Fast just i den här tråden var det ju inte ettåringar som går på förskola 40 h per vecka som diskuterades, utan möjligheten för barn i skolålder utan tillsynsbehov att få gå deltid på fritids för att hänga med kompisarna i det sociala. Det är ju ganska stor skillnad på de två sakerna...Jag är förskollärare så jag vet vad mitt jobb innebär (och tro det eller ej men jag anses vara riktigt bra på mitt jobb också). Du skriver egentligen precis det jag menar. Absolut kärlek från sina vänner men det får dom ju under skoltid också men precis som du säger så kan pedagoger aldrig ha den roll som föräldrar har och föräldrarollen blir ofta betydligt färre timmar för barnen än den tid man nu ofta anser att barnen behöver tillbringa på skola och med vänner.
Barn ska naturligtvis med tiden växa ifrån sina föräldrar och med det har mer umgänge med andra men frågan är väl när det egentligen ska ske. Idagens samhälls pratar vi alltså om 1 åringar som ska vara mer av sin vakna tid med kompisar (på förskola) än med sina föräldrar. I tråden är det ju naturligtvis annat - här pratar vi fritidsbarn och det är klart att behovet av att umgås med vänner oftast är större hos en 11 åring än en 6 åring och självklart finns det massa andra saker som spelar in (exempelvis kvällsaktiviteter mm). Men jag hävdar ändå att generellt idagens samhälle så vinner barnen på att få mer tid utanför förskola/skola/fritids - då självklart med sunda relationer, om alternativet är att gå hem och sitta 5 timmar ensam framför en skärm så kan ju 1 timmars odelad uppmärksamhet från en vuxen ge betydligt mer och i det fallet kan jag absolut tänka om.
Förresten, anser du som fsk - lärare att fsk enbart är ett nödvändigt ont, eller ser du, precis som jag, att det finns mycket positivt också och att förskola i måttlig mängd faktiskt är både bra, roligt och utvecklande för barnen och ett bra komplement till hemmalivet?