Verkligen! Vilken cirkus det är det här, med småbarn och sjukdom. Jag hade nog min mest kritiska dag som förälder idag. Bröt ihop och storgrät när dottern vaknade vid fem. Maken fick gå upp trots att det var min tur och när han väckte mig vid åtta bröt jag ihop igen. Det är ingen vila, från min egen kropp, från tvätt efter tvätt efter tvätt, disk efter disk, blöjbyte efter blöjbyte. Det bara snurrar. Dom här väggarna börjar krypa riktigt nära nu, kanske också för att vardagen inte är så förbaskat annorlunda just nu heller. Mitt egna pyttelilla hamsterhjul.
Min bror och hans familj hade kräksjukan med två barn för någon månad sedan. Jag frågade i efterhand om de återhämtat sig. Svägerskan svarade att nej, det kommer ta minst två år. Utan ironi i blicken.
Jag kan väl inte vara den enda småbarnsföräldern som sett Enchanto? Ibland tänker jag att låten Surface Pressure är en ganska bra beskrivning av föräldraskapet vissa dagar.