När jag & Hampus går från dagis passerar vi en låg/mellanstadieskola. Är inte första gången vi har problem att gå förbi den.
1) 3 tjejer i ca 10 årsålder börjar gå efter Hampus som lullar runt,han blir glad och säger glatt "hejhej" till dem,de fortsätter gå efter honom,tänkte inte så mycket på det,ofta brukar ju tjejer i den åldern tycka småbarn är söta,men sedan börjar de tränga honom och jag säger ifrån,tar Hampus med mig och går,de går efter och fortsätter tränga Hampus alla 3. Då säger jag ifrån och ber den sluta..."JÄVLA MONGOBARN" skriker ungarna åt Hampus.
2) IDAG: Vi går hem från dagis,Hampus kör själv vagnen men börjar krångla vid vägen som han VET att han måste stanna vid,plockar upp honom i vagnen efter många protester och han börjar skrika,går över vägen och förklarar för Hampus att man MÅSTE lyssna...Förbi cyklar en kille i 12 årsåldern med sig har han 2 kompisar,killen på cyklen brakar nästan in i vagnen och vrålar "AAAAAAAAHHHHHHHHGGGGRSJJJJJJJJJJJJJ!" rätt åt Hampus som blir jätterädd..."Men vafan håller du på med ryter jag som ju blir livrädd"...
"HÅLL KÄFTEN DIN JÄVLA BLATTE...ÅK HEM" skriker kompisen...Ursäkta vad sa du säger jag? Han springer ivög och skriker "JÄVLA BLATTE" (har givetvis inte en chans att få tag i ungen,dessutom är han ungefär lika lång som jag och hade förmodligen inte gett sig utan bråk)
Vad är det för fel på ungarna idag?
Eller är detta extremfall som föräldrarna inte vill ha hem/orkar med.
Är sjukt jävla trött på dem och blir givetvis ledsen över vad de säger.
Dessutom har jag nu en 2 åring som lärt sig säga "jävla blatte"
Vad är det för en sjuk värld vi lever i? Och var är ungarnas föräldrar. Som sagt killarna var i min storlek och hade jag fått tag i en hade jag förmodligen fått storstryk,å andra sidan var det tur för honom att jag inte fick tag i honom.
1) 3 tjejer i ca 10 årsålder börjar gå efter Hampus som lullar runt,han blir glad och säger glatt "hejhej" till dem,de fortsätter gå efter honom,tänkte inte så mycket på det,ofta brukar ju tjejer i den åldern tycka småbarn är söta,men sedan börjar de tränga honom och jag säger ifrån,tar Hampus med mig och går,de går efter och fortsätter tränga Hampus alla 3. Då säger jag ifrån och ber den sluta..."JÄVLA MONGOBARN" skriker ungarna åt Hampus.
2) IDAG: Vi går hem från dagis,Hampus kör själv vagnen men börjar krångla vid vägen som han VET att han måste stanna vid,plockar upp honom i vagnen efter många protester och han börjar skrika,går över vägen och förklarar för Hampus att man MÅSTE lyssna...Förbi cyklar en kille i 12 årsåldern med sig har han 2 kompisar,killen på cyklen brakar nästan in i vagnen och vrålar "AAAAAAAAHHHHHHHHGGGGRSJJJJJJJJJJJJJ!" rätt åt Hampus som blir jätterädd..."Men vafan håller du på med ryter jag som ju blir livrädd"...
"HÅLL KÄFTEN DIN JÄVLA BLATTE...ÅK HEM" skriker kompisen...Ursäkta vad sa du säger jag? Han springer ivög och skriker "JÄVLA BLATTE" (har givetvis inte en chans att få tag i ungen,dessutom är han ungefär lika lång som jag och hade förmodligen inte gett sig utan bråk)
Vad är det för fel på ungarna idag?
Eller är detta extremfall som föräldrarna inte vill ha hem/orkar med.
Är sjukt jävla trött på dem och blir givetvis ledsen över vad de säger.
Dessutom har jag nu en 2 åring som lärt sig säga "jävla blatte"
Vad är det för en sjuk värld vi lever i? Och var är ungarnas föräldrar. Som sagt killarna var i min storlek och hade jag fått tag i en hade jag förmodligen fått storstryk,å andra sidan var det tur för honom att jag inte fick tag i honom.