Sockerbit
Trådstartare
En natt i somras fick jag påhälsning av polisen, min fars dödsbesked slängdes i ansiktet på mig och en pappåse med hans personliga tillhörigheter räcktes fram, bland annat hans halsband som de plockat av hans döda kropp. Där blev jag sedan lämnad med pappåsen mitt i natten...
Tiden som följde går knappt att beskriva, ett halvsyskon, drygt 15 år äldre som aldrig någonsin varit med i bilden och som min pappa starkt tagit avstånd från stövlar in och gjorde allt än värre. Hans bostad blev plundrad av halvsystern och inget tycktes vara heligt för henne. Allt av värde försvinner spårlöst men det nystas upp efter hand då halvsystern inte ens kan hålla reda på sina egna lögner, men inga av sakerna kommer tillrätta. Samtidigt är hon väldigt noga med att göra anspråk på i princip allt, in i minsta öre (även mina tillhörigheter som fanns i pappas bostad då han gick bort).
Pappas FB-sida bombas av halvsystern med inlägg där hon försöker få det att verka som de haft en nära relation, när det i själva verket är en helt obefintlig sådan sedan hon var drygt 2 år gammal. Vid bisättningen dyker hon upp med flertalet för pappa okända personer och skall se kroppen. Även hennes mamma tar hon med som är minst sagt oönskad av pappas familj, och framförallt pappa.
Hon rör om i allt och försöker även bestämma om hur begravning m.m. skulle gå till. Droppen är när hon under begravningen låtsas vara mig! Efter ceremonin då alla står och tar i hand, bland annat pappas långväga arbetskamrater och då efterfrågar flera av dem mig "J" som de hört mycket om, men som de aldrig träffat. De tar för givet att det är halvsystern "M" som är "J" (eftersom hon tar sån plats, hungrande efter uppmärksamhet). Jag står i bakgrunden. Och när de frågar efter "J" så spelar hon med och låtsas vara mig. Mina två fastrar står strax intill och både ser och hör allt.
Rätt snabbt efter begravningen ser hon till att bli vän med alla pappas vänner på FB och sedan börjar hon skriva statusuppdateringar där hon smutskastar mig och min bror. Det är allt från att vi ska ha stulit ur dödsboet till grova hot. Varken jag eller min bror svarar överhuvudtaget på hennes anklagelser på något vis då vi trodde hon skulle tröttna om hon inte fick uppmärksamhet. Men så var det inte, fortfarande drygt 9 månader senare fortgår det och vi har fått polisanmäla henne för bland annat förtal och hot. Hon lägger även upp bilder av kistan som hon fotat på begravningen på hans FB...
Det var först i januari som det sista praktiska runt dödsboet blev klart, tiden fram till dess har varit ett sånt helvete att jag tvingades hoppa av mina studier. Jag sökte mig till VC för att jag mådde så dåligt psykiskt av allt som hänt men fick höra att "Du ärver ju snart pengar" av läkaren (det enda hon hade fått veta var att min pappa gått bort och omständigheterna kring dödsbudet, men han kunde likväl lämnat med stora skulder). Hon råder mig även att söka mig till svenska kyrkan då hon inte kunde erbjuda någon hjälp. Jag blev så totalt kränkt och mållös att jag går därifrån och har inte vågat söka igen fast att jag mår desto sämre idag.
Det är först nu 9 månader senare som jag faktiskt insett vad som hänt, han finns inte mer. Allt tumult runtomkring gjorde att jag aldrig fick chansen att sörja eller ens förstå vad som hänt. Men nu kommer allt som en riktig käftsmäll och jag har ingen ork till vare sig mina studier eller jobb. Jag har tvingat mig att fortsätta men det går inte längre. Jag går från att kunna sova dygnet runt till att inte kunna sova alls då jag har mardrömmar, jag har gått upp 15 kg i vikt och har inte ork att träffa vänner. Jag håller god min inför alla för att allt kommer att brista om jag berättar hur jag egentligen mår, och jag vet inte hur jag någonsin ska ta mig upp igen.
Det enda som egentligen håller mig uppe är en hund, en gåva från min pappa som vi bestämt att vi skulle köpa och tingat strax innan hans död, som han tyvärr aldrig fick träffa. En hund som halvsystern för övrigt gjort anspråk på då halva var pappas...
Så vad gör jag nu? Jag orkar inte mer.
Tiden som följde går knappt att beskriva, ett halvsyskon, drygt 15 år äldre som aldrig någonsin varit med i bilden och som min pappa starkt tagit avstånd från stövlar in och gjorde allt än värre. Hans bostad blev plundrad av halvsystern och inget tycktes vara heligt för henne. Allt av värde försvinner spårlöst men det nystas upp efter hand då halvsystern inte ens kan hålla reda på sina egna lögner, men inga av sakerna kommer tillrätta. Samtidigt är hon väldigt noga med att göra anspråk på i princip allt, in i minsta öre (även mina tillhörigheter som fanns i pappas bostad då han gick bort).
Pappas FB-sida bombas av halvsystern med inlägg där hon försöker få det att verka som de haft en nära relation, när det i själva verket är en helt obefintlig sådan sedan hon var drygt 2 år gammal. Vid bisättningen dyker hon upp med flertalet för pappa okända personer och skall se kroppen. Även hennes mamma tar hon med som är minst sagt oönskad av pappas familj, och framförallt pappa.
Hon rör om i allt och försöker även bestämma om hur begravning m.m. skulle gå till. Droppen är när hon under begravningen låtsas vara mig! Efter ceremonin då alla står och tar i hand, bland annat pappas långväga arbetskamrater och då efterfrågar flera av dem mig "J" som de hört mycket om, men som de aldrig träffat. De tar för givet att det är halvsystern "M" som är "J" (eftersom hon tar sån plats, hungrande efter uppmärksamhet). Jag står i bakgrunden. Och när de frågar efter "J" så spelar hon med och låtsas vara mig. Mina två fastrar står strax intill och både ser och hör allt.
Rätt snabbt efter begravningen ser hon till att bli vän med alla pappas vänner på FB och sedan börjar hon skriva statusuppdateringar där hon smutskastar mig och min bror. Det är allt från att vi ska ha stulit ur dödsboet till grova hot. Varken jag eller min bror svarar överhuvudtaget på hennes anklagelser på något vis då vi trodde hon skulle tröttna om hon inte fick uppmärksamhet. Men så var det inte, fortfarande drygt 9 månader senare fortgår det och vi har fått polisanmäla henne för bland annat förtal och hot. Hon lägger även upp bilder av kistan som hon fotat på begravningen på hans FB...
Det var först i januari som det sista praktiska runt dödsboet blev klart, tiden fram till dess har varit ett sånt helvete att jag tvingades hoppa av mina studier. Jag sökte mig till VC för att jag mådde så dåligt psykiskt av allt som hänt men fick höra att "Du ärver ju snart pengar" av läkaren (det enda hon hade fått veta var att min pappa gått bort och omständigheterna kring dödsbudet, men han kunde likväl lämnat med stora skulder). Hon råder mig även att söka mig till svenska kyrkan då hon inte kunde erbjuda någon hjälp. Jag blev så totalt kränkt och mållös att jag går därifrån och har inte vågat söka igen fast att jag mår desto sämre idag.
Det är först nu 9 månader senare som jag faktiskt insett vad som hänt, han finns inte mer. Allt tumult runtomkring gjorde att jag aldrig fick chansen att sörja eller ens förstå vad som hänt. Men nu kommer allt som en riktig käftsmäll och jag har ingen ork till vare sig mina studier eller jobb. Jag har tvingat mig att fortsätta men det går inte längre. Jag går från att kunna sova dygnet runt till att inte kunna sova alls då jag har mardrömmar, jag har gått upp 15 kg i vikt och har inte ork att träffa vänner. Jag håller god min inför alla för att allt kommer att brista om jag berättar hur jag egentligen mår, och jag vet inte hur jag någonsin ska ta mig upp igen.
Det enda som egentligen håller mig uppe är en hund, en gåva från min pappa som vi bestämt att vi skulle köpa och tingat strax innan hans död, som han tyvärr aldrig fick träffa. En hund som halvsystern för övrigt gjort anspråk på då halva var pappas...
Så vad gör jag nu? Jag orkar inte mer.
