Vad får dig att trivas på en arbetsplats?

[lingonben]

Bra chef, utvecklingsmöjligheter, att jag får förtroende och frihet i mitt arbete, vettiga kollegor. Jag avskyr att bli mikromanagerad, det fick mig att tappa gnistan helt på förra jobbet.

Och så måste jag brinna lite för det jag gör, det måste finnas en wowfaktor i produkten.

 

[Ramona]

Bra kollegor och bra chefer. En sund personalpolitik. Tyvärr har min arbetsplats ändrats väldigt mycket sedan jag började. Idag är det inte alls samma sammanhållning i personalen och cheferna är svajiga. Det byts chefer mer än det byts personal.

 

[__sofia__]

Jag har inte så mycket erfarenhet av olika arbetsplatser, men trivs där jag är.

En chef vars ledarstil jag trivs med (både avdelningschef och enhetschef) och kollegor som jag trivs med (framförallt de jag arbetar mest med). Väldigt flexibla tider och väldigt fritt att planera mitt arbete och arbeta så länge det man ska göra görs. Hyfsat fritt att själv styra över vad man ska arbeta med. Lite växlande arbetsuppgifter, och möjlighet att lära sig mer hela tiden. Okej lön, stabil arbetsplats och okej lokaler (jag hade dock föredragit eget kontor framför att dela, men eget kontor kommer antagligen inom det närmsta året i och med att jag blir mer senior). Utöver det är det enda som saknas möjligheten att ha hund med på jobbet, och det är inte hela världen att det inte är tillåtet.

 

[Red_Chili]

Kortfattat: bra arbetsvillkor

Bra arbetstider är det viktigaste för mig, och bra geografiskt läge. Det spelar ingen roll hur bra jobbet är, jag kommer inte lägga 4 timmar per dag på att resa till/från jobbet. Det måste vara nära (eller möjlighet till distansjobb) så att jag har en rimlig chans att få en fritid också.

Sedan är det såklart viktigt att jag har ett jobb där jag trivs med själva arbetsuppgifterna och antingen har riktigt roliga och trevliga kollegor eller bra utvecklingsmöjligheter. Jag kan absolut stanna länge på ett jobb utan direkta utvecklingsmöjligheter om kollegorna är trevliga, chefen bra och arbetsbelastningen rimlig.

Och såklart, rimligt mycket jobb och rimlig lön. Oavsett vad jag tycker om jobbet så klarar jag mig inte på att jobba en dag i veckan och inte heller om det blir övertid varje dag. Och jag måste ha en lön som det går att leva på.

 

[Milosari]

Nr 1: meningsfulla arbetsuppgifter och möjlighet till utveckling.

Nr 1,5 blir möjlighet till flex. Kan inte jobba samma tider alla veckor

Nr 2;
Jag vill ha en chef som öppnar dörrar, som låter mig möla på som en flodhäst. Jag vill ha ett mål och en riktning, men vill bestämma vägen (och hur) själv. En bra chef är tydlig i sina förväntningar på mig och i sin kommunikation.

När det gäller kollegor så har jag inte haft något gäng med dåliga kollegor. Men visst finns det alltid dem vars inkompetens ställer till det. Så få av den sorten är nog också ett kriterie

 

[starcraft]

Utvecklande och givande arbetsuppgifter, en bra ledning och trevliga kollegor.

En bonus för mig är också om jag kan styra över min tid själv och inte måste jobba exakt 8h varje dag utan kan anpassa efter arbete, dagsform och övriga livet.

Förutsätter så klart att lön och grundläggande vettiga arbetsvillkor uppfylls.

 

[FeatherCloud]

Kollegorna! Både att de matchar jobbmässigt men också att vi klickar på ett mer "privat/personligt" plan. Vi har alltid kul diskussioner på fikarasten, det är värt massor.

Chefen och ledningen, att det finns förtroende, tillit och tydlighet i mandat och ansvar.

Varierade uppgifter. Jag har fortfarande massor kvar att lära i olika sakfrågor och delar av våra processer som jag inte gått igenom än trots att jag varit snart 9 år på samma arbetsplats. Det finns alltid något nytt att ta tag i.

Och sen flex såklart, gör helt klart livet lättare och trivseln större. Även andra typer av "friheter" som att jag har lätt att få ledigt tex.

 

[Seabaz]

Först och främst för pengarnas skull.
Bra chefer som lyssnar och sedan roliga kollegor.

Det är väldigt upp och ner på mitt jobb. Kan vara hur bra och kul som helst men ibland är det vidrigt och pinsamt.

Cheferna är ett gift par där frugan "aldrig har fel" och om något skiter sig är det alltid någon annans fel (även när hon gjort fel så beror det på det eller det) ibland skriker på sin man inför både oss anställda och kunder i butiken. Man liksom bara... neej!

Andra gånger är det jättebra, alla är glada och har kul. Dom bjuder på mycket och är flexibla med jobbtider om man behöver göra nåt.

Tittar konstant på jobb men bor på en liten ö så svårt att hitta något bättre fast jobb om man inte vill pendla till fastlandet (30 min färja, biljetter t/rt för 5 dagar går på ca 700kr så...)

 

[Araminta]

Utveckling är helt basalt för min del. Jag måste känna att jag kommer framåt. Och då pratar jag inte status/pengar (är i helt fel bransch för sånt), utan kunskap och mental stimulans. Jag har en hjärna som en border collie. Utöver det vill jag ha mandat att jobba
självständigt och bra kollegor att samarbeta med. En negativ atmosfär i arbetslaget kan sänka mig rejält.

Chefsskapet taggar in på en fjärdeplats, förutsatt att självständigheten finns där. Rent generellt så jobbar man i min branch relativt långt ifrån närmsta chef. Jag har direkta interaktioner (dvs samtal, diskussioner vid APT/möten, mejlkonversationer) med min närmsta chef i snitt 1-2 gånger i veckan. Och det är med en närvarande och engagerad chef.

Chefskapet är fantastiskt när det funkar (som nu) men jag har haft två år av kasst chefskap tidigare och inte haft en tanke på att sluta. Utveckling, arbetslag och självständighet väger definitivt tyngre.

 

[Görel]

Intressanta arbetsuppgifter.
Vettig ledning.
En god arbetsmiljö.
Anständigt betalt.
Kollegor som man kan utbyte av, några gemensamma intressen. Som barnlös är de värsta arbetsplatserna där kollegorna bara pratar om sina barn.

 

[malumbub]

De arbetsplatser/-grupper jag trivts på och velat vara kvar på och idag kan sakna har
- haft arbetsglädje inom gruppen och ett gemensamt mål vi alla förstått och strävat efter
- visat respekt för varandra och haft korrekt bemötande
- kunnat anpassa arbetet efter dagsform

Sen saknar jag två av mina jobb som personlig assistent p g a personkemin med brukaren.

 

[the_connemara]

Det är mycket som inte fungerar för mig på mitt jobb men det som gör att jag ändå aldrig känt jag velat byta (över 10 år nu) är orangerat:
*Påverkan på sin vardag. Också det som förstör mycket för mig när jag känner jag bara stöter på stoppklossar.
*Utvecklingsmöjligheter. För mig innebär det inte nödvändigtvis befordran eller faktiska utbildningar utan jag är väldigt driven och självgående där.
*Arbetstider och lön. Jag trivs med vårt 5-skift, passar mitt hästliv bra och ger en del OB.
*Kollegorna man träffar mest alternativ jobbar tätast med. Att det som kräver samarbete och kemi funkar bra och att det finns bra "paus"relationer. Mitt skiftlag bidrar alltid med bra energi och fin buffert när saker inte gå som det ska/man inte är på topp.

Det ovan gör att jag trots allt trivs bra även om jag tycker all ledning är förvirrande ofungerande i mina ögon. Jag är extremt strukturerad dock.

 

[cassiopeja]

Respekt (från chefer, mellan kollegor och i organisationen).
Sammanhållning (trevliga kollegor, inkluderande miljö).
Omväxling (många olika arbetsuppgifter så att det inte blir tråkigt).
Mänskliga krav (dvs arbetsbelastningen får inte vara för hög och jag ska inte förväntas göra det omöjliga).
Frihet under ansvar (flextid!! och möjlighet att jobba hemifrån).
Meningsfullhet (att jag kan känna att jag jobbar för något bra syfte).

 

[piggelin]

* Bra kollegor och bra chef
* flexibel arbetstid
* möjlighet till distansarbete
* rimlig pendlingstid
* varierande arbetsuppgifter, att man sällan har tråkigt
* bra lön

Allt detta har jag på mitt jobb som jag snart varit 7 år på