Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jo, jo du tvingade väl den stackars pojken att misshandla digJaa. Han är alltså dubbelt så stor viktmässigt och 30 cm längre... han behövde tillhyggen för att freda sig.
Jag är glad bara han får minimistraffet för grov kvinnofridskränkning dvs nio månader. Men enligt typ alla inblandade så kommer det bli längre straff än så.@bumpo Fy, hoppas han får ett långt straff. Ibland (ofta) är straffen alldeles för milda i Sverige. Jag har förstått att du haft det jobbigt, men hade inte kunnat ana att det var så illa
Men ja självklart.. hur kunde jag tillåta att maten inte var klar när han kom hem. Eller att den var det så han inte kunde spela typ en timme. *himlar med ögonen*Jo, jo du tvingade väl den stackars pojken att misshandla dig
Typiskt kvinnorMen ja självklart.. hur kunde jag tillåta att maten inte var klar när han kom hem. Eller att den var det så han inte kunde spela typ en timme. *himlar med ögonen*
Ooh ja! Konstiga oberäkneliga figurer som bara försöker vara till lags..Typiskt kvinnor
Va!! Regnar det?Nog för det regnar idag men snart regnar det nog småspik här eller rosa elefanter med gröna prickar.
Va!! Regnar det?
Usch, jag vet inte vad jag ska säga... Det är ju helt omöjligt att föreställa sig den skräck du måste ha kännt. Säg inte upp din samtalskontakt för tidigt bara! Kram ifall du vill ha den.Jag hade gärna sluppit att drömma om när han tryckte kniven mot halsen på mig. Eller bara högg mig. Eller ströp mig så jag tappade medvetet. Eller slog mig med metallkvastskaftet. Eller låste in mig i resväskan.
Om du inte klarar att säga upp kontakten är det nog det enda du kan göra, låta det rinna av dig bara. Och sen vet jag inte om det skulle kännas rätt för dig, men jag är oerhört glad (nu på senare år) att min mamma aldrig har varit intresserad av mina barn, vill INTE att hon ska så taggiga sår även hos dem. Som tur är har de farmor och farfar istället som har visat hur man ska bete sig som äldre generation. Såna som bryr sig, finns där och VILL umgås med dem.Jag skulle inte ha samvete till att bryta, hon har verkligen inga fler än mig och syrran... Dessutom är jag lite rädd att det ligger demens i någon form på lut, jag tycker att jag ser varningstecken redan och jag har bett henne kolla upp det men jag vet inte om hon har gjort det. Hon har paranoida drag och jag tycker att det blir mer och mer som hon helt tappar, visserligen blir hon även äldre men det känns inte rätt i magen. Så jag håller mig till min bita ihop och rinna av teknik som fungerar på det stora hela, jag faller ner i såna här hål emellan åt när det blir för påtagligt hur det är. Där emellan så håller vi en trevlig jargong emellan oss och jag håller henne ute ifrån våra liv, istället för att bli besviken att hon inte kommer.
Det kan jag känna som en sorg ibland, att mina barn inte har någon äldre generation som verkligen finns där för dem, min svärmor är långt inne i sin demens och känner många gånger inte ens igen dem, sen finns det andra äldre runt barnen men ingen som faktiskt vill och kan umgås med mina barn. Sen har de underbara äldre kusiner på makens sida som hittar på saker med dem och deras faster och farbror är viktiga vuxna för dem men just det där att bli bortskämd av en mor/far förälder saknar jag för deras skull. Jag vet att min pappa skulle har varit en underbar morfar men han dog tyvärr alldeles för tidigt. Min mammas särbo är den som mina barn söker sig till när vi träffas, och han bryr sig absolut om mina barn också, men samtidigt så har han själv en stor bunt barnbarn som han umgås med på regelbunden basis och lägger sitt stora fokus på, vilket självklart är helt rätt val av honom.Om du inte klarar att säga upp kontakten är det nog det enda du kan göra, låta det rinna av dig bara. Och sen vet jag inte om det skulle kännas rätt för dig, men jag är oerhört glad (nu på senare år) att min mamma aldrig har varit intresserad av mina barn, vill INTE att hon ska så taggiga sår även hos dem. Som tur är har de farmor och farfar istället som har visat hur man ska bete sig som äldre generation. Såna som bryr sig, finns där och VILL umgås med dem.
Ja, och misslyckas gång på gång, vad skulle dom göra utan oss män som måste styra upp världen när dom inte kan bestämma sig (enligt oss då) om dom ska gå på den högra eller vänstra trottoaren eller i vilken affär dom ens ska handla? Inte undra på att pengarna som VI släpar ihop tar slut när kvinnorna shoppar hela dagarna eller sitter på fiket och pimplar latte.Ooh ja! Konstiga oberäkneliga figurer som bara försöker vara till lags..
Ja, och misslyckas gång på gång, vad skulle dom göra utan oss män som måste styra upp världen när dom inte kan bestämma sig (enligt oss då) om dom ska gå på den högra eller vänstra trottoaren eller i vilken affär dom ens ska handla? Inte undra på att pengarna som VI släpar ihop tar slut när kvinnorna shoppar hela dagarna eller sitter på fiket och pimplar latte.
Fy fan säger jag bara, kan dom inte trycka ner fanskapet i ett tomfat bara och fylla upp med cement och dumpa dåren i havet? Sådana galningar har helt förverkat sitt existensberättigande enligt mig.Jag hade gärna sluppit att drömma om när han tryckte kniven mot halsen på mig. Eller bara högg mig. Eller ströp mig så jag tappade medvetet. Eller slog mig med metallkvastskaftet. Eller låste in mig i resväskan.
Precis vad jag misstänkt länge.Upptäckte just att jag är MAN
Jag vet hur du menar! Man får satsa på att bli den personen när sen de får barn, och som även kan avlast någon natt här eller där. Våra barns farmor och farfar är tyvärr inte så pigga, så under 13 år har vi haft EN natt för oss själva. Åh, vad jag önskar att de hade haft min egen mormor och fått åka iväg på stora äventyr med henne, eller bara få vara där på ett lov och få känna sig sådär speciellDet kan jag känna som en sorg ibland, att mina barn inte har någon äldre generation som verkligen finns där för dem, min svärmor är långt inne i sin demens och känner många gånger inte ens igen dem, sen finns det andra äldre runt barnen men ingen som faktiskt vill och kan umgås med mina barn. Sen har de underbara äldre kusiner på makens sida som hittar på saker med dem och deras faster och farbror är viktiga vuxna för dem men just det där att bli bortskämd av en mor/far förälder saknar jag för deras skull. Jag vet att min pappa skulle har varit en underbar morfar men han dog tyvärr alldeles för tidigt. Min mammas särbo är den som mina barn söker sig till när vi träffas, och han bryr sig absolut om mina barn också, men samtidigt så har han själv en stor bunt barnbarn som han umgås med på regelbunden basis och lägger sitt stora fokus på, vilket självklart är helt rätt val av honom.
Precis vad jag misstänkt länge.
*Sätter mig i kajaken och paddlar till brevlådan.*Va!! Regnar det?