makarontanten
Trådstartare
Ursäkt en kanske konstig tråd, men jag antar att jag behöver skriva av mig, älta och få fason på mina tankar.
Efter att min älskade hund nu är borta, så sitter jag här med väldigt mycket saker efter henne Smärtan är enorm, men jag orkar inte se sakerna just nu, och har tvingat mig själv att under gråt plockat bort det synliga och största som mat och vattenskål,hundbädd och filtar, och har lagt ner i källaren. Det påminner för mycket att se på.
En stor låda leksaker, en ganska ny Bean bag, flera koppel och halsband, klotång, klippmaskin, hjärngympeleksaker, godisbollar mm finns ju kvar här, men vad gör man med det nu då?
Någongång i framtiden finns en önskan om att kanske köpa en ny hund. Absolut inte nu, det känns som att ingen kan ersätta min prinsessa och att jag aldrig kan älska någon ny hund igen. Men ändå, tanken att leva ett helt liv, helt utan hund känns också extremt konstigt.
Jag undrar hur ni som innan haft hund, och kanske tänker köpa igen,( eller kanske redan gjort för all del) har gjort? Har ni sparat er förra hunds saker för att använda igen, eller blir det bara massa tråkiga minnen av att plocka fram den förra hundens saker och se någon annan leka med dem sen?
Just nu vill jag inte ens ge bort dom till någon, då det är min hunds leksaker. Man får lite konstiga ideer i sorgen,men just nu unnar jag ingen att få dem
Jag har många vänner och bekanta att ge bort till, men samtidigt har jag alltid köpt mycket, och dyra kvalitetssaker till min hund. Detta gör att jag funder på hur dyrt det blir att återigen bygga upp en "fin" samling med nya saker, om det nu eventuellt blir någon ny hund i framtiden. Trots allt kanske min "samling" kostat runt 10 000 och det är ju ganska mycket pengar att ge bort och sen köpa nytt igen.
Klarar man av att se en ny hund i sin gamla hunds bädd? Klarar man leka glatt med en leksak som tillhört en annan vän? Kommer man jämföra deras beteende hur de lekte med samma sak? Är det bättre att köpa allt nytt för att inte jämföra något och slippa smärtsamma minnen som kan gå ut över en eventuell ny hund i framtiden?
Hur resonerar ni?
Efter att min älskade hund nu är borta, så sitter jag här med väldigt mycket saker efter henne Smärtan är enorm, men jag orkar inte se sakerna just nu, och har tvingat mig själv att under gråt plockat bort det synliga och största som mat och vattenskål,hundbädd och filtar, och har lagt ner i källaren. Det påminner för mycket att se på.
En stor låda leksaker, en ganska ny Bean bag, flera koppel och halsband, klotång, klippmaskin, hjärngympeleksaker, godisbollar mm finns ju kvar här, men vad gör man med det nu då?
Någongång i framtiden finns en önskan om att kanske köpa en ny hund. Absolut inte nu, det känns som att ingen kan ersätta min prinsessa och att jag aldrig kan älska någon ny hund igen. Men ändå, tanken att leva ett helt liv, helt utan hund känns också extremt konstigt.
Jag undrar hur ni som innan haft hund, och kanske tänker köpa igen,( eller kanske redan gjort för all del) har gjort? Har ni sparat er förra hunds saker för att använda igen, eller blir det bara massa tråkiga minnen av att plocka fram den förra hundens saker och se någon annan leka med dem sen?
Just nu vill jag inte ens ge bort dom till någon, då det är min hunds leksaker. Man får lite konstiga ideer i sorgen,men just nu unnar jag ingen att få dem
Jag har många vänner och bekanta att ge bort till, men samtidigt har jag alltid köpt mycket, och dyra kvalitetssaker till min hund. Detta gör att jag funder på hur dyrt det blir att återigen bygga upp en "fin" samling med nya saker, om det nu eventuellt blir någon ny hund i framtiden. Trots allt kanske min "samling" kostat runt 10 000 och det är ju ganska mycket pengar att ge bort och sen köpa nytt igen.
Klarar man av att se en ny hund i sin gamla hunds bädd? Klarar man leka glatt med en leksak som tillhört en annan vän? Kommer man jämföra deras beteende hur de lekte med samma sak? Är det bättre att köpa allt nytt för att inte jämföra något och slippa smärtsamma minnen som kan gå ut över en eventuell ny hund i framtiden?
Hur resonerar ni?