Sv: Vad är Ridning för DIG??
Jag undrar därför, Vad är Ridning för DIG?? Och, hur ser du på de andra typerna av ridning som finns där ute? Anser du att alla typer av hästar - och ridning - är lika 'bra', eller anser du att det finns en "rätt" typ av ridning?
Jag anser att det finns "rätt" typ av ridning och "fel" typ av ridning.
Det är inte ofta jag stöter på fel typ, men det händer, och det är alltid lika tråkigt.
Fel är när det är uppenbart att det går åt fel håll, att ryttaren rider för hårt eller "flamsigt" i förhållande till hur mycket man tränat hållbarhetsmässigt. Eller pressar för hårt rent allmänt.
En person som inte alls dressyrjobbar men älskar att flänga runt på fält i full galopp skulle med största sannolikhet falla in i facket "fel" enligt mig. Inte nödvändigtvis, men troligen.
"Rätt" är när man strävar efter harmoni. Men så länge hästen inte pressas för hårt eller tar skada så finns det en massa mellanting som inte behöver vara fel för det.
Ridning för mig är dressyr.
Dressyr i bemärkelsen att man vill skapa en kommunikation och kunna forma hästen och successivt få mer och mer harmoni och samspel i ridningen, trots att ambitionerna brukar öka i takt med att kommunikationen förbättras.
Ridning för mig kan också vara att "åka" häst i skogen. Att komma ut i naturen och få lite lätt motion.
Målet med min ridning är en kombination av dessa två - att kunna "åka" häst men samtidigt rida. Lite motsägelsefullt, men att man utan ansträngning och nästan bara tankeöverföring kan rida även lite svårare rörelser med en bärig häst i tillräckligt bra balans för att kunna följa de små impulserna. Och att få en riktig ridupplevelse varje gång man sätter sig på hästen, en "wow"-känsla av att man dansar fram.
Ridning kan såklart vara mycket mer. Jag testar gärna lite western, blandar friskt mellan dressyrstilar, hoppar lite för skojs skull, och gillar att titta på tävlingar (och vara med för skojs skull dvs klubbtävlingar och dylikt, men har hittills aldrig varit det på egna hästar). Tävlingar är ju väldigt roligt för att komma iväg och träffa lite andra hästmänniskor och visa upp sig, och få en utmaning - och även kvitto på om träningen gett utdelning. Det senare funkar dock inte för mig i nuläget eftersom jag inte pallar att träna specifikt för tävling utan väldigt basics för att befästa grunder på en sån nivå att tävling inte är aktuellt!
Hade jag haft en häst som redan är färdig för tävling skulle jag nog varit ute då och då.
Jag vill alltid ha ett syfte med ett ridpass. Inte rida omkring på slentrian utan att ha något att fokusera på. Förutom vid uteritter som känns lite mer som meditation, men på vägar kan det bli lite samma sak även där - för lite natur och för tråkigt underlag!
Därför blir ridning väldigt hjärnstimulerande, ny utmaning varje gång!
Om man pratar om
hästar rent allmänt och inte bara ridningen så är hästar mycket mer för mig.
Det är superroligt att trickträna (är hundmänniska från början!
) eller att bara lattja omkring lite med hästen lös, eller öva kommunikation.
Sen kan jag mycket väl tänka mig att jobba från marken om det inte funkar att rida av någon anledning, jobbar ju redan nu ungefär 50/50 uppsuttet/från marken (kanske t o m större andel från marken). Eller att köra om jag har en körbar häst, vägar man vågar köra på och utrustning till det. Att bara pyssla med sin häst och hitta på lite nya saker, att sitta i hagen och titta på när pållen äter, att ta lite bilder på sötnosen, med mera.
Hästar för mig är ju också "patienter" iom utbildningen jag går. Vilket betyder att jag ständigt försöker se, känna och tolka, och ta hänsyn till hur hästen verkar fysiskt. Tillfredsställer lite mamma-känslor skulle jag tro!
När man får pyssla och ta hand om.
Sammanfattningsvis:
Hästen är min vän. Ridning är vår lek och kommunikation.
Samtidigt är ridningen självklart för min egen skull, för att jag tycker det är roligt. Men det är samspelet, kommunikationen och utmaningen att försöka förbättra det jag tycker är roligt!
