Tar mig friheten att illustrera lite det Bowman talar om.
Har haft förmånen att vistas mycket i ett stall där det även tränades galopphästar (inte det jag pysslade med där dock) och man såg ofta när de var ute och tränade, även om lädren var längre än jockey-läder så skiljde sig sitsen markant från hur en "vanlig" ryttare står i fältsists.
Det som pilarna visar här är vad som ofta händer när vi vanliga ryttare ska stå upp. Vi bli framåtlutade, skänklarna åker bak och om hästen tvärstannar eller gör ett skarpt kast åt sidan hänger vi fort runt halsen.
Såhär ser det ofta ut när man rider galopphästar på träning. Fötterna har framåt-stöd i stigbyglarna och vikten ligger något bak. Om hästen gör en tvärnit har man större chans att spjärna emot med fötterna och undvika att hamna runt halsen på hästen. Visst krävs det lite muskler, och rent musklemässigt är det ofta lättare för ryttaren att stå som den övre bilden visar. Blir man trött tar man stöd mot hästens hals med händerna. Positionen på den nedre bilden innebär mer mjölksyra för benen.
(bilderna är snodda från google)
Vilken sits som är säkrast för den enskilde ryttaren låter jag vara osagt. Är man inte van vid "jockeysits" kan man fort tappa balansen och störa hästen genom att t.ex. hänga i tyglarna för att benen inte orkar. Det här med sits är en vanesak. Den som har ridit med stolsits under en längre tid känner ofta att man håller på att trilla framlänges när någon rättar till ens ben så man sitter korrekt i lod, medan den som ridit korrekt i lod tycker det känns konstigt och jobbigt att rida i stolsits, tappar sin balans och blir spänd.