” nivå och en högre utfodringsnivå för hästar som ska sättas i träning tidigt, t.ex. trav- och galopphästar. Det finns flera svenska studier av unghästars tillväxtakt (travhästar), t.ex. Sandgren m. fl. (1993), Palmgren/Karlsson m. fl. (2002).
Det är många faktorer som påverkar unghästars tillväxtakt bl. a. ras, kön och hur mycket foder dom får och hur mycket dom rör sig. Det man ska försöka undvika är att hästen blir fet. Man får helt enkelt hålla koll på hur hästen utvecklar sig.
Den amerikanska fodernormen, NRC 2007, har använt mätdata från ett stort antal studier av unghästar, inklusive flera svenska studier av varmblodshästar, och har med hjälp av dessa data satt upp matematiska uttryck som man kan använda för att uppskatta en unghästs vikt vid olika tidpunkter. Man utgår då från en uppskattad vuxenvikt. SLU:s rekommendationer bygger på en äldre version av NRC (NRC 1989) där en annan matematisk formel användes. NRC 2007 anger att den nya formeln bäst passar för hästar med en uppskattad vuxenvikt mellan 450 – 650 kg.
Har man möjlighet att väga sin unghäst kan man naturligtvis basera foderstaten på verklig vikt. Man kan också kolla hur unghästen utvecklar sig genom att väga hästen och jämföra med beräknad vikt enligt NRC:s formler som anger “normal” vikt vid en viss ålder.