H
hästhandlarjävel
Står inför ett jättesvårt val....
det är nämligen så att för 1½ år sedan fick våran tik valpar(hon fick p-spruta som slutade verka 1 månad för tidigt, som inte är något konstigt i sig bara det att veterinären glömde berätta det :smirk: )
Vi valde att låta tiken föda sina valpar men vara jättekräsna när det gällde att finna hem åt dom. 5 av valparna hittade vi underbara hem åt
men så hade vi en hanvalp kvar, och det ringde verkligen bara idiot.....*host* icke lämpliga hundägare. Jag kände bara NEJ NEJ NEJ. Efter mkt disskuterande här hemma så bestämde vi oss för att behålla honom. Vi har ju tid med tanke på att jag är i stallet mellan 7-12 timmar om dan, och dom dagar jag jobbar kvällar så är min sambo hemma och tar hand om dom.
Sagt och gjort, vi behöll honom, men ju äldre han blev desto jobbigare blev han. Alla saker han har gnagt sönder när man ej sett, och som han fortfarande gör dock ej i samma mängd som innan.
Han är en väldigt skällig hund, vilket var en av sakerna jag ville få hjälp med att få bort när jag gick valpkurs. Valpkursen gick relativt bra förutom att han nästan skrämde hem alla småhunds ägare Han låter och ser väldigt agressiv ut när han sätter igång och han är okontaktbar. Fick lite tips om vad jag skulle träna på hemma, men ingenting funkar. Säger man till honom ute och tar tag i honom nyper han till en i armen/handen.
Han är väldigt kvicktänkt och en intelligent hund när han väl lyssnar.
Våra andra hundar är rena motsatsen, lugna och lyssnar bra på den vardagligadressyren. Han hardåligt inflytande på dom vuxna hundarna, så fort han är med så förvandlas dom till skälliga hundar.
Han beter sig likadant ute om man är ute ensam med honom eller tillsammans med dom andra. Och ett annat jobbigt problem är att han helt oprovocerat nafsar okända människor, barn som vuxna.
Kan berätta 2 väldigt pinsamma händelser:
* första gången det hände så var det en äldre dam som ville klappa honom och frågade om det var en pålitlig hund, självklart sa jag, detslutade med att han tog tag i tantens väska och drog och hon drog i andra änden
eller en annan gång när en dam skulle hålla upp hissdörren, han var snabb som attan och tog tag i hennes kofta och började dra...
han springer ofta fram till folk, nafsar till(kläderna, men får ibland tag i skinnet,tjuvnyp) och sen springer han full fart därifrån.
Provade att ha honom ute på foder hos en fin familj där alla var hundintresserade och var hemma för det mesta då dom kunde bestämma sina egna arbetstider.
Han funkade jättebra inomhus, älskade deras barn och katter, men ute var det precis likadant, nafsade efter människor och hundar.
Dom gick även hundkurser, både privata och i grupp med olika instruktörer, och summa kardemumma så tror instruktörerna att det är en hund som ska bo på landet och inte i tätbebyggt område.
Och nu till det svåra.... både jag och min sambo älskar denna hund, det har varit mkt svett och tårar med denna hund, men även om han är en pain in the ass så är han för jäkla go han är social och väldigt tillgiven, går jättebra ihop med våra andra hundar och katter och barn. Imorgon ska jag till hundklubben igen men har gett upp hoppet om honom lite.
funderingarna går åt olika håll:
* göra det som är enklast och låta honom somna in men som kommer krossa våra hjärtan(sambon vill inte ens höra talas om detta alternativ)
* vänta ut honom och hoppas att han blir äldre och klokare med tanke på att hans ålder ofta är en jobbig ålder för os hundägare.
* Försöka hitta en ny lämplig fodervärd, jag kommer aldrig släppa hunden ur min ägo av den anledning att han ej skall vandra runt i olika hem.Mina krav är även att han regelbundet skall vaccineras och hållas försäkrad. En del verkar tro att jag satt dessa krav för att jag ej litar fullt ut vilket inte stämmer helt.
jag blir galen, vad tycker ni?
Hoppas ni förstår fast det säkerligen blev ett långt och rörigt inlägg
det är nämligen så att för 1½ år sedan fick våran tik valpar(hon fick p-spruta som slutade verka 1 månad för tidigt, som inte är något konstigt i sig bara det att veterinären glömde berätta det :smirk: )
Vi valde att låta tiken föda sina valpar men vara jättekräsna när det gällde att finna hem åt dom. 5 av valparna hittade vi underbara hem åt
men så hade vi en hanvalp kvar, och det ringde verkligen bara idiot.....*host* icke lämpliga hundägare. Jag kände bara NEJ NEJ NEJ. Efter mkt disskuterande här hemma så bestämde vi oss för att behålla honom. Vi har ju tid med tanke på att jag är i stallet mellan 7-12 timmar om dan, och dom dagar jag jobbar kvällar så är min sambo hemma och tar hand om dom.Sagt och gjort, vi behöll honom, men ju äldre han blev desto jobbigare blev han. Alla saker han har gnagt sönder när man ej sett, och som han fortfarande gör dock ej i samma mängd som innan.
Han är en väldigt skällig hund, vilket var en av sakerna jag ville få hjälp med att få bort när jag gick valpkurs. Valpkursen gick relativt bra förutom att han nästan skrämde hem alla småhunds ägare
Han låter och ser väldigt agressiv ut när han sätter igång och han är okontaktbar. Fick lite tips om vad jag skulle träna på hemma, men ingenting funkar. Säger man till honom ute och tar tag i honom nyper han till en i armen/handen.Han är väldigt kvicktänkt och en intelligent hund när han väl lyssnar.
Våra andra hundar är rena motsatsen, lugna och lyssnar bra på den vardagligadressyren. Han hardåligt inflytande på dom vuxna hundarna, så fort han är med så förvandlas dom till skälliga hundar.
Han beter sig likadant ute om man är ute ensam med honom eller tillsammans med dom andra. Och ett annat jobbigt problem är att han helt oprovocerat nafsar okända människor, barn som vuxna.
Kan berätta 2 väldigt pinsamma händelser:
* första gången det hände så var det en äldre dam som ville klappa honom och frågade om det var en pålitlig hund, självklart sa jag, detslutade med att han tog tag i tantens väska och drog och hon drog i andra änden
eller en annan gång när en dam skulle hålla upp hissdörren, han var snabb som attan och tog tag i hennes kofta och började dra...
han springer ofta fram till folk, nafsar till(kläderna, men får ibland tag i skinnet,tjuvnyp) och sen springer han full fart därifrån.
Provade att ha honom ute på foder hos en fin familj där alla var hundintresserade och var hemma för det mesta då dom kunde bestämma sina egna arbetstider.
Han funkade jättebra inomhus, älskade deras barn och katter, men ute var det precis likadant, nafsade efter människor och hundar.
Dom gick även hundkurser, både privata och i grupp med olika instruktörer, och summa kardemumma så tror instruktörerna att det är en hund som ska bo på landet och inte i tätbebyggt område.
Och nu till det svåra.... både jag och min sambo älskar denna hund, det har varit mkt svett och tårar med denna hund, men även om han är en pain in the ass så är han för jäkla go
han är social och väldigt tillgiven, går jättebra ihop med våra andra hundar och katter och barn. Imorgon ska jag till hundklubben igen men har gett upp hoppet om honom lite.funderingarna går åt olika håll:
* göra det som är enklast och låta honom somna in men som kommer krossa våra hjärtan(sambon vill inte ens höra talas om detta alternativ)
* vänta ut honom och hoppas att han blir äldre och klokare med tanke på att hans ålder ofta är en jobbig ålder för os hundägare.
* Försöka hitta en ny lämplig fodervärd, jag kommer aldrig släppa hunden ur min ägo av den anledning att han ej skall vandra runt i olika hem.Mina krav är även att han regelbundet skall vaccineras och hållas försäkrad. En del verkar tro att jag satt dessa krav för att jag ej litar fullt ut vilket inte stämmer helt.
jag blir galen, vad tycker ni?
Hoppas ni förstår fast det säkerligen blev ett långt och rörigt inlägg
Senast ändrad av en moderator:
skönt att höra. Uppdatera gärna om hur det går!
