vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

[Mysgrisen]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

Oj då, det missade jag.

Jo, det är klart att det var väldigt jobbigt just då. Men sedan så fick vi ju hjälp att tillverka en liten bebis

 

[Calazirya]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

Oj då, det missade jag.

Jo, det är klart att det var väldigt jobbigt just då. Men sedan så fick vi ju hjälp att tillverka en liten bebis

Ingen fara på taket

Ja hjälpen kom ju , jag längtar också så himla mycket efter innehållet i min mage

 

[Mysgrisen]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

Det förstår jag att du gör! Tänk så spännande det är, man vill ju så gärna träffa den lill* inneboenden.

När är det dags?

 

[Calazirya]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

I slutet av mars, så det kryper närmare och närmare

 

[havreflinga]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

Visst har andra inte med barnalstrande att göra, men samtidigt är det ju en grej som när man väl lyckas så upptar det en stor del av mångas tillvaro (som jag vet att alla märker).

Ja, och även innan det lyckas, särskilt om man får försöka länge. Men det är ju svårt att få förståelse för om man själv inte har den erfarenheten. Det verkar vara många som undviker att prata om ofrivillig barnlöshet.

Jag är en sån person som frågar och pratar om allt. Kanske har nån tagit illa upp, och det är ju synd i så fall, men samtidigt är jag glad att två bekannta har svarat väldigt öppenhjärtligt och berättat massor om hur behandlingarna går till, hur relationen påverkas och hur det känns när "alla andra" blir gravida på löpande band.

Jag skulle aldrig komma med klämkäcka tips eller försöka bestämma hur många barn folk ska ha. Jag vill mest lyssna, så jag kan försöka förstå, och lära mig nåt.

En av tjejerna blev till slut gravid. När jag fick veta det blev jag jätteglad. Det var en riktig lycko-kick. Den kicken hade jag gått miste om ifall jag inte visste att de hade kämpat i flera år.

Jag har full förståelse för att inte alla orkar prata (eller skriva) om det jobbiga, men jag är väldigt tacksam mot de som orkar.

 

[Teilani]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

Nej det har jag inte, men jag förstår att det kanske inte är som att ha svårt för att bestämma sig för vilken bil man ska köpa precis.

Jag förstår att det är en sorg, och jag kan vara taktisk mot människor som har sorg, men om jag inte vet kan jag inte reagera efter det heller. Som någon sa efter att barnet blivit till pratas det om det konstant, men innan är det väldigt hysch hysch och alla vänliga frågor uppfattas som krav, eller påhopp. Vilket jag kan garantera att de inte är. Påhopp känner man igen, utskälld för man inte har några syskon, Jösses!

Det talas väldigt lite om sorg i vårat samhälle överhuvud taget. Man säger gärna att när en närstående dör så finns de kvar för vi minns dem. Men hur ofta pratar vi om de döda egentligen?

Helt OT för den här tråden så det behöver inte spinnas vidare på, men jag blir lite ledsen över den klämkäcka stämning som råder i samhället. Där vi inte pratar som döden annat än i mycket allmänna ordalag, och om någon man älskar dör ska man fortsätta gå till jobbet och le, det ska inte märkas att man har sorg. Sorg är såklart privat och man vill inte alltid berätta för alla precis hur man mår, men om de inte vet hur ska de då kunna ta hänsyn. Vi kanske skulle återinföra svart armbindel, inte för att få en ström av sympati och medkänsla utan för att slippa låtsas som vi är glada när vi inte är det utan att bli ifrågasatta.

 

[Calazirya]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

Helt OT för den här tråden så det behöver inte spinnas vidare på, men jag blir lite ledsen över den klämkäcka stämning som råder i samhället. Där vi inte pratar som döden annat än i mycket allmänna ordalag, och om någon man älskar dör ska man fortsätta gå till jobbet och le, det ska inte märkas att man har sorg. Sorg är såklart privat och man vill inte alltid berätta för alla precis hur man mår, men om de inte vet hur ska de då kunna ta hänsyn. Vi kanske skulle återinföra svart armbindel, inte för att få en ström av sympati och medkänsla utan för att slippa låtsas som vi är glada när vi inte är det utan att bli ifrågasatta.

Jag upplever faktiskt att det lite som du skriver, man möter ganska mycket oförstånd i sin sorg bland människor som inte upplevt sorgen man går igenom.

Det är ju bara att se på någon som uppmärksammats otroligt, Arboga mamman, hon har fått ta emot mycket "skit" för att hon ofta ler och ser glad ut i TV när dom intervjuar henne.

 

[Io]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

Kapar lite.

Min sambo är några år äldre än mig och även äldsta barnet bland 4 syskon. Varje gång vi är hem till hans föräldrar får man alltid höra: "Jag vill bli farmor" eller "Alla andra får barnbarn utom jag". I julas fick jag nog och svarade jag att jag inte ens vill ha barn som det känns nu och att hon faktiskt har 3 andra barn också. Då svarade hon kallt "Då får du allt göra slut med min son, för jag ska ha barnbarn". Inte bara en utan två gånger under en och samma vecka kläckte hon ur sig det. Det gjorde mig oerhört ledsen!

Det gör mig också arg att människor tar för givet att alla kan få barn! Det finns för sjutton människor som inget hellre vill än få barn och försöker och försöker. Då kan man lika gärna sticka kniven i hjärtat på dem på en gång istället...

Vad skönt det hade varit (för många parter) om släkt/vänner bara kunde vara tysta och låta respektive par sköta sina egna liv. Det skulle spara mycket sorg och ilska med för den delen.

 

[Kattennizze]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

Jisses, hade min svärmot kläckt ur sig nåt så urbota dumt hade hon fått en utskällning som hette duga. Jag hoppas att du inte tog åt dig utan insåg att hon var helt dum i skallen. Tala om självupptagenhet och att se sina egna behov först och främst!!
Nej, man pratar vädligt lite om både sorg och tuffare ämnen som t ex ofrivillig barnlöshet. Jag har inga som helst problem att prata om det, utan snarare ett behov av att göra det. Jag kan nästan prata med vem som helst om det, och min upplevelse är att folk har sån lite kunskap om ämnet, det är nästan som dom tror att det inte finns (kanske enligt devisen om jag blundar riktigt hårt så syns det inte, alltså finns det inte heller). Folk vet knappt vad provrörsbehandling är för någonting.

 

[Teilani]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

Herregud, jag blir helt förstummad, min kära svärmor har inte frågat en enda gång. Det är nästan så man undrar om hon kanske inte vill ha barnbarn, men det är ändå bättre än det du råkat ut för!

 

[ameo]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

En av tjejerna blev till slut gravid. När jag fick veta det blev jag jätteglad. Det var en riktig lycko-kick. Den kicken hade jag gått miste om ifall jag inte visste att de hade kämpat i flera år.

Just det där känner jag igen...
En av mina vänner försökte i över 10 år, inkluderat två misslyckade IVF-försök. Jag fick veta det av en slump efter ett antal år, men sen pratade vi en hel del om det.
Jag LED verkligen med henne när hon fick mens igen eftre IVF-försöken - och tyckte livet var bra orättvist eftersom jag under tiden hann få två barn...
Förhållandet tog till sist slut (pga otrohet från killens sida) och hon träffade en ny kille. Och när hon blev gravid med honom nästan med en gång, jag blev så glad för hennes skull att jag satt och grät lyckotårar en hel kväll...

 

[Mammas]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

Angående det här med att få barn tätt drömde jag häromnatten att jag födde barn. I drömmen var det den 7:e januari, dvs exakt två månader efter att Loke föddes. Det tyckte jag (i drömmen) var lagom ålder mellan syskonen. Kan inflika att jag inte var alltför ledsen att jag "bara" hade Loke när jag vaknade.

On Topic har folk inte börjat tjata om syskon än, men det kommer väl.

 

[Mitten]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

Då skulle du hört min BM när jag först berättade om vårat problem.

Hennes råd var att köpa hem lite vin och räkor så skulle det ordna sig

Nu blir jag sur på riktigt
Får jag fråga hur ni fick hjälp?

 

[Mitten]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

Jisses, hade min svärmot kläckt ur sig nåt så urbota dumt hade hon fått en utskällning som hette duga. Jag hoppas att du inte tog åt dig utan insåg att hon var helt dum i skallen. Tala om självupptagenhet och att se sina egna behov först och främst!!
Nej, man pratar vädligt lite om både sorg och tuffare ämnen som t ex ofrivillig barnlöshet. Jag har inga som helst problem att prata om det, utan snarare ett behov av att göra det. Jag kan nästan prata med vem som helst om det, och min upplevelse är att folk har sån lite kunskap om ämnet, det är nästan som dom tror att det inte finns (kanske enligt devisen om jag blundar riktigt hårt så syns det inte, alltså finns det inte heller). Folk vet knappt vad provrörsbehandling är för någonting.

Jag är precis som du, pratar gärna om det, och även om sorg etc. Min mormor dog innan jul och jag pratar om henne varje dag

 

[Björk]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

Men här verkar det som om det helst ska hållas hemligt tills man är i 5 månaden, varför är det så? Om det nu inte går som vi önskar så vill jag ju kunna prata med min familj om det och få stöd från dem. Men det är skillnad på familj och kreti och pleti i det läget.

Det är kanske lite olika hur man är och hur familjen är? Vi avslöjade vår graviditet tidigt och jag hade tyckt det varit skönt att få stöd av anhöriga OM det gått åt pipsvängen. Men samtidigt så förstår jag dem som INTE vill att anhöriga ska veta - kanske vet de att mor- och/eller farföräldrar inte ALLS blir något stöd om det går åt h-vete utan bara en ytterligare belastning. Om ens egna föräldrar sörjer barnet som inte blev mer än en själv eller om de liksom "tar över" sorgen så är det nog inte så mycket till hjälp och stöd i en jobbig situation. Jorå, det finns tyvärr människor som fungerar så.

Det kan också vara så att man bestämt sig för att göra fvp och göra abort om fostret visar sig ha några fel. Men kanske vet man att just abort är något som ens anhöriga eller vänner är extrema motståndare mot. Då är det inte heller en situation där man vill upplysa alla om graviditeten förrän man kommit så långt att man VET att man går till slutet.

Med andra ord: det finns lika många situationer som det finns individer.

Jag har en bra relation till mina föräldrar, men inte heller jag skulle tala om för mina föräldrar exakt när/om vi tänker försöka få syskon till sonen. För jag vill inte höra frågan "har det tagit sig ännu?" varje månad av dem eller andra. Det handlar helt enkelt om vårt liv; mitt och sambons. De får veta tids nog.

 

[jea78]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

fy det är så jobbigt, vi har det likadant
vi vill verkligen inte ha en till då det varit så jobbigt med vår prinsessa, hon är snart två och har tex inte sovit en hel natt än.
Men dom flesta säger att det är sååå synd om ensambarn.

 

[Mysgrisen]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

Nu blir jag sur på riktigt
Får jag fråga hur ni fick hjälp?

Vi kontaktade en privatklinik. Eftersom vi redan hade ett barn tillsammans så skulle vi ju ändå fått bekosta allt själva.

Vi gjorde ett IVF som tyvärr misslyckades. Efter det så satte vi in en frysis som ville stanna hos oss

 

[Mitten]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

Å, en frysis?
Jag är så intresserad för jag gissar att vi landar hos privatklinik till slut också, vi tänkte ge det något år (när vi väl sätter igång) sen tar vi hellre hjälp än håller på och ångestar varje månad.

Var det svårt för er att fp till första bebisen också?

 

[Mysgrisen]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

Våran första kom till på naturlig väg.

Skrev du frågetecken efter frysis för att du inte vet vad det är?

Vi gjorde vårat IVF på Carl von Linnékliniken i Uppsala, här kan du läsa massor: http://linne.se/

Ja det är verkligen jobbigt när man är inne i "cirkusen".

 

[Warmia]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

Känner i stort sett som du!
Grejen är att jag kanske vill ha en till men jag tror inte att jag skulle klara av 2 st, 1st som är då ca 3år och 1st bäbis. Min dotter nu är väldigt krävande, vill ha mkt uppmärksamhet, bäras mycket och kan inte göra något på egen hand utan att man är 10cm ifrån henne. Det största av allt är nog hästarna, det känns helkört att hinna med någon häst med 2 småbarn, har dock funderat på att avskaffa häst ett antal år så länge dom är små, men kan man leva utan häst???