Vad har jag missat? Paus på 20 år & ny till Sveriges hästvärld

[Nytant]

När jag hade haft uppehåll på 3 år så red jag en gång hos en vän som hade häst. Vännen som höll lite lektion för mig sa att jag skulle göra en skänkelvikning. Det stod helt stilla i huvudet på mig. Jag kunde inte för mitt liv komma på vilka hjälper jag skulle använda. Vännen sa åt mig att inte tänka, bara göra. Det funkade! Det blev inte en perfekt skänkelvikning men det blev en skänkelvikning!

Lite liknande när jag börjar rida efter nästan 20 års uppehåll. Detaljer var bortglömda. Däremot kändes det löjligt bra i övrigt! Hästen jag fick rida var helt ny på ridskolan och lagom känslig och hade lätt för att jobba i rätt form. Om du inte trivs riktigt nu med den hästen kanske en annan häst passar dig bättre just nu. Håll i och prova lite flera olika hästar innan du ger upp. Det är inte alltid den hästen alla andra tycker bäst om som man själv klickar med bäst.

Det är ett bra råd, att testa med fler än bara den här hästen och se hur det känns där också!

 

[Sirap]

Ja kanske! Det är mycket som är annorlunda, inte minst jag! Sen tror jag absolut att om man är duktig kan man rida nästan vilken häst som helst i rätt form utifrån den hästens förutsättningar. Så jag vill inte låtsas som att det inte är hos mig det brister, liksom.

Nej, jag uppfattade det inte alls som att du på något vis ville "skylla ifrån dig". Och absolut är det så att man kan rida de flesta hästar bra om man är riktigt duktig. Det är det som gör ridskoleridning (på en bra ridskola) så bra - att man får rida många olika hästar och inte "fastnar" i en viss typ av ridning.

 

[prinsessfeminist]

Jag red ganska mycket och hade ridit ganska länge. Började som liten och red upp i sena tonåren. Under mitt längsta medryttarskap red jag två privathästar modell tysk sporthäst, red tre ggr/veckan, två för tränare, en gång själv, hopp & dressyr. Gick kurs i tysk häststad 2 ggr, tävlade några lätta klasser fast inte så ofta som jag hade velat. Visst kan man fråga sig hur duktig jag var egentligen (vilket jag gör), och jag hade nog en del kunskapsluckor, men jag kände ändå ett visst självförtroende, och fick ibland rida tävlingshästarna i mitt stall om ägarna t.ex. reste bort. Jag slutade till stor del för att jag kände att jag nått en platå, att jag inte kom vidare och framför allt inte kunde bedriva ridningen på det sätt jag ville. Jag ville gå in för att träna och tävla. Jag vet inte om jag hade någon vidare talang, men har alltid tänkt att man kan kompensera för det med vilja och slit.

Att sitta upp och rida och så var inte så farligt. Men det kanske handlar en del om sammanhanget också. Det är ett annat land, en annan typ av verksamhet, en annan typ av häst.

Rida mer och tänka mindre tror jag är ett jäkligt bra råd.

Då så, då tror jag att du säkert kommer igen fortare än du tror.

Jag hade inte samma förutsättningar som du, jag har tex inte tävlat något vidare i unga år, utan jag höll mest på med unghästar.

Med det i bagaget så skulle inte "återvända och gå på ridskola" kännas kul alls. Utan det blev att vi köpte en stor ponny.

Nu med facit i hand, så ser jag att jag numera har mitt gamla tänk, "hästen litar på mig och jag litar på mig själv", intakt. Jag vet ofta ungefär hur jag löser uppkomna situationer.

Däremot är jag mer nonchalant än jag borde vara. Mitt gamla självförtroende från unga år är att hästen självklart lyssnar på mig. Men nu pratar jag mest om hantering från marken.

Vad gäller ridningen så har jag aldrig haft en välutbildad häst, och det har jag inte haft nu heller. Så ingen skillnad egentligen. Jag satt upp ungefär där jag satt av, kan man säga. Men tack vare att jag tagit hjälp så är jag lite bättre nu.

Så utan att jämföra dina och mina erfarenheter i övrigt, så tycker jag att du skall hitta dig en medryttarhäst också eller istället för ridskolan.

Det kommer att vara mer utvecklande och så kan du rida lektion också om du vill.

 

[Cam]

Jag kan relatera till att sitta upp efter många år och undra vad sjutton som har hänt med kunskaperna... Jag började rida igen efter ungefär 15 års uppehåll och tyckte att det var tufft. Jag var "bara" vanlig ridskoleryttare innan uppehållet, och jag var aldrig i närheten av bäst i min grupp, men red ändå i ganska avancerad grupp och fick rätt ofta rida hästar som var nya på ridskolan osv.

När jag satt upp igen tyckte jag dels att det var vingligt, dels att jag hade dålig kroppskontroll. Det förstnämnda insåg jag berodde på att jag började rida mer välskolade hästar som verkligen lyssnar på vikthjälper och så att säga gör som man "säger" (snarare än som man avser ). Kroppskontrollen kämpar jag fortfarande med! Jag vet vad jag vill och försöker göra, men det är en fortsatt utmaning att få kroppen dit jag vill. Tränar en hel del avsuttet, vilket jag hoppas ger mig något bättre förutsättningar i alla fall.

Men det jag ville säga egentligen var att du så klart inte ska ge upp! Tre år efter att jag återupptog ridningen har jag nu köpt min första egna häst . Det är SÅ värt det att kämpa på!

 

[Fabian In Memoria]

Jag red ganska mycket och hade ridit ganska länge. Började som liten och red upp i sena tonåren. Under mitt längsta medryttarskap red jag två privathästar modell tysk sporthäst, red tre ggr/veckan, två för tränare, en gång själv, hopp & dressyr. Gick kurs i tysk häststad 2 ggr, tävlade några lätta klasser fast inte så ofta som jag hade velat. Visst kan man fråga sig hur duktig jag var egentligen (vilket jag gör), och jag hade nog en del kunskapsluckor, men jag kände ändå ett visst självförtroende, och fick ibland rida tävlingshästarna i mitt stall om ägarna t.ex. reste bort. Jag slutade till stor del för att jag kände att jag nått en platå, att jag inte kom vidare och framför allt inte kunde bedriva ridningen på det sätt jag ville. Jag ville gå in för att träna och tävla. Jag vet inte om jag hade någon vidare talang, men har alltid tänkt att man kan kompensera för det med vilja och slit.

Att sitta upp och rida och så var inte så farligt. Men det kanske handlar en del om sammanhanget också. Det är ett annat land, en annan typ av verksamhet, en annan typ av häst.

Rida mer och tänka mindre tror jag är ett jäkligt bra råd.

Då förstår jag mer! Då har du nog ridit hästar som är betydligt mer välutbildade och känsliga jämfört med svenska ridskolehästar! Du kommer nog vilja rida bättre hästar och har nog större krav på både dig själv och hästarna, alltså vilken nivå du vill nå till.

Jag själv hade ju bara ridit på ridskola en gång i veckan sedan 7-årsåldern till tonåren, utan att ha tävlat eller varit medryttare och inte kommit längre än till bakdelsvändningar och öppna i dressyren och kanske 90 cm i hoppningen. Gjorde ett kort uppehåll och började sedan på ridskola igen och red där i ett par år innan jag hyrde en fjording (som återlämnades snabbt när jag insåg att jag inte var redo), och därefter blev fodervärd åt en annan fjording för att till sist köpa mig en egen, oriden 3-årig fjording. Med fjordingarna blev det ju mest uteritter och utan tränare. 3-åringen fick jag rida in själv och kom till LC-dressyr och 80 cm clear-round innan jag av ekonomiska skäl var tvungen att sälja. Efter det var jag medryttare på en fd travare ett tag och sedan bildade jag familj så ridningen hamnade på is ett tag. Red några år på ridskola igen när barnen började rida, men sedan slutade jag och höll upp i 17 år innan jag började igen. Så jag har inte den där erfarenheten och känslan av att kunna rida på riktigt fina välutbildade hästar, utan det är "ridskoleridningen" som sitter för mig. Jag är glad och nöjd bara jag får rida, liksom. Mitt fina halvblod är den mest välutbildade häst jag har provat. Synd att han är lite för mycket för mig bara!

 

[Frokennordberg]

Ja absolut, det satt och jag kunde ju rida liksom, vara med och göra övningarna (tills orken tog slut), inte hamna i vägen för de andra. Men jag kan inte berätta för dig på rak arm hur hjälpgivningen ser ut vid t.ex. skänkelvikning. Menar att jag tror att mycket skedde väldigt samspelt mellan hjälperna och jag gav dem ganska omedvetet förr i tiden då.

Vet inte om det är någon tröst, men det kan inte jag heller

 

[Fabian In Memoria]

Vet inte om det är någon tröst, men det kan inte jag heller

Det finns ju skolboksexemplet som lär ut sidförande ( och framåtdrivande) skänkel, ställande tygel, mothållande tygel för att reglera ställningen, mothållande och framåtdrivande skänkel och i praktiken måste dessa hjälpers timing och styrka samordnas så att man får det resultat man är ute efter på just den hästen i just det ögonblicket. Är ju svårt bara rabbla upp.

 

[Nytant]

Så utan att jämföra dina och mina erfarenheter i övrigt, så tycker jag att du skall hitta dig en medryttarhäst också eller istället för ridskolan.

Det kommer att vara mer utvecklande och så kan du rida lektion också om du vill.

Då förstår jag mer! Då har du nog ridit hästar som är betydligt mer välutbildade och känsliga jämfört med svenska ridskolehästar! Du kommer nog vilja rida bättre hästar och har nog större krav på både dig själv och hästarna, alltså vilken nivå du vill nå till.

Förstår er poäng, och kanske har ni rätt att det är ett litet glapp mellan mina tidigare erfarenheter och ridskola. Samtidigt vill jag vara tydlig med att jag absolut inte tycker att jag är för fin för ridskolan eller hästarna där på något sätt, och jag håller helt med om @Sirap s tanke om att det är en otroligt värdefull sak att lära sig rida olika hästar.

Men det där lilla glappet kanske förklarar varför jag kände mig mer vilsen, och liksom på ett annat sätt, än jag hade räknat med.

I nuläget kan jag ju inte rida nåt vidare, så jag vill inte ge mig ut på medryttarmarknaden ännu. Jag vill känna mer tilltro till min förmåga då och i alla fall kunna säga till hästägaren att jag kan motionsrida en mer välutbildad privathäst, om vi nu kan sammanfatta det så, utan att trubba av hästen (nämnvärt åtminstone ).

 

[Nytant]

Jag kan relatera till att sitta upp efter många år och undra vad sjutton som har hänt med kunskaperna... Jag började rida igen efter ungefär 15 års uppehåll och tyckte att det var tufft. Jag var "bara" vanlig ridskoleryttare innan uppehållet, och jag var aldrig i närheten av bäst i min grupp, men red ändå i ganska avancerad grupp och fick rätt ofta rida hästar som var nya på ridskolan osv.

När jag satt upp igen tyckte jag dels att det var vingligt, dels att jag hade dålig kroppskontroll. Det förstnämnda insåg jag berodde på att jag började rida mer välskolade hästar som verkligen lyssnar på vikthjälper och så att säga gör som man "säger" (snarare än som man avser ). Kroppskontrollen kämpar jag fortfarande med! Jag vet vad jag vill och försöker göra, men det är en fortsatt utmaning att få kroppen dit jag vill. Tränar en hel del avsuttet, vilket jag hoppas ger mig något bättre förutsättningar i alla fall.

Men det jag ville säga egentligen var att du så klart inte ska ge upp! Tre år efter att jag återupptog ridningen har jag nu köpt min första egna häst . Det är SÅ värt det att kämpa på!

Tack för uppmuntran! Vad roligt att det utvecklades åt det hållet för dig, och grattis till hästen Jag är inte superbra på kroppskontroll/-medvetenhet i vanliga sammanhang, men hoppas att den ridningsspecifika kanske sitter lite i minnet nånstans, och att det annars går att träna också.

 

[Sirap]

Förstår er poäng, och kanske har ni rätt att det är ett litet glapp mellan mina tidigare erfarenheter och ridskola. Samtidigt vill jag vara tydlig med att jag absolut inte tycker att jag är för fin för ridskolan eller hästarna där på något sätt, och jag håller helt med om @Sirap s tanke om att det är en otroligt värdefull sak att lära sig rida olika hästar.

Men det där lilla glappet kanske förklarar varför jag kände mig mer vilsen, och liksom på ett annat sätt, än jag hade räknat med.

I nuläget kan jag ju inte rida nåt vidare, så jag vill inte ge mig ut på medryttarmarknaden ännu. Jag vill känna mer tilltro till min förmåga då och i alla fall kunna säga till hästägaren att jag kan motionsrida en mer välutbildad privathäst, om vi nu kan sammanfatta det så, utan att trubba av hästen (nämnvärt åtminstone ).

Finns ju absolut inget som säger att privathästar är "finare" eller har bättre ridbarhet än ridskolehästar heller. Många privathästar är galet dåligt ridna och outbildade/felutbildade medan ridskolehästar i regel är väldigt välutbildade. Nu pratar jag förstås BRA ridskolor, vilket det finns många av idag.

Jag tycker att du tänker helt rätt i att börja med ridskola för att senare eventuellt komplettera med t ex medryttarhäst. SÅ värdefullt att ha kompetenta ögon på sig medan man kommer igång.