U
ulda
Har känt mig rätt deppig den sista tiden. Jag är så grymt uttråkad. Nu har jag varit hemma sen första oktober och ska vara det till september. I början fanns ju en hel del att göra här i huset eftersom vi var nyinflyttade men nu är det ju i princip klart. Vår dotter är vansinnigt rar såklart, men hon är väldigt lättskött (vilket naturligtvis är bra) så jag får en hel del tid över. Jag känner bara två som är föräldralediga, men det är inte mina närmaste kompisar och de bor dessutom på andra sidan stan.
Så jag sitter här och chattar... Och det är inte alls tillräckligt för mig. Men jag behöver mänsklig kontakt (är social och har ALDRIG några behov av att vara ensam) och Buke räcker inte till... Jag har behov av att prata med andra än en fem månaders bebis...
Varje tisdag träffar jag mammorna i min mammagrupp och varje måndag har jag möjlighet att gå på Öppna förskolan. Men ÖF är inte roligt om inte några i mammagruppen är där. Jag är inte intresserad av babysim och har faktiskt inte lust med några övriga babyaktiviteter heller...
När jag beklagar mig för min man försöker han naturligtvis komma med små tips "...men du kan ju ringa och beställa det och det..." eller "...du kan ju gå en promenad..." eller "...du kan ju ringa din mamma..." osv. Men jag ids inte gå promenader och när man pratat med mamma i en timma så finns ändå 23 timmar kvar på dygnet... Det hjälper inte vad han säger, jag hittar alltid nån anledning till att det inte är nån bra idé. Vet inte varför jag är så negativ till allt - visst FINNS det en del att göra, men jag hittar liksom inte sugen till det. T o m shopping är jag less på (jag var en heldag på ett köpcentrum i torsdags t ex men hittade ingenting...).
Tänker att det nog löser sig när våren kommer - då kan man ju sitta ute och sola (och ha tråkigt där istället ).
Finns det fler som känner som jag? Och vad kan man göra åt det?
(och jo jag vet att jag är hemma för att finnas till för mitt barn - och det gör jag - men jag kan inte rå för mina känslor)
Så jag sitter här och chattar... Och det är inte alls tillräckligt för mig. Men jag behöver mänsklig kontakt (är social och har ALDRIG några behov av att vara ensam) och Buke räcker inte till... Jag har behov av att prata med andra än en fem månaders bebis...
Varje tisdag träffar jag mammorna i min mammagrupp och varje måndag har jag möjlighet att gå på Öppna förskolan. Men ÖF är inte roligt om inte några i mammagruppen är där. Jag är inte intresserad av babysim och har faktiskt inte lust med några övriga babyaktiviteter heller...
När jag beklagar mig för min man försöker han naturligtvis komma med små tips "...men du kan ju ringa och beställa det och det..." eller "...du kan ju gå en promenad..." eller "...du kan ju ringa din mamma..." osv. Men jag ids inte gå promenader och när man pratat med mamma i en timma så finns ändå 23 timmar kvar på dygnet... Det hjälper inte vad han säger, jag hittar alltid nån anledning till att det inte är nån bra idé. Vet inte varför jag är så negativ till allt - visst FINNS det en del att göra, men jag hittar liksom inte sugen till det. T o m shopping är jag less på (jag var en heldag på ett köpcentrum i torsdags t ex men hittade ingenting...).
Tänker att det nog löser sig när våren kommer - då kan man ju sitta ute och sola (och ha tråkigt där istället ).
Finns det fler som känner som jag? Och vad kan man göra åt det?
(och jo jag vet att jag är hemma för att finnas till för mitt barn - och det gör jag - men jag kan inte rå för mina känslor)