Inser mer och mer hur mycket jag faktiskt saknar att ha häst. Inte allt det jobbiga som blev de sista åren (även om det var mycket som var fint också, annars hade jag ju aldrig pallat! Men det är jobbigt när det inte är riktigt hundra med djurens välmående!), med mycket konvalescens och veterinärbesök och ständigt ökande kostnader och oro och osäkerhet och oro och glädje och oro och sorg... Men jag saknar verkligen att ha ett roligt, aktivt hästliv. Jag vill rida, träna, tävla lite (men prio att kunna träna regelbundet), vara med på kurser, göra lite fin utrustning som sitter bra och är anpassad efter just den hästen (är utbildad sadelmakare, jobbar dock inte med häst f.n.), utvecklas ihop, galoppera fort längs grusvägen, stå med näsan inborrad i pälsen på hästens hals, planera och sätta upp mål, skritta barbacka i skogen. Bygga upp mitt självförtroende på hästryggen igen - har blivit lite osäker i en del situationer - och njuta.