Vad är normalt?

[Kaffekopp]

Det är väl iofs sällan det är något i mitt liv som är normalt...

Jag har iaf slutligen lyckats med att bryta med min sambo och fått honom att förstå att vi inte ska leva ihop längre. Han har alltid haft oerhört stort inflytande över mig och nu undrar jag lite över vad som är rimligt framöver. Vi har två barn i lägre tonåren. Han vill att vi ska göra saker tillsammans med barnen den här sista tiden vi bor ihop, men jag känner att det blir lite att lura barnen, för vi kommer inte att fortsätta tillsammans längre. Är det inte lika bra att de vänjer sig vid att utflykter och semestrar framöver inte kommer att innebära att vi åker allihop, utan det blir med antingen mamma el pappa? Dessutom säger han att han vill fortsätta köpa blomma till mig när jag har namnsdag och kanske en liten present till mig när jag fyller år. För mig låter det väldigt märkligt, brukar man verkligen göra så?

 

[mandalaki]

Skit i vad man brukar, gör som NI vill.

Det bästa ni kan göra för era barn är att vara vänner trots att ni inte lever ihop längre. Visst kan man köpa presenter till en vän.

 

[stjarnhimmel]

Hur vill du ha det? Jag tänker att det spelar ju ingen roll hur andra gör.. Det viktiga är hur ni vill göra..
Jag tror inte det finns en exakt mall som passar alla.. Alla familjer och alla separationer är olika..

 

[Korven]

Nej, när det var slut så var det ju för att man inte trivdes ihop. Sen tar ju barn det väldigt olika när man skiljer sig så där får man vara lite lyhörd.

 

[Sleepy]

Jag har iaf slutligen lyckats med att bryta med min sambo

Det låter som att det bästa för dig vore att du sa ifrån dig vidare kontakt som inte är nödvändig; dvs inget gemensamt umgänge med barnen och inga presenter. Foten i backen.

Vad som är"normalt" såsom "vanligast" är oväsentligt.

 

[athena]

Normalt är ett skällsord.

 

[Blueberry]

Det är väl iofs sällan det är något i mitt liv som är normalt...

Jag har iaf slutligen lyckats med att bryta med min sambo och fått honom att förstå att vi inte ska leva ihop längre. Han har alltid haft oerhört stort inflytande över mig och nu undrar jag lite över vad som är rimligt framöver. Vi har två barn i lägre tonåren. Han vill att vi ska göra saker tillsammans med barnen den här sista tiden vi bor ihop, men jag känner att det blir lite att lura barnen, för vi kommer inte att fortsätta tillsammans längre. Är det inte lika bra att de vänjer sig vid att utflykter och semestrar framöver inte kommer att innebära att vi åker allihop, utan det blir med antingen mamma el pappa? Dessutom säger han att han vill fortsätta köpa blomma till mig när jag har namnsdag och kanske en liten present till mig när jag fyller år. För mig låter det väldigt märkligt, brukar man verkligen göra så?

Tänk inte vad som är normalt för andra, utan tänk vad som är viktigt och rätt för dig.

 

[Kaffekopp]

Det låter som att det bästa för dig vore att du sa ifrån dig vidare kontakt som inte är nödvändig; dvs inget gemensamt umgänge med barnen och inga presenter. Foten i backen.

Vad som är"normalt" såsom "vanligast" är oväsentligt.

Jag har försökt bryta i mer än 5 år och jag har skadat sambon mkt på vägen. Han har iofs hotat med att slåss om att ha barnen på heltid, smutskastat mig och lovat att han ska göra allt han kan för att sabotera mitt nya liv och då har jag valt den fega/bekväma vägen och valt att stanna istället, även om jag egentligen inte ville det. Även i andra lägen så är han skicklig med ord, samtidigt som jag är dålig på att uttrycka mig i tal - speciellt när det är en pressad situation, så han hittar ofta argument som jag inte kan säga emot och vips! så har jag gått med på saker som jag egentligen inte vill.

 

[Kaffekopp]

Tänk inte vad som är normalt för andra, utan tänk vad som är viktigt och rätt för dig.

Men han säger hela tiden att han vill barnens bästa (och det vill naturligtvis jag med), vi har bara olika åsikter om vad detta innebär. Tyvärr har han dessutom brutit ihop och psykologen har ordinerat samtal med mig för att få honom på fötter. Jag vill helst inte prata med honom i den omfattningen, för jag blir bara helt förvirrad när han målar upp de värsta scenarierna hela tiden - det är fokus på allt som kan gå fel och det ska man självklart inte bortse ifrån, men allt måste ju ändå inte gå åt skogen hela tiden...

 

[tanten]

Det låter som att det bästa för dig vore att du sa ifrån dig vidare kontakt som inte är nödvändig; dvs inget gemensamt umgänge med barnen och inga presenter. Foten i backen.

Vad som är"normalt" såsom "vanligast" är oväsentligt.

@Kaffekopp - Jag INSTÄMMER!
Orden " slutligen lyckats med att bryta med min sambo" och "fått honom att förstå" känns som varningsklockor.

Du ska nog hålla dig undan och fundera i din enskildhet vad du vill. Fundera utan påverkan från honom.
Antagligen kommer du att känna annorlunda när ni varit ifrån varann ett tag.

Jag har mig själv att gå till. Jag levde i ett mkt destruktivt förhållande. När jag till slut gick - på stark inrådan från personen vi gick i familjerådgivning hos samt min psykolog - då kände jag skuld. jag gjorde allt för att göra det så smärtfritt som möjligt för honom. Han bodde t.ex. kvar i mitt hus över ett år.

Kusin som lämnades av sin man åkte tillbaka och städade, tvättade och lagade mat åt honom väldigt länge innan hon insåg att hon borde sluta med det.

Man ser inte så värst klart i början om det varit ojämn maktbalans i förhålandet.

Var för dig själv tills DU verkligen vet hur DU vill ha det, utan att ta hänsyn till vad han vill.

 

[tanten]

Men han säger hela tiden att han vill barnens bästa (och det vill naturligtvis jag med), vi har bara olika åsikter om vad detta innebär. Tyvärr har han dessutom brutit ihop och psykologen har ordinerat samtal med mig för att få honom på fötter. Jag vill helst inte prata med honom i den omfattningen, för jag blir bara helt förvirrad när han målar upp de värsta scenarierna hela tiden - det är fokus på allt som kan gå fel och det ska man självklart inte bortse ifrån, men allt måste ju ändå inte gå åt skogen hela tiden...

Men HJÄLP!

Han, han, han.
Hitta vad du vill och vad du känner och utgå från det.

DU är din främsta priorietet, tillsammans med barnen. Men din relation med barnen är din. Inte hans och din.

Buke finns här att bolla med. fortsätt med det.

 

[Sleepy]

Jag har försökt bryta i mer än 5 år

Då ska du definitivt bryta 100 % rakt av nu.

 

[Shaggy]

Jag har försökt bryta i mer än 5 år och jag har skadat sambon mkt på vägen. Han har iofs hotat med att slåss om att ha barnen på heltid, smutskastat mig och lovat att han ska göra allt han kan för att sabotera mitt nya liv och då har jag valt den fega/bekväma vägen och valt att stanna istället, även om jag egentligen inte ville det.

Men han säger hela tiden att han vill barnens bästa (och det vill naturligtvis jag med), vi har bara olika åsikter om vad detta innebär.

Med tanke på ovanstående så undrar jag...

Tyvärr har han dessutom brutit ihop och psykologen har ordinerat samtal med mig för att få honom på fötter. Jag vill helst inte prata med honom i den omfattningen, för jag blir bara helt förvirrad när han målar upp de värsta scenarierna hela tiden - det är fokus på allt som kan gå fel och det ska man självklart inte bortse ifrån, men allt måste ju ändå inte gå åt skogen hela tiden...

...varför du ska bära hans dåliga mående och bli tvingad att utsätta dig för den mentala utpressning han ägnar sig åt?
Är du säker på att psykologen verkligen föreslagit detta eller är det bara som han säger? Jag tycker det hela låter sjukt.

 

[sjoberga]

Men han säger hela tiden att han vill barnens bästa (och det vill naturligtvis jag med), vi har bara olika åsikter om vad detta innebär. Tyvärr har han dessutom brutit ihop och psykologen har ordinerat samtal med mig för att få honom på fötter. Jag vill helst inte prata med honom i den omfattningen, för jag blir bara helt förvirrad när han målar upp de värsta scenarierna hela tiden - det är fokus på allt som kan gå fel och det ska man självklart inte bortse ifrån, men allt måste ju ändå inte gå åt skogen hela tiden...

Byt psykolog. Om man söker professionell hjälp för att man har brutit ihop pga en destruktiv relation är inte isolerade samtal med ex. partnern rimligt att föreslå. Om psykologen är med i samtalet är det en annan sak, men det måste vara något DU vill göra helt frivilligt och oftast är det i ett syfte att båda parter vill ha kvar relationen. Vill minst en part bryta, är andra lösningar nog bättre.

Jag tycker det låter skumt att en psykolog ordinerar en sådan sak. Det är ju liksom kanske pga relationen på något sätt som vederbörande brutit ihop.

 

[Lovisaleonora]

Bara för att/om psykologen föreslagit detta behöver du inte medverka.

Tvärtom verkar det ligga i ditt intresse att göra en total brytning, så långt det går.

Barnen mår bra när mamma och pappa mår bra. Det är bättre för dem att du mår bra och pappa dåligt, hellre än att ni bägge mår skit. Och jag tror inte på att det går att lura barn om hur man mår.

 

[mandalaki]

Jag har försökt bryta i mer än 5 år och jag har skadat sambon mkt på vägen. Han har iofs hotat med att slåss om att ha barnen på heltid, smutskastat mig och lovat att han ska göra allt han kan för att sabotera mitt nya liv och då har jag valt den fega/bekväma vägen och valt att stanna istället, även om jag egentligen inte ville det. Även i andra lägen så är han skicklig med ord, samtidigt som jag är dålig på att uttrycka mig i tal - speciellt när det är en pressad situation, så han hittar ofta argument som jag inte kan säga emot och vips! så har jag gått med på saker som jag egentligen inte vill.

I det läget skulle jag försöka inte ha någon kontakt alls utöver den som ni måste ha kring barnen. Han låter manipulativ och du är nog inte utom räckhåll för hans manipulationer ännu.

 

[nexxa]

Tycker det låter som att han inte alls accepterar att ni går skiljda vägar när han vill att ni ska fortsätta umgås gemensamt med barnen osv. Om det tagit dig 5 år att ta dig ur detta så hade jag aktat mig för att tillåta honom fortsätta styra över hur ni skall ses. Dessutom märker barn, stora som små, när allt inte står rätt till. Jag var tex lättad när mina föräldrar separerade för att de gemensamt inte var vidare trevliga, så jag tycker faktiskt att du ska säga nej till umgänge "sista tiden" men även blommor och presenter till namnsdag och födelsedag. Snacka om att klamra sig fast med det uttalet

 

[tanten]

Är du säker på att psykologen verkligen föreslagit detta eller är det bara som han säger? Jag tycker det hela låter sjukt.

Ja, detta måste jag verkligen skriva under på.
Det låter inte OK - inte OK någonstans!

Är du verkligen säker på att det är psykologen som sagt det? Har du fått det direkt av hen? Om inte - då ska du int elita ett dugg på att detär sant.

Dessutom ska du verkligen inte ställa upp på det.

 

[Kaffekopp]

Jag svarar er alla, för ni är alla inne på samma spår.

Jag känner mig manipulerad, men jag vill ju att allt ska gå så smidigt som möjligt, men det är kanske en utopi? *suck* Det finns fler parametrar som jag inte tagit upp. Eftersom jag mått dåligt pga saker han har gjort (dels manipulering och nertryckning, kryddat med övertalningssex som jag mått dåligt av flera ggr/vecka i många år), sökte jag bekräftelse utanför vårt förhållande. Detta resulterade i en lång otrohetsaffär från min sida och med tiden började jag älska den mannen oerhört mkt. Vi har blivit påkomna av min sambo flera gånger, men pga att han hotat mig med barnen, att ställa till det för oss och dessutom åka och ha ihjäl den andra mannen, så har jag valt att stanna. Det är egentligen väldigt märkligt att han har velat fortsätta leva med mig, men han säger att han har älskat mig så mkt och att han trott att vi skulle kunna fixa det ändå, att han ändå velat fortsätta. Inför alla hot, så har jag inte trott på mig själv och därför inte vågat gå.

Nu är han tydlig med att han inte vill fortsätta med mig och kan acceptera att jag ska leva med någon annan. Jag vill flytta till min nya man (som har varit oerhört tålmodig) och det är där sambon sätter sig ordentligt på tvären. Han menar att barnen tar skada av att flytta rakt in, men det kommer att ta tid att sälja gården och jag menar att vi kan fasa in dem under tiden vi har gården kvar, men det vill inte mitt ex. Han menar att jag ska bo själv minst 6 månader (helst i närheten av honom), för att vi ska kunna fasa in dem i mitt nya förhållande då. Jag är rädd för att han kommer att ha fortsatt inflytande över mig om vi gör detta och jag vill bara bort från honom.

 

[purity_666]

Jag tycker det kan vara en bra idé om du är med på ett möte med psykologen. Då kan du ge din version och psykologen kan jobba med din sambo utifrån det, dvs bryt ihop och gå vidare. Vem vet vad han säger till psykologen nu? Kanske att ni jobbar på att hålla ihop eller liknande.
Vill din sambo blanda in dig i hans behandling tycker jag det är okej med ett samtal, men psykologen ska vara med. Kanske blir det mer verkligt för din sambo, kanske kan han få bättre hjälp att bearbeta det hela och i slutändan så vinner du på det också.

Sen vad som är normalt och inte normalt spelar väl ingen roll. Jag vet skilda människor som är goda vänner och där man kan fira jul tillsammans. De skilda med respektive partner kan vara på samma kalas utan bekymmer. Så man behöver inte vara ovänner för det, men din partner just nu verkar vilja få hålla kvar dig. Stå med fötterna i båda läger. Så kanske vore ett mer totalt bryt nu vettigt och senare när allt lagt sig kan man se om det går att ha en vänskap, men då först när båda är helt bekväma i att det inte är ni, inte kommer bli ni igen.