Vad gör att en häst springer på/över en människa?

[MML]

Det är dock inte alltid man ser utanpå eller tycker paniken är logisk. Men av din sista mening verkar det ju vara så att det brister i grunden redan

Jo, det är i alla fall min tolkning att det nog brister i annat också. Tyvärr!

Jag funderar ändå vidare lite kring det här med "ologisk panik", eller hästar som "exploderar" av ingenting. Hur mycket sådant kan man/bör man acceptera eller räkna med? Hur mycket reaktion "får" en häst ha, innan det anses vara ett problembeteende?

Säg att det dyker upp något oväntat - en katt kommer runt ett hörn 15 meter bort, till exempel. Inget "stort", men inte "inget". Att en mer reaktiv häst hoppar till i det läget kan jag absolut köpa, men om den skulle kasta sig i väg i full galopp, springa ner någon och dra i väg? Bör det anses "rimligt", eller som något "alla" borde räkna med?

Jag har som sagt begränsad erfarenhet av "problemhästar", men spontant tänker jag att en sådan häst behöver lära sig att hantera sin rädsla en aning bättre. Men kanske går det inte med alla hästar?

 

[MML]

Jag tycker att det är mer regel än undantag att folk lär sina hästar, troligen omedvetet, att människor flyttar på sig om man som häst vill flytta på dem = behöver inte ta hänsyn alls.

Det ligger nog (tyvärr) en del i det du säger. Och hur kommer man till rätta med det, om/när hästen redan lärt sig det?

 

[skiesabove]

Jo, det är i alla fall min tolkning att det nog brister i annat också. Tyvärr!

Jag funderar ändå vidare lite kring det här med "ologisk panik", eller hästar som "exploderar" av ingenting. Hur mycket sådant kan man/bör man acceptera eller räkna med? Hur mycket reaktion "får" en häst ha, innan det anses vara ett problembeteende?

Säg att det dyker upp något oväntat - en katt kommer runt ett hörn 15 meter bort, till exempel. Inget "stort", men inte "inget". Att en mer reaktiv häst hoppar till i det läget kan jag absolut köpa, men om den skulle kasta sig i väg i full galopp, springa ner någon och dra i väg? Bör det anses "rimligt", eller som något "alla" borde räkna med?

Jag har som sagt begränsad erfarenhet av "problemhästar", men spontant tänker jag att en sådan häst behöver lära sig att hantera sin rädsla en aning bättre. Men kanske går det inte med alla hästar?

Jo, det går att träna även de hästarna, men inte till nivån att en otränad människa kan hantera dom. Dom kommer alltid ha stora reaktioner.

Rätt utrustning underlättar rejält. Långt ledrep, handskar, och hjälm på. Och vet hur man själv ska reagera. Det är ok att dom reagerar och hoppar iväg en bit, repet räcker.

Oftast brukar det vara en kombination av otränad och otillfredsställd (stressad över något mentalt eller fysiskt, tillexempel smärta) som gör att hästar blir explosiva.

Oavsett, du har rätt att säga nej tack till att hantera en häst som inte är din och som är oberäknelig. Det kan innebära att du flyttar din häst till annat stall. Gör det som är bäst för dig och din häst.

 

[skiesabove]

Det ligger nog (tyvärr) en del i det du säger. Och hur kommer man till rätta med det, om/när hästen redan lärt sig det?

Man hyr in en beteendetränare/etolog/problemlösare och betalar för regelbundna sessioner under lång tid (eller skickar iväg på träning) medans man själv också tar sig tiden att lära sig det man behöver.

Dvs det här är inte något du ska ta ansvar för, det är inte din häst.

 

[MML]

Inte vem som helst av alla människor - men människor som håller på med hästar i den utsträckning att dom har ansvar för dom (medryttare, fodervärdar, ägare, stallägare osv). Allt för många struntar i att lära sig om hästars kroppsspråk och reaktioner. Det tar tid, man måste lägga tiden på att aktivt observera hästar i hagen eller kolla på många filmer. Man måste läsa lite teori. Och man måste omsätta det man observerat + teorin i praktiken, så det börjar sätta sig "i ryggraden".

Ska man ha ansvar för en häst så ska man ta sig tiden att lära sig grunderna i hur hästar rör sig och reagerar, och hur man som människa behöver röra på sig och reagera.

Ett klassiskt exempel på en sån sak man lär sig på bra ridskolor är "spring inte i stallgången". Det kan behöva byggas på ännu mer när man ska ha ansvar för en häst, det är "gör inte plötsliga rörelser, viftningar, extremt mänskligt kroppspråk - hästen ser och reagerar på det som om en människa skulle skrika på en annan människa. Håll ditt kroppspråk lugnt, eftertänksamt, tydligt, och konsekvent (likadant varje gång)."

Som sagt, jag tänker främst på sådana situationer som kan hända för just "vem som helst". Exempelvis det som hände för mig i dag - att just jag blev påsprungen berodde helt enkelt på att jag råkade vara där, eftersom jag var på väg tillbaka till stallet efter att ha släppt ut min häst i hagen. Jag gick på vägen. Det skulle lika gärna ha kunnat vara gamla Greta, 88 år, ute med sin lilla hund som kommit och gått, eller Hugo, 5 år, som gått och tittat på blommor i dikeskanten. Är det rimligt att Greta och Hugo behöver lära sig läsa hästar och sätta sig och "plugga hästspråk", för att kunna gå längs vägen och inte riskera att en häst springer ner dem? Jag tycker inte det.

 

[MML]

Jo, det går att träna även de hästarna, men inte till nivån att en otränad människa kan hantera dom. Dom kommer alltid ha stora reaktioner.

Rätt utrustning underlättar rejält. Långt ledrep, handskar, och hjälm på. Och vet hur man själv ska reagera. Det är ok att dom reagerar och hoppar iväg en bit, repet räcker.

Oftast brukar det vara en kombination av otränad och otillfredsställd (stressad över något mentalt eller fysiskt, tillexempel smärta) som gör att hästar blir explosiva.

Oavsett, du har rätt att säga nej tack till att hantera en häst som inte är din och som är oberäknelig. Det kan innebära att du flyttar din häst till annat stall. Gör det som är bäst för dig och din häst.

För mig är det stor skillnad på "hoppa i väg en bit" (så att ett ledrep fortfarande räcker) och att "dra i väg" (då räcker inte en longerlina på långa vägar).

 

[skiesabove]

Som sagt, jag tänker främst på sådana situationer som kan hända för just "vem som helst". Exempelvis det som hände för mig i dag - att just jag blev påsprungen berodde helt enkelt på att jag råkade vara där, eftersom jag var på väg tillbaka till stallet efter att ha släppt ut min häst i hagen. Jag gick på vägen. Det skulle lika gärna ha kunnat vara gamla Greta, 88 år, ute med sin lilla hund som kommit och gått, eller Hugo, 5 år, som gått och tittat på blommor i dikeskanten. Är det rimligt att Greta och Hugo behöver lära sig läsa hästar och sätta sig och "plugga hästspråk", för att kunna gå längs vägen och inte riskera att en häst springer ner dem? Jag tycker inte det.

Nej, det är inte rimligt att Greta och Hugo ska lära sig det. Men stallbacken är inte "allmän plats".

En häst som inte går att leda ska inte ut på gångvägen där Greta och Hugo befinner sig.

Och den som ska leda en sån häst från hage till stall bör kolla så att "kusten är klar" och ingen Greta eller Hugo irrat sig in på stallbacken.

Du som hästmänniska däremot, borde ha haft ögonen på den här hästen, kännt hovslagen i marken, hört hovslagen närma sig, ställt dig med ryggen mot en vägg, eller bara hållt dig undan helt, etc.

 

[MML]

Man hyr in en beteendetränare/etolog/problemlösare och betalar för regelbundna sessioner under lång tid (eller skickar iväg på träning) medans man själv också tar sig tiden att lära sig det man behöver.

Dvs det här är inte något du ska ta ansvar för, det är inte din häst.

Nej, jag har verkligen ingen lust att ta ansvar för den här hästen! Det har jag inga ambitioner alls att göra, snarast tvärt om.

Jag tycker däremot att det är intressant att veta mer om hur man faktiskt gör i sådana lägen, eftersom jag (först nu - efter ca 15 år med häst på "mitt ansvar"!) nu hamnat i en situation med en häst som faktiskt är obehaglig att vara i närheten av.

 

[skiesabove]

För mig är det stor skillnad på "hoppa i väg en bit" (så att ett ledrep fortfarande räcker) och att "dra i väg" (då räcker inte en longerlina på långa vägar).

Man stoppar hästen innan den dragit, om man vet vad man håller på med. Men att lära om en häst som drar vid insläpp/utsläpp är inte ett jobb för nybörjare.

 

[the_connemara]

Hästar är väl också olika i sin personlighet. En del har ju noll personligt space med hästkompisar och brötar rätt på dem utan att vilja något illa.

Min häst skulle nog ha lättare att springa in i en vägg än en människa men det har liksom alltid varit hans natur. Även om det är otroligt viktigt för mig att lära hästar vara försiktiga och uppmärksamma kring människor eftersom vi är långsamma och ömtåliga och han därmed med åren blivit väldigt följsam så tror jag inte det är min förtjänst att den grundinställningen finns där. Precis som att det liksom verkar automatiskt installerat att han inte kan slita sig från ett rep Jag har vissa nyårsaftnar haft honom i grimskaft mitt ute i hagen för det känns säkrast då. Han blir så rädd att han skakar så han håller på att trilla ihop om grannen skjuter raketer och står ju inte still men att dra ifrån mig eller springa på mig finns liksom inte. Precis som att han är otroligt tydlig hos veterinären när han inte klarar mer, han skulle aldrig sparka förrän han inte såg någon annan utväg.

 

[Alexandra_W]

Jo, det är i alla fall min tolkning att det nog brister i annat också. Tyvärr!

Jag funderar ändå vidare lite kring det här med "ologisk panik", eller hästar som "exploderar" av ingenting. Hur mycket sådant kan man/bör man acceptera eller räkna med? Hur mycket reaktion "får" en häst ha, innan det anses vara ett problembeteende?

Säg att det dyker upp något oväntat - en katt kommer runt ett hörn 15 meter bort, till exempel. Inget "stort", men inte "inget". Att en mer reaktiv häst hoppar till i det läget kan jag absolut köpa, men om den skulle kasta sig i väg i full galopp, springa ner någon och dra i väg? Bör det anses "rimligt", eller som något "alla" borde räkna med?

Jag har som sagt begränsad erfarenhet av "problemhästar", men spontant tänker jag att en sådan häst behöver lära sig att hantera sin rädsla en aning bättre. Men kanske går det inte med alla hästar?

En sådan häst behöver framförallt inte sättas i situation som utlöser panik. Hur "fjantig" eller liknande människan tycker den är. Och sen hjälpa den hantera situationer bättre. Men du kan aldrig lära hästen hantera panik bättre. Utan bara situationer som utlöser panik. Men det kan alltid finnas otränade situationer som gör det, så viktigast är att läsa tecknen och långt innan panik stoppa så att säga. Allt kommer inte gå att undvika men väldigt mycket.

 

[MML]

Nej, det är inte rimligt att Greta och Hugo ska lära sig det. Men stallbacken är inte "allmän plats".

En häst som inte går att leda ska inte ut på gångvägen där Greta och Hugo befinner sig.

Och den som ska leda en sån häst från hage till stall bör kolla så att "kusten är klar" och ingen Greta eller Hugo irrat sig in på stallbacken.

Du som hästmänniska däremot, borde ha haft ögonen på den här hästen, kännt hovslagen i marken, hört hovslagen närma sig, ställt dig med ryggen mot en vägg, eller bara hållt dig undan helt, etc.

Nu känner jag att du pratar om en helt främmande situation, där du dessutom raljerar över hur jag "borde ha agerat", utan att du faktiskt har någon aning om hur det hela gick till. Det här blir därför mitt sista svar till dig, då jag inte upplever att du verkar vilja bidra med annat än din egen förträfflighet och min fullständigt bristande kompetens och omdöme.

En väg är inte "stallbacken". Alla hagar ligger inte i direkt anslutning till stallbacken, på alla stall runt om i Sverige.

Huruvida hästen går att leda eller inte, och hur den beter sig till och från hagen, är högst irrelevant då ryttaren var på väg ut på en ridtur och blev avkastad.

Jag kan anse att jag som hästmänniska inte bör utsättas för större risker än Greta eller Hugo, enbart därför att jag är hästmänniska. Det är fullständigt orimligt att vi som är hästmänniskor ska behöva ta ett sådant ansvar, och, vad vet jag, reagera på 0,5 sekund och kasta mig över ett dike och in genom ett elstängsel i hopp om att undvika hästen vars reaktion kom från ingenstans? Eller, att jag som hästmänniska ska se att "X ska ut med sin häst, jag stannar kvar här i hagen hos min häst tills hon kommit i väg utom synhåll". Jag hoppas att du själv förstår det fullständigt orimliga i det du skriver?

 

[MML]

Hästar är väl också olika i sin personlighet. En del har ju noll personligt space med hästkompisar och brötar rätt på dem utan att vilja något illa.

Min häst skulle nog ha lättare att springa in i en vägg än en människa men det har liksom alltid varit hans natur. Även om det är otroligt viktigt för mig att lära hästar vara försiktiga och uppmärksamma kring människor eftersom vi är långsamma och ömtåliga och han därmed med åren blivit väldigt följsam så tror jag inte det är min förtjänst att den grundinställningen finns där. Precis som att det liksom verkar automatiskt installerat att han inte kan slita sig från ett rep Jag har vissa nyårsaftnar haft honom i grimskaft mitt ute i hagen för det känns säkrast då. Han blir så rädd att han skakar så han håller på att trilla ihop om grannen skjuter raketer och står ju inte still men att dra ifrån mig eller springa på mig finns liksom inte. Precis som att han är otroligt tydlig hos veterinären när han inte klarar mer, han skulle aldrig sparka förrän han inte såg någon annan utväg.

Så är det säkert också, och jag har väl helt enkelt haft den turen att jag tidigare i mitt hästliv inte stött på en häst med ett sådant beteende. Det är klart att jag har varit med om många hästar som hoppat till, råkat "skutta in i någon" när de blivit skrämda, och liknande. Men, likt din häst, har nog de absolut flesta hästar jag hanterat tidigare varit sådana att det liksom inte finns på kartan att springa rakt på en människa, eller att helt sonika dra i väg i full galopp vid hantering, medvetet sparka mot en människa (utöver någon surspark eller om man håller på med t. ex. ett sår på ett ben och liknande, naturligtvis).

 

[skiesabove]

Nu känner jag att du pratar om en helt främmande situation, där du dessutom raljerar över hur jag "borde ha agerat", utan att du faktiskt har någon aning om hur det hela gick till. Det här blir därför mitt sista svar till dig, då jag inte upplever att du verkar vilja bidra med annat än din egen förträfflighet och min fullständigt bristande kompetens och omdöme.

En väg är inte "stallbacken". Alla hagar ligger inte i direkt anslutning till stallbacken, på alla stall runt om i Sverige.

Huruvida hästen går att leda eller inte, och hur den beter sig till och från hagen, är högst irrelevant då ryttaren var på väg ut på en ridtur och blev avkastad.

Jag kan anse att jag som hästmänniska inte bör utsättas för större risker än Greta eller Hugo, enbart därför att jag är hästmänniska. Det är fullständigt orimligt att vi som är hästmänniskor ska behöva ta ett sådant ansvar, och, vad vet jag, reagera på 0,5 sekund och kasta mig över ett dike och in genom ett elstängsel i hopp om att undvika hästen vars reaktion kom från ingenstans? Eller, att jag som hästmänniska ska se att "X ska ut med sin häst, jag stannar kvar här i hagen hos min häst tills hon kommit i väg utom synhåll". Jag hoppas att du själv förstår det fullständigt orimliga i det du skriver?

Jag kan bara förhålla mig till det du skrivit, så projicera inte något på mig som jag inte skrivit.

Så det handlar alltså inte om att hästen slet sig, utan det var en häst som blev rädd ute på ridtur, kom lös utan ryttare, och du blev påsprungen ute på vägen?

Jag tycker fortfarande att man som hästmänniska ska ha medvetandet runtom sig så att man reagerar på det höga ljudet av en häst som kommer. Som hästmänniska har man en bättre chans att undvika en olycka i trafiken med häst. Greta kanske har nedsatt hörsel och reaktionsförmåga, och Hugo inget konsekvenstänk. Men oavsett om du, Greta eller Hugo blir påsprungen av en lös ridhäst ute på vägen så är det en ganska annorlunda fråga än hästar som sliter sig när dom blir ledda till och från hagen.

I vilken mån behöver du hantera den här hästen?

 

[MML]

En sådan häst behöver framförallt inte sättas i situation som utlöser panik. Hur "fjantig" eller liknande människan tycker den är. Och sen hjälpa den hantera situationer bättre. Men du kan aldrig lära hästen hantera panik bättre. Utan bara situationer som utlöser panik. Men det kan alltid finnas otränade situationer som gör det, så viktigast är att läsa tecknen och långt innan panik stoppa så att säga. Allt kommer inte gå att undvika men väldigt mycket.

Med andra ord bör en häst som har tendenser att reagera väldigt "mycket", inte bo på en "vanlig anläggning"? D. v. s. om sådant som är vanligt förekommande på en gård utlöser panik, hur löser man då det rent praktiskt?

Nu tänker jag alltså inte främst på hästen jag blev omkullsprungen av i dag, utan generellt på hästar som reagerar med väldigt starkt flyktbeteende på "små" saker.

 

[the_connemara]

Jag är lite böjd åt att hålla med dig. Kanske inte just i att man sätter på en kedja i stället för att försöka lösa problemet, men att många tyvärr inte prioriterar att träna sina hästar i hantering. Vilket jag tycker är oerhört tråkigt, både eftersom det naturligtvis ökar risken för olyckor kring hästarna, men också för att det så ofta begränsar hästarnas tillvaro!

Det sista speciellt ja! Kommenterade det senast idag när min mor var på besök och min hästs nya lilla kompis visade sin grymmaste ponnyinställning. Jag rengjorde en sko med en slipmaskin och de stod och sov i stallgången. När jag startade maskinen första gången vaknade hon och vände sig nyfiket om och ville se vad jag gjorde. Hon är väldigt vaken och kan bli spänd och kuta iväg lätt men lika snabbt vänder hon och springer tillbaka för att se vad som skrämde henne. Och de flesta gångerna blir hon ju inte ens rädd utan upptäcker något nytt och stövlar fram för att kolla läget.

Tror många fler hästar fått en roligare vardag om sådan mentalitet lyfts fram lite mera i aveln.

 

[Alexandra_W]

Med andra ord bör en häst som har tendenser att reagera väldigt "mycket", inte bo på en "vanlig anläggning"? D. v. s. om sådant som är vanligt förekommande på en gård utlöser panik, hur löser man då det rent praktiskt?

Nu tänker jag alltså inte främst på hästen jag blev omkullsprungen av i dag, utan generellt på hästar som reagerar med väldigt starkt flyktbeteende på "små" saker.

Det är klart de kan det. Jämför med en häst som får panik av att bakbenen hålls fast. Alt är inte att aldrig lyfta benen. Utan att steg för steg vänja den vid det. Men hela tiden sluta dagens träning innan panik. Och även om allt gått bra i 2 år så om man märker om hästen blir orolig så avbryt innan det eskalerar och börja om.

Jag har haft en väldigt reaktiv och oförutsägbar i meningen att det som var okej igår kanske inte är det idag. Han stod både i litet stall och på stor anläggning.

 

[MML]

Jag kan bara förhålla mig till det du skrivit, så projicera inte något på mig som jag inte skrivit.

Så det handlar alltså inte om att hästen slet sig, utan det var en häst som blev rädd ute på ridtur, kom lös utan ryttare, och du blev påsprungen ute på vägen?

Jag tycker fortfarande att man som hästmänniska ska ha medvetandet runtom sig så att man reagerar på det höga ljudet av en häst som kommer. Som hästmänniska har man en bättre chans att undvika en olycka i trafiken med häst. Greta kanske har nedsatt hörsel och reaktionsförmåga, och Hugo inget konsekvenstänk. Men oavsett om du, Greta eller Hugo blir påsprungen av en lös ridhäst ute på vägen så är det en ganska annorlunda fråga än hästar som sliter sig när dom blir ledda till och från hagen.

I vilken mån behöver du hantera den här hästen?

Det handlar om precis det jag skrev i ursprungsinlägget.

En tjej var på väg ut på ridtur, när hennes häst till synes från ingenstans reste sig på bakbenen, skickade iväg sin ryttare, och sedan sprang iväg mot några andra hästar och på vägen sprang in i mig så att jag for i backen. Det fanns gott om plats att inte springa in i mig, och jag försökte inte få tag på eller stoppa hästen.

Hästen var så pass nära mig att det inte fanns tid att "reagera på det höga ljudet av en häst som kommer". Då hade jag naturligtvis inte stått kvar och väntat på att bli nedsprungen, det säger väl ändå sig självt.

Med det avstår jag vidare diskussion med dig i frågan.

 

[the_connemara]

Så är det säkert också, och jag har väl helt enkelt haft den turen att jag tidigare i mitt hästliv inte stött på en häst med ett sådant beteende. Det är klart att jag har varit med om många hästar som hoppat till, råkat "skutta in i någon" när de blivit skrämda, och liknande. Men, likt din häst, har nog de absolut flesta hästar jag hanterat tidigare varit sådana att det liksom inte finns på kartan att springa rakt på en människa, eller att helt sonika dra i väg i full galopp vid hantering, medvetet sparka mot en människa (utöver någon surspark eller om man håller på med t. ex. ett sår på ett ben och liknande, naturligtvis).

Nej alltså jag har insett att jag blivit ganska rädd för hästar eftersom jag främst umgåtts med min häst och en liknande kompis de senaste 10 åren. Nu känns det ännu viktigare för mig med nya hästar i stallet att de från början blir medvetna om att i detta stallet försöker vi tillämpa samtycke från båda håll och rör oss fritt tillsammans men medvetet om varandra. Jag har dem alltid lösa, det underlättar för mig.

 

[MML]

Det är klart de kan det. Jämför med en häst som får panik av att bakbenen hålls fast. Alt är inte att aldrig lyfta benen. Utan att steg för steg vänja den vid det. Men hela tiden sluta dagens träning innan panik. Och även om allt gått bra i 2 år så om man märker om hästen blir orolig så avbryt innan det eskalerar och börja om.

Jag har haft en väldigt reaktiv och oförutsägbar i meningen att det som var okej igår kanske inte är det idag. Han stod både i litet stall och på stor anläggning.

Hur löser du det då rent praktiskt? Om hästen blir panikslagen och tar till flykt om en katt dyker upp 15 meter bort - ser du till att alla katter i byn är noga inlåsta innan du tar hästen ur hage/box? Om hästen promenerar snällt bredvid dig, när någon startar en gräsklippare bakom ett skjul och hästen får panik - hur märker du att hästen blir orolig, om den direkt tar till flykt?