Vad är viktigt för dig i en tränare?

[Hallonsoda]

Tråden föddes efter en träning där hästen sprang på bra och fint men jag kände mig så totalt förstörd mentalt av tränaren. Grät till och från resten av kvällen och ledsenheten har kommit tillbaka ett par gånger under dagen idag också.

Jag försöker förstå vad i mig som gör att jag blir så otroligt påverkad av vissa tränares vissa träningar. Det är inte första gången det händer och jag har just nu en ganska stark negativ känsla kopplad till anläggningen i sin helhet, lite påfrestande eftersom jag är uppstallad där. Det känns inte sunt att börja spontangråta ett dygn senare för att jag ska åka till stallet (tränaren är extern, kommer inte springa på hen där). Men jag kan inte hjälpa det?

Jag har hela livet kämpat med prestationsångest och att bli snällare mot mig själv men efter en träning där tränaren bara lyfter "grova brister" och uppmanar mig att bli hårdare mot mig själv är jag helt förstörd. Hur ska jag ens läka den här knuten om jag inte vet riktigt varför jag blir triggad?

Omgivningen tror att jag gråter för att jag är ledsen över att det gick dåligt. Jag tycker inte att det gick dåligt. De fattar inte att jag är ledsen för att ha blivit nedbruten ens om jag förklarar. De BEHÖVER väl inte förstå men det är jobbigt att känna som om de tycker att jag överdriver eller är känslig. Kan inte riktigt hjälpa den här reaktionen jag har, känner jag... Och det är svårt när andra tycker att tränaren är "så bra och pedagogisk", hade hen varit det hade jag väl inte funderat på att gå ut efter 30 min och gråtit efter 40.

Jag tycker att det låter som att du var med om en ogiltigförklarande av din egen kunskap, av en auktoritet inom ridning? Ifall jag tolkar rätt så var det säkert inte tränarens mening, men det landade så. Tänker att du säkert är väldigt ”investerad” i ridningen och har hållit på i tiotals år. Det är rätt jobbigt när en tränare uttrycker att hela den resan man gjort inte är nog. Situationen verkar ha ytterligare en social dimension. Tränaren anses vara ”så bra och pedagogisk” i ditt stall, vilket ytterligare spär på kraften i hens omdömen, och leder till att du ifrågasätter din egen förmåga.

Jag tycker att ridsporten ofta är ganska präglad av brist på logiska resonemang och ett ickevetenskapligt förhållningssätt. Många tränare kör på ”såhär är det” och uppskattar inte följdfrågor och diskussion kring de egna instruktionerna. Detta trots att hästmänniskor ofta har väldigt gedigen erfarenhet. Som en konsekvens finns väldigt ”ansedda” tränare som baserar sina metoder på ”såhär är det”, och som därmed kan ogiltigförklara dina egen kompetens på det sätt du beskriver.

Jag tror således att du reagerar starkt för att det är helt naturligt att få ångest när en auktoritet ogiltigförklarar ens egna kompetens. Tror dock inte att det är fel på din kompetens what so ever, utan tror snarare att auktoriteten ev. kan vila på en felaktig grund. Det låter dessutom som att det hela kryddats av att tränaren kanske har ett litet buffligt sätt och att du har prestationsångest. Personligen kan jag verkligen känna igen mig i det!

Ska även svara på ursprungsfrågan! Inte helt förvånande så vill jag ha en tränare som jag kan ha en dialog med, med goda kunskaper kring orsakssamband

 

[Bluefish]

@Cherarriduracell Andra behöver inte förstå, det kan inte ligga på dig att rättfärdiga att det helt enkelt inte känns bra. Det finns fler tränare där kemi och samsyn kan stämma!

 

[Cherarriduracell]

Jag tycker att det låter som att du var med om en ogiltigförklarande av din egen kunskap, av en auktoritet inom ridning? Ifall jag tolkar rätt så var det säkert inte tränarens mening, men det landade så. Tänker att du säkert är väldigt ”investerad” i ridningen och har hållit på i tiotals år. Det är rätt jobbigt när en tränare uttrycker att hela den resan man gjort inte är nog. Situationen verkar ha ytterligare en social dimension. Tränaren anses vara ”så bra och pedagogisk” i ditt stall, vilket ytterligare spär på kraften i hens omdömen, och leder till att du ifrågasätter din egen förmåga.

Jag tycker att ridsporten ofta är ganska präglad av brist på logiska resonemang och ett ickevetenskapligt förhållningssätt. Många tränare kör på ”såhär är det” och uppskattar inte följdfrågor och diskussion kring de egna instruktionerna. Detta trots att hästmänniskor ofta har väldigt gedigen erfarenhet. Som en konsekvens finns väldigt ”ansedda” tränare som baserar sina metoder på ”såhär är det”, och som därmed kan ogiltigförklara dina egen kompetens på det sätt du beskriver.

Jag tror således att du reagerar starkt för att det är helt naturligt att få ångest när en auktoritet ogiltigförklarar ens egna kompetens. Tror dock inte att det är fel på din kompetens what so ever, utan tror snarare att auktoriteten ev. kan vila på en felaktig grund. Det låter dessutom som att det hela kryddats av att tränaren kanske har ett litet buffligt sätt och att du har prestationsångest. Personligen kan jag verkligen känna igen mig i det!

Ska även svara på ursprungsfrågan! Inte helt förvånande så vill jag ha en tränare som jag kan ha en dialog med, med goda kunskaper kring orsakssamband

Jo så kan det absolut vara! Jag är ju själv diplomerad srl 2 och måste förstå varför Si är bättre än Så. "Tyst och rid" funkar inte för mig om jag inte förstår varför

Tack för resonemang! Det känns lite bättre nu med ord satta på reaktionen.

 

[Ray]

Nej, hopptränare. Mantrat är att hen och min vanliga "har samma linje" men jag lämnar aldrig min vanliga ridlärares lektioner gråtande. Jag har en svår/känslig/reaktiv häst som jag gör mitt allra bästa med så det är klart det är nedslående att få till sig att man inte kan rida.

Där rök min erfarenhet och teori åt skogen då!

En sak att ta med sig är ju att det är klokt att öva på hur man ska ta personer som ger en den dåliga känslan. Jag har samma problem även på annat i livet- att vissa liksom lyckas mangla ner mig utan ansträngning.
Istället för att förstå varför de lyckas trigga mig (vilket jag lagt alldeles för mycket tid på) har jag lagt tid på att förstå hur jag kan ta det bättre. Och jag tror ändå det är den bäst investerade tiden!

Sen behöver man ju inte träna för någon som man blir nedbruten av... Det kan vara för svårt att både lära sig rida och bygga upp sig mentalt samtidigt!

 

[Ray]

Jag tycker att det låter som att du var med om en ogiltigförklarande av din egen kunskap, av en auktoritet inom ridning? Ifall jag tolkar rätt så var det säkert inte tränarens mening, men det landade så. Tänker att du säkert är väldigt ”investerad” i ridningen och har hållit på i tiotals år. Det är rätt jobbigt när en tränare uttrycker att hela den resan man gjort inte är nog. Situationen verkar ha ytterligare en social dimension. Tränaren anses vara ”så bra och pedagogisk” i ditt stall, vilket ytterligare spär på kraften i hens omdömen, och leder till att du ifrågasätter din egen förmåga.

Jag tycker att ridsporten ofta är ganska präglad av brist på logiska resonemang och ett ickevetenskapligt förhållningssätt. Många tränare kör på ”såhär är det” och uppskattar inte följdfrågor och diskussion kring de egna instruktionerna. Detta trots att hästmänniskor ofta har väldigt gedigen erfarenhet. Som en konsekvens finns väldigt ”ansedda” tränare som baserar sina metoder på ”såhär är det”, och som därmed kan ogiltigförklara dina egen kompetens på det sätt du beskriver.

Jag tror således att du reagerar starkt för att det är helt naturligt att få ångest när en auktoritet ogiltigförklarar ens egna kompetens. Tror dock inte att det är fel på din kompetens what so ever, utan tror snarare att auktoriteten ev. kan vila på en felaktig grund. Det låter dessutom som att det hela kryddats av att tränaren kanske har ett litet buffligt sätt och att du har prestationsångest. Personligen kan jag verkligen känna igen mig i det!

Ska även svara på ursprungsfrågan! Inte helt förvånande så vill jag ha en tränare som jag kan ha en dialog med, med goda kunskaper kring orsakssamband

Detta var jättebra beskrivet!

 

[Cherarriduracell]

Där rök min erfarenhet och teori åt skogen då!

En sak att ta med sig är ju att det är klokt att öva på hur man ska ta personer som ger en den dåliga känslan. Jag har samma problem även på annat i livet- att vissa liksom lyckas mangla ner mig utan ansträngning.
Istället för att förstå varför de lyckas trigga mig (vilket jag lagt alldeles för mycket tid på) har jag lagt tid på att förstå hur jag kan ta det bättre. Och jag tror ändå det är den bäst investerade tiden!

Sen behöver man ju inte träna för någon som man blir nedbruten av... Det kan vara för svårt att både lära sig rida och bygga upp sig mentalt samtidigt!

Jag har i princip bara det problemet i ridningen. Men absolut, det var väl det jag tänkte att ett "varför" kunde hjälpa mig lösa ett "hur" efteråt.

 

[Ray]

Jag har i princip bara det problemet i ridningen. Men absolut, det var väl det jag tänkte att ett "varför" kunde hjälpa mig lösa ett "hur" efteråt.

Jo och det är intressant om inte annat- det där varför.
Jag älskar varför.

Men tänk om du bara skulle acceptera ATT tränaren gör dig ledsen och sen bestämma HUR du ska göra?

 

[Cherarriduracell]

Jo och det är intressant om inte annat- det där varför.
Jag älskar varför.

Men tänk om du bara skulle acceptera ATT tränaren gör dig ledsen och sen bestämma HUR du ska göra?

Hur menar du med hur? Jag kommer inte rida för hen mer.

 

[Elo]

Tråden föddes efter en träning där hästen sprang på bra och fint men jag kände mig så totalt förstörd mentalt av tränaren. Grät till och från resten av kvällen och ledsenheten har kommit tillbaka ett par gånger under dagen idag också.

Jag försöker förstå vad i mig som gör att jag blir så otroligt påverkad av vissa tränares vissa träningar. Det är inte första gången det händer och jag har just nu en ganska stark negativ känsla kopplad till anläggningen i sin helhet, lite påfrestande eftersom jag är uppstallad där. Det känns inte sunt att börja spontangråta ett dygn senare för att jag ska åka till stallet (tränaren är extern, kommer inte springa på hen där). Men jag kan inte hjälpa det?

Jag har hela livet kämpat med prestationsångest och att bli snällare mot mig själv men efter en träning där tränaren bara lyfter "grova brister" och uppmanar mig att bli hårdare mot mig själv är jag helt förstörd. Hur ska jag ens läka den här knuten om jag inte vet riktigt varför jag blir triggad?

Omgivningen tror att jag gråter för att jag är ledsen över att det gick dåligt. Jag tycker inte att det gick dåligt. De fattar inte att jag är ledsen för att ha blivit nedbruten ens om jag förklarar. De BEHÖVER väl inte förstå men det är jobbigt att känna som om de tycker att jag överdriver eller är känslig. Kan inte riktigt hjälpa den här reaktionen jag har, känner jag... Och det är svårt när andra tycker att tränaren är "så bra och pedagogisk", hade hen varit det hade jag väl inte funderat på att gå ut efter 30 min och gråtit efter 40.

Vi har en liknande tränare som kommer ibland. Vissa tycker att tränaren är fantastisk, andra går från träningen med oro i magen och en dålig smak i munnen. Det syns också på den senare kategorin att de blir stressade och då rider sämre och sämre.

De tär inte värt att rida för sådana tränare. Oavsett hur "duktiga" de anses vara. Mår man dåligt av det så skall man inte vara med.

 

[Fabian In Memoria]

Kan du beskriva vad som är modern ridning kontra gammal tung ridning? Jag är intresserad eftersom jag antar den ridning jag lärt mig måste vara gammal stil eftersom det var så länge sedan och jag sen hade ett långt uppehåll innan jag nyligen började igen. Jag vill ju inte rida tungt men jag har aldrig hört det här förut om modern ridning och vad det innebär.

Jag tror jag har förstått lite av den moderna ridningen nu efter två terminers återfall (efter 17 års uppehåll). Började rida på 70-talet och blev skolad i det där med knäslut och drivning i varje steg. Och att trampa ned hälarna med tårna riktade framåt ( trots att jag har av naturen utåtriktade fötter). Nu har jag lärt mig att vrida om i höftleden, inte rida med spända lår och skänklar och inte nöta med drivning hela tiden. Men balans och sits och bra händer får jag fortfarande bra kritik på!

 

[Ray]

Hur menar du med hur? Jag kommer inte rida för hen mer.

Men bra. Det var ju ett hur så det var väl det jag menade.

 

[_Taggis_]

Jag är "svår" med tränare, vissa funkar och vissa funkar inte alls för mig. Funderade idag på vad de som funkar/inte funkar har gemensamt för att fundera på vad jag letar efter i nästa tränare.

De som fungerar bra är ofta inkännande, accepterar brister "för x är bra idag och det är viktigare än att y är på plats alltid!" Och hittar positiva saker att säga i de flesta lägen. Bekräftar sin föregående kritik (nu var det bättre med x, bra! Tänk på y nästa gång).

De som fungerar sämre ger mig ofta känslan att allt ska ändras om samma dag. Varje grej man gör har en brist (såklart, jag är människa och långt ifrån fullärd) och det bekräftas aldrig bättre/sämre utan hela träningen blir en lång harang av saker jag ska förändra. Aldrig eller sällan bekräftelse på om man är på rätt väg eller inte. De brukar liksom nästan missa att de undervisar en människa som måste vara i en trygg, öppen sinnesstämning för att kunna ta till sig undervisning, utan ska bara prångla ut sina förbättringsideer lite oavsett hur det landar.

Har ni hittat några gemensamma nämnare för tränare ni funkar med/inte funkar lika bra med? Vad är viktigt hos en bra tränare för dig?

Jag är också svår. Det är för att jag efter 30 år vet exakt vad jag vill ha och vad jag inte vill ha. Jag har tom flyttat 100 mil för att ha tillgång till min favorittränare i en form jag aldrig kunnat ha där jag bodde förr. Det känns rätt extremt när det gäller en hobbyryttare men jag är ju lite udda överlag

Mina krav är att tränaren har en röd tråd från gräsrot till GP, att det är ett vedertaget beprövat system som används, att det alltid utgår från hästens bästa i ett långsiktigt perspektiv samt att tränaren är pedagogisk och kan ge tydliga instruktioner med väl underbyggda fakta som denne kan förklara så att jag själv vet exakt hur jag ska göra och varför. Det senare gör att jag kan träna på egen hand mellan passen, eftersom jag har en förståelse för systemet och dess effekter, mål och hur jag ska använda mina verktyg om jag stöter på patrull. Jag ska också kunna räkna ut varför jag stöter på patrull om jag gör det, vilket är ganska lätt att göra om man kan ridning i teorin och systemet hur det är uppbyggt.

Mina råd till de som håller på att leta bra tränare, att att fundera kring hur passen ser ut. Är det fokus på att lära sig rida med egen balans, korrekt sits och god grundridning eller är det fokus på övningar, rörelser och vägar. Det senare är inte en hållbar och vettig tränare för mig. Men ffa inte för hästen.

 

[MiniLi]

Kan du beskriva vad som är modern ridning kontra gammal tung ridning? Jag är intresserad eftersom jag antar den ridning jag lärt mig måste vara gammal stil eftersom det var så länge sedan och jag sen hade ett långt uppehåll innan jag nyligen började igen. Jag vill ju inte rida tungt men jag har aldrig hört det här förut om modern ridning och vad det innebär.

Det är nog inga vedertagna begrepp. Men jag vill inte rida på styrka varken i armar, sits eller ben. Förr var det ju mer ”fram fram fram! Mer ben!” Osv. Allt löses med mer skänkel framåt. Finns ju tränare som gör så än idag.

Bara att titta på toppdressyr och jämföra dagens bästa med det bästa från förr.

 

[Cavallo]

Det är nog inga vedertagna begrepp. Men jag vill inte rida på styrka varken i armar, sits eller ben. Förr var det ju mer ”fram fram fram! Mer ben!” Osv. Allt löses med mer skänkel framåt. Finns ju tränare som gör så än idag.

Bara att titta på toppdressyr och jämföra dagens bästa med det bästa från förr.

Tack jag tror jag fattar!

 

[Cavallo]

Jag tror jag har förstått lite av den moderna ridningen nu efter två terminers återfall (efter 17 års uppehåll). Började rida på 70-talet och blev skolad i det där med knäslut och drivning i varje steg. Och att trampa ned hälarna med tårna riktade framåt ( trots att jag har av naturen utåtriktade fötter). Nu har jag lärt mig att vrida om i höftleden, inte rida med spända lår och skänklar och inte nöta med drivning hela tiden. Men balans och sits och bra händer får jag fortfarande bra kritik på!

Tack för svaret, jag lärde mig på 90-talet framåt men jag tycker jag känner igen mig lite, dock kan jag ha blivit exponerad av den ”moderna” ridningen utan att ha förstått det när jag ridit då och då under åren fast då trott att det var att ”dom gör annorlunda utomlands”, jag blev galen på det där med tårna i USA att dom skulle peka utåt Oops . Jag ska försöka va uppmärksam på vad jag gör med allt det här nästa lektion. Som tur är är min nästa en privatlektion (förhoppningsvis på samma trevliga häst som är ny på ridskolan som jag totalt fallit för och rider hela tiden nu) så då kan jag ju specifikt göra min tränare uppmärksam på att jag ororar mig om att jag rider med omoderna olater så får hon hålla lite koll och säga till om det är så.

 

[Hallonsoda]

Jo så kan det absolut vara! Jag är ju själv diplomerad srl 2 och måste förstå varför Si är bättre än Så. "Tyst och rid" funkar inte för mig om jag inte förstår varför

Tack för resonemang! Det känns lite bättre nu med ord satta på reaktionen.

Åh vad kul att kunna bidra med något ! Jag tycker att den dynamiken jag beskrev tyvärr är rätt vanlig inom ridsporten även fast den såklart inte är allenarådande. Ridning är ju himla komplext och vad som anses vara ”bra ridning” växlar så mycket från person till person. Ibland hade det varit enklare att hålla på med ex. löpning. Bara en individ som ska prestera, inte två, och massa fin forskning som kan hjälpa en att optimera sitt träningsupplägg… Dock inte lika skoj

 

[Tualma]

Jag tycker att det låter som att du var med om en ogiltigförklarande av din egen kunskap, av en auktoritet inom ridning? Ifall jag tolkar rätt så var det säkert inte tränarens mening, men det landade så. Tänker att du säkert är väldigt ”investerad” i ridningen och har hållit på i tiotals år. Det är rätt jobbigt när en tränare uttrycker att hela den resan man gjort inte är nog. Situationen verkar ha ytterligare en social dimension. Tränaren anses vara ”så bra och pedagogisk” i ditt stall, vilket ytterligare spär på kraften i hens omdömen, och leder till att du ifrågasätter din egen förmåga.

Jag tycker att ridsporten ofta är ganska präglad av brist på logiska resonemang och ett ickevetenskapligt förhållningssätt. Många tränare kör på ”såhär är det” och uppskattar inte följdfrågor och diskussion kring de egna instruktionerna. Detta trots att hästmänniskor ofta har väldigt gedigen erfarenhet. Som en konsekvens finns väldigt ”ansedda” tränare som baserar sina metoder på ”såhär är det”, och som därmed kan ogiltigförklara dina egen kompetens på det sätt du beskriver.

Jag tror således att du reagerar starkt för att det är helt naturligt att få ångest när en auktoritet ogiltigförklarar ens egna kompetens. Tror dock inte att det är fel på din kompetens what so ever, utan tror snarare att auktoriteten ev. kan vila på en felaktig grund. Det låter dessutom som att det hela kryddats av att tränaren kanske har ett litet buffligt sätt och att du har prestationsångest. Personligen kan jag verkligen känna igen mig i det!

Ska även svara på ursprungsfrågan! Inte helt förvånande så vill jag ha en tränare som jag kan ha en dialog med, med goda kunskaper kring orsakssamband

Vilken klok och insiktsfull analys.

 

[Ramona]

Det är nog inga vedertagna begrepp. Men jag vill inte rida på styrka varken i armar, sits eller ben. Förr var det ju mer ”fram fram fram! Mer ben!” Osv. Allt löses med mer skänkel framåt. Finns ju tränare som gör så än idag.

Bara att titta på toppdressyr och jämföra dagens bästa med det bästa från förr.

Det är ändå rätt så roligt med de där gamla klyschorna att "om hästen blir tung så är det ryttaren som har för lite ben" etc. För någonstans stämmer de ju, även om det idag fokuseras mer på att ryttaren inte ska vara tung i handen än att sparka på.

 

[MiniLi]

Det är ändå rätt så roligt med de där gamla klyschorna att "om hästen blir tung så är det ryttaren som har för lite ben" etc. För någonstans stämmer de ju, även om det idag fokuseras mer på att ryttaren inte ska vara tung i handen än att sparka på.

Jag tycker nog inte att det stämmer. Självbärighet kommer inte direkt genom massiv drivning..

 

[Ramona]

Jag tycker nog inte att det stämmer. Självbärighet kommer inte direkt genom massiv drivning..

Såklart inte, men det funkar ju inte att inte driva och bara hålla heller.
Anledningen till att jag tog det exemplet är att jag i min närhet har en ponnyryttare i övre tonåren vars skänklar är framme på bogen ibland (ja, på riktigt) och hon har det skarpaste bettet tillåtet på ponny när hon rider och tävlar (även hemma). Hon tävlar för instruktör regelbundet, men det verkar som att ingen korrigerar detta. Hon klagar hela tiden på att alla hennes ponnyer är så starka (har flera stycken). Så sa jag en gång att när hästen blir stark är det ryttaren som har för lite ben och hon såg ut som en fågelholk.

Jag kanske har lärt mig rida på ett omodernt sätt, men vi lärde oss i alla fall att ha stabilitet i sätet och i skänklarna.