Vad för ångestdämpande finns det?

[MM]

Sv: Vad för ångestdämpande finns det?

jag ids nästan inte svara dig då det känns som du försöker dumförklara mig.
Men tror du verkligen inte att jag har koll på vilka mediciner jag inte får ta tillsammans med dom jag har?
tror du inte min läkare gått igenom det med mig när jag började med dom, just för att undvika det du säger. Och tror du att jag är så jävla dum att jag inte berättar för läkaren om jag söker vård vilka mediciner jag står på.

gisses..

 

[kryddelydd]

Sv: Vad för ångestdämpande finns det?

jag ids nästan inte svara dig då det känns som du försöker dumförklara mig.
Men tror du verkligen inte att jag har koll på vilka mediciner jag inte får ta tillsammans med dom jag har?
tror du inte min läkare gått igenom det med mig när jag började med dom, just för att undvika det du säger. Och tror du att jag är så jävla dum att jag inte berättar för läkaren om jag söker vård vilka mediciner jag står på.

gisses..

Utifrån det du skrivit i tråden, ser det ut som om du inte tycker att läkare någon annan stans ska se vilken vård du får från psykiatrin.
Du beskriver också hur du väljer att gå till olika behandlande läkare för att få de läkemedel du önskar.
Då är det lätt att tro att du kanske inte riktigt insett varför det finns behov för läkare att ha tillgång till din "läkemedelsförteckning" som är den fullständiga listan på recept - uthämtade och icke uthämtade.

Det finns många människor som faktiskt inte berättar för läkare på ett ställe om vård de får på ett annat ställe och
det ställer ibland till med problem.


Och jisses så dumt det är att ljuga för sin behandlande läkare om exempelvis bensodiazepiner och att lura till sig dem från annat håll.
Faktiskt.

 

[MM]

Sv: Vad för ångestdämpande finns det?

Utifrån det du skrivit i tråden, ser det ut som om du inte tycker att läkare någon annan stans ska se vilken vård du får från psykiatrin.
Du beskriver också hur du väljer att gå till olika behandlande läkare för att få de läkemedel du önskar.
Då är det lätt att tro att du kanske inte riktigt insett varför det finns behov för läkare att ha tillgång till din "läkemedelsförteckning" som är den fullständiga listan på recept - uthämtade och icke uthämtade.

Det finns många människor som faktiskt inte berättar för läkare på ett ställe om vård de får på ett annat ställe och
det ställer ibland till med problem.


Och jisses så dumt det är att ljuga för sin behandlande läkare om exempelvis bensodiazepiner och att lura till sig dem från annat håll.
Faktiskt.

Där jag får benso utskrivet vet att jag även går på den psykiatriska avdelningen. Inget jag undanhållit för dom utan berättat själv en gång när jag sökte akut för ångesten som höll på att äta upp mig. Inga problem med att få benso.
Min behandlare och psykolog vet om att jag tar benso ibland. Så inget jag undanhållit där heller.
Så dom vet om varandra och tydligen funkar det bra för båda att jag gör så här.

Och ja, jag tänker fortsätta så här tills min ordinarie ger mig något som faktiskt funkar. Skiter totalt i om det är benso eller inte. Ge mig något som funkar. Jag kräver ingen medicin som gör att jag svävar på söta rosa moln men jag vet att det finns bättre alternativ än dom jag fått testa. Jag fattar att läkare har restriktioner om vad dom får skriva ut men när bevisligen inget annat än benso funkar så tycker jag att det är tortyr att inte ge mig det när det behövs. Jag behöver det inte hela tiden. Jag står ut utan nu för att jag måste. Vill inte slösa på dom piller jag har kvar. Men jag hade mått bättre om jag faktiskt kunde lindra ångesten när det behövs.

Som inatt. Kunde inte somna pga all ångest. Mitt i natten fick jag väcka min man som sov och be honom hålla om mig för jag grät hysteriskt och det kändes som jag skulle dö inombords. Jag lyckades somna vid halv fem.
Det är min vardag det. Hade jag haft det där lilla pillret hade jag kunnat få sova gott som alla andra men det är tydlig för mycket begärt

 

[alfahona]

Sv: Vad för ångestdämpande finns det?

Jag lider med dig! Många kramar! Det ÄR jobbigt!

 

[TinyWiny]

Sv: Vad för ångestdämpande finns det?

Har du fått din läkare att verkligen förstå hur fruktansvärt dåligt du faktiskt mår? Jag har överjävliga smärtor i kroppen och det tog lång tid för den smärtläkaren jag gick till att fatta hur ont jag faktiskt har. Han testade lite olika läkemedel men inga direkt smärtstillande utan sådana som eventuellt kanske skulle kunna hjälpa lite grann såsom diverse olika antidepressiva, epilepsimediciner osv. som bara gav mig en massa obehagliga biverkningar som gjorde mig ännu sjukare. Det enda smärtstillande jag fick var diklofenak och det hjälpte ju absolut ingenting. De är som sockerpiller för den smärtan jag har. Det enda de gjorde var att ge mig yrsel och ont i magen. Det var först när det hade gått så långt som till att jag faktiskt inte orkade mer utan började planera inför min egen bortgång som han fattade att det faktiskt var illa. Jag fick en medicin som jag skulle ta 5 mg av morgon och kväll och han menade att nu kommer du aldrig mer ha ont. När vi hade testat den medicinen färdigt så var dosen 25 mg 3 gånger per dag + 10 mg vid behov istället för 5 mg morgon och kväll. Så grovt hade han missbedömt smärtan. Den medicinen boostas dessutom med 2 st. alvedon 665 mg 3 gånger/dag och av en annan medicin som jag också tar 3 gånger/dag för att få tillräckligt bra effekt. Han trodde helt enkelt inte att jag hade så ont som jag försökte säga att jag hade. Han lyssnade helt enkelt inte för han hade bestämt sig för hur jag fungerade och hur ont jag har. Jag kan tänka mig att det är likadant inom psykvården att om man inte vänder ut och in på sig själv och i detalj berättar exakt allting man har upplevt den senaste tiden så får man ingen vettig hjälp. Det hjälper inte att säga att det är si och så utan man måste verkligen förklara så enormt ingående att det känns som om läkaren ska in på ens bara själ och klampa runt istället för att bara lyssna på vad man faktiskt säger.

Kanske kan det hjälpa att du byter läkare? Du kan inte börja gå hos den läkaren som skriver ut benso till dig?

Ditt liv låter helt vansinnigt outhärdligt med så mycket och så allvarlig ångest Jag kan tänka mig att det är lika hemskt att inte få sova pga ångest som det är att inte få sova pga smärta. Du har min fulla sympati. Det är för jävligt rent ut sagt när man inte får någon hjälp. Jag har inte fått sova en hel natt på 12 år så jag vet vad jag pratar om.

Jag hoppas verkligen att du får någon vettig hjälp oavsett om det är benso eller något annat. Jag håller tummarna.

 

[MM]

Sv: Vad för ångestdämpande finns det?

Jag har gjort mitt yttersta för att få läkaren att fatta hur jag mår. Vid nyår la jag in mig på psyket för att jag mådde så dåligt.
För tillfället har jag även väldigt destruktiva tankar om att skära mig eller gå och köpa hasch för att få komma bort lite. Ja, är alltså desperat efter ett bättre mående.
Men det skulle jag aldrig berätta för min läkare, vill inte veta vad det får för följder. Vill även poängtera för er att nej, jag tänker inte köpa hasch men har rökt på tidigare i livet så vet vilket lugn man får av det och därför känns det som ett alternativ trots att jag aldrig skulle gå och köpa det.

Jag kan inte byta läkare. Då måste jag skriva ut mig från äsenheten och det vill jag inte. Så får stå ut med denna
Så där är jag maktlös. När vi pratat utskrivning så har läkaren sagt att jag kan få en remiss till öppenpsyk så det första är ju att bli frisk från ätstörningen för att kunna komma vidare. För den har jag varit i behandling i 4 år nu och jag sitter fast. Kommer ingenstans och det känns som jag aldrig kommer att frisk. Har varit ätstörd i 16 år nu och har börjat acceptera att ätstörningen är här för att stanna.
Allt runt omkring gör det svårt för att ta mig ur det. Jag är inte bara bipolär. Jag har även borderline, fobisk personlighetsstörning och tvång.
Det är inte lätt att leva mitt liv och att få rätt mediciner skulle kunna hjälpa till på vägen men man orkar inte kräva sin rätt hela hela tiden när man mår dåligt. Jag försöker tala om för dom vad jag vill men har det inte passat dom så har dom sagt att vården är frivillig och jag får skriva ut mig när jag vill om deras sätt inte passar. Dom kompromissar inget och kör efter en mall som gäller alla. Inget individuellt alls. Så jag känner mig överkörd och vet inte hur mycket mer jag orkar

Ditt liv låter inte heller lätt men så bra att du har en läkare som lyssnar på dig och förstår dina behov!
Det är guld värt!

 

[cirkus]

Sv: Vad för ångestdämpande finns det?

Jag tycker det är helt fruktansvärt att din läkare vägrar att skriva ut det som bevisligen fungerar. När du mår som du gör nu så är det verkligen tortyr. Jag begriper det verkligen inte. Alla andra på äsenheten verkar ju så vettiga, kan du inte försöka se om de kanske kan hjälpa dig litegrann ?

 

[MM]

Sv: Vad för ångestdämpande finns det?

Dom är inte till hjälp i det här fallet. A (behandlaren) är också emot benso men jag vet inte riktigt hur psykologen tänker om det. Jag tror hon är mer öppen för det då hon är den som vet mest om mig och vet vad jag går igenom. Det är ju det våra samtal handlar om.

Hade sån stark ångest ikväll att jag tog 1/2 15 mg sobril för snart en timma sen så jag kan sova inatt. Den borde börja verka när som nu. Vågade inte offra en hel tablett om jag skulle behöva en annan gång även om det hjälper bättre.

 

[TinyWiny]

Sv: Vad för ångestdämpande finns det?

Jag har gjort mitt yttersta för att få läkaren att fatta hur jag mår. Vid nyår la jag in mig på psyket för att jag mådde så dåligt.
För tillfället har jag även väldigt destruktiva tankar om att skära mig eller gå och köpa hasch för att få komma bort lite. Ja, är alltså desperat efter ett bättre mående.
Men det skulle jag aldrig berätta för min läkare, vill inte veta vad det får för följder. Vill även poängtera för er att nej, jag tänker inte köpa hasch men har rökt på tidigare i livet så vet vilket lugn man får av det och därför känns det som ett alternativ trots att jag aldrig skulle gå och köpa det.

Jag kan inte byta läkare. Då måste jag skriva ut mig från äsenheten och det vill jag inte. Så får stå ut med denna
Så där är jag maktlös. När vi pratat utskrivning så har läkaren sagt att jag kan få en remiss till öppenpsyk så det första är ju att bli frisk från ätstörningen för att kunna komma vidare. För den har jag varit i behandling i 4 år nu och jag sitter fast. Kommer ingenstans och det känns som jag aldrig kommer att frisk. Har varit ätstörd i 16 år nu och har börjat acceptera att ätstörningen är här för att stanna.
Allt runt omkring gör det svårt för att ta mig ur det. Jag är inte bara bipolär. Jag har även borderline, fobisk personlighetsstörning och tvång.
Det är inte lätt att leva mitt liv och att få rätt mediciner skulle kunna hjälpa till på vägen men man orkar inte kräva sin rätt hela hela tiden när man mår dåligt. Jag försöker tala om för dom vad jag vill men har det inte passat dom så har dom sagt att vården är frivillig och jag får skriva ut mig när jag vill om deras sätt inte passar. Dom kompromissar inget och kör efter en mall som gäller alla. Inget individuellt alls. Så jag känner mig överkörd och vet inte hur mycket mer jag orkar

Ditt liv låter inte heller lätt men så bra att du har en läkare som lyssnar på dig och förstår dina behov!
Det är guld värt!

Nja, att smärtläkaren förstod mig var en överdrift. Han hade bestämt sig för vad som felades mig och att jag fick fler och fler symptom som tydde på en helt annan sjukdom bortförklarade han bara med en massa blaj. Däremot så slutade hans tjänster ingå i försäkringskassans system så ett besök skulle kosta 1800 kr/gång och det hade jag inte råd med så efter att ha bytt vårdcentral några gånger i jakten på en läkare som lyssnade och förstod mina behov så hittade jag en som genast sa, är det någon som har sagt att du har; också säger han den sjukdom jag funderat ett längre tag på om jag har. Han satte diagnosen ganska omgående och tyckte att det var märkligt att smärtläkaren aldrig hade undersökt mig överhuvudtaget. Så den läkaren jag har nu verkar faktiskt förstå än så länge. Jag ska väl inte säga för mycket för jag har bara träffat honom en gång men han verkar lovande Det tog 12 år att hitta någon som lyssnar på vad jag faktiskt säger och jag hoppas så att han fortsätter lyssna.

Det är fruktansvärt tufft att vara sjuk och det är ett helvete att behöva kämpa för att få den vården man behöver. Jag har fått ta nya tag så många gånger efter att ha varit långt nere för att ingen lyssnar eller vill förstå och man mår så dåligt så att man inte vet hur man ska orka fortsätta leva. Jag blir så förbannad och ledsen när jag hör om hur du har det Det är så fult när de säger att ja, så gör vi här. Passar det inte så kan du ju försöka få vård någon annanstans också gärna ett otrevligt leende på det. De vet ju att man inte kan få vården man behöver någon annanstans och man känner sig bara i vägen och att det kvittar vad man gör för de lyssnar inte ändå. De har bestämt sig för att det är på ett visst sätt och då kan de varken lyssna eller förstå.

Du kan inte vända dig till något annat sjukhus i ditt landsting? Man har ju rätt att söka vård vid vilket sjukhus som helst ju. Fast då blir det kanske långa resor istället och det kanske du också har svårt för att få till? Fy tusan för att man inte ska kunna få den vården man behöver Det står så fint att patienten ska vara delaktig i vården men så är det ju inte i verkligheten tyvärr.

Jag förstår att du inte vågar säga exakt som du känner till din läkare. Jag var faktiskt rädd för att avslöja mina planer för smärtläkaren också men jag var så desperat så jag sa det iallafall. Det kom ju något gott ut ur det iallafall. Ska sanningen fram så var han inte särskilt brydd av att jag mådde så dåligt att jag planerade för min bortgång utan han sa bara att jag kunde få prova ännu en medicin och det var den som efter många höjningar gjorde mitt liv drägligt. Jag hade ju räknat med att iallafall bli remitterad till en psykolog men inte ens det gjorde han.

Jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att du ska få den hjälpen du behöver. Vi kan ju hålla tummarna för att din läkare slutar och att det börjar någon ny som har öronen och förståelsen intakt.

 

[Fan of Bill]

Sv: Vad för ångestdämpande finns det?

Verkligen tråkigt att höra
Men det är likadant för mig. Har aldrig mått bra och kommer aldrig göra. Är 28 år gammal och har inte jobbat på 7 år. Började arbetsträna i våras men det fick jag avsluta förra veckan för att jag inte klarade mer, 15 timmar i veckan...

Det är väl bara att ställa in sig på det men försöka hitta mediciner som lindrar under vägens gång.

Har läst hela tråden och dina inlägg och kan inte annat säga än att jag hoppas verkligen att du får hjälp. Man ska inte behöva må så dåligt som du gör, det är inte rimligt, men jag vet att många gör det.

Jag är inte dålig på det sättet, har inga diagnoser mer än utmattningssyndrom (vilket iofs är jobbigt nog) så jag är dålig på annat sätt men får t ex inga ångestbryt.

 

[MM]

Sv: Vad för ångestdämpande finns det?

Tack för erat medlidande. Det värmer!

Skulle tagit hela Sobrilen. Den hjälper lite men vet inte om det är tillräckligt för att sova på. Kan ta en sömntablett men då kommer jag inte upp imorgon. Det är därför jag inte vågar ta dom på vardagarna. Som att välja mellan pest eller kolera. Får inte försova mig på morgnarna.

 

[MM]

Sv: Vad för ångestdämpande finns det?

Kunde somna relativt snabbt igår. Min man fick hjälpa mig. Han brukar stryka sin hand över min rygg så det killar så där skönt, så kan jag slappna av.

Men som jag sagt så vaknar jag inte om jag tar något piller på kvällen så idag vaknade jag av att det plingade på dörren och att hunden skällde. Det var taxichauffören som kör min son till skolan... Det var snällt att han knackade på och inte bara körde. Som sagt, pest eller kolera. Får inte försova mig men vaknar verkligen inte.

 

[hier]

Sv: Vad för ångestdämpande finns det?

Tack för erat medlidande. Det värmer!

Skulle tagit hela Sobrilen. Den hjälper lite men vet inte om det är tillräckligt för att sova på. Kan ta en sömntablett men då kommer jag inte upp imorgon. Det är därför jag inte vågar ta dom på vardagarna. Som att välja mellan pest eller kolera. Får inte försova mig på morgnarna.

Har du möjlighet/tid att gå och lägga dig tidigare på kvällarna? Sobril mig veterligen har ganska lång halveringstid, så då kan du ligga och dåsa i sängen någon timme innan du somnar.

Jag kommer inte heller upp på morgnarna om jag tar min sömntablett "för sent" så att säga (Propavan, Lergigan eller Seroquel, det varierar). Den tar någon timme eller till och med två på sig att verka fullt ut innan det berömda sömntåget kommer, och om jag då är uppe och far så missar jag det. Jag brukar lösa det med att ta kvällsmedicinen 2 timmar innan jag tänkte somna, och så lägger jag mig i sängen och läser en bok/löser korsord/kollar på film, och somnar då när jag redan är nattad, så att säga. Då sover jag gott hela natten och är acceptabelt trött på morgonen, jag kommer ju upp iallafall. Men det förutsätter att jag får mina 8 timmar, förstås... Har det gått för sent struntar jag i sömnmedicinen.

För många låter det som att jag överdriver och slösar tid med min sömn i och med att jag lägger mig ca 9-10 timmar innan jag ska upp, men jag måste verkligen prioritera undan annat efter jobbet för att kunna fungera sömnmässigt - annars fungerar jag inte alls som människa. Så jag lägger ner mycket tid och resurser på att sova ordentligt..

 

[MM]

Sv: Vad för ångestdämpande finns det?

Jag tar min kvällsmedicin vid 20.00 och då även min sömntablett om jag vågar ta den, eller sobril om det är det jag tar.
Går och lägger mig runt 22.00-23.00 när den börjat verka och ska upp 07.00. Det blir ju som minst 8 timmar men det verkar inte räcka. Men tidigare kan jag inte lägga mig. Barnen somnar runt 21.00 och sen äter jag kvällsmat, duschar, plockar undan efter middagen och försöker slappa i soffan. Tar jag inte en sömntablett eller sobril så tar det många timmar innan jag somnar, tidigast 02.00. Å så upp vid sju, som en zombie.

 

[hier]

Sv: Vad för ångestdämpande finns det?

Är det insomningstabletter du har förutom sobrilen? Alltså Stilnoct eller Imovane. Efter läggning, dusch, middag och undanplock kan du ju förflytta nedvarvningen i soffan till sängen istället?

Edit: läste att du har Imovane som insomningstablett. Stilnoct har lite kortare halveringstid, men endast marginell. Konstigt att din läkare gör så stor skillnad på Imovane och Stilnoct, såå stor skillnad är det inte liksom. Å andra sidan har jag personligen upplevt fler biverkningar av just Stilnoct, speciellt hallucinationer och en gång kräktes jag till och med.

 

[MM]

Sv: Vad för ångestdämpande finns det?

Jag fick också hallucinationer med Stilnoct men det var inget som störde mig. Visste ju om dom och när dom kom så visste jag att det var dags att lägga sig.
För mig så verkade Stilnoct mycket snabbare än imovane.
Hade gärna bytt!

 

[MM]

Sv: Vad för ångestdämpande finns det?

Nu har jag varit hos min läkare.

Jag kommer bli utskriven från äsenheten för hon sa att dom inte kan hjälpa mig något mer.

Får en remiss till öppenpsyk istället så dom kunde ta över.

Något ångestdämpande kunde hon inte ge mig men jag fick en liten ask stilnoct så jag får sova i alla fall.

Trodde ju inte mötet skulle sluta så men nu var det sagt att jag är ett hopplöst fall.

Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra. Jag har ingenstans att ta vägen och ingen som orkar hjälpa mig. Till och med vården har gett upp om mig nu

 

[cirkus]

Sv: Vad för ångestdämpande finns det?

Jag säger det igen. MEN VAD FAN !

Ärligt talat så tycker jag att det hopplösa fallet verkar vara läkaren.

 

[bettysmatte]

Sv: Vad för ångestdämpande finns det?

Jag vet inte, men tror du inte att det kan vara så att du blir utskriven från äsenheten pga att du också har ANDRA diagnoser? Dessa diagnoser tycker de kanske inte att de har full kompetens att behandla, även om du har gjort stora framsteg med din ätstörning.

 

[MM]

Sv: Vad för ångestdämpande finns det?

Jag vet inte, men tror du inte att det kan vara så att du blir utskriven från äsenheten pga att du också har ANDRA diagnoser? Dessa diagnoser tycker de kanske inte att de har full kompetens att behandla, även om du har gjort stora framsteg med din ätstörning.

Det är möjligt att det är så. Läkaren sa själv att det finns mer kompetenta människor som kan mer om mina övriga diagnoser och hon tycker väl helt enkelt att det är dom man ska fokusera på. Förstår bara inte varför man inte kan fokusera på ätstörningen samtidigt.
Det som är mest jobbigt är att jag får ge upp min psykolog. Vet inte hur jag ska orka med utan samtalen med henne. A klarar jag mig utan till största delen. Jag vet hur hon tänker men psykologen kommer alltid med något nytt. Och jag orkar inte börja om hos någon ny.
Så sen blir jag bara hjälpt på medicinsk väg och det är inte tillräckligt för mig.
Jag vet inte ens om jag kommer kunna gå kvar hos arbetsförmedlingen längre. Får veta på fredag.
Då är jag tillbaka på noll igen.

Ett liv utan jobb och ingen inkomst what so ever.
Ingen att prata med som kan stötta upp mig och ett liv som inte känns värt att leva.
Pumpa mig full med mediciner så ska väl allt lösa sig.. Enklast för dom.