ameo
Moderator
Det du beskriver är den verklighet du finns i. Den verkligheten varierar väldigt mycket mellan olika platser, beroende på var och hur man bor och vilket kontaktnät man har i övrigt.Ja tack du var konkret nog, men... Vad spelar min åsikt för roll?
Med vilken rätt sätter du det först, innan du ens funderar på varför jag frågar?
Jag känner mej lite kränkt faktiskt, även om det inte ändrar mitt tänk.
Här lär barn känna varandra på förskola, föräldrar hjälps åt att hämta och i viss mån lämna. Barnen här sover över hos varandra från de att dom är liten.
Alla barn är trygga med varandra, och behöver inte fritids för att knyta vänskapsband.
Vi föräldrar är också trygga med varandra, och ser det som en självklarhet att ibland ha med sig en hög barn hem, dagen efter är barnen hos en annan förälder.
Det är flera av svaren i den här tråden som jag inte kan relatera till alls, för det stämmer inte ett dugg med vår verklighet. Vi bor t.ex 7 km från skolan, åt "fel håll", vilket i vårt fall betyder att det är minst 7 km till närmaste skolkompis. Det finns inga andra barn i vår by heller. (de som minstingen helst leker med bor nästan 2 mil härifrån)
Våra äldsta barns klasskompisars föräldrar jag har haft bra koll på, men faktum är att jag knappt känner minstingens (går ut 2an nu) klasskompisars föräldrar om jag möter dem på skolan...
Bor man i stan eller nån större tätort så finns det ofta jämnåriga klasskompisar i närheten.
Men jag håller med ts om att det är mycket svårare nu än när jag själv var ung, då skolkataloger med allas kontaktuppgifter delades ut. Idag saknas ofta fast telefon i bostaden, så man måste leta reda på rätt förälders mobilnummer för att få någon form av kontakt alls. Och det kräver minst att man vet vad föräldrarna heter....
Och generellt håller jag med om att (för...) många tror att förskola och fritids är något som "barn behöver". Det gör de generellt inte, även om undantag självklart finns.
Ts, jag har full förståelse för att du känner ett behov av att låta dottern vara på fritids. Hoppas du lyckas övertyga kommunen om det också!