vackra människor

[tjenixen]

Sv: vackra människor

var med du man måste faktiskt inte skriva allt.

 

[tjenixen]

Sv: vackra människor

men du vet väl ändå vad du anser vara ett vackert/bildskönt utseende? utan att ha träffat en person på riktigt.

 

[martha]

Sv: vackra människor

men du vet väl ändå vad du anser vara ett vackert/bildskönt utseende? utan att ha träffat en person på riktigt.

Ja, det vet jag ju , jag har en kompis som ser ut som en barbiedocka..hon är så snygg så man tror inte det finns på riktigt ...hon har även ett gott hjärta ...fast folk stör sig på henne väldigt mycket då hon även är kroppsbyggare ...avundsjuka antar jag .

Men hon är ett ansikte för vad man kan kalla riktigt snygg

 

[Borttaget konto]

Sv: vackra människor

Jag vet inte vad det är för fördelar som man får för att man är vacker som man tex inte får för att man är rik? Eller vilka fördelar man får för att man helt enkelt är en person som syns väldigt mycket?

Jag tänker mig att det främst handlar om fördelar i kontakt med främlingar. Om du är världskändis och alla vet att du är rik - ok, men det är få människor som har sådan status. Med ett vackert utseende behöver du inte vara välkänd där du befinner dig, du behöver inte skylta med hur rik du är, du får bättre bemötande ändå. Dvs ett vackert utseende når fler, snabbare, det krävs bara ett ögonkast.

Annars är det väl rent generellt så att pengar och kontakter ofta räcker längre när det kommer till kritan. Skönhet innebär omedelbart inflytande (och kan kanske leda vidare till pengar och kontakter), men ett mycket bräckligt och tunt sådant. Sex sells, visst, men money talks.

 

[tjenixen]

Sv: vackra människor

Men är det verkligen så? Jämt? Och uppfattas det verkligen som bättre bemötande av mottagaren? Alltid? Vad är ett bättre bemötande - är det att bli sedd och bemött utefter visuellt intryck eller hur man själv beter sig?

Eller är det så folk som inte kategoriseras enligt normen kommersiellt "vacker" tror att livet är? För "vackra" människor?


Det verkar ju generellt så att pengar = status - är det verkligen lika vedertaget för skönhet?

 

[tjenixen]

Sv: vackra människor

Eller är det så folk som inte kategoriseras enligt normen kommersiellt "vacker" tror att livet är? För "vackra" människor?

Let me rephrase: "Eller är det en av fördomarna om "vackra" människor?"

 

[TinyWiny]

Sv: vackra människor

Jag var vad folk ansåg snygg någonstans ifrån fjorton års ålder till kanske 33-34 års ålder innan min sjukdom tog ut sin rätt. Det jag tyckte var jobbigast var att jag blev aldrig tagen på allvar. Kom jag till läkaren så tyckte de alltid att du kan väl inte vara så sjuk/ha så ont? Jag slutade att sminka mig, jag slutade att duscha, jag slutade att ta på mig rena kläder när jag skulle till sjukhus eller vårdcentraler för att kolla vad som hände då och helt plötsligt fick jag ett helt annat bemötande hos läkare och annan sjukvårdspersonal.

Jag har alltid haft svårt att få kvinnliga vänner (och manliga vänner ville alla bara en sak egentligen) och de jag sent om sider eller för att jag känt folk som de har känt har lärt känna dem så har jag fått höra att de trodde att jag var en bitch. När jag har frågat varför de trodde det så har de svarat, -jamen du är ju så snygg... Tjejer tror att man ska ta deras pojkvänner ifrån dem något som jag aldrig skulle göra eftersom jag inte skulle kunna göra en annan människa så ledsen med vett och vilja. Endel tjejer har låtsas vara mina vänner för att komma in på krogen eller för att bli bjudna i baren och de har blivit sura för att jag inte har utnyttjat det.

På krogen har jag alltid fått gå före i kön vilket har lett till att jag nästan har gömt mig eftersom jag inte vill bli särbehandlad för hur jag ser ut. Har det varit en kvinnlig bartender så har jag inte fått någon service alls men har det varit en manlig så har jag ofta blivit bjuden på det jag har velat ha.

Jag säger inte att det bara har varit svårt för jag har haft mycket kul med men när folk efter en tids bekantskap har sagt att, -men du är ju trevlig ju! Eller du är ju inte så dum så har jag faktiskt blivit ledsen. Vad trodde de? Att jag var ett tomt skal? En snygg yta utan innehåll? Att jag var en dum blondin?

Folk är avundsjuka och de tror att man är en elak bitch för att man ser bra ut. Det är väl deras försvar till att kunna trycka till någon annan lite extra som de är avundsjuka på.

Till Ramona som anser att man inte har haft några riktiga problem om man tycker att det är ett problem att se bra ut så kan jag säga att jo, det är ett problem när man t.ex inte får den vård man behöver få p.g.a sitt utseende och det är ett problem när man inte har speciellt många vänner p.g.a det och när man blir kallad för hora och bitch och det skapas elaka rykten om en enbart för hur man ser ut men självklart är det inget problem att man får gå före i kön på krogen.

 

[Enya]

Sv: vackra människor

Jag var vad folk ansåg snygg någonstans ifrån fjorton års ålder till kanske 33-34 års ålder innan min sjukdom tog ut sin rätt. Det jag tyckte var jobbigast var att jag blev aldrig tagen på allvar. Kom jag till läkaren så tyckte de alltid att du kan väl inte vara så sjuk/ha så ont? Jag slutade att sminka mig, jag slutade att duscha, jag slutade att ta på mig rena kläder när jag skulle till sjukhus eller vårdcentraler för att kolla vad som hände då och helt plötsligt fick jag ett helt annat bemötande hos läkare och annan sjukvårdspersonal.

Jag har alltid haft svårt att få kvinnliga vänner (och manliga vänner ville alla bara en sak egentligen) och de jag sent om sider eller för att jag känt folk som de har känt har lärt känna dem så har jag fått höra att de trodde att jag var en bitch. När jag har frågat varför de trodde det så har de svarat, -jamen du är ju så snygg... Tjejer tror att man ska ta deras pojkvänner ifrån dem något som jag aldrig skulle göra eftersom jag inte skulle kunna göra en annan människa så ledsen med vett och vilja. Endel tjejer har låtsas vara mina vänner för att komma in på krogen eller för att bli bjudna i baren och de har blivit sura för att jag inte har utnyttjat det.

På krogen har jag alltid fått gå före i kön vilket har lett till att jag nästan har gömt mig eftersom jag inte vill bli särbehandlad för hur jag ser ut. Har det varit en kvinnlig bartender så har jag inte fått någon service alls men har det varit en manlig så har jag ofta blivit bjuden på det jag har velat ha.

Jag säger inte att det bara har varit svårt för jag har haft mycket kul med men när folk efter en tids bekantskap har sagt att, -men du är ju trevlig ju! Eller du är ju inte så dum så har jag faktiskt blivit ledsen. Vad trodde de? Att jag var ett tomt skal? En snygg yta utan innehåll? Att jag var en dum blondin?

Folk är avundsjuka och de tror att man är en elak bitch för att man ser bra ut. Det är väl deras försvar till att kunna trycka till någon annan lite extra som de är avundsjuka på.

Till Ramona som anser att man inte har haft några riktiga problem om man tycker att det är ett problem att se bra ut så kan jag säga att jo, det är ett problem när man t.ex inte får den vård man behöver få p.g.a sitt utseende och det är ett problem när man inte har speciellt många vänner p.g.a det och när man blir kallad för hora och bitch och det skapas elaka rykten om en enbart för hur man ser ut men självklart är det inget problem att man får gå före i kön på krogen.

Åh TinyWiny! Vad ledsen jag blir av att höra det!

Jag förstår precis hur du menar. Att komma före på krogen, att bli bjuden i baren på det man vill ha o.s.v. är ju inte det stora problemet, det är ju "skalbehandlingen" som gör att en snygg person kan må dåligt och känna att det är ett problem! Man kan nästa likställa det med att en svenska får gå före en mörkhyad invandrare i krogkön. Men får en fördel p.g.a. sitt utseende, inte p.g.a. sin person. Plötsligt blev problemet (som folk inte ser som ett problem o.s.v) ett "riktigt" problem då det handlar om diskriminering. Var är skillnaden?

Att få fördelar eller nackdelar p.g.a. sitt utseende är jättehemskt! Jag hatar det!

 

[Borttaget konto]

Sv: vackra människor

Men är det verkligen så? Jämt? Och uppfattas det verkligen som bättre bemötande av mottagaren? Alltid?

Nejnejnej. Absolut inte. Men nu var det just fördelar det pratades om.

Jag har tänkt mycket på just det här ämnet, på senare tid, inte pga tråden utan pga mitt eget liv. Jag hör till de som har ansetts som både vacker och ful och mittemellan. Funderar på ett längre svar men jag vet inte riktigt hur jag ska formulera det så jag väntar lite.

 

[tjenixen]

Sv: vackra människor

jag ser fram emot det!

 

[Borttaget konto]

Sv: vackra människor

Ok, här kommer ett lite (läs mycket) längre svar om min upplevelse av det.

Jag var lite av den fula ankungen som yngre.
Jag tyckte själv aldrig att jag var ful direkt, även om jag förstås hade dåliga dagar, men jag var medveten om att vissa andra tyckte det - eftersom de sa det. När jag ser tillbaka kan jag se varför det var lätt att ge sig på mig, jag var tillbakadragen, liten, hade vissa attribut som var lätta att hacka på.
Det hjälpte inte min blygsel eller introverta sida att vara så medveten om att jag inte var populär, att någon skulle vara intresserad av mig var helt enkelt en omöjlighet. Jag gick snabbt, helst längs väggarna, utan att möta någons blick, så att folk inte skulle lägga märke till mig och säga något om hur ful eller konstig jag var. Satt hellre tyst än öppnade munnen och fick allas uppmärksamhet.

Sedan, när jag bytte miljö, hamnade jag i den där mittenfåran, där de flesta befinner sig. Jag upptäckte att andra visst var intresserade av mig. Hade dagar där jag kände mig som ett träsktroll och dagar där jag kände mig fruktansvärt snygg, men för det mesta sket jag i vilket. Fick komplimanger ibland, men oftast var jag bara en i mängden och det var jag ganska bekväm med. Det kändes betydligt bättre än att vara betraktad som ful.

Så bestämde jag mig en dag för att sminka mig och kamma håret, kan man säga. Något förändrades. Nu började folk (män) i kassan på affärerna, på gatan, ja överallt, prata med mig. "Var kommer du ifrån?", "Du är lite lik någon...", "Jag gör vanligtvis inte det här men kan jag få ditt nummer?". Blickar, kommentarer. Tafsande, om de kom tillräckligt nära. En kall morgon vevades rutan ner på en bil som körde förbi. "Det där ser kallt ut, vill du ha lift? Var kommer du ifrån, Brasilien?" (Notera att jag inte var halvnaken utan klädd i jacka och långbyxor.) "Nej tack", svarade jag, "Jag kan gå." Bilen körde iväg men någon minut senare var den tillbaka, föraren hade alltså kört runt och tillbaka ett kvarter för att passera mig ännu en gång. "Är det säkert att du inte vill ha skjuts?" En annan gång stannade en bil och föraren slängde ur sig "Vill du ha sex?"
Jag var inte riktigt beredd på all den här uppmärksamheten.
På sätt och vis kände jag mig fortfarande som den fula ankungen, jag var fortfarande rätt så tillbakadragen, hade få vänner.
De ville ligga allihopa, förstås. Jag gillar sex men till slut blev det så att varje gång jag förstod att de inte var intresserade av att höra mig prata utan bara ville få av mig kläderna högg det till lite i bröstet.
Som andra har skrivit; män ville bara en sak, och kvinnor var svåra att bli vän med. De kvinnor jag fick en slags omedelbar äkta kontakt med under den här tiden beskrev själva samma sak - hur svårt det var att få kvinnliga vänner och att män bara vill ha sex. Jag undrade om det verkligen handlade om hur jag såg ut eller om det kanske handlade om hur jag var. Om jag betedde mig annorlunda med kvinnor. Eller om det var något fel på mig. Jag tänkte att det kanske var så att jag var så ointressant som person att de enda som ville umgås med mig var de som ville ha sex med mig.
En gång beskrev en vän (som jag haft sex med, det var så vi lärde känna varandra) hur hans vän som vi just mött verkligen tyckte om mig.
Jag blev förvånad, "Jaha, oj! Hon verkar trevlig hon med."
"Hon är bisexuell" sa min vän då, "Hon frågade mig om jag skulle ha något emot att hon låg med dig."
Hjärtat sjönk.
"Jaha."

Det är främst det problemet jag mött, att ständigt vara ett objekt. Att jag periodvis tagit så hårt på det kan säkert ha att göra med diverse övergrepp jag varit med om dock, och den där osäkerheten jag alltid haft kring andra, vet att det finns andra som tar den typen av uppmärksamhet bättre.

Numer har jag lagt mig i mittfåran igen, när jag inte jobbar och "måste" se snygg ut, men jag har blivit mer medveten om mitt utseende, mer ytlig. Jag kan se det positiva i att se bra ut, det är så mycket enklare att få kontakt med människor, även om det inte alltid är den kontakt man vill ha, man kommer undan med mer, får fler chanser. Samtidigt är ytligheten ibland djupt deprimerande, av de anledningar som jag och andra med mig nämnt.

Ful och snygg är två sidor av samma mynt, ytligheten gör att man inte blir sedd som människa.

 

[Borttaget konto]

Sv: vackra människor

jag ser fram emot det!

Haha ja jag hoppas verkligen att det inte är ironiskt menat, för det blev ett väldigt långt svar.

 

[Niyama]

Sv: vackra människor

De ville ligga allihopa, förstås. Jag gillar sex men till slut blev det så att varje gång jag förstod att de inte var intresserade av att höra mig prata utan bara ville få av mig kläderna högg det till lite i bröstet.
[...]
Jag tänkte att det kanske var så att jag var så ointressant som person att de enda som ville umgås med mig var de som ville ha sex med mig.

Oj vad jag känner igen mig. Jag är dock inte det minsta snygg (tvärtom ful), men varenda man jag lär känna vill ligga, annars är jag ointressant. Alltså jag tror inte det där handlar så mycket om snygghet.

(Blev väldigt förvånad att läsa det sista jag citerade från dig, du som verkar så himla klok och intressant!)

 

[Hallonsoda]

Sv: vackra människor

Jag har gått i tre olika universitetsklasser och i alla har folk orienterat sig efter utseende, i generella drag. Nu har jag inga egentliga källor, men jag har för mig det är ganska välbelagt att människor med tilltalande yttre typ tjänar mer? Gruppdynamik är ju alltid ett resultat av social selektion, och däri är det yttre en viktig parameter.

Själv har jag väl en ganska stor "ful ankunge"-kvot i mitt liv . Numera får jag ofta höra att jag är vacker men min självbild säger att så absolut inte är fallet. Jag har också haft väldigt vackra vänner och det ÄR skönt att omge sig med sådana, människor utanför gruppen får liksom incitament direkt för att ta del av världen man presenterar, och därmed blir man väl bemött. Om jag diskuterar saker som hänt med andra får jag ofta perspektivet "men hen (oftast en han iofs) kanske bara var osäker bla bla bla, det måste du väl förstå att folk blir av en sådan som du??? blir min reaktion. Jag kan liksom inte förstå att det uppstår någon typ av intersektionalitet mellan mig och en annan människa genom mitt utseende för i min värld är jag en liten sunkis.

 

[Hallonsoda]

Sv: vackra människor

Jag förstår inte hur någon kan tycka att det är ett problem att man ser bra ut. Problemen är ju så ytliga och så fjantiga. När man tycker att man har ett problem för att man ser bra ut, så har man aldrig upplevt riktiga problem!

Men andra, bakomliggande, problem kan ju bli större för att man ser bra ut, och hämtar sitt egenvärde från det. Ätstörningsproblematik kan ha sin grund där. Ensamhet kan göra en människa nästan suicidal, och när man får kontaktytor med andra genom att de påpekar att man ser snygg och smal ut vill man få mer av det innerliga behov som stavas uppskattning. Där finns faktiskt "riktiga" problem vilka även inkluderar stora kostnader för samhället.

 

[Borttaget konto]

Sv: vackra människor

Oj vad jag känner igen mig. Jag är dock inte det minsta snygg (tvärtom ful), men varenda man jag lär känna vill ligga, annars är jag ointressant. Alltså jag tror inte det där handlar så mycket om snygghet.

(Blev väldigt förvånad att läsa det sista jag citerade från dig, du som verkar så himla klok och intressant!)

Vill börja med att säga att du med största sannolikhet underskattar ditt utseende. Sedan kan attraktion handla om så mycket mer än utseende också, personlighet, utstrålning, en slags magnetism, ibland handlar det inte ens om en själv utan om den andres behov av att ligga. Sex är betydligt mer än yta, precis som du säger.

Jag har tänkt på det också, att jag var inne i princip samma tankespår redan i min mittemellan fas. Fast av andra anledningar. Jag hade mycket sex, och tänkte på sex nästan konstant. Allt verkade kretsa kring det, och jag märkte att många av de jag träffade var ute efter det, gillade det lika mycket som jag. Sedan råkade jag ut för en del tråkigheter och känslan förstärktes. Min självbild som ointressant fanns ju där i bakgrunden sedan min ful period så det låg nära att nå samma slutsats, men det låg mer under ytan, det hade nog gått långsammare, och skedde av andra anledningar.

Allt blev så mycket mer intensivt som snygg. Tio gånger värre. Trots att min sexlust var nere på sparlåga och jag hade ungefär hälften så mycket sex som tidigare, blev jag hela tiden påmind om vad andra tänkte på. Det handlade inte bara om människor jag lärde känna, främlingar kom fram och ville uppenbarligen ligga. Ytliga människor närmade sig mig, de hade knappast gjort det tidigare, som undrade varför jag inte ville vara med på bild "Man skulle ju kunna tro att du var en ful jävel", och de ville också ligga. Kommentarer på stan, där jag förut kunnat passera obemärkt. T o m mina vänner kommenterade det ibland när vi gick ut och jag var för berusad för att bry mig. "Herregud vad många som var ute efter dig inatt" "Det var som en kompakt vägg av människor kring dig"
Det hamnade liksom på en helt annan nivå. För mig som vant mig vid att kunna vara smått osynlig blev kontrasten stark.

(Tack, det värmer verkligen att läsa de orden. Jag känner fortfarande så ibland, på senare tid ganska ofta därav att jag tänkt en del på trådämnet. Känner mig med jämna mellanrum plågsamt ointressant, konstig och misslyckad. Livet går upp och ner antar jag.)

 

[tjenixen]

Sv: vackra människor

Haha ja jag hoppas verkligen att det inte är ironiskt menat, för det blev ett väldigt långt svar.

Nej det var absolut inte ironiskt!

 

[SiZo]

Sv: vackra människor

Jag känner igen så otroligt mkt i ditt inlägg.

För mig har det gått så pass långt att jag inte har sex längre, knappt ens med mig själv.
Förra karln jag släppte in i min säng hade jag dejtat fram och tillbaks under ett års tid, men efter vi hade legat så kom det fram att det oxå var det enda han var intresserad av.

Senaste dejten jag var på gick jätte bra tyckte jag. Vi rörde inte vid varann och killen verkade mkt respektfull. 2 dagar senare får jag ett sms "Jag är askåt, vill du träffas?"
Vad uppskattad jag kände mig då, verkligen.

Jag har ju oxå en del övergrepp i min barndom, kanske bottnar sig mkt i det?


När jag är ute på krogen har jag dock kommit på en rätt tråkig lösning. Jag ger dem min mest erotiska , kåtaste blick jag kan få fram. Och då blir killarna lustigt nog livrädda. Varför vet jag inte, men de blir rädda på riktigt, spärrar upp ögonen och avlägsnar sig skyndsamt.

 

[Hermelin]

Sv: vackra människor

Jag ska inte underkänna att de som intervjuas i filmen upplevt det som de pratar om. Men min uppfattning är nog att det i verkligheten är precis tvärtom. Det är de snygga som har det lättare. Jag såg t ex för ett par år sen ett intressant inslag där två tjejer sökte jobb på en bemanningsfirma. Den första fick svaret att det inte fanns något alls och att det knappast var någon idé att ens lämna sitt cv. Tio minuter senare blev nästa tjej i stort sett erbjuden anställning på stående fot. Det finns också många som vittnat om att t ex tjocka människor betraktas som dumma i huvudet.

Det kanske är så att de snygga känner sig orättvist behandlade emellanåt. Men på sista raden så visar det sig att de har det lättare.

 

[tjenixen]

Sv: vackra människor

KL

Det är superintressant att läsa era tankar och åsikter.

Jag tror säkert att ett bra utseende öppnar många dörrar, men det är intressant att fundera på "baksidan" av det - känns inte som att det görs så ofta.

Verkar som den rödaste tråden hittills blir en generell misstro till andra människor, speciellt det motsatta könet. Rent socialt och i vardagen verkar det inte finnas några egentliga negativa sidor, eller?