Jag har precis agerat lite surtant. Det finns en förskola ca. 50 meter från vår samfällighet som brukar göra utflykter med de riktigt små barnen (mellan 2- max 4 år) till vår lekplats. Vi har en gungställning, två lösa fotbollsmål och en studsmatta på en liten gräsplan. Det är helt okej tycker jag. De brukar gunga lite och sitta på gräsplanen och fika.
Hur som helst, idag så använde de samfällighetens studsmatta. Det tycker jag är en annan sak eftersom det för med sig större risker. Det stod en vuxen man och studsade tillsammans med fem pyttebarn. Barnen i vår samfällighet får hoppa max två åt gången och jag har för mig att man rekommenderar att riktigt små barn ska hoppa själva. Så jag sa till att studsmattan ägs av vår samfällighet och eftersom vi är ansvariga om något händer på vår lekplats så är det nog klokast i att de inte använder den. Personalen tyckte att jag överreagerade.
Vidare, i förrgår när jag var på koloniområdet så kom en annan(?) förskola traskandes in på området. Det är en jättetrevlig miljö och mysigt för barnen att titta på blommor och växter, så det är ju ett givet utflyktsmål. Men så gick de till en lott där det växer en del jordgubbar där de började plocka och äta. När jag sade till så menade de att barnen ville smaka och de tog ju bara en var.
Jag är väldigt väldigt nyfiken på hur man som vuxen människa i sin professionella roll egentligen tänker när man agerar i exemplen som ovan.
!!
