Det står i SAOL
(Men även om det inte gjorde det så finns en del riktiga ord utanför den också.)
Det kommer väl av att imorgon blivit ”imorron” och sen har man helt enkelt klippt bort o:et.
Det blir liksom samma betoning och melodi som när jag utläser Egon (namnet) och det låter liksom som att ett barn har skrivit det då.Javisst, apostrofen signalerar bortplockande av en vokal, men imorr’n är en förenkling av en förenkling (imorron) och de var väl kanske det jag ställde mig lite tveksam till.Det kommer väl av att imorgon blivit ”imorron” och sen har man helt enkelt klippt bort o:et.
Imorr’n är ju för mig tydligt uttal i alla fall, även om jag inte skriver det själv. ”Imon” KAN jag inte läsa på samma sätt hur mycket jag än försöker.
Imon blir för mig som Simon fast man liksom glömt S. Jag hade ett ex som alltid skrev imon istället för imorgon/imorron och det tog mig ett bra tag innan jag fattade vad han menade, trodde det var någon förkortning först (som typ imho)Det kommer väl av att imorgon blivit ”imorron” och sen har man helt enkelt klippt bort o:et.
Imorr’n är ju för mig tydligt uttal i alla fall, även om jag inte skriver det själv. ”Imon” KAN jag inte läsa på samma sätt hur mycket jag än försöker.
Jag hatar sms-språk! Jag förstår användbarheten när sms var begränsat till 160 tecken, men idag tycker jag inte det är rimligt när de flesta inte betalar per sms och det automatiskt blir fler om man skriver ”för långt”. Förutom imon får jag utslag när man förkortar det är till de e och jag till ja..Har alltid trott det. Inte alls fattat vad det betyder innan läsning av denna tråden.Imon, märkligt ord. Tycker det ser ut som en internetförkortning i stil med imho och hade antagligen trott det var en sådan och försökt lista ut vad det står för om inte en förklaring kommit i denna tråd
Varför är inte störigt ett riktigt ord?
Det är det, enligt Svenska akademiens ordlista
Men inte enligt @kryddelydd så vore intressant att höra varför störigt inte räknas som ett riktigt ord.Det är det, enligt Svenska akademiens ordlista
Jag skulle tro att det inte är ”riktigt” för att det är nyare. Så är det alltid i sådana här trådar - trots att det är så lätt att kolla upp ifall ord/grammatik osv är korrekt eller inte. Många gör säkra påståenden och sedan visar det sig ofta att de faktiskt har fel.
SAOL är inte ett absolut rättesnöre även om vissa tror det. Språket bestäms av brukarna och en del anser att ord som "störigt", "hörru" och liknande inte är korrekt svenska även om de är med i SAOL (som vardagliga).
Du sa att du inte kände igen användandet av s-particip som intensifierande, och då tänkte jag att du kanske hade något exempel "från verkligheten" där du stött på formen.
Ja jag vet inte. Tycker definitivt att störigt är ett riktigt ord medan hörru inte känns som ett riktigt ord.
Aha, du tänkte så. I verkligheten stöter jag tyvärr på s-formen så ofta att jag tror att den förlorat den där intensifierande dimensionen. S-formen är den form folk känner till, helt enkelt.Du sa att du inte kände igen användandet av s-particip som intensifierande, och då tänkte jag att du kanske hade något exempel "från verkligheten" där du stött på formen.
Intressant svar! Och jag ska se om jag hittar min Språkriktighetsboken.
Jag har faktiskt svårt med när det ska vara springandes och när det ska vara springande. Låter som exakt samma sak. Tycker det är onödigt att svenskan ska ha så många liknande ord och böjningar och allt vad det är
