Men nejTror jag kommer strunta i detta. Argylestrumpor är en hörnsten i hästeriet, kalla mig stofil.
Är det inte så att vi har blivit dessa tanter nu då?/sign. en som säger "oof" när hon reser sig från soffan
Ja det var ett jättebra tankeknep, tackar! Mexikansk känner jag mig trygg medDet är egentligen ingen större skillnad ens på de nya nosgrimmorna om man tänker tex på gammal hederlig pullarnosgrimma/mexikansk. De ser lite annorlunda ut men remmarna sitter likadant
Kanske kan hjälpa om det känns nytt och virrigt
Nu har jag ju egna hästar sedan många år, men på min första ridskola tyckte jag det var STOR skillnad på ridskolehästar och privathästar - där hade de flesta ridskolehästarna funnits i många år, de kunde sitt jobb väl, men var väl alla aningen "avtrubbade". Där var privathästarna påfallande mycket mer alerta, mer gång, mer nerv, mer allting. På min andra ridskola, som var betydligt större, var det mer rotation på hästarna, det kom nya med jämna mellanrum och de flesta var betydligt "bättre" hästar än vad som fanns på min första ridskola och mycket mer lika privathästarna.Hörni, nu är det inte så många dagar kvar tills jag ska rida, men fortfarande gott om tid för mig att hinna överanalysera det mesta
Bland annat: Är det något särskilt jag kan tänka på med att rida ridskolehäst? Alla hästar är såklart hästar, och alla hästar är individer. Men det kanske ändå finns något generellt man kan säga till skillnad från privathästar?
Detta har jag bittert fått erfara! Köpte mig en lugn och snäll häst, som antagligen är det också med privathästmått, men mer vaken, mer motor, mer gång, känsligare för skänkel, vikt och röst (positivt!) och med mer nerv än de ridskolehästar jag har ridit. Funkar tyvärr inte för mig.
Tack för svarNu har jag ju egna hästar sedan många år, men på min första ridskola tyckte jag det var STOR skillnad på ridskolehästar och privathästar - där hade de flesta ridskolehästarna funnits i många år, de kunde sitt jobb väl, men var väl alla aningen "avtrubbade". Där var privathästarna påfallande mycket mer alerta, mer gång, mer nerv, mer allting. På min andra ridskola, som var betydligt större, var det mer rotation på hästarna, det kom nya med jämna mellanrum och de flesta var betydligt "bättre" hästar än vad som fanns på min första ridskola och mycket mer lika privathästarna.
Lustigt, förresten, vilken olika vokabulär man får i olika "hästkulturer". Orden "lektionshäst/ridskolehäst" respektive "privathäst" har jag i princip inte använt sedan jag gick över helt till islandshästar för 25+ år sedan. Annan kultur, andra typer av anläggningar, andra typer av verksamheter osv...
Jag tycker du skall rida som du brukade när du red en ny häst.Hörni, nu är det inte så många dagar kvar tills jag ska rida, men fortfarande gott om tid för mig att hinna överanalysera det mesta
Bland annat: Är det något särskilt jag kan tänka på med att rida ridskolehäst? Alla hästar är såklart hästar, och alla hästar är individer. Men det kanske ändå finns något generellt man kan säga till skillnad från privathästar?
Skönt att inte DET har ändrat sig i alla fallJag tycker du skall rida som du brukade när du red en ny häst.
En häst är en häst, fortfarande.
Jag tror att så fort jag känner att jag har kvar åtminstone någon slags förmåga att lyssna av hästen kommer det kännas lugnt. Och jag tror att jag behöver komma upp på hästen nu bara efter att ha funderat och velat och längtat och teoretiserat i två decennier.Nej, avtrubbade ska de ju absolut inte vara! Men det där med hur mycket motor de ska ha för att vara bra är ju som sagt väldigt subjektivt. Beror ju också på hur lyhörda de är för förhållning, dvs om de går att bromsa. Själv har jag en liten förkärlek till de hästar som kanske inte har jättemycket egen motor, men som kan ridas igång.
Jeg rir bare privathester, men "min" hest kan ikke hoppes med, så jeg tok noen privatlektioner i hoppning på rideskole vinteren 2020-21. Jeg red først en ridekolehest. Den skulle være så bra, men jeg fikk den knapt opp i galopp, og den bremset inn til hvert hinder.Hörni, nu är det inte så många dagar kvar tills jag ska rida, men fortfarande gott om tid för mig att hinna överanalysera det mesta
Bland annat: Är det något särskilt jag kan tänka på med att rida ridskolehäst? Alla hästar är såklart hästar, och alla hästar är individer. Men det kanske ändå finns något generellt man kan säga till skillnad från privathästar?
Ja, det är väl ofta den bilden man har, tråkigt att du fick den bekräftad! I nuläget tänker jag att det kanske är bättre i mitt fall om hästen inte är så känslig, för hästens egen skull då. Om det sen råkar vara en trygg häst med motor, som @prinsessfeminist beskrev, och jag kan rida utan att störa den, så kommer det kännas väldigt lyxigt
Det där med att hästen är skänkeldöv, beror tyvärr på att ridskolor många gånger har för långsamma hästar.
Det är väl mer att ridskolehästar behöver lära sig att filtrera bort typ 99% av alla signaler som eleverna ger. Majoriteten av eleverna på ridskola har inte koll på kroppen och ger en massa signaler av misstag. Det är ju en naturlig del i att lära sig rida. Inte så himla lätt för hästarna att veta när de ska lyssna och inte..
På "min" ridskola nummer två (som jag tyckte var bra och generellt hade bra hästar) fanns alla sorter - både hästar med mycket egen motor och sådana som man var tvungen att rida fram ordentligt. Jag föredrog dem med motor och fick ofta rida dem eftersom det fanns gott om ryttare som tyckte att de var "för pigga".Ja, det är väl ofta den bilden man har, tråkigt att du fick den bekräftad! I nuläget tänker jag att det kanske är bättre i mitt fall om hästen inte är så känslig, för hästens egen skull då. Om det sen råkar vara en trygg häst med motor, som @prinsessfeminist beskrev, och jag kan rida utan att störa den, så kommer det kännas väldigt lyxigt
Det beror ju också på hur man rider, jag har märkt skillnad på hästar jag upplevde sega förr , men sen har jag utvecklats som ryttare, kan jag på samma hästar ändra såväl tempo som takt på numera och de känns inte alls sega. Så allt beror ju inte på hästen utan hur man är som ryttare. Som ridskoleryttare ser jag det utvecklande att lära mig och att förstå hur jag bör rida varje häst.
Jag håller fortfarande på att smälta det hela, för det känns rätt komplext. Det kändes inte "just ja, det är precis här jag ska vara", och det hade jag faktiskt väntat mig åtminstone till någon grad. Men jag lyckades i alla fall hålla mig kvar på hästen i alla tre gångarter. Alla i stallet var jättetrevliga och välkomnande, och jag såg en hel del Argyle-rutiga strumpor 
Hur det än blir med hästeriet framöver så är jag superglad för responsen jag fick här!Det är klart att det ska vara kul! Men har man för stora förväntningar på att man ska kunna allt man kunde direkt blir det kanske lite fel! Man har blivit äldre, stelare och långsammare och kan kanske inte rida lika aktivt och bra på alla sorters hästar. Jag har dessutom utvecklat en hopprädsla som hindrar mig från att våga hoppa lika högt som tidigare och vill kanske inte hoppa eller rida krångliga hästar heller. Gruppen jag började i var ju på en lägre nivå än vad jag var på när jag slutade men jag tycker det är kul ändå! Man kan ju rida efter sin egen förmåga ( om ridläraren ger utrymme för det och det gör de på vår ridskola).En liten uppdatering! Jag var och red igår.
Precis som för många av er satt en hel del kvar i minnet, men det fanns verkligen inga muskler att utföra det med. Så resultat blev inte direkt det jag kallar för ridning
Jag vet inte riktigt om jag kommer fortsätta. Instruktören sa "Vi gör ju detta för att det är kul!", men... jag vet inte om jag tycker ridning är särskilt kul på den nivån jag är på nu, om jag ska vara helt ärlig. Jag tycker det blir roligt när man börjar kunna rida hästen i rätt form. Jag vet inte heller om det för de flesta är så att man hittar tillbaka till sin gamla nivå överhuvudtaget, eller hur snabbt det går i så fall?
Jag har under mina hästfria år dessutom utvecklat en rejäl allergi som medicinen inte riktigt verkar bita på. Så att jag kände att jag knappt orkade någonting kan delvis bero på det också.
För den som är intresserad skrev jag ett dagboksinlägg med mer ingående funderingar kring det hela. Annars vill jag än en gång passa på att tacka er i tråden varmt för allt engagemang
Du har ju helt rätt, såklart. Det enda man kan göra är att acceptera var man befinner sig i dagsläget och jobba med det. Och jag hade inte haft några problem med att lägga ribban hur lågt som än behövs, om det inte var så att hästen är inblandad också.
Det bästa kanske blir att parkera ridningen tills jag kommit i mycket bättre form själv.
