Vad har ni för mål? Hur viktigt är det?

[Araminta]

Jag har mindre konkreta mål nu jämfört med när jag var yngre (tonår - 20-åren). Det har istället utvecklats till en konstant strävan efter att göra saker jag vill och mår bra av. Jag är, och har nog alltid varit, väldigt driven av positiv förstärkning. Att välja vägar för att det verkar kul/intressant/givande, istället för att fly undan sånt som ev. kan göra ont. Det leder till alla möjliga större och mindre projekt. Senaste året en massa nybörjarkurser i teater t.ex.

 

[_Taggis_]

Hur kan dina mål se ut?

Genom åren har de utan inbördes ordning varit tex:
Utbilda mig, ha höga betyg i allt, skaffa ett bra jobb, tjäna tillräckligt med pengar för att vara oberoende av andra.
Skaffa hund, forma den till en trevlig individ i vardagen, kanske utbilda den till nåt vettigt, ta ex antal cert på utställning, göra BPH, komma till start i nån tävlingsgren.
Skaffa häst, träna och komma framåt, tävla upp till MSV i min gren, satsa och skaffa en häst till. Ev ha nån bisyssla och rida och utbilda ponnyer (har förmånen att vara liten vuxen).
Hitta en trevlig bostad, köpa den och trivas.
Bli bra på mitt jobb, inte nödvändigtvis klätta i positioner men bli riktigt bra på det jag gör.
Skaffa mig en möjlighet att utöva ytterligare ett yrke ifall jag skulle tröttna eller behöva en plan B, jag ogillar att sitta i knät på andra. Om inte annat kan jag ju jobba mer än heltid, så att tiden liksom går...

 

[gammalek]

Har ni mål? Vad har ni för mål? Hur viktigt är det att ha mål i livet?

Mina mål varierar. Ibland är det att orka till nästa dag, ibland en flerårsplan. För mig är det nåt att hänga upp livet på men en väldigt flexibel dito. Jag ändrar mig ofta. Jag skulle känna mig trängd om jag var tvungen att fullfölja. Det handlar mer om en riktning som utvecklar. För att motverka prestationskrav fokuserar jag på tomrum. Jag vet att luft, vakuum, utrymme, paus, lättja och nöje främjar utveckling.

 

[Enya]

Jag vet inte ens om jag har några mål längre. Hade en gång i tiden, men har svårt för att komma på några nu. Det skulle väl vara att överleva dagen? I dag var det på riktigt att stå ut på jobbet och inte gå hem innan utsatt tid, jag som bara jobbar 4 timmar. Jag kollade klockan och räknade ner, satte delmål på vissa klockslag om att då fick jag blunda en stund och vila hjärnan med en mikropaus osv.
Mina mål är med andra ord i så fall kortsiktiga och satta vid behov, i övrigt känns det rätt mållöst för mig.

 

[clusia]

Mitt stora mål i livet har alltid varit att flytta till hus. Det har jag precis uppnått. Känns ganska surrealistiskt.
Sen vill jag bli jättebra på mitt jobb. Det är lite stressande eftersom jag aldrig kommer nå det. Jag kommer ju alltid känna att jag kan bli bättre. Mina delmål på vägen är i alla fall att gå på så många utbildningar som möjlighet.
Jag vill också skaffa hund men det är inte aktuellt fören om några år.

 

[sthu]

Mitt största mål är att trivas med livet. Det gör jag nu, men det går alltid trivas lite bättre.
Andra mål är att få en fast anställning, betala av studielånen, bygga upp ett rejält sparande och få en större trygghet i livet.

 

[Mumfie]

Jag antar att mitt stora mål är att överleva min utbildning, försöka hitta en bostad och ett jobb och sen flytta in med min kille och leva lyckliga i alla våra dagar. Lättare sagt än gjort Men det känns inte som så mycket kan hända innan utbildningen är klar och jag saknar lite mål med den. Jag tror inte att jag ens kommer jobba inom området, och det är väldigt smalt. Räknar med att få ta vilket jobb som helst men har kanske inte ens några större ambitioner än så, om sanningen ska fram. Livet är nog inte riktigt min grej. Men förhoppningsvis känns allting roligare om några år

 

[Jenka]

Det första låter ju helt galet. Men ja, mål har jag och har alltid haft. Gällande jobb och drömjobb, boende, barn, fritid...

Flera av de "stora livsmålen" börjar bli uppnådda men det kommer nog fler. Ett annat är att hitta balans i allt.

 

[Monifa]

Jag är en "mål-människa", brukar dessutom vara ett tecken på att jag inte mår bra när jag inte har några mål.

Har både stora och små mål. Både egocentriska mål som enbart är knutna till mig (typiska sådana mål är nära knutet till hunderiet) och sen mål som involverar familjen på ett eller annat sätt.

Har större problem med att inte fokusera på olika mål konstant och bara njuta av tillvaron. Det kräver mer och det är jobbigt psykiskt att inte styra med något.

 

[TinyWiny]

Mitt största mål just nu är att bli frisk. Allt jag gör gör jag med det i tanken så ja, det är enormt viktigt! Sedan har jag en hel del delmål på vägen dit och endel andra mål som också är väldigt viktiga för mig. Att ha ett mål gör att jag ser när delmålen är nådda. Det skapar en positiv känsla hos mig att kunna se att trots att det ibland går bakåt så har jag kommit så långt så långt. Det dämpar stressen över att det inte går så fort som jag önskar att nå mitt största mål.

 

[the_connemara]

Är det många bilder på ett brunt kallblod är det nog jag.

Nej det är inte ens en hästmänniska alls, inser nu orimlighet i att ni skulle vara samma person fastän jag ju borde fattat det för länge sedan

Jag har mindre konkreta mål nu jämfört med när jag var yngre (tonår - 20-åren). Det har istället utvecklats till en konstant strävan efter att göra saker jag vill och mår bra av. Jag är, och har nog alltid varit, väldigt driven av positiv förstärkning. Att välja vägar för att det verkar kul/intressant/givande, istället för att fly undan sånt som ev. kan göra ont. Det leder till alla möjliga större och mindre projekt. Senaste året en massa nybörjarkurser i teater t.ex.

Du är faktiskt en av dem som inspirerat mig i många år att just fokusera på saker en mår bra av

 

[Araminta]

Du är faktiskt en av dem som inspirerat mig i många år att just fokusera på saker en mår bra av

Oj! Wow! Vad kul att höra!

 

[Snubbelfot]

Mål kändes nog viktigare tidigare i livet. Då fanns yrkesmässiga konkreta mål, mål kring familjebildning, mål kring bostadssituation mm. Allt eftersom åren gått har de flesta av de målen antingen uppfyllts eller förutsättningarna för dem ändrats. Idag lutar jag betydligt mer åt att vägen är målet. Det betyder inte att ambition och utvecklingsdriv försvunnit, bara att de appliceras på ett annat sätt än för 30 år sedan. Jag vill fortfarande lära mig nya saker, träffa nya människor, uppleva nya saker... men löpande, utan stora blinkande milstolpar.

 

[Lingon]

Jag har inga mål. Mår inte bra av att ha en målbild att jobba mot. Jag mår bättre om jag kan glädjas över varje liten vinst/framsteg istället för att bli deppig över avsaknaden av vinster/framsteg.

Sen har jag drömmar och saker jag vill men kommer aldrig lägga upp en plan mot ett mål. Jag är lite mer av glida in på ett bananskal typ av person. Tar chanserna när de dyker upp och kan jobba för att få det jag vill. Men mål stressar mig.

Hade jag, likt flera vänner, anmält mig till ett motionslopp för att peppas att träna hade pressen att lyckas gjort mig stressad och det hade gjort att definitivt inte hade lyckats. Jag hade bara sett det jag inte gjort och sett att det inte räckte istället för att vara glad de två gånger i veckan jag faktiskt kommit iväg (om planen var att träna 3-4 ggr/vecka).

 

[Tranan]

Bli bättre än jag var tidigare, det är mitt mål.

 

[MiniLi]

Jag är ganska ambitiös i det mesta jag gör, men jag är inte särskilt målinriktad. Jag har väl någon slags långsiktighet på vissa saker, som att jag ska disputera senast år 2025 men det är ju ändå ”här och nu” eftersom det just nu ingår i mina arbetsuppgifter.

Jag vill må bra och ägna min tid åt meningsfulla saker. Det brukar hända grejer eftersom att jag utan att vara målinriktad är väldigt högpresterande. Om det makes sense..

 

[tott]

Mål kändes nog viktigare tidigare i livet. Då fanns yrkesmässiga konkreta mål, mål kring familjebildning, mål kring bostadssituation mm. Allt eftersom åren gått har de flesta av de målen antingen uppfyllts eller förutsättningarna för dem ändrats. Idag lutar jag betydligt mer åt att vägen är målet. Det betyder inte att ambition och utvecklingsdriv försvunnit, bara att de appliceras på ett annat sätt än för 30 år sedan. Jag vill fortfarande lära mig nya saker, träffa nya människor, uppleva nya saker... men löpande, utan stora blinkande milstolpar.

Lite så tänker jag också. Jag har 3 utbildningar, jag har jobb, jag klarar mig ekonomiskt, jag har ett eget litet hus osv. Jag har jobbat med mig själv och blivit en "bättre" människa.

Jag träffar gärna nya människor och hittar nya vänner, men det är inte så lätt i den här åldern.
...och jag saknar kärleken av en man i mitt liv - men jag gör vad jag kan för att ickedesperat träffa någon.

Så? Vad ska jag ha för mål?