Sv: Vad händer inom svensk avel?
Jag har också läst. Sysslar personligen inte med avel, men är intresserad ändå, då jag ju som tävlingsryttare är kund hos avlarna såtillvida att jag köper häst av dem.... Plus att jag förstås också är intresserad av rasens framtida utveckling och fortlevnad!
Jag kan inte säga att det som stod i artikeln kändes sådär väldigt nytt, men kan givetvis må väl av att diskuteras ändå... Det där med antalet hingstar som verkar i svensk avel känns ju lite dubbelt, tycker jag. Visst blir det rätt omöjligt att föra någon statistik när en hingst kanske har 4-5 ston per år, men jag tycker också att det är viktigt att värna om den genetiska variationen - avelsbasen får ju inte bli för smal! Tycker man det finns för många "halvbra" hinstar, så kanske man istället skulle föra en diskussion om att höja gränsen för godkänt? Och syftet med aveln är väl inte i första hand att producera statistik?
Det som för min del gjorde att artikeln kändes betydligt mindre seriös än den annars kunnat vara, var faktafelet och "påhoppen" gällande "färgaveln". Albinism förekommer nämligen inte hos hästar, och jag vet inte heller vad artikelförfattarna menade med fysiska problem för cremello och tittighet kopplat till silveranlaget...? Självklart är färgen inte den viktigaste egenskapen hos en häst, vare sig det gäller en ridhäst eller en avelshäst, men jag tycker inte heller det är en egenskap som man helt skall strunta i! Jag tycker att det vore jättetråkigt om t.ex. det utrotningshotade konstantskimmelanlaget försvann, och jag tycker det är bra att det finns avlare som även ser vad hästen har för färg! Det är ju faktiskt fullt möjligt att avla fram hästar som BÅDE har bra gångarter och ovanlig färg!
Beträffande att inte så många islandshästar kommer till bedömning jämfört med ex-vis halvbloden, så har jag en liten känsla av att de "små" avlarna uppfattar det som dyrt, jobbigt och krångligt att få sin häst till bedömning, och att man "måste" ha en professionell ryttare som visar hästen. Vad gäller kvalitetsbedömning av halvblod har jag en känsla av att det är vanligare att den "lilla" uppfödaren visar sin häst själv, och ser det som en bedömning av hästen som individ, oavsett eventuella avelsambitioner. Och bland halvbloden är det MYCKET vanligare att valacker bedöms! Jag tror att de där kurserna som börjat hållas för folk som vill visa sina hästar själva kanske så småningom kan leda till att fler hästar kommer till bedömning.
