Vad har ni för relation till era föräldrar?

Innan min mamma blev dement och "jobbig" att prata med hördes vi av minst en gång i veckan, ofta 3-4 gånger i veckan. Samma kontakt med henne som jag har med mina närmaste vänner, vi pratade om allt och inget och skrattade mycket. Har aldrig känt mig trängd, mina föräldrar har alltid varit väldigt noga med att respektera mitt privatliv.

Det behövde ju inte vara långa samtal varje gång, ibland bara något SMS eller ett telefonsamtal med en fråga och ett svar.

TS: Säger som alla andra, om du tycker det är för mycket kontakt så är det för mycket kontakt. Har tyvärr inga bra råd att ge, men stå på dig. :)

Sådär har jag och mamma det också, men vi pratar i regel oftare än 3-4 gånger i veckan :)
För tillfället bor jag hemma på gården, dock i ett eget hus, och då träffas vi dessutom i regel varje dag.

Jag och mina föräldrar umgås en hel del, framförallt eftersom vi har många gemensamma intressen som är roliga att göra ihop.
 
Jag pratar ofta med mina föräldrar utan att på något sätt känna mig trängd eller kontrollerad.
För mig känns det snarare konstigt att tycka sig ha en bra kontakt med sina föräldrar men inte vilja höras av ofta ( lite som att ha en riktigt god vän men inte vilja prata med den mer än några gånger per år).
Jag tänker att det inte finns några rätt eller fel, det som passar för den ene behöver inte nödvändigtvis passa för den andre.
Det kan dock säkert bli knepigt i vissa relationer om en part har väldigt nära kontakter med sina föräldrar och den andra parten tycker att det blir påträngande

En förälder är ju inte som en vän även om en del är så täta med sina föräldrar att det är på den nivån.

För mig betyder en bra kontakt att man respekterar varandra och har en del gemensamma nämnare som man kan prata omkring. Jag har dock lite svårt att komma på vad man skulle prata om dagligen. Att jag suttit i bilkö? Att jag ätit tortellini till lunch? Men så är jag inte så supersocial annars heller.
 
En förälder är ju inte som en vän även om en del är så täta med sina föräldrar att det är på den nivån.

För mig betyder en bra kontakt att man respekterar varandra och har en del gemensamma nämnare som man kan prata omkring. Jag har dock lite svårt att komma på vad man skulle prata om dagligen. Att jag suttit i bilkö? Att jag ätit tortellini till lunch? Men så är jag inte så supersocial annars heller.

Varfor kan inte en foralder vara en van? Relationer evolverar hela tiden och har man en bra barn/foralder relation nar barnen ar i tonaren sa evolverar den till en van relation nar de blivit vuxna och sjalvstandiga.
Mina grabbar har alla tre haft en period nar de forst flyttade hemifran nar vi hade mindre kontakt med varandra. Vartefter de blivit vuxna har de valt att ha mer kontakt och behandlat oss mer som vanner an foraldrar ... Det har satt tonen for vara forhallanden till varandra, de bahandlar oss som nara vanner och vi behandlar dem som nara vanner.

Nar barnen ar vuxna far man ju hoppas att man lyckats uppfostra dem till den sorts vuxna man efterstravade under uppvaxten ... da har man i alla handelser uppfostrat fardigt och det ar bast att behandla dem som vuxna sjalvstandiga individer.
 
En förälder är ju inte som en vän även om en del är så täta med sina föräldrar att det är på den nivån.

För mig betyder en bra kontakt att man respekterar varandra och har en del gemensamma nämnare som man kan prata omkring. Jag har dock lite svårt att komma på vad man skulle prata om dagligen. Att jag suttit i bilkö? Att jag ätit tortellini till lunch? Men så är jag inte så supersocial annars heller.

Nog är mina föräldrar även mina vänner. Jag pratar med dem som jag pratar med andra vänner när det gäller saker som intresserar
 
Varfor kan inte en foralder vara en van? Relationer evolverar hela tiden och har man en bra barn/foralder relation nar barnen ar i tonaren sa evolverar den till en van relation nar de blivit vuxna och sjalvstandiga.
Mina grabbar har alla tre haft en period nar de forst flyttade hemifran nar vi hade mindre kontakt med varandra. Vartefter de blivit vuxna har de valt att ha mer kontakt och behandlat oss mer som vanner an foraldrar ... Det har satt tonen for vara forhallanden till varandra, de bahandlar oss som nara vanner och vi behandlar dem som nara vanner.

Nar barnen ar vuxna far man ju hoppas att man lyckats uppfostra dem till den sorts vuxna man efterstravade under uppvaxten ... da har man i alla handelser uppfostrat fardigt och det ar bast att behandla dem som vuxna sjalvstandiga individer.

Jag har inte påstått att en förälder inte kan vara en vän eftersom jag ju säger att vissa har sina föräldrar som vänner. Jag har det inte. Min mamma är den som gett mig livet och vi delar några intressen. Däremot skulle jag inte vilja hänga med henne jämt. Jag tror det beror på att hon hängde kvar vid sin mammaroll väldigt länge. Det är en sak som vi faktiskt bråkat om.

Vänner är personer som jag har fler beröringspunkter med än släktskap och intressen.
 
Jag har väl inte nån relation alls eftersom de inte lever längre.

Mamma pratade jag med flera gånger i veckan. När hon var borta hade jag så lite kontakt som möjligt med min far.
Mamma sitter på min sängkant i bland och jag pratar lite med henne när jag behöver<3

Som mamma har jag kontakt nästan varje dag med mina utflugna barn (22 och 20) via facebook. De ringer mig i bland när de behöver råd eller har bekymmer. Jag hoppas att jag är en mamma som inte lägger mig i för mycket.
 
Jag bor på en annan kontinent och har egentligen bott utomlands rätt länge, flyttade hemifrån när jag var 16 (eller, egentligen var jag 15 i en hel månad innan jag fyllde).

Min mor har aldrig haft haft någon egentligen kontakt, jag var väl typ elak och ville inte ha någon kontakt med henne när jag var tonåring :crazy: (Ärligt alltså, det är hennes version. Min är väl något annorlunda). Hon ringde om Farsan tvingade henne, hände väl en två gånger om året. Farsan ringde en gång i veckan första åren av gymnasiet.

De har ännu inte sorterat ut varken en fungerande e-mail som de orkar kolla eller Skype (och nej, de behöver ingen som fixar åt dem. Fullt kapabla att rodda runt en dator, software och internet när de känner för det. Händer liksom nästan varje dag).

Nu bor jag skitlångt borta och de har inget sätt alls att kontakta mig på, ibland blir farsan sur för att jag inte ringt på länge :meh:. Det är liksom stadiet att det inte har koll på vad jag egentligen jobbar med eller varför, inte vet vilken institution jag jobbar på eller vilken avdelning. Som tur är kan de använda google men jag tvivlar ju på att de faktist skulle fundera ut att de kan googla mitt namn och få reda på kontakt uppgifter om det skulle behövas.

Våran kontakt är att jag ringer och jag ser till att det är när de kan svara. De blir förvånade över tidskillnaden varje gång.

Jag har annars en rätt bra relation med min far och han vet rätt mycket om mig. Men egentligen inte särskilt privata grejer.

Jag skulle bli tokig av någon som ringde varje dag, fast just nu är jag sur över att det har gått så många år då jag ska lägga ner energin på kontakt hela tiden. Eller det kanske är ett antal sådana grejer som har gått upp för mig den senaste tiden.
 
Jag pratar ofta med mina föräldrar utan att på något sätt känna mig trängd eller kontrollerad.
För mig känns det snarare konstigt att tycka sig ha en bra kontakt med sina föräldrar men inte vilja höras av ofta ( lite som att ha en riktigt god vän men inte vilja prata med den mer än några gånger per år).
Jag tänker att det inte finns några rätt eller fel, det som passar för den ene behöver inte nödvändigtvis passa för den andre.
Det kan dock säkert bli knepigt i vissa relationer om en part har väldigt nära kontakter med sina föräldrar och den andra parten tycker att det blir påträngande

Jag hoppas inte mitt inlägg uttryckte att det var fel att prata med sina föräldrar ofta, jag blev bara så förundrad!

Själv ser jag ingen problematik i att kunna ha bra kontakt/tycka om någon utan att vilja höras så mycket. Men jag är nog lite udda för jag hörs inte direkt med några vänner heller. Tror helt enkelt att småpratandet inte är någon viktig sak för mig, hörs gör man när man har något på hjärtat men mitt liv är ganska okomplicerat så det är inte så ofta .
 
  • Gilla
Reactions: Sar
Har en fantastisk relation med min pappa, men bröt med min mamma för ca 5 år sedan (jag är nu 24). Har försökt med alla möjliga lösningar att fixa vår relation (psykolog, BUP osv osv), men tyvärr är hon inte frisk/stabil mentalt och det gör mig endast illa att hålla kontakten. Det är aldrig lätt när man väl känner att ens relation med sin förälder inte är positiv, och jag tycker det är viktigt att komma ihåg att man aldrig ska låta en annan människa trampa över en. Även om det råkar vara en familjemedlem man älskar. Jag älskar min mamma som hon var för 10 år sedan, men hon är inte den samma nu, och den nya personen i henne är jag måttligt imponerad av, så jag har valt att inte engagera mig i en relation jag vet att jag endast kommer må dåligt av.
Dock är det här inte ett beslut jag fattat bara sådär. Det tog mig flera år att inse.
 
<snip>

Vänner är personer som jag har fler beröringspunkter med än släktskap och intressen.

Sjalvklart ... Men de flesta foraldrar jag kanner i dag har manga fler beroringspunkter med sina barn an slaktskapet. De kanske har en eller flera hobbyer ihop ... eller gillar samma sport ... eller samma tv program. Det finns sa oerhort mycket man delat med sina barn sedan de var sma tills de blir vuxna och sjalvstandiga att det vore konstigare om man inte hade flera beroringspunkter bara for att man bott i samma hushall i narmare 20 ar.

Läs igen. Jag ser det som att det normala tillståndet är att inte se sina föräldrar som vänner och i de fall de är det så är det undantag. Jag har inte påstått att det ALLTID är så att föräldrar inte är vänner.

De som idag ar fran 40 ars aldern och yngre har i valdigt manga fall foraldrar som lika garna skulle kunna vara vanner ... om foraldern slapper foraldra rollen och den unga vuxna slapper tonnars trotset. Det finns inga som kan ha en sadan vetskap om ens innersta tankar som foraldrar/barn (som blivit vuxna).

/hastflicka som lovade sonen i Florida, dyrt och heligt, att vi ska kora ner till vintern ... och som lovade sonerna i Oregon att vi kommer snart tillbaka igen efter Florida trippen for nasta sommar ska tillbringas dar.:p/
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 937
Senast: Anonymisten
·
  • Låst
Samhälle Jag har funderat en hel del på svenskars relation till religion och speciellt kristendom. Jag vill först säga att jag inte lägga några...
68 69 70
Svar
1 380
· Visningar
45 873
Senast: Mineur
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
3 4 5
Svar
88
· Visningar
14 673
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
13 107
Senast: Nixehen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattbilder #10
  • Akvarietråden V
  • Valp 2024

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp