Vad göra med de obildbara?

[ecila]

Sv: Vad göra med de obildbara?

.
Ska man förbjuda den ryttaren att hoppa då, de vill ju hoppa och betalar för att göra det?

Jag tycker att man som lärare avgör när eleven är mogen att hoppa, det är inget eleven själv ska få bestämma

.
Ryttaren kanske inte alls har lust att betala extra för att bli longerad. Och ärligt sagt, det skulle ta timmar och åter timmar av longering - vilken ridskola kan avstå hästar och personal till så mycket longering?

Nej, men då är ju inte eleven heller villig att träna för att nå sitt mål, att kunna hoppa. Om du ställer krav på eleven så kommer hon förmodligen att sluta (och vem sörjer, då finns ju en plats ledig för en mer seriös elev), eller så lägger hon på en rem och tränar upp balansen. Det är väl bara att vara ärlig och säja att hon måste träna mer balans annars kommer hoppningen aldrig att bli bra.
Jag hade tränat henne utan tyglar med en rem om halsen och sedan utan remmen under longering, det måste väl gå att fixa några privatlektioner på ridskolan för sådant.

 

[Sar]

Sv: Vad göra med de obildbara?

Faller någon handlöst bakåt vid ett 40 cm hinder, drar hästen i munnen och skrattar hejdlöst så måste man som ridlärare prata med eleven. Berätta att man förstår att hon är nervös men att hästen far mycket illa av att bli sliten i munnen. Man lägger på en halsrem hon får hålla i för säkerhets skull och tränar fältsits i galopp över bom, aldrig högre än så förrän hon visat prov på att bli stadigare.
Jag ser ingen anledning till att eleven ska tvingas sluta rida, det vore fruktansvärt att knäcka en elev på det sättet men man måste prata klartext om konsekvenserna med dålig balans. Erbjud extralektioner i fråga om balansövningar.
Videofilm är ju som tidigare nämnts oslagbar när det gäller att den egna riduppfattningen, hur många gånger tycker man inte själv att man ex.vis har rätat upp sig och på filmen ser man att det var fråga om mm istället för cm....

 

[Sandra -74]

Sv: Vad göra med de obildbara?

Man kan väl inte säga till någon att sluta rida. Hur många ridskolor skulle då finnas.... de är ju vinstdrivande.
Om personen i fråga är rädd för att hoppa och fortfarande efter 30 år är det kanske det hade varit bättre för den personen att rida i en ren dressyrgrupp. Sådana har vi på min klubb. Där kan ju läraren lägga in hur mycket sitsträning som helst.utan att personen känner sig utpekad.

 

[Mabuse]

Sv: Vad göra med de obildbara?

Jo, men det är ju inte bara hoppningen som blir problematisk med såna elever. De sliter ju fruktansvärt på hästarna i all ridning.

Och när man nu ridit i samma grupp i femton år, med samma ridlärare, blir det inte lite märkligt om man då helt plötsligt säger att "Du måste rida extralektioner om du ska få rida kvar?"

 

[Sammet]

Sv: Vad göra med de obildbara?

Nu ska jag vara riktigt elak mot en hel del ridlärare...

En elev är alltid en elev, och en lärare är alltid en lärare.
Det är Alltid lärarens ansvar att utbilda ryttaren och har man tagit på sig att lära en elev något är ansvaret tränarens/lärarens.
Om en elev inte lär sig är det något Läraren gör fel, eftersom läraren inte hittat elevens knappar.


Motiveringen Måste finnas där någonstanns eftersom de ju fortsätter att rida (här räknar jag inte in barn som har föräldrar som fullkomligen tvingar sina barn att rida).

Finn orsaken till motiveringen och vi finner utbildningsvägen.


Vad menar jag med det?

Klart att en fritidsryttare som vill rida i skogen itne är så djupt intresserad av att ha den perfekta sittsen, om de inte förstår att den krävs för att få hästen att hålla.

Ponnyryttaren som vill rejsa runt på banan och hoppa hinder finner inte nöjjet i dressyren eftersom den inte förstår syftet.
Att en hopphäst med ryttare som båda är välskolade i dressyr är ett mer vändbart, smidigt och mer samspelt ekipage...


Klart dressyrryttaren inte alltid ser syftet med varför det är rba att rida ut och intervallträna, klättra, rida i skogen eller gymnastikhoppa, föränn ryttaren får insikt i atten häst som mår bra psykiskt presterar bättre. En häst som får varierande träning mår bättre...


För alla ridskole-elever som saknar motivationen, så ansvarar ridläraren.
Finns otiveringen.

För alla elever som inte "kommer längre", som sitter sneett och vint, föreslå privatlektioner och påpeka att de på en privatlektion kommer dubbelt så långt och lär sig dubbelt så mycket som i en ridgrupp med 5 andra ryttare.
Om de rider för att få ha kompisar i gruppen, och inte vill rida själv, föreslå att ryttaren får ta privatlektioner en liten tid, och sen får komma tillbaka till sin grupp igen.

Ofta utvecklas inte en ryttare pga att det inte finns Tid att lägga ner på en och samma ryttare.


kort, lite svammligt men jag hoppas att ni förstår vad jag syftar på.
Sitter på jobbet...

Som instruktör har vi tagit på oss ett ansvar och ett uppdrag.
och det är trotts allt upp till oss att hitta knapparna.

/Elak instruktör.

Funderar lite på hur ni som jobbar på ridskola eller liknande ser på de elever som liksom aldrig kommer någon vart?

Som helt enkelt helt saknar talang och/eller ambition och fortfarande efter trettio år sitter helt snett och hamnar i bakvikt över varje hinder?

De sliter ju oerhört på hästarna, samtidigt kan man inte gärna säga åt någon att sluta för att de rider för illa.

Blundar man och tänker "nåja, hästen överlever", eller vad gör man?

 

[sjoberga]

Sv: Vad göra med de obildbara?

Vad gör ni om någon omedvetet gör så ändå?

Vi fortsätter att tjata - och tjata. Någon gång har jag fått hoppa av, visa exakt för 100e gången vad som menas med mjuka tygeltag och lång tygel..

Sedan har vi en fördel mot ridskolorna - det är inte regelbundet återkommande kunder på samma sätt, inte lika "frustrerande". Inte heller bryr vi oss speciellt om kunderna blir bättre och bättre på att rida - så länge de inte rider helt tokigt. Däremot vill jag absolut inte säga att det är vanligt att detta händer. De flesta är väldigt ödmjuka och lyssnar på instruktionerna och gör så gott de kan, och då tycker både vi och hästarna att allt är bara kul. Det är få förunnat att rida bra direkt, lyssnar man bara på instruktionerna brukar det nästan alltid bli tillräckligt bra. Men i sällsynta fall har det varit svårt.

Däremot har det hänt att ryttare på vår inrådan efter lektion i ridbanan, livrädda hängandes i tygeln trots att hästen ändå uppträder superbra har fått avbryta och låta bli att följa med. Men det är också väldigt sällsynt.

 

[bigganl]

Sv: Vad göra med de obildbara?

Då kanske det är jag som missuppfattat. Jag trodde det var just de som inte är intresserade av att lära mera, det syftades på. De som tycker de kan tillräckligt. Om viljan finna att lära mera har jag aldrig varit med om att det blvit problem. Vill de lära sig så blir de bättre. Endel lär sig snabbt och endel tar längre tid på sig. Men framsteg gör de så länge de har viljan att lära. Det är den erfarenheten jag fickav instruktörsjobb på ridskola (allt från nybörjare till Msv)

 

[bigganl]

Sv: Vad göra med de obildbara?

Knapplån
Det stora problemet tror jag är att många instruktörer går för fort fram med eleverna. En ryttare måste lära sig slappna av i sadeln, finna sin balans och utveckla följsamhet innan tex galopp är att tänka på. Hoppning är också nåt som kommer relativt snabbt nuförtiden. Varför? Finns inte balansen och kroppskontrollen ska ryttaren inte hoppa några hinder alls. Grunden är en bra sits och jag tycker personligen att det läggs alldeles för lite arbete med det på många ridskolor. Det tar tid att bygga upp en bra sits och det är instruktörens uppgift att göra lektionerna intressanta och roliga utan att det ska galopperas eller hoppas.
Om grunderna var bättre skulle det bli lättare att bygga på den. Nu försöker många "bygga huset" utan att det finns en grund alls. Precis som korthuset rasar det förr eller senare.

 

[Totola]

Sv: Vad göra med de obildbara?

*knapplån*

På en ridskola får man räkna med att hästarna slits. Men seriösa ridskolor försöker åtminstone få lite ruljans bland hästarna så "trotjänarna" inte hinner ridas sönder totalt innan de slipper lektionsridningen.

Vad är det för skillnad på att sätta upp nybörjare med taskig balans och kroppskontroll på en häst mot någon som inte är nybörjare och har detsamma?

Sen det där med ridlärare, jag tror det är lätt hänt som sagt att man "ger upp" om man märker att någon inte lyssnar eller tar åt sig kritik. Eftersom man har så många lektioner och det blir roligare med någon som tvärtom märkbart utvecklas
TRÄNARE däremot (med det menar jag de som ger lektioner proffessionellt men på lite högre nivå - clinics/kurser istället för ridskola) tror jag oftare är duktiga på att få effekt hos eleverna. Men då är det ju oftast mer ambitiösa elever som har egna hästar som rider för dessa.
En tränare som jag ridit för kan jag inte tänka mig att någon skulle kunna rida regelbundet ens ett halvår för utan att utvecklas

Men som sagt, alla ska få rida. Möjligen med undantag för om ryttaren är för tung för hästarna. Om ryttaren verkar nöjd med den sits () hon är i så är allt ok tycker jag. Hade hon däremot varit frustrerad och vill komma längre, då skulle det betyda att ridlärarna gör ett riktigt risigt jobb. Likaså om ridlärarna sliter sitt hår för att hästarna rids fel.

 

[Mabuse]

Sv: Vad göra med de obildbara?

*knapplån*

På en ridskola får man räkna med att hästarna slits. Men seriösa ridskolor försöker åtminstone få lite ruljans bland hästarna så "trotjänarna" inte hinner ridas sönder totalt innan de slipper lektionsridningen.

Vad är det för skillnad på att sätta upp nybörjare med taskig balans och kroppskontroll på en häst mot någon som inte är nybörjare och har detsamma?

Nej, det är ju ingen skillnad. Men på de flesta ridskolor här omkring har man inga vuxna nybörjare, så de som sliter mest på hästarna är dessa som inte utvecklas, utan balansmässigt är kvar på samma nivå år efter år.

 

[Totola]

Sv: Vad göra med de obildbara?

Ja det är ju synd om hästarna. Men tyvärr har jag kommit till det stadiet att man inte längre orkar bry sig, för som sagt så är det svårt att driva en ridskola utan att hästarna slits. Själva grejen med att lära sig rida är att man kommer slita på hästarna tills man har kommit ganska långt. För att inte slita på hästarna alls i princip så måste man ju kunna rida hästarna i en bra form och rakriktad. Svårt att "lära" hästen det på en lektion i veckan och särskilt om hästarna inte är musklade till det.

 

[sjoberga]

Sv: Vad göra med de obildbara?

Jo, det ingår i konceptet med hästverksamhet att hästarna "slits" som du uttrycker det. Det är väl dock inget speciellt permanent slitage? Åtminstone vi planerar in vilodagar, tillridning och längre viloperioder för våra hästar, för att de ska ha chans att vila sig fysiskt men inte minst psykiskt.

Sedan är det nog riktigt svårt att hålla ridskolehästar på topp tävlingsnivå, men det kan väl inte riktigt vara tanken heller....

Nu har inte vi ridskola, kan tänka mig att det är ännu svårare att balansera och behålla hästar i ridskola i bra status, fysiskt och psykiskt.

 

[Mabuse]

Sv: Vad göra med de obildbara?

Fast de flesta som rider på ridskolor som inte har nybörjare rider helt ok, och sliter inte jättemycket på hästarna. Så hästarna går hyfsat raka och i ok form större delen av tiden.

Men sen är det några som liksom är som dom är, där det inte händer så mycket (och som dessutom ofta är ganska tunga och otränade). Och de måste ju få rida "trotjänarna" eftersom de känsligare hästarna skulle få tuppjuck. Men då slits ju trotjänarna desto mer...

 

[Mabuse]

Sv: Vad göra med de obildbara?

Jo, det ingår i konceptet med hästverksamhet att hästarna "slits" som du uttrycker det. Det är väl dock inget speciellt permanent slitage? Åtminstone vi planerar in vilodagar, tillridning och längre viloperioder för våra hästar, för att de ska ha chans att vila sig fysiskt men inte minst psykiskt.

Sedan är det nog riktigt svårt att hålla ridskolehästar på topp tävlingsnivå, men det kan väl inte riktigt vara tanken heller....

Nu har inte vi ridskola, kan tänka mig att det är ännu svårare att balansera och behålla hästar i ridskola i bra status, fysiskt och psykiskt.

Precis, målet är väl att hitta en nivå där de funkar, inte att de ska vara perfekt lösgjorda muskelknuttar.

Även på en ridskola så har man såklart vilodagar, tillridning och längre viloperioder om det behövs (förutom sommarbetet).

 

[sjoberga]

Sv: Vad göra med de obildbara?

Även på en ridskola så har man såklart vilodagar, tillridning och längre viloperioder om det behövs (förutom sommarbetet).

Jo, på bra ridskolor. Jag har tyvärr erfarenhet av mindre bra där hästarna gick flera lektioner/dag måndag-fredag och sedan turer och kurser lördag-söndag. När ridskolan hade uppehåll (lov: påsk/sommar/höst/jul) hyrdes hästarna ut för ridning.

Men det är väl som sagt knappast regel utan ett tragiskt undantag.

 

[sjoberga]

Sv: Vad göra med de obildbara?

Men sen är det några som liksom är som dom är, där det inte händer så mycket (och som dessutom ofta är ganska tunga och otränade). Och de måste ju få rida "trotjänarna" eftersom de känsligare hästarna skulle få tuppjuck. Men då slits ju trotjänarna desto mer...

Tja, ett tuppjuck kanske är mer effektivt när det gäller inlärning...

 

[Totola]

Sv: Vad göra med de obildbara?

Fast de flesta som rider på ridskolor som inte har nybörjare rider helt ok, och sliter inte jättemycket på hästarna. Så hästarna går hyfsat raka och i ok form större delen av tiden.

Men sen är det några som liksom är som dom är, där det inte händer så mycket (och som dessutom ofta är ganska tunga och otränade). Och de måste ju få rida "trotjänarna" eftersom de känsligare hästarna skulle få tuppjuck. Men då slits ju trotjänarna desto mer...

Nu har vi kanske olika erfarenheter av ridskolor, men på de jag varit/ridit så har jag upplevt det som att ca hälften är "nybörjare" i bemärkelsen att de absolut inte kan rida hästarna utan att slita. Sen brukar det finnas en liten skara, ungefär en handfull, som rider hästarna så bra att jag skulle säga att de "inte sliter på hästarna så mycket" (för min åsikt är att det bara är riktigt duktiga ryttare som kan rida hästarna rakriktat - bara den träningen kan ju ta aplång tid att skola en häst till, och det är ju om de bara rids av duktiga ryttare- och i en BRA form som inte sliter) mellantinget brukar slita på hästarna ganska mycket i sina tappra försök att rida bra, när man lyckas halvdant men det fattas pusselbitar upplever jag att det sliter mer än en häst i fri form med en ryttare som knappt inverkar

Just rakriktning fick jag iaf knappt lära mig alls på ridskola. Visst fick vi lära oss rida skolor (men som jag i efterhand tycker var under all kritik ) med motiveringen "det är bra för rakriktningen" och även rida volter med samma motivering. Däremot HUR man skulle få dom rakriktade och hur de ska kännas när de går bra fick vi inte lära oss. Det är först när man sökt sig utanför ridskoleridningen som man har lärt sig att rakriktning inte bara innebär att hästen ska bjuda bra framåt och gå rakt fram

 

[Totola]

Sv: Vad göra med de obildbara?

Ja som sagt, det finns mer seriösa och mindre seriösa ridskolor. Men de som är RIKTIGT seriösa skulle förmodligen behöva ta dyra lektionspriser eller gå back, om man ser till att hästarna får allt underhåll de behöver.

 

[Mabuse]

Sv: Vad göra med de obildbara?

Just rakriktning fick jag iaf knappt lära mig alls på ridskola. Visst fick vi lära oss rida skolor (men som jag i efterhand tycker var under all kritik ) med motiveringen "det är bra för rakriktningen" och även rida volter med samma motivering. Däremot HUR man skulle få dom rakriktade och hur de ska kännas när de går bra fick vi inte lära oss. Det är först när man sökt sig utanför ridskoleridningen som man har lärt sig att rakriktning inte bara innebär att hästen ska bjuda bra framåt och gå rakt fram

Fast då måste du haft otur. Mina ridlärare är petnoga med att hästen måste vara rak, att man måste känna vad bakbenen gör, hålla kolla på bogarna, hästen ska bjuda jämnt på bägge tyglarna, osv. Och när min man började rida som nybörjare på en annan ridskola var rakriktning nåt av det första de fick börja lära sig.

 

[Mabuse]

Sv: Vad göra med de obildbara?

Tja, ett tuppjuck kanske är mer effektivt när det gäller inlärning...

Det är inte utan att man tänkt den tanken ibland.