Du har ju helt rätt, såklart. Det enda man kan göra är att acceptera var man befinner sig i dagsläget och jobba med det. Och jag hade inte haft några problem med att lägga ribban hur lågt som än behövs, om det inte var så att hästen är inblandad också.
Jag känner mig helt enkelt kluven till om jag tycker det är schysst av mig att sitta och nöta på den här stackars ridskolehästen (som dessutom visar obehag vid sadling) bara för att jag ska ta min ridning till en nivå där jag inte längre sliter på hästen. Det gör mig ledsen att sitta och skumpa bara för att jag inte har musklerna att sitta ordentligt. Jag vill liksom inte driva på hur mycket som helst heller, för tänk om det är så att hästen faktiskt inte orkar? Tänk om han inte vill gå framåt för att hans sadel inte passar? Jag har ingen kontroll över de där faktorerna just nu (fast jag frågade om han har ont, och fick nej på det). Och jag vet att om man drar det där resonemanget till sin spets så kan ingen lära sig rida, nånsin, eller endast som små barn som knappt väger nåt, och jag har inga bra svar på det
Det bästa kanske blir att parkera ridningen tills jag kommit i mycket bättre form själv.