Utbruten tråd: Barn på fritids när man är arbetslös?

[Badger]

Kan någon berätta för mej vad barnen får göra på fritids, som dom inte kan få göra hemma? Eftersom jag jobbar i skolvärlden, och hoppar in både på fritids, i förskoleklass och på förskolan skulle det vara kul att veta vad som gör att fritids är så viktigt?

* Jenny *

Leka i en stor grupp med många barn och springa runt på ett stort område med mycket träd och lite bilar är väl vad jag tänker på spontant.

(Sedan har ju jag inget annat val än fritids och om jag vore hemma med ett småsyskon skulle jag nog absolut tycka att han kunde ta skolbussen hem eftersom det finns två barn i området som kommer hem och som han skulle kunna leka med. Varav ett iofs ofta är lite tråkigt eftersom han nästan bara spelar dataspel och man får titta på men.)

Jag minns vad jag fick göra på fritids som jag inte fick göra hemma, lägga pärlplattor, gjuta tennfigurer, bygga stor leksaksbåt att segla med, bygga hålgångar i jord med tio andra barn, leka lekar i timmar i buskarna med två kompisar (båda skulle jag inte ha fått hem samtidigt och vi bodde långt från varandra), nosa igenom alla böcker de hade och bytte ut som var andra än de som var hemma, rita med många vänner samtidigt och prata en massa i en stor grupp, leka svarta madam i badrummet med fem fnissande vänner, umgås med massor barn som man inte kände nog väl att våga bjuda hem (tex pojkar, lekte iofs med pojkar på gården men skulle aldrig vågat bjuda hem en från skolan), vara en i en stor flock barn som lekte med vattenspridaren. Baka bullar fick man också göra, en gång när jag var där själv tidigt en morgon, vilken lycka! (det kan inte min mamma).

Jag lekte massor hemma också, men andra lekar och med färre barn. Jag tog hem vänner men bara en i taget och då lekte vi Barbie två och två. Det var helt andra saker. (Sedan när jag slutade fritids fick jag också såklart bra erfarenheter, göra mellis till mig själv och till en kompis, eller ligga på sängen och läsa i ett par timmar innan mamma kom hem osv. Men då var man ju i alla fall ca 10 år.)

Men du måste väl också minnas hur fritids var att leka i en stor grupp med många barn jämfört med att vara hemma med en kompis? Det är helt olika saker.

Sedan råkar jag veta vad fritids ger, som jag ger hemma, men som väldigt många barn saknar misstänker jag 70% av barnen faktiskt enligt statistiken, barn med högutbildade föräldrar liksom barn med mindre högutbildade föräldrar. Varje dag klockan 15 läser de högt för barnen... de sitter som uppslukade om man kommer just då. Och de har bokhyllor att välja ur själv. Sedan har fritids "jumpa" och rörelselekar.

 

[Ray]

Leka i en stor grupp med många barn och springa runt på ett stort område med mycket träd och lite bilar är väl vad jag tänker på spontant.

(Sedan har ju jag inget annat val än fritids och om jag vore hemma med ett småsyskon skulle jag nog absolut tycka att han kunde ta skolbussen hem eftersom det finns två barn i området som kommer hem och som han skulle kunna leka med. Varav ett iofs ofta är lite tråkigt eftersom han nästan bara spelar dataspel och man får titta på men.)

Jag minns vad jag fick göra på fritids som jag inte fick göra hemma, lägga pärlplattor, gjuta tennfigurer, bygga stor leksaksbåt att segla med, bygga hålgångar i jord med tio andra barn, leka lekar i timmar i buskarna med två kompisar (båda skulle jag inte ha fått hem samtidigt och vi bodde långt från varandra), nosa igenom alla böcker de hade och bytte ut som var andra än de som var hemma, rita med många vänner samtidigt och prata en massa i en stor grupp, leka svarta madam i badrummet med fem fnissande vänner, umgås med massor barn som man inte kände nog väl att våga bjuda hem, vara en i en stor flock barn som lekte med vattenspridaren. Baka bullar fick man också göra, en gång när jag var där själv tidigt en morgon, vilken lycka! (det kan inte min mamma).

Jag lekte massor hemma också, men andra lekar och med färre barn. Jag tog hem vänner men bara en i taget och då lekte vi Barbie två och två. Det var helt andra saker. Men du måste väl också minnas hur fritids var att leka i en stor grupp med många barn jämfört med att vara hemma med en kompis? Det är helt olika saker.

Sedan råkar jag veta vad fritids ger, som jag ger hemma, men som väldigt många barn saknar misstänker jag 70% av barnen faktiskt enligt statistiken, barn med högutbildade föräldrar liksom barn med mindre högutbildade föräldrar. Varje dag klockan 15 läser de högt för barnen... de sitter som uppslukade om man kommer just då. Och de har bokhyllor att välja ur själv. Sedan har fritids "jumpa" och rörelselekar.

Jag gick aldrig på fritids. Fanns nog inte ens på orten. Efter skolan i lågstadiet var jag hos dagmamma och sen från åk 2 hemma själv. Leka i stor grupp gjorde vi på lunchrast och friluftsdagar möjligen. Inget som jag tyckt jättemycket om heller i ärlighetens namn.
Det har ju inget med TS att göra- detta är ju mina erfarenheter utifrån mitt liv. Men alla gillar ju inte stora grupper. Och visst är det bra att träna- men det gör man ju i skolan.
Pysslet däremot saknas här...
På fritids har de ju allt liksom.... Jag är så dålig på pyssla att det är pinsamt.
Å andra sidan så har dottern en ponny och det har inte dom med pysselmammor...

Här leker de ofta stora grupper på rasten. Kull och andra lekar som rastvakten styr upp. Och på scouterna. På fritids var de mer uppdelade.

 

[Badger]

Kan någon berätta för mej vad barnen får göra på fritids, som dom inte kan få göra hemma? Eftersom jag jobbar i skolvärlden, och hoppar in både på fritids, i förskoleklass och på förskolan skulle det vara kul att veta vad som gör att fritids är så viktigt?

* Jenny *

Sedan måste jag tillägga att det här är ju då när fritidspersonalen/förskolepersonalen faktiskt läser högt, håller koll, säger till, organiserar lekar, sätter fart, bryr sig osv. När vi haft förskolepersonal som står och pratar och då och då släpar något barn som slagits till skambänken ( btw inte tillåtet om man läser på och väldigt kontraproduktivt, barnen blir superstressade) så blir det ju inte så bra. Då är det bättre att vara hemma.

Likaså om ettorna leker i skogen och ingen ser dem i en timma så kan det gå illa eftersom barnen då "löser" sina konflikter själva på ett inte alltid superbra sätt. Likaså om fritidspersonalen har för vana att säga "sluta bråka" när barn bråkar utan att reflektera över att det var fem barn på ena sidan av "bråket" och ett på andra sidan av "bråket"... eller över hur lämpligt är det egentligen att de alltid slåss med pinnar från början? Överhuvudtaget så blir det en oändlig skillnad om de reder ut bråken, då verkar de minska i antal totalt. (Våra fick utbildning efter ett par incidenter och det är en jätteskillnad. Barnen behöver det eftersom förskolepersonalen för halva gruppen körde prata i ett hörn och skambänken. Så alla lärde sig inte så bra från början.)

 

[Badger]

Jag gick aldrig på fritids. Fanns nog inte ens på orten. Efter skolan i lågstadiet var jag hos dagmamma och sen från åk 2 hemma själv. Leka i stor grupp gjorde vi på lunchrast och friluftsdagar möjligen. Inget som jag tyckt jättemycket om heller i ärlighetens namn.
Det har ju inget med TS att göra- detta är ju mina erfarenheter utifrån mitt liv. Men alla gillar ju inte stora grupper. Och visst är det bra att träna- men det gör man ju i skolan.
Pysslet däremot saknas här...
På fritids har de ju allt liksom.... Jag är så dålig på pyssla att det är pinsamt.
Å andra sidan så har dottern en ponny och det har inte dom med pysselmammor...

Här leker de ofta stora grupper på rasten. Kull och andra lekar som rastvakten styr upp. Och på scouterna. På fritids var de mer uppdelade.

Jo men det var lite skillnad mellan rasten i skolan och fritids, gruppen var mer sammanhållen och det blev på ett annat sätt än på rasterna. Numera är ju iofs fritids och fritidspersonalen där på skoltid också antar jag, vi hade fritids två kvarter från skolan.

Vi har mycket pysselmaterial hemma, jag gillar att rita, men helt ärligt det är roligare att pyssla med barn än med mamma, koncentrationen och kreativiteten håller bättre för vårt barn i barngrupp. Jag och min man kan verkligen lägga pärlplattor i timmar, men det slutar ju med att vi får göra det själva för barn är roligare sällskap. Det bara verkar roligare i längden att göra med några kompisar än med mamma som producerar en fyraplattors Beedrill efter mönster. Så helt ärligt jag tycker inte man ska slå knut på sig själv. Jag är ingen pysselmamma (jag kan inte klippa och klistra och så) och jag vet inte varför någon skulle behöva vara det som inte gillar att pyssla eller varför det skulle vara bra.

Bra med rastvakt som styr lite på rasterna!

Men jag kan verkligen förstå det här på ett sätt. Fritids var inte jättevanligt på 80-talet? Förskola var inte lika vanligt som nu. Vi har en hel generation föräldrar och fritidspersonal och förskolepersonal som är ute på nytt okänt vatten och inte vet hur det känns att vara på förskola och fritids. De var hemma med mamma. De vet hur det känns att vara hemma med mamma och dagmamma och det var mysigt! De vet inte att förskola och fritids var mysigt också och gav även timida (mig) barn glädje och härliga minnen. (och då avskydde jag skolresor och dylikt bara som jämförelse)

 

[Ninnurur]

Vilken klass går ditt barn i?

Hon har precis gått ut förskoleklass. Det var ett föräldramöte i september, precis efter skolstart.

 

[Lingon]

Leka i en stor grupp med många barn och springa runt på ett stort område med mycket träd och lite bilar är väl vad jag tänker på spontant.

(Sedan har ju jag inget annat val än fritids och om jag vore hemma med ett småsyskon skulle jag nog absolut tycka att han kunde ta skolbussen hem eftersom det finns två barn i området som kommer hem och som han skulle kunna leka med. Varav ett iofs ofta är lite tråkigt eftersom han nästan bara spelar dataspel och man får titta på men.)

Jag minns vad jag fick göra på fritids som jag inte fick göra hemma, lägga pärlplattor, gjuta tennfigurer, bygga stor leksaksbåt att segla med, bygga hålgångar i jord med tio andra barn, leka lekar i timmar i buskarna med två kompisar (båda skulle jag inte ha fått hem samtidigt och vi bodde långt från varandra), nosa igenom alla böcker de hade och bytte ut som var andra än de som var hemma, rita med många vänner samtidigt och prata en massa i en stor grupp, leka svarta madam i badrummet med fem fnissande vänner, umgås med massor barn som man inte kände nog väl att våga bjuda hem, vara en i en stor flock barn som lekte med vattenspridaren. Baka bullar fick man också göra, en gång när jag var där själv tidigt en morgon, vilken lycka! (det kan inte min mamma).

Jag lekte massor hemma också, men andra lekar och med färre barn. Jag tog hem vänner men bara en i taget och då lekte vi Barbie två och två. Det var helt andra saker. Men du måste väl också minnas hur fritids var att leka i en stor grupp med många barn jämfört med att vara hemma med en kompis? Det är helt olika saker.

Fast det du skriver är ju inte exklusivt för fritids.

 

[Badger]

Ja tack du var konkret nog, men... Vad spelar min åsikt för roll?
Med vilken rätt sätter du det först, innan du ens funderar på varför jag frågar?
Jag känner mej lite kränkt faktiskt, även om det inte ändrar mitt tänk.
Här lär barn känna varandra på förskola, föräldrar hjälps åt att hämta och i viss mån lämna. Barnen här sover över hos varandra från de att dom är liten.
Alla barn är trygga med varandra, och behöver inte fritids för att knyta vänskapsband.
Vi föräldrar är också trygga med varandra, och ser det som en självklarhet att ibland ha med sig en hög barn hem, dagen efter är barnen hos en annan förälder.
Visst... de blir kladd på de fina möblerna, de blir söligt av saft vid fikat, och hallen är full av sand. Men barnen får chans att vistas på olika platser, dom lär sig föra sig i olika vuxnas sällskap, barnen kanske äter hos en kompis, och lär sig äta en maträtt som aldrig serveras på varken fritids eller hemma.
Barnen kanske får klappa en katt, se en spindel i bur, eller att alla toaletter inte ser lika ut....
De har så mycket vinning av att inte bara finnas inom omsorgens ramar.
För... hur vi än vänder och vrider på saken, så är det samma kompisar, samma fröknar och samma leksaker på fritids, alla dagar...
Hos vänner, finns MASSOR att upptäcka. och de är även ett sätt att förfina sin sociala kompetens.
De här är normalt hos oss, men vi är inga grottmänniskor, inte ens ufon, vi vill bara vara ett komplement till skola och omsorg, som ÄR nödvändig.
De är nog skillnad i våra uppväxter som visar sig när vi uppfostrar våra barn.
Bara att acceptera, ingen vill ändra på sig. Och om man tänker att mitt hem är min borg, då blir det svårt att släppa in barnens kompisar också.

* Jenny * Där dörren alltid är öppen, både för stora och små!

Jo men det är nog 20-27 barn i klassen? Du känner vissa barn och föräldrar. Har du verkligen verkligen haft alla 27 barn hemma hos dig i soffan? Eller är det kanske en grupp om 10-15 som är hos dig och som sover över och har gjort det sedan de var små.

Hos oss hämtar också andra barn, de sover över, umgås. De tillhör en grupp som startade förskola samtidigt, när barnen var 1 och som är tjenis med varandra. Om du startade förskola när du var 5 är du inte i gruppen, inte ens nu i första klass. Som förälder är du inte med. De barn som började i klassen i förskoleklass? i första klass? tror du de är med? kanske om du har tur. De föräldrarna i första gruppen är "trygga med varandra" men inte med de "nya" föräldrarna...

Varje person som är i "inne gruppen" tenderar missa att uppmärksamma de som inte är med. Tror att "alla" har det likadant med kalas jämt och övernattningar. Men sannolikt är inte "alla" med ens i dina barns klass. Har en kollega vars dotter är i "inne" gruppen. Hon kan inte förstå alls varför vissa barn inte är lika positiva till klassresan, hennes barn och hennes barns fem vänner älskar den ju...

Om det nu är så att alla 27 barnen regelbundet är hemma hos dig och sover över så tänker jag fortfarande att i många andra klasser finns barn som inte kan ha fem kompisar hemma på pyjamasparty men älskar att ha vänner på fritids.

 

[Lingon]

Jo men det är nog 20-27 barn i klassen? Du känner vissa barn och föräldrar. Har du verkligen verkligen haft alla 27 barn hemma hos dig i soffan? Eller är det kanske en grupp om 10-15 som är hos dig och som sover över och har gjort det sedan de var små.

Hos oss hämtar också andra barn, de sover över, umgås. De tillhör en grupp som startade förskola samtidigt, när barnen var 1 och som är tjenis med varandra. Om du startade förskola när du var 5 är du inte i gruppen, inte ens nu i första klass. Som förälder är du inte med. De barn som började i klassen i förskoleklass? i första klass? tror du de är med? kanske om du har tur. De föräldrarna i första gruppen är "trygga med varandra" men inte med de "nya" föräldrarna...

Varje person som är i "inne gruppen" tenderar missa att uppmärksamma de som inte är med. Tror att "alla" har det likadant med kalas jämt och övernattningar. Men sannolikt är inte "alla" med ens i dina barns klass. Har en kollega vars dotter är i "inne" gruppen. Hon kan inte förstå alls varför vissa barn inte är lika positiva till klassresan, hennes barn och hennes barns fem vänner älskar den ju...

Om det nu är så att alla 27 barnen regelbundet är hemma hos dig och sover över så tänker jag fortfarande att i många andra klasser finns barn som inte kan ha fem kompisar hemma på pyjamasparty men älskar att ha vänner på fritids.

Varför är det relevant om kamomillos barn leker med alla 27 barn i klassen? Det är väl rätt osannolikt att alla 27 barnen skulle tycka att alla de andra 26 barnen i klassen är roliga att leka med.
Människor (även barn) är olika, har olika personlighet, tycker om att göra olika saker och därför är det osannolikt att alla barn i en klass skulle klicka med alla andra barn i klassen. Vissa barn älskar fotboll och det är det enda de vill göra och andra tycker om att leka med dockor. Vissa tycker om att sitta lugnt och stilla och leka andra vill fara runt och vara aktiva. Inget är mer rätt än något annat. Bara olika.

 

[Badger]

Fast det du skriver är ju inte exklusivt för fritids.

Är det inte? Hur många föräldrar har flera gånger i veckan fem barn hemma runt köksbordet som ritar?

Hur många bostadsområden har på riktigt en yta fri från bilar som är stor som en skolgård? Där det springer 15 barn regelbundet? Där vi bor nu leker barn överallt, men inte 15 stycken utan kanske 2-3 barn. De leker på bilvägarna, iofs 30, så det är ju ok. Men det är ju smala ytor som är långdragna snarare än stora och oregelbundna med träd.

Vi bor i ett område proppat av barn, över hustaken proppat, det finns två pojkar och fem flickor som "springer fritt" (alla invandrarflickor om någon undrade om de var "hårdare hållna"). Tre av flickorna är inte snälla mot A eftersom han inte är flicka. En av pojkarna föredrar oftast dataspel, man får vara med eller titta på. En flicka kan A prata med över buskarna i hennes trädgård, en klasskamrat. Pojken mittemot 8-9 år, är aldrig utanför sin trädgård utan pappa, han tränar också mycket sport och är inte hemma. Av pojkarna som springer fritt vill ingen vara hemma hos någon annan än sig själva. (Så lyckan är gjord när tösen kommer förbi och de slåss med svärd i trädgården eller det blir vattenkrig hemma hos den andra, eller när gossen vill jaga pokemon.) Närmsta grannflickan är 3 år, hon är också ganska kul men...

 

[Badger]

Varför är det relevant om kamomillos barn leker med alla 27 barn i klassen? Det är väl rätt osannolikt att alla 27 barnen skulle tycka att alla de andra 26 barnen i klassen är roliga att leka med.
Människor (även barn) är olika, har olika personlighet, tycker om att göra olika saker och därför är det osannolikt att alla barn i en klass skulle klicka med alla andra barn i klassen. Vissa barn älskar fotboll och det är det enda de vill göra och andra tycker om att leka med dockor. Vissa tycker om att sitta lugnt och stilla och leka andra vill fara runt och vara aktiva. Inget är mer rätt än något annat. Bara olika.

Exakt, varför är det relevant att Kamomillos barn har många kompisar som kommer hem? Någon annans barn kanske inte har det.

Jag hämtar ju sent, jag har sällan fått frågan från en förälder om att få plocka A, jag har aldrig heller vågat hugga ett barn extra när jag hämtat. Man måste väl i alla fall ha sett barnets föräldrar någon gång för att våga? Föräldrarna måste vara lite bekanta i alla fall för att det ska hända i 6-8 årsåldern.

 

[Lingon]

Är det inte? Hur många föräldrar har flera gånger i veckan fem barn hemma runt köksbordet som ritar?

Hur många bostadsområden har på riktigt en yta fri från bilar som är stor som en skolgård? Där det springer 15 barn regelbundet? Där vi bor nu leker barn överallt, men inte 15 stycken utan kanske 2-3 barn. De leker på bilvägarna, iofs 30, så det är ju ok. Men det är ju smala ytor som är långdragna snarare än stora och oregelbundna med träd.

Vi bor i ett område proppat av barn, över hustaken proppat, det finns två pojkar och fem flickor som "springer fritt" (alla invandrarflickor om någon undrade om de var "hårdare hållna"). Tre av flickorna är inte snälla mot A eftersom han inte är flicka. En av pojkarna föredrar oftast dataspel, man får vara med eller titta på. En flicka kan A prata med över buskarna i hennes trädgård, en klasskamrat. Pojken mittemot 8-9 år, är aldrig utanför sin trädgård utan pappa, han tränar också mycket sport och är inte hemma. Av pojkarna som springer fritt vill ingen vara hemma hos någon annan än sig själva.

Vårt bostadsområde hade passat in på din beskrivning. Möjligtvis inte så mycket träd. Mest buskar och buskage. Stora områden utan att bilväg behöver korsas. Jag roade mig med att mäta på Eniro. Området runt vårt hem utan någon väg man behöver korsa= 1 km x 200 m. Om man låter barnen korsa en 30 väg (övergångställe) så är området istället= 1,5 km x 800 m. Gräsmattor, bostadsområden, buskage, många lekplatser, pulkabackar osv.

Barnen i ert område låter riktigt tråkiga. Här är barnen ofta ute och leker. Eller inne hos varandra. Sen kan det bli lite gnälligt om de är fler än två som leker tillsammans men det är nog en tjejgrej (är de tre kan det hända att en blir ledsen/avundsjuk för att hon tycker att de andra två pratar mer med varandra än med henne, vem det är kan variera). Killar brukar ha lättare för det.

Du skriver om de stora barngrupperna som leker tillsammans som om det är ett ideal alla vill uppnå. Alla är inte så lockade av det. De som gillar det brukar vara de barn som har lätt för att ta för sig (ofta på blygare och försiktigare barns bekostnad).

Vad spelar det för roll om barnen är invandrarbarn eller inte? Där vi bor finns det barn med annat ursprung än Sverige som är ute och leker och så finns det barn med annat ursprung än Sverige som aldrig är ute och leker annat än i sin egen trädgård och alltid bara med syskonen. Spelar det någon roll?

 

[Badger]

Hos oss har det varit samma vänner sen förskolan som 1.5 åringar. Så det gör ju att gruppen.redan fanns vid skolstart. Har ofta haft 4-5 kompisar med hem i.början.
Det är såklart annorlunda om det är nya grupper i skolan!

Precis så är det hos oss! Rent bortsett då från att vi inte är inne i gruppen vänner från 1,5 på förskolan. Utan helt ute, för A började i förskolegruppen när han var 5... för vi flyttade.

Innegruppen från förskolan består av ca 15 barn, klassen är 27 barn...

Hörde en kusin från mig, 35+, tre barn, säga om sina vänner att, B har ju alltid varit lite utanför vår grupp, hon kom faktiskt till vänkretsen sent, hon kom till förskolan när hon var 6... (30 år senare så var det alltså det som spelar roll)

Det är viktigt för förskolan att aktivt försöka få in nya barn i gruppen. (Själv visste jag inte ens att det kunde vara såhär)

När saker är enkla är de liksom så lätta och självklara.

 

[Lingon]

Exakt, varför är det relevant att Kamomillos barn har många kompisar som kommer hem? Någon annans barn kanske inte har det.

Jag hämtar ju sent, jag har sällan fått frågan från en förälder om att få plocka A, jag har aldrig heller vågat hugga ett barn extra när jag hämtat. Man måste väl i alla fall ha sett barnets föräldrar någon gång för att våga? Föräldrarna måste vara lite bekanta i alla fall för att det ska hända i 6-8 årsåldern.

Det är väl bara att ringa föräldrarnas till ett barn i klassen som ens barn brukar leka med i skolan och fråga om de kan leka nån dag? När vår dotter började leka mycket med en kompis i klassen (som inte gick på fritids ska jag tillägga) så ringde flickans föräldrar oss och berättade att deras dotter pratar mycket om vår dotter och undrade om de kunde leka nån dag. Det ville hon och nu är de bästa kompisar och sover över hos varandra, följer med varandra hem efter skolan osv. Vi var inte alls bekanta med flickans föräldrar innan dess. Det är inte svårare än så.

 

[ako]

Men du behöver väl inte roa barnen? Det har jag aldrig gjort. Jag är definitivt inte förtjust i barn eller att leka. Det är inte min grej. Det får de sköta på egen hand. Barn har bra fantasi. Bara man låter dem så klarar de det på egen hand. Är man rädd att de ska ta sönder ömtåliga saker får man väl packa undan dem under tiden barnen är små. Eller ställa dem högt upp.

Och att du inte är bekväm med det kan du ju inte låta ligga i vägen för ditt barns sociala liv. Där måste du ju faktiskt sätta ditt barn först. Inte varje dag såklart. Men någon gång då och då måste ju ditt barn få ta hem en kompis och leka hemma.

Sen tycker jag efter vad jag läst dig skriva att ditt barn ska få gå på fritids. Men det kan ju aldrig ersätta hela barnets sociala liv.

Men har du inte förstått att TS har en situation med sitt eget mående som gör att hon faktiskt inte orkar fixa de saker som du föreslår? Det finns en historia bakom!

Och återigen så anser jag dessutom att några timmar på fritids per vecka oavsett hemförhållanden och oavsett hur mycket kompisar man kan ta hem ändå är värdefullt...

 

[ako]

Men har du inte förstått att TS har en situation med sitt eget mående och saker som hänt som gör att hon faktiskt inte orkar fixa de saker som du föreslår? Det finns en historia bakom!

För mig är allt det du föreslår plättlätt, men även om det är det för mig så inser jag ju att folk är olika, och om man dessutom inte mår bra psykiskt så kanske det faktiskt är övermäktigt att ta hem extra barn, hålla kontakt med föräldrar mm.

Och återigen så anser jag dessutom att några timmar på fritids per vecka oavsett hemförhållanden och oavsett hur mycket kompisar man kan ta hem ändå är värdefullt...

 

[ako]

Ah jag gjorde visst ett citat i stället för att ändra i min text. Läs gärna om ni vill

 

[Badger]

Vårt bostadsområde hade passat in på din beskrivning. Möjligtvis inte så mycket träd. Mest buskar och buskage. Stora områden utan att bilväg behöver korsas. Jag roade mig med att mäta på Eniro. Området runt vårt hem utan någon väg man behöver korsa= 1 km x 200 m. Om man låter barnen korsa en 30 väg (övergångställe) så är området istället= 1,5 km x 800 m. Gräsmattor, bostadsområden, buskage, många lekplatser, pulkabackar osv.

Du låter barnen korsa en 30 väg. Mitt barn leker på en 30 väg. Småbarnen tre hus längre bort flyttar bandymålen så man kan köra förbi. Det finns en lekplats, med fem gungor, bara. Det finns iofs en skog.

Så att ditt bostadsområde liknar vår skolgård hjälper inte barn vars områden inte ser ut så. Men många skolgårdar har faktiskt ett stort område utan bilar. Alla bostadsområden har inte det.

Min uppväxt i centrum av en stad hade fler lekmöjligheter, och barn ute (alla barn av fem är fortfarande fler barn än 4 av 100), än detta nybyggda bostadsområde som iof inte alls är illa utan himla trevligt.

Barnen i ert område låter riktigt tråkiga. Här är barnen ofta ute och leker. Eller inne hos varandra. Sen kan det bli lite gnälligt om de är fler än två som leker tillsammans men det är nog en tjejgrej (är de tre kan det hända att en blir ledsen/avundsjuk för att hon tycker att de andra två pratar mer med varandra än med henne, vem det är kan variera). Killar brukar ha lättare för det.

Ja precis, så fritids... eftersom där finns garanterat barn och gård. På andra ställen finns kanske barn och gård.

(och så finns barn som bor på tex en bondgård med 3 km 70 väg till grannen)

Du skriver om de stora barngrupperna som leker tillsammans som om det är ett ideal alla vill uppnå. Alla är inte så lockade av det. De som gillar det brukar vara de barn som har lätt för att ta för sig (ofta på blygare och försiktigare barns bekostnad).

Nej inte ett ideal, utan en möjlighet som sällan ges på annat håll. Förstår du skillnaden, någon frågade -vad kan man få här som inte brukar finnas där. Och jag svarade att lek i stora grupper om 10-15 barn kan vara en sådan sak och roligt för de barn som tycker om det.

Fast från ett blygare och försiktigare barns personliga synvinkel så tyckte jag om stora grupper att gömma mig i, leka tagare och leka tillsammans. Självsäkra barn, de kunde styra grupper om fem som de ville, i en stor grupp i en ledd lek kan de bli utspädda, härligt om man inte vill bli bossad hit och dit för jämnan.

Vad spelar det för roll om barnen är invandrarbarn eller inte? Där vi bor finns det barn med annat ursprung än Sverige som är ute och leker och så finns det barn med annat ursprung än Sverige som aldrig är ute och leker annat än i sin egen trädgård och alltid bara med syskonen. Spelar det någon roll?

Det skrev jag direkt varför i parentesen (för alla som tänker att "alla invandrarflickor" är "hårt hållna", dvs jag ville peta in en motbild mot en möjlig fördom om vilka barn som får vara ute och leka.)

 

[ako]

Jag förstår bara inte vad det är som kräver kapacitet? Öppna dörren? Ge dem en fika? Följa med dem ut på en lekplats och sitta på en bänk medan de leker?

Om hon nu har så stora problem att hon inte klarar av att låta barnet ha hem en kompis någon gång då och då som behöver hon ju hjälp. Mer hjälp än fritids kan ge.

Eller så kanske den avlastningen räcker? Hon kanske kan orka en kompis någon gång i bland men inte flera gånger i veckan. Får barnet fritids till kanske kl 15 och dessutom leka med kompis hemma någon gång då och då är det ju lugnt, men om hon får gå ifrån kompisarna kl 13 och ta hem kompis ett par gånger per månad så blir det för lite.
Alla har inte samma livssituation och förutsättningar!
När jag var föräldraledig hade vi med oss kompisar hem i princip varje dag. Det funkade här hos oss, men jag förstår fullt att det inte gör det om man inte mår bra.

 

[Badger]

Det är väl bara att ringa föräldrarnas till ett barn i klassen som ens barn brukar leka med i skolan och fråga om de kan leka nån dag? När vår dotter började leka mycket med en kompis i klassen (som inte gick på fritids ska jag tillägga) så ringde flickans föräldrar oss och berättade att deras dotter pratar mycket om vår dotter och undrade om de kunde leka nån dag. Det ville hon och nu är de bästa kompisar och sover över hos varandra, följer med varandra hem efter skolan osv. Vi var inte alls bekanta med flickans föräldrar innan dess. Det är inte svårare än så.

Men snälla du! Du har ett bra område, ditt barn har bra kompisar, du vågar ringa en vän osv osv.

Vi diskuterar ämnet -Det finns barn som behöver fritids! Fritids är bra för många barn!

Det är säkert jättedåligt för ditt barn! superonödigt och iskallt. Ditt barn leker bättre med de vänner du tar hem och ditt barn har många vänner och ett fint område, finare än en skolgård.

Men det hjälper inte X Y och Z (när jag exemplifierar med mig så menar jag -se här det finns också sådana här platser och andra platser).

Xs mamma är alkoholist, ingen förälder vill att barnen ska hem till Xs mamma.
Y bor litet, i en etta Ys mamma är lite deppig och har inte orkat städa.
Z pappa har telefonskräck, han vågar inte ringa.

Det finns olika omständigheter och andra platser och andra föräldrar, med andra barn.

Du kan säga till mig -men kan du inte ringa X då? och är välkommen att göra det. Men jag har inte sagt att jag har problem, jag har inga direkta problem. Fritids är super, vi har barn hemma, barn leker ute. Vi är inte med i "innegruppen" vilket är lite trist, men vi klarar oss fint. Men jag kan förstå att det kan finnas andra som har behov av fritids! och jag vet att innegruppen finns, inne i den så kan man inte se den.

Hade vi inte haft fritids skulle jag nog tyckt att jag gärna ville att A skulle få ha det några timmar i veckan... med tanke på område och brist på många barn, men nu har vi fritids.

Och jag vet att när det är lätt så blir allt enkelt och självklart, som för dig. När det är svårt så är det jättesvårt.

Vi löser inte "mina problem" genom att se till dina icke problem. Utan vi pratar om att det finns saker som fritids kan göra för barn som inte alla barn kan få hemma.

 

[Myrten]

Jag förstår bara inte vad det är som kräver kapacitet? Öppna dörren? Ge dem en fika? Följa med dem ut på en lekplats och sitta på en bänk medan de leker?

Om hon nu har så stora problem att hon inte klarar av att låta barnet ha hem en kompis någon gång då och då som behöver hon ju hjälp. Mer hjälp än fritids kan ge.

Nej, jag förstår att du inte fattar. Av någon anledning, för det är ganska enkelt: människor har olika lätt eller svårt för saker och att det kan finnas massor av olika förklaringar till det. Det som kan vara superlätt för en person är svårt för en annan. Situationen runt kan påverka liksom det egna måendet. Och saker kan ändra sig genom livet.

Om nu en vuxen person skriver att hon inte är kapabel att göra som du föreslår, kan du inte fatta att det är så istället för att börja idiotförklara henne? Hur svårt kan det vara?