Heja! Du vågar!
skickar lite av min tjurskallighet (ärvd av farfar), som är det enda som möjliggör sånt här för min del. Det skulle inte funka att vara en natt till i Skåne och ta ett morgontåg hem?
Alltså den andra för 2 år sedan jag gick ifrån och ville bara störtböla efter, kände mig liten och fel och dum i huvudet.
Sedan smet hon in flera gånger så jag måste plocka ut henne och hon sprang som en galning och gömde sig under fåtöljen så jag fick bära ut henne.Tågen blir så vansinnigt dyra då. Och banarbetet försvinner inte.
Typiskt! Nej det gör dom ju inte men det kanske är behagligare än att komma hem kl 2 på natten.
Jag har hittat MIN psykolog
Nu är jag så himla dränerad att jag är skakig, hen var apjobbig och jag höll på att gå sönder inuti. Men vi skrattade även mycket tillsammans, och jag går därifrån med hopp och känslan av att jag kan vända på en hel del. Jag vill gå dit nu på en gång igen, men ändå vill jag aldrig dit igen.
Det enda som blev avrättat var med andra ord min hjärna, som just nu är mos deluxe.
Nu ska jag jobba. Hur det nu ska gå till
Tack alla för peppen
heartÅ andra sidan förlorar jag ju en hel dag då
men det är bara en gång till och resan är redan bokad och betald.Sant. Skönt att det snart är klart!Å andra sidan förlorar jag ju en hel dag då
Jag har tidigare jobbat som enda kvinna på arbetsplats, så du har mitt fulla medlidande. Mans-pms och mancold är fan inte att leka med
Hade SJ haft ett vettigt wifi hade det gått att jobba på tåget, men det går knappt att titta på Instagram ju.
Man tycker ju att de borde förstå att en annan klarar av att hålla sig från att mörda dom en gång i månaden trots hormonpåslag, värk och deras gnällighet.Jag har tidigare jobbat som enda kvinna på arbetsplats, så du har mitt fulla medlidande. Mans-pms och mancold är fan inte att leka med
Jag är mycket nöjd med mina närmsta kollegor. Bara män, blir grabbiga då och då men kommer oftast på sig eller påminner de andra om det blir för mycket och tonar ner. Behöver aldrig säga till utan på sin höjd titta lite snett när det drar iväg åt fel håll. Väldigt sällan dock, de brukar komma på sig innan jag ens reagerar.Man tycker ju att de borde förstå att en annan klarar av att hålla sig från att mörda dom en gång i månaden trots hormonpåslag, värk och deras gnällighet.
Då kan man klara av att någon tog den sista suddbara bläckpennan(vilket f.ö. bara beställs för min räkning) och att man får invänta nästa beställning som kommer nästa vecka istället för att gnälla 2 timmar om det.
Nä, jag blir alltid lika besviken när jag försöker. Samma på upptåget.
De flesta är okej här med men vi har vissa som definitivt fått för mycket uppmärksamhet och sin vilja igenom som barn genom utbrott och gnäll.Jag är mycket nöjd med mina närmsta kollegor. Bara män, blir grabbiga då och då men kommer oftast på sig eller påminner de andra om det blir för mycket och tonar ner. Behöver aldrig säga till utan på sin höjd titta lite snett när det drar iväg åt fel håll. Väldigt sällan dock, de brukar komma på sig innan jag ens reagerar.
Bara att de först frågade varandra hur läppstift fungerade innan de bollade över frågan på mig en lunch var oerhört underhållande och kändes väldigt intuitivt. "Man kan ju inte bara anta att du vet bara för att du är kvinna ju"
