Alltså.... semesterfirande som lämnar hjärnan hemma med
Idag på em-ritten hade vi två barn inbokade att komma och rida själva.
7 år dotter och 9 år storebror. Hur gulliga somhelst och den yngre var lite nervös att rida utan mamma och har inte ridit själv förut men blivit ledd på häst innan.
Så jag frågade henne helt enkelt om hon ville rida med mig och att jag hade ett grimskaft och höll i lite extra i hennes häst under tiren. Vilket hon ville.
Storebror lite tuffare och ville rida utan ledhjälp.
Och så precis innan hela gruppen ska ge sig ut säger brodern till mig att han vill rida nära systern för hon är lite orolig
Inga problem. Jag går först, leder systern och sedan brodern bakom systern så vi är alla nära. Systern är glad och börjar prata mer och mer. Inte alls blyg efter ett tag när jag frågat var hon är från, hur semestetn är, om de har badat något, om hon är en bra simmare osv bla bla allt för att avleda nervositeten....
Ridturen till stranden går hur bra somhelst och vi travar till och med en hel del.
Väl på stranden är mamman där och är lite halvjobbig som vissa förräldrar är.
Innan vi ska rida barbacka i havet frågar jag dottern om hon vill att jag ska gå med henne/leda henne i vattnet med och det vill hon.
Så där går vi i vatten upp till hästens rygg (ca 145cm hög häst) och jag som är en kortis har vågor upp till halsen ibland. Ganska blåsigt idag.
Så helt plötsligt hör jag mamman som går på stranden och tar kort "excuse me, excuse me. I'm trying to take a photo with you NOT in it, do you mind move out of the picture"
Ibland vill jag strypa vissa förräldrar.
Förlåt att jag gör ALLT JAG KAN för att din 7-åriga oroliga dotter någonsin ska vilja sitta på en häst igen!!!!
. 
