monster1
Trådstartare
Jag är för tillfället deltidsjukskriven för utmattning/depression. Så värst deprimerad känner jag mig inte om jag inte tänker på hur jag ska lösa mitt liv i framtiden. Man har visst en viss tid på sig att rehaba sig innan försäkringskassan säger ifrån och då behöver man kunna gå tillbaka till sitt vanliga jobb på fulltid, gå ner i arbetstid eller byta jobb (dvs inte längre vara beroende av försäkringskassan).
Att gå tillbaka till nuvarande jobb skulle kräva en del förändringar i organisationen för att det skall vara en hållbar lösning, men det vore ju det bästa eftersom jag trots allt tycker om mitt jobb och mina arbetskramrater det är bara för rörigt och för mycket. Jag och två av mina chefer har haft möte med vården och kanske det kan bli lite förändringar frågan är om det är tillräckligt, jag har påtalat problemet länge för ledningen utan att det hänt så mycket.
Gå ner i arbetstid hade säkert varit trevligt men känns orimligt eftersom jag lever i enpersonshushåll och därmed knappast har råd att gå ned i tid och det ger mig heller ingen vidare pension i framtiden. Att ha min egen tjänst på deltid skulle dessutom troligen betyda att jag får jobba livet ur mig den korta tid jag är på plats. Dessutom vet jag inte om det känns rimligt att kunna göra ett bra jobb på deltid inom mitt yrke.
Byta jobb, men till vad, hela arbetslivet ser ju ut så här. Alla har mycket att göra stor press och mycket stress. Jag har redan bytt "karriär" flera gånger och har jobbat med allt från hästskötsel till websidesproduktion.
Nu har jag tagit mig igenom en lång utbildning för att bli det jag är på vägen fick jag en utmattningsdepression. Troligen min andra, den första som jag harvade mig igenom utan att förstå vad det var fick jag 11 år tidigare vilket gjorde att jag utvecklade IBS och ångest. Och nu har det tydligen blommat upp igen -depressionen som förvisso kanske hålls i schack av att jag redan medicinerar.
Jag har svårt att begränsa mig och sätta ramar för mig själv, jag vill göra allt samtidigt. Jag tycker inte jag har svårt att säga nej eller säga ifrån snarare tvärtom men problemet är att jag kanske inte vill säga nej. Jag vill göra alla dessa projekt, de är viktiga och roliga (om man inte har får många och för lite tid och samtidigt skall vara tillänglig för allmänhetens frågor och andra avdelningars stöd).
Men vad gör man om man inte passar in i dagens arbetsliv?
Att gå tillbaka till nuvarande jobb skulle kräva en del förändringar i organisationen för att det skall vara en hållbar lösning, men det vore ju det bästa eftersom jag trots allt tycker om mitt jobb och mina arbetskramrater det är bara för rörigt och för mycket. Jag och två av mina chefer har haft möte med vården och kanske det kan bli lite förändringar frågan är om det är tillräckligt, jag har påtalat problemet länge för ledningen utan att det hänt så mycket.
Gå ner i arbetstid hade säkert varit trevligt men känns orimligt eftersom jag lever i enpersonshushåll och därmed knappast har råd att gå ned i tid och det ger mig heller ingen vidare pension i framtiden. Att ha min egen tjänst på deltid skulle dessutom troligen betyda att jag får jobba livet ur mig den korta tid jag är på plats. Dessutom vet jag inte om det känns rimligt att kunna göra ett bra jobb på deltid inom mitt yrke.
Byta jobb, men till vad, hela arbetslivet ser ju ut så här. Alla har mycket att göra stor press och mycket stress. Jag har redan bytt "karriär" flera gånger och har jobbat med allt från hästskötsel till websidesproduktion.
Nu har jag tagit mig igenom en lång utbildning för att bli det jag är på vägen fick jag en utmattningsdepression. Troligen min andra, den första som jag harvade mig igenom utan att förstå vad det var fick jag 11 år tidigare vilket gjorde att jag utvecklade IBS och ångest. Och nu har det tydligen blommat upp igen -depressionen som förvisso kanske hålls i schack av att jag redan medicinerar.
Jag har svårt att begränsa mig och sätta ramar för mig själv, jag vill göra allt samtidigt. Jag tycker inte jag har svårt att säga nej eller säga ifrån snarare tvärtom men problemet är att jag kanske inte vill säga nej. Jag vill göra alla dessa projekt, de är viktiga och roliga (om man inte har får många och för lite tid och samtidigt skall vara tillänglig för allmänhetens frågor och andra avdelningars stöd).
Men vad gör man om man inte passar in i dagens arbetsliv?