Utbruten: Den tragiska dödsskjutningen

[monster1]

Och du ser ingen som helst skillnad mellan kriminella och psykiskt sjuka och hur man "ska" hantera dessa i potentiellt farliga situationer

Jisses...

Hur menar du nu? Är de polisen möter kriminella och de psykvården möter psyksjuka?

 

[Sleepan]

Ska jag utveckla hur man lär sig av andra yrkesgrupper? Genom kunskapsutbyten tex att studera deras processer och kompetenser är väll det normala för kunskapsutbyten, det leder möjligen till förändrade rutiner och utbildningsinsatser i er organisation. Det är iallafall så det går till när vi försöker förbättra oss inom det jag gör.

Ja men det hjälper ärligt talat inte mig den dagen jag står och stirrar in i pipan på ett automatvapen?

Polisen har utbildning när det gäller psykiskt sjuka eller personer med olika störningar. Dock är det alltid bra med mer övning och mer kunskap.

I ett läge som det vi diskuterar hinner man inte analysera, diskutera och fundera. Man måste agera - annars kan man vara död en sekund senare.

 

[monster1]

Ja men det hjälper ärligt talat inte mig den dagen jag står och stirrar in i pipan på ett automatvapen?

Polisen har utbildning när det gäller psykiskt sjuka eller personer med olika störningar. Dock är det alltid bra med mer övning och mer kunskap.

I ett läge som det vi diskuterar hinner man inte analysera, diskutera och fundera. Man måste agera - annars kan man vara död en sekund senare.

Nej men det kanske kan hjälpa dig så du inte hamnar i den situationen. Risken för mig som "oskyldig" samhällsmedborgare att stirra in änden av ett polisvapen ökar ju betänkligt om polisen inte hinner läsa av situationerna innan de agerar. Jag vill inte bli dödad av en polis som missuppfattat en situation. Risken för att bli hotad eller känna sig hotad som polis ökar ju även när samhällsmedborgarna är rädda för en, rädsla ökar hotbilden.

 

[kevina]

Nej men det kanske kan hjälpa dig så du inte hamnar i den situationen. Risken för mig som "oskyldig" samhällsmedborgare att stirra in änden av ett polisvapen ökar ju betänkligt om polisen inte hinner läsa av situationerna innan de agerar. Jag vill inte bli dödad av en polis som missuppfattat en situation. Risken för att bli hotad eller känna sig hotad som polis ökar ju även när samhällsmedborgarna är rädda för en, rädsla ökar hotbilden.

Varför skulle en polis missuppfatta situationen så du blir dödad? den risken är väl inte sannolik om man inte riktar vapen mot polisen eller liknande?
Du verkar inte se poliser som vanliga människor som vill väl?

 

[Niyama]

Nej inte alltid, inom psykvården pratar man sig ofta ur situationen, då handlar det oftast inte om skjutvapen men det betyder ju inte att metoderna inte fungerar för skjutvapen (utan olika skärverktyg, hammare, mejslar, slagträn etc) utan bara om att de oftast inte är tillgängliga på de platser där psykvården är.

Jag tycker psykvården är urkass på att hantera "skarpa situationer". Och när det är tillräckligt illa tar de hjälp av polisen.

Tänk dessutom på de kritiserade bältningarna, som ju också kostat folk livet.

 

[Sleepan]

Nej men det kanske kan hjälpa dig så du inte hamnar i den situationen. Risken för mig som "oskyldig" samhällsmedborgare att stirra in änden av ett polisvapen ökar ju betänkligt om polisen inte hinner läsa av situationerna innan de agerar. Jag vill inte bli dödad av en polis som missuppfattat en situation. Risken för att bli hotad eller känna sig hotad som polis ökar ju även när samhällsmedborgarna är rädda för en, rädsla ökar hotbilden.

Jag har svårt att komma på särskilt många situationer där man som samhällsmedborgare har anledning att känna sig rädd för polisen? Vi går ju inte och viftar med tjänstevapnet i tid och otid.
Är du däremot ute och går med ett vapen/kniv/yxa/annat så får man ju räkna med att man kan stå öga mot öga med ett tjänstevapen men som tur väl är händer det ju sällan att "vanligt folk" gör det.

Jag vill fortfarande inte chansa om någon riktar en pistol/gevär/automatvapen mot mig.

 

[Gnist]

Nej men det kanske kan hjälpa dig så du inte hamnar i den situationen. Risken för mig som "oskyldig" samhällsmedborgare att stirra in änden av ett polisvapen ökar ju betänkligt om polisen inte hinner läsa av situationerna innan de agerar. Jag vill inte bli dödad av en polis som missuppfattat en situation. Risken för att bli hotad eller känna sig hotad som polis ökar ju även när samhällsmedborgarna är rädda för en, rädsla ökar hotbilden.

Finner man sig stirrande in i mynningen på ett polisvapen så har man inte betett sig som nån oskyldig ängel direkt och om du mot förmodan skulle befinna dig i den situationen, så kan man väl anta att du som "oskyldig" släpper vapnet när du blir tillsagd av polisen.

Jisses....

Endast om man är beväpnad med handeldvapen och inte släpper det efter upprepade tillsägelser, eller om man rusar mot dem direkt vid åsyn med vapen/tillhygge, riskerar man att bli skjuten av polisen.

Seriöst alltså, vad är det för fel på er som tror att polisen är nån typ av mordiska galningar, som skjuter hejvilt omkring sig vid minsta lilla

 

[Gnist]

Hur menar du nu? Är de polisen möter kriminella och de psykvården möter psyksjuka?

För dig är alltså kriminell = psykiskt sjuk.

Så intressant, men det förklarar ju en del.

 

[nullo-modo]

Seriöst alltså, vad är det för fel på er som tror att polisen är nån typ av mordiska galningar, som skjuter hejvilt omkring sig vid minsta lilla

Troligen tittat för mycket amerikansk film/ tv

 

[monster1]

För dig är alltså kriminell = psykiskt sjuk.

Så intressant, men det förklarar ju en del.

Innan en person är dömd vet du ju inte om den är kriminell eller inte. Alla polisen möter är alltså i lagens namn oskyldiga människor. Problemet uppstår väll om man redan på förhand bestämt sig för att den man möter är kriminell och är ute för att skada andra människor och agerar därefter. Sedan efteråt visar det sig om att man missförstått situationen.

 

[monster1]

Jag tycker psykvården är urkass på att hantera "skarpa situationer". Och när det är tillräckligt illa tar de hjälp av polisen.

Tänk dessutom på de kritiserade bältningarna, som ju också kostat folk livet.

Det varierar nog, men det tar ändå förhållandevis sällan livet av folk trots de svåra situationer de ofta befinner sig i som personal. Jag har vänner och nära anhöriga som jobbar och jobbat inom vården med inriktning på personer i behov av extra psykiskt stöd. De avväpnar ofta situationer genom lågaffektivt bemötande.

 

[nullo-modo]

Det varierar nog, men det tar ändå förhållandevis sällan livet av folk trots de svåra situationer de ofta befinner sig i som personal. Jag har vänner och nära anhöriga som jobbar och jobbat inom vården med inriktning på personer i behov av extra psykiskt stöd. De avväpnar ofta situationer genom lågaffektivt bemötande.

Skjutvapen?

 

[athena_arabians]

Det varierar nog, men det tar ändå förhållandevis sällan livet av folk trots de svåra situationer de ofta befinner sig i som personal. Jag har vänner och nära anhöriga som jobbar och jobbat inom vården med inriktning på personer i behov av extra psykiskt stöd. De avväpnar ofta situationer genom lågaffektivt bemötande.

Då vill jag hemskt gärna veta hur man avväpnar någon som pekar med ett handeldvapen mot en i en aggressiv situation med lågaffektivt bemötande. Utan att en själv blir skjuten då.

 

[WhoIsItAgain]

Innan en person är dömd vet du ju inte om den är kriminell eller inte. Alla polisen möter är alltså i lagens namn oskyldiga människor. Problemet uppstår väll om man redan på förhand bestämt sig för att den man möter är kriminell och är ute för att skada andra människor och agerar därefter. Sedan efteråt visar det sig om att man missförstått situationen.

Det här är ju så dumt så jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Om du riktar ett vapen (skit samma om äkta eller ej för det kan polisen inte se på avstånd, man måste känna och klämma) så är du inte en oskyldig människa. Om du dessutom inte lägger bort vapnet efter tillsägelse och varningskott så är du inte oskyldig. Du är ett hot, ett verkligt hot och för att stoppa dig, för att själv inte bli dödad och för att skydda tredje person så skjuter polisen. Men innan polisen trycker av kan du lugnt räkna med att de har gjort ALLT de kan för att lösa det på andra sätt. Om det sedan har tagit 1 timme (för att hotet inte var akut innan, tex om någon barrikaderat sig själv i en lgh) eller 10 sekunder (för att en person går emot dom med höjt vapen).

Fy fan för sådana som er som poliser dagligen riskerar sitt egna liv för att rädda, dessutom för skitlöner som de flesta inte skulle gå till jobbet för, med pissiga arbetstider och undermålig utrustning. Dagligen går dessa hjältar som är mammor, pappor, döttrar och söner ut och gör allt de kan för att skydda sådana som er, som sen bara spottar på dom.

 

[monster1]

Jag har svårt att komma på särskilt många situationer där man som samhällsmedborgare har anledning att känna sig rädd för polisen? Vi går ju inte och viftar med tjänstevapnet i tid och otid.
Är du däremot ute och går med ett vapen/kniv/yxa/annat så får man ju räkna med att man kan stå öga mot öga med ett tjänstevapen men som tur väl är händer det ju sällan att "vanligt folk" gör det.

Jag vill fortfarande inte chansa om någon riktar en pistol/gevär/automatvapen mot mig.

Det kan ju låta konstigt men ja jag använder mig av både yxa och kniv (eftersom jag täljer en del), jag använder mig även av kökskniv, hammare och lie. Det kan ju hända att jag håller i ett pistollikt föremål som någon lagt ifrån sig någonstans. Jag hittade en kniv i rabatten på jobbet tidigare i somras som jag då bar på allmänplats (för att ta bort den därifrån). Situationer uppstår huruvida jag agerar "rätt" under stress den dagen någon har sett att jag har en av barnens knallpulverpistoler i handväskan (för att jag tagit den pga av extremt stressande knallpulverskjutande och sedan glömt kvar den där) och blir stoppad av polisen vet jag inte... Jag har ingen aning, speciellt inte om det handlar om att reagerar rätt på sekunden.

 

[Niyama]

Det varierar nog, men det tar ändå förhållandevis sällan livet av folk trots de svåra situationer de ofta befinner sig i som personal. Jag har vänner och nära anhöriga som jobbar och jobbat inom vården med inriktning på personer i behov av extra psykiskt stöd. De avväpnar ofta situationer genom lågaffektivt bemötande.

Fast man får väl säga att polisen också förhållandevis sällan tar livet av folk.

Jag har själv aldrig varit utåtagerande på något sätt men har varit inlagd mycket så har sett andra, och ofta har bemötandet varit allt annat än lågaffektivt.

 

[monster1]

Det här är ju så dumt så jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Om du riktar ett vapen (skit samma om äkta eller ej för det kan polisen inte se på avstånd, man måste känna och klämma) så är du inte en oskyldig människa. Om du dessutom inte lägger bort vapnet efter tillsägelse och varningskott så är du inte oskyldig. Du är ett hot, ett verkligt hot och för att stoppa dig, för att själv inte bli dödad och för att skydda tredje person så skjuter polisen. Men innan polisen trycker av kan du lugnt räkna med att de har gjort ALLT de kan för att lösa det på andra sätt. Om det sedan har tagit 1 timme (för att hotet inte var akut innan, tex om någon barrikaderat sig själv i en lgh) eller 10 sekunder (för att en person går emot dom med höjt vapen).

Fy fan för sådana som er som poliser dagligen riskerar sitt egna liv för att rädda, dessutom för skitlöner som de flesta inte skulle gå till jobbet för, med pissiga arbetstider och undermålig utrustning. Dagligen går dessa hjältar som är mammor, pappor, döttrar och söner ut och gör allt de kan för att skydda sådana som er, som sen bara spottar på dom.

Uppenbarligen så var Eric helt oskyldig, eller tycker du han var skyldig till något?

 

[Sleepan]

Det kan ju låta konstigt men ja jag använder mig av både yxa och kniv (eftersom jag täljer en del), jag använder mig även av kökskniv, hammare och lie. Det kan ju hända att jag håller i ett pistollikt föremål som någon lagt ifrån sig någonstans. Jag hittade en kniv i rabatten på jobbet tidigare i somras som jag då bar på allmänplats (för att ta bort den därifrån). Situationer uppstår huruvida jag agerar "rätt" under stress den dagen någon har sett att jag har en av barnens knallpulverpistoler i handväskan (för att jag tagit den pga av extremt stressande knallpulverskjutande och sedan glömt kvar den där) och blir stoppad av polisen vet jag inte... Jag har ingen aning, speciellt inte om det handlar om att reagerar rätt på sekunden.

Men du går ju inte runt och HOTAR folk med dina tillhyggen? Poliser skjuter ju inte hantverkare som går runt med kniv i byxorna - såklart.
Nej, du behöver inte vara orolig över att bli skjuten av polis!

 

[monster1]

Fast man får väl säga att polisen också förhållandevis sällan tar livet av folk.

Jag har själv aldrig varit utåtagerande på något sätt men har varit inlagd mycket så har sett andra, och ofta har bemötandet varit allt annat än lågaffektivt.

Det har ökat ganska kraftigt de senaste åren, de har ju fått en del kritik för det speciellt vid ingripanden där anhöriga varit rädda att personen ska begå skada på sig själv alltså vid psykos och självmordsförsök. Så det känns som man tappat lite där det kanske är resursbrist eller att man präglas av ett allmänt hårdare samhällklimat och därför tolkar situationerna som skarpare osv. Men det finns en ökning iallafall och det är flera där personen alltså inte var en kriminell utan haft en psykos eller av någon anledning upplevts hotfull pga av kommunikationssvårigheter.

 

[avslutat medlemskap]

Jag har svårt att komma på särskilt många situationer där man som samhällsmedborgare har anledning att känna sig rädd för polisen? Vi går ju inte och viftar med tjänstevapnet i tid och otid.

Jag är definitivt inte rädd för polisen, dom jag träffat på ett eller annat sätt är ju som folk är mest och har en vilja i att lösa problemet här och nu. Dessutom har dom humor, det händer att jag räcker fram en femtilapp istället för körkortet och säger "snälla, jag kan väl få åka" och det blir alltid ett garv istället eller som den gången när jag blev stoppad i en vanlig trafikkontroll sa "NÄ det får du INTE" när polisen ville se körkortet. Det var en äldre polis och han bara flinade. Jag har lätt för att både ge och ta lite humor i vardagen, samhället är ju så "rått" så det räcker och lite humor och allmän galenskap behöver vi för att må bra.

Är du däremot ute och går med ett vapen/kniv/yxa/annat så får man ju räkna med att man kan stå öga mot öga med ett tjänstevapen men som tur väl är händer det ju sällan att "vanligt folk" gör det.

Det händer att jag har både yxa och såg mm. i bilen men då har dom ett syfte när jag kommer dit jag ska och inte som vapen. Dock finns alltid en liten handyxa och en KLAS (Kort Lätt Attack Spade) och en viksåg i bilen för oförutsedda händelser i terräng eller för att kunna ta påkört vilt av daga snabbt men dom ligger oåtkomliga i fack som inte är lastutrymme och således oåtkomliga och svårhittade för obehöriga och omöjliga att få fram utan att stanna bilen, kliva ur och öppna facket fysiskt. Detta har diskuterats med polis och är okej.

Jag vill fortfarande inte chansa om någon riktar en pistol/gevär/automatvapen mot mig.

Det vill inte jag heller vara med om så därför undviker jag vissa delar av stan kvällstid och håller mig hemma.