Vad gör vi? del 3 - Kids Edition

[rosapantern]

Är det bara mina barn som är superkänsliga för myggen såhär i början av säsongen?
Visa bifogad fil 145720
Båda ungarna är fulla av stora bölder. Jag har ett eller två normala myggbett...

Mina barn ser likadana ut. Förra året fick 3-åringen ett myggbett på låret som tillslut blev ca 10cm i diameter och hårt och svullet. tog ett bra tag innan det försvann.

Verkar för övrigt va ett riktigt myggår? Går intr va ute eller ha öppna fönster här alls kvällstid just nu.

 

[Midsommarblomster]

”Han måste ju somna förr eller senare.”

1 h och 45 min senare försöker jag fortfarande intala mig själv det. Jag vet inte varför vår son vägrar sova, men just nu är jag verkligen avgrundstrött på det. Aja, jag ligger väl här. Han lär väl somna någon gång. Kanske.

 

[PathOfClovers]

Pustar äntligen ut i soffan efter nattning. Sambon åkt bort i några dagar och jag tog över imorse kl 9 efter att jag kom hem från jobbet. Är redan heeelt slut! Dum som man är vill man ju hinna med massa grejer istället för att bara låta henne göra sånt hon gillar.

Istället släpat med henne i affärer, köpt solhattar och tunna tröjor till henne, köpt massa växter, åkt hem och planterat osv. Och sen lagat mat och allt på det. Hon HATAR när jag/vi liksom måste göra saker hon inte vill. Hon blir arg, kastar saker, skriker i affärer, försöker ta sig ur vagnen (gå "lös" går absolut inte om man ska hitta det man ska ha utan att hon rivet stället), får utbrott när man ska sätta henne i bilstolen..är 2-åringar såhär? Och varför ser man inga andra galna 2-åringar i affärerna isf?

"Dumma mamma!" Har hon börjat säga också.

Sen helt ljuvlig däremellan förstås, det är verkligen högt och lågt just nu!

 

[FeatherCloud]

Mina barn ser likadana ut. Förra året fick 3-åringen ett myggbett på låret som tillslut blev ca 10cm i diameter och hårt och svullet. tog ett bra tag innan det försvann.

Verkar för övrigt va ett riktigt myggår? Går intr va ute eller ha öppna fönster här alls kvällstid just nu.

Ja det är helt galet! Kan inte riktigt minnas att det varit så mycket mygg i maj senaste åren, de är liksom ute även mitt på dagen när det är gassande sol

 

[FeatherCloud]

Pustar äntligen ut i soffan efter nattning. Sambon åkt bort i några dagar och jag tog över imorse kl 9 efter att jag kom hem från jobbet. Är redan heeelt slut! Dum som man är vill man ju hinna med massa grejer istället för att bara låta henne göra sånt hon gillar.

Istället släpat med henne i affärer, köpt solhattar och tunna tröjor till henne, köpt massa växter, åkt hem och planterat osv. Och sen lagat mat och allt på det. Hon HATAR när jag/vi liksom måste göra saker hon inte vill. Hon blir arg, kastar saker, skriker i affärer, försöker ta sig ur vagnen (gå "lös" går absolut inte om man ska hitta det man ska ha utan att hon rivet stället), får utbrott när man ska sätta henne i bilstolen..är 2-åringar såhär? Och varför ser man inga andra galna 2-åringar i affärerna isf?

"Dumma mamma!" Har hon börjat säga också.

Sen helt ljuvlig däremellan förstås, det är verkligen högt och lågt just nu!

Jodå, här finns en 2,5åring som beter sig ungefär likadant. Den här helgen har det dessutom varit en ambivalent "jag-kan-ingenting"-tjej här med hiskeligt humör till följd. Ambivalent såtillvida att hon konsekvent ångrar sina val på ett mycket ilsket sätt. Typ "vill du ha rosa eller grön mugg?" - väljer rosa, jag ger rosa. "NÄÄÄÄJ! GRÖN!" - ger grön. "NÄJJE, ROSA!!" och så vidare...
Och mycket att jag måste göra precis allt, typ lägga tillbaka en servett på bordet när hon torkat sig istället för att göra det själv. Be om vattenflaskan vid läggdags trots att den står i hörnet av sängen, osv. Antar att det är något behov hon har just nu men lite tröttsamt är det oavsett

 

[Midsommarblomster]

”Han måste ju somna förr eller senare.”

1 h och 45 min senare försöker jag fortfarande intala mig själv det. Jag vet inte varför vår son vägrar sova, men just nu är jag verkligen avgrundstrött på det. Aja, jag ligger väl här. Han lär väl somna någon gång. Kanske.

2 h och 20 min. Nu måste jag ta en promenad med hunden och återfå viljan att leva. Sov gott älskade son. Vi ses 4.40, och några gånger till innan dess

 

[PathOfClovers]

2 h och 20 min. Nu måste jag ta en promenad med hunden och återfå viljan att leva. Sov gott älskade son. Vi ses 4.40, och några gånger till innan dess

Asså vet inte vad jag ska skriva ens... KRAM!

 

[PathOfClovers]

Jodå, här finns en 2,5åring som beter sig ungefär likadant. Den här helgen har det dessutom varit en ambivalent "jag-kan-ingenting"-tjej här med hiskeligt humör till följd. Ambivalent såtillvida att hon konsekvent ångrar sina val på ett mycket ilsket sätt. Typ "vill du ha rosa eller grön mugg?" - väljer rosa, jag ger rosa. "NÄÄÄÄJ! GRÖN!" - ger grön. "NÄJJE, ROSA!!" och så vidare...
Och mycket att jag måste göra precis allt, typ lägga tillbaka en servett på bordet när hon torkat sig istället för att göra det själv. Be om vattenflaskan vid läggdags trots att den står i hörnet av sängen, osv. Antar att det är något behov hon har just nu men lite tröttsamt är det oavsett

Lite skönt att läsa om ändå, tack för det!

Försöker också tänka i behov, men det är SÅ tålamodsprövande emellanåt. Också att saker tar sån tiiiid. Så fort hon märker att man vill att hon ska nånstans, oavsett vart, så ska det prokrastineras i evigheter!

 

[Imogen]

Är det bara mina barn som är superkänsliga för myggen såhär i början av säsongen?
Visa bifogad fil 145720
Båda ungarna är fulla av stora bölder. Jag har ett eller två normala myggbett...

Ett av mina barn får sådär. Hon får allergimedicin och det hjälper mycket men inte helt.

Men i år har hon inte börjat med den än. För det är inga mygg här och hon som alltid ser ut minst som på bilden utan medicin har inte ett enda bett Nu har jag väl dock jinxat något

 

[Midsommarblomster]

Asså vet inte vad jag ska skriva ens... KRAM!

Jag tänkte skriva något liknande när jag läste ditt inlägg Våra barn sitter som ljus när vi gör ärenden, oftast. Alla barn kommer med sina utmaningar, man får ta dom för hur dom är och vara glad över att man oftast får igen de svårigheter man har med något annat som är enkelt.

 

[Midsommarblomster]

Dotterns favoritfras är för övrigt ”JAG VILL INTE!!!!!” just nu. Men det är peanuts, hon byter skepnad när man lämnar hemmet så det är bara att sticka ut någonstans om man behöver träffa hennes ”borta personlighet” ett tag

 

[Human]

Pustar äntligen ut i soffan efter nattning. Sambon åkt bort i några dagar och jag tog över imorse kl 9 efter att jag kom hem från jobbet. Är redan heeelt slut! Dum som man är vill man ju hinna med massa grejer istället för att bara låta henne göra sånt hon gillar.

Istället släpat med henne i affärer, köpt solhattar och tunna tröjor till henne, köpt massa växter, åkt hem och planterat osv. Och sen lagat mat och allt på det. Hon HATAR när jag/vi liksom måste göra saker hon inte vill. Hon blir arg, kastar saker, skriker i affärer, försöker ta sig ur vagnen (gå "lös" går absolut inte om man ska hitta det man ska ha utan att hon rivet stället), får utbrott när man ska sätta henne i bilstolen..är 2-åringar såhär? Och varför ser man inga andra galna 2-åringar i affärerna isf?

"Dumma mamma!" Har hon börjat säga också.

Sen helt ljuvlig däremellan förstås, det är verkligen högt och lågt just nu!

Min 2-åring är precis så här! Anledningen till att du inte ser honom i affärer är att jag totalt vägrar ta med honom någonstans Det räcker med utmaningen att gå från förskolan till bilen som är parkerad precis utanför, det projektet kan lätt ta 20 min.

Och "dumma mamma" är en standardfras hos oss numer Även "dumma R" (R är lillebror 6 månader). En favorit är att lyfta R:s hand, nudda sig själv, slänga sig på marken och skrika "ajajaj" och "dumma R!"

Du är alltså inte ensam, och jag tycker att det här är skitsvårt att hantera som förälder samtidigt som "alla andra" verkar ha så harmoniska relationer med sina 2-åringar.

 

[PathOfClovers]

Jag tänkte skriva något liknande när jag läste ditt inlägg Våra barn sitter som ljus när vi gör ärenden, oftast. Alla barn kommer med sina utmaningar, man får ta dom för hur dom är och vara glad över att man oftast får igen de svårigheter man har med något annat som är enkelt.

Så sant, är det inte det ena så är det det andra osv.

 

[PathOfClovers]

Dotterns favoritfras är för övrigt ”JAG VILL INTE!!!!!” just nu. Men det är peanuts, hon byter skepnad när man lämnar hemmet så det är bara att sticka ut någonstans om man behöver träffa hennes ”borta personlighet” ett tag

Åååh här med, och lika ofta "JAG VIIIILL DEEEET!!!", tex idag när hon såg en rulltrappa när vi gick i affärer och skrek säkert 30 gånger att hon ville åka i den.

 

[PathOfClovers]

Min 2-åring är precis så här! Anledningen till att du inte ser honom i affärer är att jag totalt vägrar ta med honom någonstans Det räcker med utmaningen att gå från förskolan till bilen som är parkerad precis utanför, det projektet kan lätt ta 20 min.

Och "dumma mamma" är en standardfras hos oss numer Även "dumma R" (R är lillebror 6 månader). En favorit är att lyfta R:s hand, nudda sig själv, slänga sig på marken och skrika "ajajaj" och "dumma R!"

Du är alltså inte ensam, och jag tycker att det här är skitsvårt att hantera som förälder samtidigt som "alla andra" verkar ha så harmoniska relationer med sina 2-åringar.

TACK, som balsam för min själ att läsa detta.

Och scenen man målade upp i huvudet med lillebrors hand!

 

[Midsommarblomster]

Min 2-åring är precis så här! Anledningen till att du inte ser honom i affärer är att jag totalt vägrar ta med honom någonstans Det räcker med utmaningen att gå från förskolan till bilen som är parkerad precis utanför, det projektet kan lätt ta 20 min.

Och "dumma mamma" är en standardfras hos oss numer Även "dumma R" (R är lillebror 6 månader). En favorit är att lyfta R:s hand, nudda sig själv, slänga sig på marken och skrika "ajajaj" och "dumma R!"

Du är alltså inte ensam, och jag tycker att det här är skitsvårt att hantera som förälder samtidigt som "alla andra" verkar ha så harmoniska relationer med sina 2-åringar.

Oss ser man inte heller, eller rättare sagt, man ser inte dotterns utbrott eftersom de i princip alltid sker hemma. Men det är väldigt mycket slänga sig på golvet och skrika ”jag ramla!” var och varannan minut, allt som blir fel i hennes värld vilket är det mesta man gör, och oändligheters oändligheter med att knuffa på lillebror. Ja, rätt typisk 2-åring med andra ord. Men vi är faktiskt välsignade med att hon är enkel att åka bil, gå i butiker med osv. så ”på stan” kan man lätt få en bild av att det är harmoniskt.

 

[FeatherCloud]

Min 2-åring är precis så här! Anledningen till att du inte ser honom i affärer är att jag totalt vägrar ta med honom någonstans Det räcker med utmaningen att gå från förskolan till bilen som är parkerad precis utanför, det projektet kan lätt ta 20 min.

Och "dumma mamma" är en standardfras hos oss numer Även "dumma R" (R är lillebror 6 månader). En favorit är att lyfta R:s hand, nudda sig själv, slänga sig på marken och skrika "ajajaj" och "dumma R!"

Du är alltså inte ensam, och jag tycker att det här är skitsvårt att hantera som förälder samtidigt som "alla andra" verkar ha så harmoniska relationer med sina 2-åringar.

Jag kan nog verkar ha det superharmoniskt med min lilla ibland. Igår var vi tex på Ica utan storebror, hon fick sköta blippen och jag spelade med när hon blippade mig istället för olika varor. Hon skrattade genom hela mataffären och det såg säkert idylliskt ut.

Men det hänger ju på att man orkar och inte minst att barnets ideer passar med den övergripande planen för stunden.
Sen kommer andra stunder, oftare hemma än ute bland folk, när allt ballar ur och hon skriker sig blå och kastar gosedjur över hela huset. Eller slåss. Idag hörde jag storebror säga aj från vardagsrummet, strax därpå började lilla gråta och kom ut i köket: "Mamma, E* slog mig!" "Oj då. Slog du honom också?" "Ja-aa!" Då hade dom väl velat ha samma leksak just då. Storebror är nästan alltid (lite för) uppoffrande men ibland orkar ju inte han heller.
Så det är tur att dom är söta...

 

[Human]

TACK, som balsam för min själ att läsa detta.

Och scenen man målade upp i huvudet med lillebrors hand!

Säger samma sak om ditt inlägg, underbart med fler som lider lite

Oss ser man inte heller, eller rättare sagt, man ser inte dotterns utbrott eftersom de i princip alltid sker hemma. Men det är väldigt mycket slänga sig på golvet och skrika ”jag ramla!” var och varannan minut, allt som blir fel i hennes värld vilket är det mesta man gör, och oändligheters oändligheter med att knuffa på lillebror. Ja, rätt typisk 2-åring med andra ord. Men vi är faktiskt välsignade med att hon är enkel att åka bil, gå i butiker med osv. så ”på stan” kan man lätt få en bild av att det är harmoniskt.

Jag kan nog verkar ha det superharmoniskt med min lilla ibland. Igår var vi tex på Ica utan storebror, hon fick sköta blippen och jag spelade med när hon blippade mig istället för olika varor. Hon skrattade genom hela mataffären och det såg säkert idylliskt ut.

Men det hänger ju på att man orkar och inte minst att barnets ideer passar med den övergripande planen för stunden.
Sen kommer andra stunder, oftare hemma än ute bland folk, när allt ballar ur och hon skriker sig blå och kastar gosedjur över hela huset. Eller slåss. Idag hörde jag storebror säga aj från vardagsrummet, strax därpå började lilla gråta och kom ut i köket: "Mamma, E* slog mig!" "Oj då. Slog du honom också?" "Ja-aa!" Då hade dom väl velat ha samma leksak just då. Storebror är nästan alltid (lite för) uppoffrande men ibland orkar ju inte han heller.
Så det är tur att dom är söta...

Ja, jag tror ju egentligen precis som ni säger att de flesta 2-åringar funkar/inte funkar på samma sätt, dvs att det är rätt gott om kaos i de flesta familjer. Men ni vet säkert hur det är, det är alltid när ens egna unge är som absolut värst som man råkar gå förbi @FeatherCloud i affären och ser dem skratta tillsammans och man bara undrar hur tusan det är möjligt

Häromdagen tex, när vi ska hem från förskolan och H först snor med sig en plastmugg från kapprummet ("oj, hmm, inte värt fighten, jag lämnar tillbaka den imorgon"), sen på gården totalt ignorerar mina hurtiga uppmaningar om att vi ska gå till bilen och istället lägger sig vid en riktigt smutsig vattenpöl och börjar dricka lervatten med sin stulna mugg och skriker NEEEJ när jag ens antyder att det hade varit lämpligt att sluta med det. Då, när jag står där och försöker bedöma om det här är något vi kan lösa på fredlig väg eller om jag måste bli "dumma mamma", och hur stor risken är då att det blir total härdsmälta, så är det förstås någon annan förälder som hämtar sin 2-åring som glatt skuttar med medan de pratar om något trevligt, vilket får mig att känna mig som att jag typ praoar som mamma

Sen är förstås även min unge väldigt gullig emellanåt som älskar att få sin lillebror att skratta och som delar ut de mysigaste kramarna som finns Meeen sen är vi strax tillbaka i kaoset

 

[Fille]

2 h och 20 min. Nu måste jag ta en promenad med hunden och återfå viljan att leva. Sov gott älskade son. Vi ses 4.40, och några gånger till innan dess

Gillar han inte att åka vagn? Tänker om man kan slå ihop kvällspromenad och söva i vagnen samtidigt?

 

[Osthyvel]

Alla barn kommer med sina utmaningar, man får ta dom för hur dom är och vara glad över att man oftast får igen de svårigheter man har med något annat som är enkelt.

Så viktig mening
I många år fick jag lägga all fokus och ork inom familjen, och de flesta sociala relationer dog ut på grund av det. Jag jämförde mig ofta med människor med samma antal barn, barn i samma åldrar och insåg inte att våra förutsättningar ser olika ut.

Jag själv tex tycker att min tvååring är superlätt trots alla sina utbrott och bestämda åsikter men det är för att jag är van vid annat. Ett exempel är mataffären när jag ska handla med 3-4 barn där en åker kana på golvet, bråk om blippern, en vill inte åka vagn, sprinttävling mellan två barn, bråk om vilka matvaror som ska inhandlas, barn som springer iväg osv och då ska allt sen hem också