Sv: Vad har ni för erfarenhet av dessa raser?
Jag äger en dalmatiner och har fastnat för rasen totalt.
De är väldigt kelsjuka och trevliga hundar...med fart!
De är 100% soffliggare inomhus, men ute är det rejäl fart på dem.
Är trött i huvudet idag, så jag skriver helt enkelt lite om det du ville veta, undrar du något mer så får du fråga på.
Måste funka med barn och andra djur.
Dalmatinern har ett tidigare förflutet som hästhund och i rasstandarden står det att hundarna ska kunna umgås med olika djurslag och fungera. Av den erfarenhet jag har av rasen finns det hundar som än idag tycks ha en "släng" av den här förigheten kvar och som på något sätt bara faller in i rätt position bredvid en häst.
Min hund har det inte
Det är bara några få personer i Sverige som sysslar med road trial aktivt annars avlas rasen mest utställningsmeriter (vilket jag tycker är väldigt synd - det är hundar som har stor arbetskapacitet om man lär sig jobba på rätt sätt).
Jag, personligen har inte stött på några problem när hundarna umgås med andra djur. Min tik är omplacering och gillar inte katter, men i övrigt har hon inget problem med andra djurslag eller barn (hon älskar dem).
Vi har dalmatinerträffar emellanåt, och det har aldrig varit något problem mellan hundarna, hade en träff häromveckan med 8 hanar (samtliga med kulor) och min tik. Det var inga problem alls.
Lynne:
Glada, positiva hundar med massa energi. De är väldigt nära familjen och älskar att mysa så fort de får chansen. Ganska självständiga och hittar på något för sig själv om träningen blir tråkig. De har lite vakt i sig och det finns några hundar som har en släng jakt i sig också. Brukar dock inte vara några problem att ha dem lösa, de brukar hålla sig nära ägaren och inte dra iväg på egna promenader.
Lättdresserade?
Innan jag skaffade dalmatiner framställdes de som monsterhundar, men så illa är det inte
De tröttnar snabbt om man är tråkig som förare - det gäller att vara lite uppfinningsrik och hela tiden behålla förhoppningen. Har man väl lyckats med det har man en hund som hänger med på allt. Jag tycker de är väldigt lättlärda om motivationen finns (infinner sig snabbt med en godis i närheten - de är matgalna), dock ska tilläggas att de är riktigt envisa också. Min omplaceringstik har jag tränat koppelgående med i 1,5 år nu (köpt som 2,5-åring). Jag antar att någon aldrig lärt henne och sedan har jag nog inte varit särskilt konsekvent emellanåt och stannat så fort hon dragit lite, så då tar det tid.
Sedan ska man väl säga att dalmatiner är en hund som inte blir trött av promenader, utan de måste få jobba med hjärnan. Jag aktiverar genom lydnad, agility och viltspår. Viltspåret är klara favoriten.
Skador/sjukdomar
De flesta skadorna sker i samband med "stolleryck" i skog och mark. Har på senare tid läst om ett antal dalmatiner som gjort sig illa på lustiga sätt i samband med hög hastighet.
I övrigt en frisk ras om man ser till armbågar, höfter och kroppsbyggnad. Det finns dövhet inom rasen men det är aldrig något som en valpköpare råkar ut för. Uppfödarna testar detta innan valparna säljs, och de hundar som är döva tas bort.
Det största problemet inom rasen är hudproblem, de flesta kommer när hunden är unghund och beror då på hormoner - dessa försvinner dock. Det man ska akta sig för är allergi. Detta visar sig i ung ålder genom klåda och diarré t. ex. Vår ena tik är kvalsterallergiker och hennes klåda håller sig i schack med hjälp av medicin. Känner en annan tik som är kycklingallergiker och det har löst sig genom att hon går på specialfoder. Utöver det här får en del dalmatiner urinstenar - främst hanar. Har hunden väl blivit diagnosticerad med urinsten brukar ägarna få byta foder som har en annan sammansättning.
Egenheter?
Trivs bäst under täcket i sängen, älskar värme (hatar kyla), många individer som "skrattar", grymt snabba, allroundhundar, sociala, lättlärda, envisa...och prickiga
