vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

[MariaAhmira]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

Känner i stort sett som du!
Grejen är att jag kanske vill ha en till men jag tror inte att jag skulle klara av 2 st, 1st som är då ca 3år och 1st bäbis. Min dotter nu är väldigt krävande, vill ha mkt uppmärksamhet, bäras mycket och kan inte göra något på egen hand utan att man är 10cm ifrån henne. Det största av allt är nog hästarna, det känns helkört att hinna med någon häst med 2 småbarn, har dock funderat på att avskaffa häst ett antal år så länge dom är små, men kan man leva utan häst???

Ja, hästarna är ju en stor del av sitt liv, sin livsstil!
Sjläv vill jag absolut få ett syskon till min son men även behålla livet med hästarna... jobbit man får ju räkna med att släppa på ridande och tävlande ett tag men jag har svårt att se ett liv utan min djur

 

[ameo]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

Psst... Jag väntar mitt fjärde barn och har 10 hästar på gården... Plus att vi brukar ha en fårflock, fast just nu är det tomt på den fronten.
Ridningen ligger på hyllan pga att jag snöat in på avelsbiten.

 

[Mitten]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

Våran första kom till på naturlig väg.

Skrev du frågetecken efter frysis för att du inte vet vad det är?

Vi gjorde vårat IVF på Carl von Linnékliniken i Uppsala, här kan du läsa massor: http://linne.se/

Ja det är verkligen jobbigt när man är inne i "cirkusen".

Ja, IVF har jag äst om men frysis (antar att det är ett embryo som fryses ner när man plockar ägg?) hade jag inte hört talas om Men jag skall genast läsa på

 

[Mysgrisen]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

Japp, det är ett nerfryst embryo! Eller en liten eskimå kanske

 

[Mitten]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

Hihi, måtte bli en 'cool' bebis då ...

 

[Little Miss Piggy]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

Jag har nog aldrig fått den frågan.... Kanske för att jag hade jobbig graviditet, jobbig förlossning, och på den kakan fick jag förlossningsdepretion.... sen har jag högt och klart deklarerat att jag INTE ska ha fler barn, att jag har redan allt jag behöver och att jag inte vill ta av min tid till dotter till ett nytt barn, jag har inte tid!!!

det är klart, kanske blir det ett barn nån gång, men det är väl något jag och min sambo bestämmer över?

 

[Spirit]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

Känner igen det där.

Var ett förbaskat tjatande direkt när jag & sambon träffades att svärmor ville bli farmor.
Sen när jag var gravid med Jonathan så blev det istället ett jäkla tjafsande om när vi skulle skaffa ett syskon. Då var inte ens Jonathan född ännu

Tror det tog max 1-2 månader efter vår hemska förlossningen innan tanten började tjafsa igen & beklaga sig att hon ville bli farmor.
När jag träffade henne så kom genast frågan: Är du gravid igen ännu???

Slutade följa med till sist & sambon plus svärfar gav henne en rejäl blåsning till sist, nu har hon hållt sig lugn i ett par månader.

En eloge till mina föräldrar, mina syskon har barn sen många år & hon blev snaraste förvånad över att jag var gravid & skulle ha barn över huvudtaget. Jag ligger flera år efter mina syskons ålder när dom skaffade sitt första.
Jonathan blev hennes 8e barnbarn.

Har haft människor i vår omgivning som har "pikat" oss om vi inte skall försöka skaffa barn igen, säkerligen i all välmening. Dom människorna ingår inte längre i vår umgängeskrets, jag har fullständigt brutit kontakten med dom, någon takt, ton & reson får det faktiskt vara.
Jonathan var inte precis ett par strumpor som det råkade gå hål på. Eller en defekt diskmaskin som man bara byter ut eller skaffar en ny istället.

Jag har sagt, den dagen nr 2 kommer dvs vi gör ett nytt försök så ska jag steriliseras efteråt. Tycker min kropp & mitt psyke har fått vad den tål.

Jag vet inte ens om vi kan få barn igen pga det som hände...

 

[Calazirya]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

Usch jag blir helt bestört när jag läser om hur ni blir ifrågasatta om barn nummer 2, har folk inget vett i kroppen?

Min bror förlorade också sitt barn och det var INGEN som tog plats och pressade dem på när en 2:a skulle komma eller överhuvudtaget om det skulle komma en 2:a.

Vi i familjen valde att stå tillbaka, låta dom sörja och planera helt ifred.

 

[Mli]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

kl

Är det inte lite mode nu att ha barn så tätt som möjligt? Verkar som om det har blivit nån tävling. Och har man barn med runt 12 månader emellan så är det ju jättesuperbra och coolt! För att inte tala om hur DUKTIG man är som förälder då! Och allra helst så ska ju det vara mindre än 12 månader mellan barnen och storasyskonet ska ju både kunna gå och prata 3-ordsmeningar.

Jag har full förståelse för de som bara vill ha ett barn, 10 barn, 7 år emellan eller väldigt tätt. Alla gör som det passar den egna familjen.

Vi fick aldrig frågan om syskon eftersom vi valde att ha tätt emellan. Däremot vad jag less på allt tjat om att INTE ha barn tätt. Jättekul när man redan var gravid men inte hade berättat det än. Hela min släkt fick en chock.

Om jag hade fått frågan och inte varit gravid eller inte heller planerat en graviditet så hade jag nog sagt nåt i stil med "just nu så vill vi vänta med syskon, vi får se hur det blir" . Det är ju neutralt och relativt trevligt iallafall.

 

[Hiddeous]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

Usch jag blir helt bestört när jag läser om hur ni blir ifrågasatta om barn nummer 2, har folk inget vett i kroppen?

Min bror förlorade också sitt barn och det var INGEN som tog plats och pressade dem på när en 2:a skulle komma eller överhuvudtaget om det skulle komma en 2:a.

Vi i familjen valde att stå tillbaka, låta dom sörja och planera helt ifred.

Jag gjorde misstaget att ställa den frågan (ska ni försöka igen?) till en kvinna som fick missfall, och insåg att det sannolikt var klumpigt och bad om ursäkt för det. Men jag sa också som det var: att jag omöjligen kunde veta hur hon kände det, att alla reaktioner är individuella. Så tror jag det är i många fall. Folk frågar av välvilja, men uppfattas som elaka. Vill man bryta en sådan vänskap, visst, men det ger inget barn tillbaka. Jag tror att det är bättre att förlåta, för sin egen skull.

 

[Freddie]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

Makens släkt började fråga om syskon sisådär en gång i veckan när sonen var 6 månader (och jag var helt däckad i en svår förlossningsdepression). Nu är sonen 2,5 år och när vi svarar att det inte blir syskon ser de ut såhär: . Att "bara" ha ett barn är helt otänkbart för makens släkt (som är enorm, mark my words). Ändå känner jag att jag lyckats nå fram med budskapet nu - att jag inte vill ha frågan och inga underliggande anklagelser om att "han behöver syskon". De vill ju bara väl, men visst är det tjatigt i längden!

 

[Calazirya]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

Nu vet jag inte vad du har i bagaget..

Så jag talar utifrån mig när jag skriver detta.

Jag har aldrig förlorat ett barn så jag vet inte hur man känner/tänker och det räcker för att jag inte kan påstå att " det är bättre att förlåta ".

Folk frågar inte alls av välvilja alla ggr det kan jag lova dig..

 

[Hiddeous]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

Nu vet jag inte vad du har i bagaget..

Så jag talar utifrån mig när jag skriver detta.
Jag har aldrig förlorat ett barn så jag vet inte hur man känner/tänker och det räcker för att jag inte skulle påstå att " det är bättre att förlåta ".

Folk frågar inte alls av välvilja alla ggr det kan jag lova dig..

Det är ju lika svårt att veta, i så fall; även där gäller det ju att sätta sig in i en annan människas huvud. Jag tror som generellt riktmärke, att det är bättre att förlåta för sin egen skull, inte för andras skull. Det finns många psykologiska studier som tyder på detta också. Annars går man och bär på inre konflikter och de gör inte saken bättre. En sådan tragedi är ingens fel.

 

[Calazirya]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

Nej en sådan tragedi är absolut inte någons fel, det är det väl absolut ingen som påstår?

Men vad du ( nu spekulerar jag ) och jag tror är liksom inte rätt för alla.
Du skriver ju själv att alla sörjer olika.

Jag har så svårt att förstå varför man inte bara kan låta personerna sörja ifred och komma till en när dom själva är redo?

Varför måste man prockla på folk sina åsikter även om det är av välvilja?

Varför är det så viktigt?

Om man inte vet vad som rör sig i huvudet på personen, kan man då inte stå tillbaka och avvakta med sådana frågor istället för att klampa på?

 

[Hiddeous]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

Jag har så svårt att förstå varför man inte bara kan låta personerna sörja ifred och komma till en när dom själva är redo?Varför måste man prockla på folk sina åsikter även om det är av välvilja? Varför är det så viktigt?

Därför att för många (enligt vittnesmål) är det betydligt värre att folk gör just det; drar sig undan, låtsas som om ingenting har hänt, slutar att umgås.

När det gäller den person jag frågade (jag tvingade inte på några åsikter, hoppas jag) hade jag hört från andra kollegor att hon var rätt öppen med vad som hade hänt och harmonisk, vilket gjorde att jag bemötte henne ganska rakt på sak.

 

[Calazirya]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

Jag pratar absolut inte om att dra sig tillbaka, låtsas som att inget har hänt och sluta umgås.

Det är skillnad på att låta paret/personen ifråga ta plats och själva styra över deras liv än att bara strunta blankt i dom och sluta umgås, iallafall i min värld.

Nu kan jag bara tala för hur det var hos oss efter att min brorsdotter gått bort och vi gav dom utrymme att sörja med och utan oss.

Dom valde själva hur och när dom ville sörja med oss och när dom ville sörja själva.

 

[Hiddeous]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

Det är skillnad på att låta paret/personen ifråga ta plats och själva styra över deras liv än att bara strunta blankt i dom och sluta umgås, iallafall i min värld.

Ja, det kan jag hålla med om. Men om man är släkt har man troligen ett annat sätt att umgås på, ett annat djup, än om man bara är kollegor och det sprids rykten på arbetsplatsen.

Jag vet inte vad du menar med att styra över någon annans liv?

 

[Calazirya]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

Styra över deras egna situation skulle det stå, ber om ursäkt för misstaget

 

[Hiddeous]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

Nej en sådan tragedi är absolut inte någons fel, det är det väl absolut ingen som påstår?

Nej, men det är nog lätt hänt att kanalisera känslorna på andra. Helt förståeligt.

 

[Calazirya]

Sv: vad alla tjatar! "dags för syskan snart?"...suck...

Fast vad har det med vår diskussion att göra egentligen ?

Jag förstår inte heller hur du menar när du skriver att det är lätt hänt att man kanaliserar känslorna på andra ?